Ännu en strålande skiddag!

Fredagens första åk kan ha varit ett av mina allra vackraste åk någonsin. Ja, inte stilmässigt utan upplevelsemässigt. En folktom pist där manchestern låg framför mig. Solens strålar gjorde att snön glittrade under mina skidor. Jag kunde inte förmå mig att stanna för att ta en bild utan bara njöt av ett magiskt åk utför en av mina favoritpister här i Monterosa. Nere vid dalstationen tog jag liften upp igen för att äta frukost på toppresturangen. Klart bra start på dagen!

Fredagens sista åk visade sig inte vara sämre än morgonens första. En annan backe men samma magiska känsla som imorse. På toppen visade bergen i Monterosa upp sig från sin vackraste sida. Medan solen gick ner bland bergstopparna skidade jag leende nedför berget.

Idag var det svårt att slita sig från berget. Upplevelser de luxe!

Att våga välja vila.

Det är enkelt att tro att en semestervecka i Italiens skidbackar är soft och total avkoppling. Och det är det även för mig men hur avkopplande och fantastiskt jag än tycker att skidåkning är så har den här veckans utförsåkning varit rejält krävande, både fysiskt och mentalt. Det är en helt annan åkning än den jag är van hemna. Givetvis roligt, utmanande och utvecklande. Igår började kroppen signalera att den behövde lite vila och återhämtning.

När kroppen hojtar till om vila en gång som denna finns det egentligen två val. Att ignorera den och fortsätta att köra på, för att det förväntas att man ska maxa semestervecka, både vad det gäller skidåkning och socialt umgänge. Eller stanna upp och välja välbehövlig vila för att kunna komma tillbaka starkare resten av veckan.

Idag valde jag det senare alternativet eftersom det kändes helt rätt för mig. Jag är medveten om att det kan te sig märkligt i en del personers ögon att jag inte åkt skidor alla dagar på min skidresa. Och det är ok, för jag vet att dagens val var rätt väg för mig och det som ger mig mer energi. Vissa förstår val som dessa och andra inte, så enkelt är det.

Innan jag åkte ned hit till Italien var jag på ett möte med en klok person. Vi pratade om vila och återhämtning. Han sa flera tänkvärda saker, varav en som jag fastnade speciellt för. Jag kommer inte ihåg ordagrant men något i stil med:

Det är när man stannar upp för att vila eller återhämta som man får chans att reflektera fullt ut. Ibland väljer personer att bara köra på, att aldrig vila, vare sig mentalt eller fysiskt, för då kommer jobbiga tankar som man inte törs

möta.

Jag tror att det ligger mycket klokt i det som han sa och jag tar med mig hans ord i mina val framöver. Dagens aktiva val att vila hade jag gjort oavsett mötet med honom. Jag är glad att jag känner min kropp och själ så pass väl att jag förstår när det är dags att pausa. Det gör mig till en bättre människa.

Vilodagen då? Ja, det var helt suverän. Lite strosande i byn, dricka latte i solen och bara göra ingenting. Klart bra dag!

3275 möh – lycka!

Lugnet i bergen.

För några veckor sedan startade Sara en mindfullnessuppmaning. En bra uppmaning som jag gillade och som jag tolkat på lite olika vis. Idag blev det helt oplanerad mindfullness.

En stund som hamnade rakt in på topplistan av favoritögonblick där jag mår otroligt bra. Tillfällen när hjärtat är full av värme och hjärnan får möjlighet till maximal avkoppling. Dagens första åk i pisten tog mig med storm. En vit, bred manchesterpist omgiven av höga bergstoppar. Solen värmde och ja, det var helt underbart.

Halvvägs nedför backen stannade jag till, tog in allt det vackra och insåg att jag kopplat bort alla andra människor. I min värld fanns bara jag och berget. Det är svårt att förklara men mina första åk imorse var meditativa på ett sätt som jag aldrig tidigare har upplevt. Helt magiskt!

Det är något speciellt med bergen och fjällen. Naturens ständiga närvaro gör mig till en mer närvarande person!

Kärlek!

Ord kan omöjligtvis beskriva gårdagen. Helt galet vackert, manchester i vissa pister, nästan sockernsnö i andra och en klarblå himmel. Hela dagen!

Under dagen guidade Johanna och Sofia från Systrar i Bergen oss för att ge oss koll på det enorma systemet. Ovärderligt!

Gårdagens bästa…..att jag har fem skiddagar som denna kvar! Och att en sån här upplevelse ger grymt mycket energi. Alperna har verkligen fångat mitt hjärta, igen!

Edit: Jag började med 7 vackra bilder, wifin ville ej det, minskade med en åt gången och nu, ett dygn senare, är det ingen. Så kan det gå. Men tror mig, det är galet vackert!

Mot nya vidder!

Samtidigt som snön vräkte ner i Östersund hoppade jag på ett tåg mot Arlanda. Imorgon är det dags att flyga till Italien och en veckas utförsåkning. Det känns så himla gött att komma iväg, helt galet att det äntligen är dags.

Imorse när jag packade ner det sista i väskan så slogs jag än en gång av att jag har hög utvecklingspotential när det gäller att packa. Hur svårt kan det egentligen vara? Knappast svårt alls men lik förbaskad står jag där i ett kaos av saker. Det är gången kändes det klurigare än vanligt men till sist fick jag koll på det.

Vad väntar då på mig i Italien? Jag tror att det blir mängder med intryck och känslor. Grym skidåkning kommer det med all säkerhet att bli. Skidsystemet är stort och bjuder på riktigt långa pister. En sak om jag bestämt mig för är att det här är en njutarresa. Ingen stress för att prestera, jaga off-pist eller se så mycket som möjligt. Istället får fokus vara på en skön, avslappnad känsla.

Eftersom jag är på semester så blir det sparsamt med inlägg den kommande veckan. Jag har med mig kameran men ingen dator, den prioriterades kraftfullt bort i kaospackningen. Känner jag för det kanske jag skriver något inlägg men jag tänker inte stressa ifall det inte blir så. Bildbomb kommer tids nog.

Hoppas alla har en bra helg!

Ett liv, ett ansvar.

Med några dagar till avfärd för min efterlängtade skidresa börjar resfebern att kicka in. Samtidigt får jag höra att jag gör ”så häftiga turer”, utflykter eller resor. Ja, så kanske det är men i mina ögon är just den här resan en helt vanlig skidresa, en sån som mängder av människor gör varje år. Och med risk för att förenkla saker väldigt mycket så är det faktiskt inte en omöjlighet för fler att göra det. Mycket handlar det om vad vi väljer att lägga vår tid och pengar på. Vissa väljer solresor, vissa väljer designerhem, vissa väljer kroglivet och jag väljer det som passar mig. Var och en väljer det som passar bäst för en själv, det brukar vara ett vinnande koncept.

I och med att jag fått höra funderingar kring att jag ”hittar på så mycket upplevelser” tycker jag att det är värt att fundera på hur vi ansvarar för vårt eget liv. Det gäller det mesta, stort som smått. I mångt och mycket ansvarar vi för hur vi formar våra liv och vilket innehåll som vi väljer att fylla vårt liv med. De allra flesta av oss bor i en trygg miljö med förhållandevis små bekymmer och det ger oss stora möjligheter att skapa en bra tillvaro. Självklart är jag medveten om att alla inte har samma förutsättningar, tror mig, jag ser det var och varannan dag i mitt arbete. Men, vi som har hyfsat goda förutsättningar till ett gott liv bör verkligen ta ansvar för att det blir ett liv som vi är tillfreds med. Alla delar kanske inte faller på plats samtidigt och alla delar kanske inte är superbra hela tiden men merparten av ens liv bör man känna sig nöjd med. Om inte, så är det dags att tänka till och fundera på hur det ska bli bättre.

Mina upplevelser och äventyr är inte något som bara händer och så är det med livet i övrigt. Ännu har det inte hänt att någon helt plötsligt slängt åt mig ett grymt äventyr som är betalt, packat och klart men däremot har jag erbjudits en mängd äventyrschanser som jag tackat ja till. Precis lika ofta har jag skapat egna möjligheter till härliga upplevelser. Det är hela tiden mitt ansvar att hitta arenor eller kontakter som möjliggör dessa äventyr, antingen ensam eller tillsammans med andra. Välbläddrade friluftstidningar och guideböcker hjälper mig att hitta nya stigar att vandra och nya resmål att upptäcka. Att vara öppen för nya bekantskaper ökar mina möjligheter till sällskap på upptäcktsfärderna. Jag tar helt enkelt ansvar för att skapa möjligheter till ett aktivt friluftsliv.

Nu förenklar jag kanske igen men nästan som med mina upplevelser är det med livet i övrigt. Sällan serveras det goda livet på ett silverfat utan vi får jobba lite för det. Att vissa personer har supercoola jobb beror ofta på att dom har gjort medvetna val, varit duktig på det dom gör och exponerat sig på ett vis som gör att uppdragsgivare vill ha anlita dom. Personerna har tagit ansvar för sin del och det skapar fler möjligheter än att sitta hemma på kammaren och vänta. Just arbetslivet tycker jag är otroligt tydligt, är man inte nöjd så ska man göra allt man kan för att förändra det. Först och främst på arbetsplatsen och om det inte funkar kan det vara dags att fundera på att byta arbetsplats. Vi tillbringar mycket tid på jobbet och för egen del känns det viktigt att den tiden är bra. Här på min blogg har jag medvetet valt bort att skriva om mitt arbetsliv eftersom jag hellre delar med mig av det jag hittar på när jag är ledig. Men en sak som jag är säker på är att den dag som jag misstrivs på jobbet så är det dags att se mig om efter något annat, det är ett ansvar som ingen annan kan ta utan då är det upp till mig.

Hur tar du ansvar för det som händer i ditt liv? Berätta gärna, antingen i en kommentar eller i ett eget inlägg.

 

En av mina största fjällupplevelser.

När jag bad om uppslag till kommande inlägg fick jag tre önskeinlägg av Katta, varav ett var att jag skulle skriva om min största fjällupplevelse. Kan tyckas som förhållandevis enkelt att skriva om och det trodde jag också tills dess att det var dags för mig att bestämma mig. Som jag har vänt och vridit på tanken om min bästa fjällupplevelse. Jag har upplevt så många fantastiska stunder i fjällen och det känns nästan orättvist att välja ut bara en av alla dessa otroliga upplevelser. En annan sak som gjort det svårt är min fundering på hur definierar jag den största upplevelsen, vad är det som gör att den ena är större än den andra? Är det storslagna vyer, är det sällskapet, vädret, äventyret eller vad som hände på just det äventyret? Som ni märker, Katta gav mig en svårare uppgift än vad jag först trodde.

För att göra det enklare för mig själv bestämde jag mig för att begränsa valet till svenska fjällupplevelser, det hjälpte väl sådär. Efter en hel del klurande kände jag att det fanns flera upplevelser som stack ut mer än andra och hur svårt det än var har jag valt ut ett äventyr att omnämna som ”En av mina största fjällupplevelse”.

Sommaren 2014 fick jag erbjudande om att hänga med på en flerdagarsritt i Jorm, Frostviksfjällen som ligger i norra Jämtland. Det var tjejen som jag ibland rider hos som hade dragit ihop ett gäng med lite olika personer. Jag kände ingen i sällskapet speciellt väl men kände att det var ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till. Jag har inte ångrat för en sekund att jag följde med till Jorm för magiska dagar i fjällen. Ord kan omöjligt beskriva vilken fantastisk upplevelse som det var.

Det fanns många olika anledningar till att just den här upplevelsen stack ut lite extra. Det var en resa som jag har velat göra i många år. Jag hade länge spanat in Rid i Jorm/Korpens öga men inte riktigt unnat mig att lägga pengarna på en flerdagarsritt. Men sen, plötsligt dök möjligheten upp och just då behövde jag göra något bara för min egen skull, välja mitt äventyr utifrån mina önskemål. Det hade varit en halvtung vår/sommar och jag bestämde mig helt enkelt för att jag var värd en riktigt cool resa. Och när jag väl var på plats var det som att naturen också bestämt sig för att jag var värd en grymt bra upplevelse, sann magi under tre solskensdygn och inte en regndroppe eller flygfä så långt ögat kunde nå.

Den starkaste känslan som jag har från den här turen är en extrem glädje och jag har sällan skrattat så mycket på en fjälltur som jag gjorde under den här turen. Vem skulle inte skratta när man galopperar i en halvtorr fjällå där underlaget skiftar mellan lagom djupt vatten och sandbanker? Där ens varma kropp svalkas ned av vattnet som stänker upp från hästens galopperande ben. Och vem skulle inte skratta högt när man leker kull på hästryggen i en snårig fjällbjörkskog och vi alla blev som barn igen? Eller full galopp efter en dammig skogstig där det var helt okej att låta hästarna bestämma farten och vilken fart det blev sen, full fart framåt. Vem kan inte skratta högt av det? Och vem skulle inte ha ett stort leende på läpparna när hästen säkert sätter ner sina hovar på den branta fjällsluttningen och ger dig möjligheter till magiska vyer? Känslan finns fortfarande kvar och jag blir glad när jag tänker på alla lekfulla och rogivande stunder på hästryggen. 

En annan stark känsla var närheten till naturen, i tre dygn var vi ute i den svensknorska fjällmarken. Så snart vi kom upp på fjället var det som att resten av världen var borta, jag var totalt närvarande i det som jag gjorde där och då. Avkopplad och bortkopplad, allt fokus var på att ta in allt det vackra, vara ett med hästen och njuta av stunden. Det är något speciellt med att uppleva fjället med häst. Islandshästar är tåliga och vana att gå i oländig terräng. Hästarna smälter väl in i miljön och ger ytterligare en dimension till naturupplevelsen. Dessutom ger ridningen möjligheten att nå längre in i fjällvärlden än vad jag skulle ha gjort till fots.

Under den här ridturen såg vi inte en enda människa, vår grupp var helt ensamma där vi red. Det är lyxigt och värdefullt. Ibland red vi in i Norge och ibland i gränslandet mellan Sverige och Norge. Fjäll så långt ögat nådde och lugnet var ständigt närvarande. Även om det var en otroligt rofylld ritt så var den samtidigt fylld av mycket fart, lek och egna vägval. En ridtur helt i min smak och den bästa turridning som jag varit på i Sverige.

Ja, som ni märker är jag aningen lyrisk över min största fjällupplevelse. Om ni någonsin får chansen till en flerdagarsritt i fjällen så ska ni ta den. Ni kommer inte ångra det en sekund, det lovar jag!

Fokus inåt.

Efter ännu en fantastisk dag i Björnrikebackarna är jag åter i Östersund. Den friska luften har gjort mig gott. Hela kroppen men främst benen är rejält trötta efter svängarna i och utanför pisten.

När kroppen är avslappnat trött brukar det passa bra att vila hjärnan. Sista åket för dagen bjöd på vyn i bilden här ovanför. Den vyn och gårdagens solnedgång fanns tydligt i minnet när jag kom hem och det var dom minnesbilderna jag hade som fokus i kvällens stund av avkoppling.

En stund där mina tankar kopplade bort världen utanför för att ge utrymme för att tänka på ingenting eller vad som helst. Fokus inåt. Så fort jag blundade såg jag vyer som liknande som den ni ser i början av inlägget.

En skön avslutning på veckan och en bra uppladdning inför kommande vecka.

Tack till Sara för mindfullnessutmaningen!

Kylig offpist och en grymt bra dag!

Om jag bortser från att jag redan i andra liftturen kände mig genomfrusen så var det en helt perfekt dag i skidbacken och säsongens hittills bästa!

Otroligt bra skidföre och premiär för mina nya (köpt begagnade) skidor. Ingen liftkö, maximalt utrymme i pisten för långa, härliga svängar. Skidorna var löjligt bra, så otroligt nöjd med mitt bästa inköp på länge.

Strax innan solen började leta sig ned bakom fjälltopparna skidade jag iväg utanför pisten. Rakt ut i den opistade, mjuka och orörda snön. Skrattet kom lika snabbt som den första vurpan. Förvånansvärt mycket lössnö gjorde att benen fick kämpa med skidorna genom svängarna. Helt plötsligt var jag varm i kroppen igen, en värme som snabbt spred sig även till själen. Att åka utanför pisten där snön omfamnar mig gör mig otroligt lycklig och glad.

Idag var det svårt att slita sig från skidåkningen och det hade börjat skymma när jag till slut insåg att mina ben var genomfrusna och borde få komma in i stugvärmen. Under det sista åket hade jag svårt att koncentrera mig på pisten eftersom fjällvärlden bjöd på en magisk solnedgång. Alla nyanser av rött, lila och rosa varvades på himlen innan solen sakta gick ned. Skådespel som detta blir jag aldrig mätt på!

Vilken grymt bra dag!