Säga vad man…

…vill om att snön vägrar att dyka upp men frånvaron av snön har verkligen gett grymma skridskoisar. I vanlig ordning har tiden inte räckt till att åka lika mycket som jag hade önskat men idag var jag och Jenny iväg en sväng. Vi åkte ut till Andersön och började med att åka utefter stranden på Andersön. Det blev öppet vatten efter ett tag så tyvärr gick det inte åka runt ön. Vi åkte även i Fannbyviken, där var isen riktigt bra. Det var bara att ta ett par skär för att sedan tyst glida fram. Det bästa var givetvis när vi vände upp tillbaka och kunde åka med Bydalsfjällen som utsikt. Där såg det ut att finnas snö. Min längtan till vinterfjällen gjorde sig påmind, det är verkligen dags att åka dit. Som en extra bonus idag dök solen upp. En bra tur helt enkelt.

Svårt att tro att det är slutet av december. Det fanns knappt någon snö alls på Andersön.

Däremot blanka, fina skridskoisar.

 

Solen speglade sig på isen.

Det är nog dags att åka till fjälls snart och andas lite härlig fjälluft!

 

 

Tids nog…

…återkommer säkert blogginspirationen men just nu är det lite stiltje på min kreativa sida. Jag har medvetet valt att gilla läget och inte producera inlägg bara för att. Det blir så konstlat då. Det är helt enkelt bättre att lägga fokus på andra saker och så kommer det ett bra inlägg när man minst anar det…

I brist på nya äventyrsbilder får det bli några gamla för inspiration. Isklättring…..löjligt roligt helt enkelt.

På önskelistan av saker som jag vill ha finns även stegjärn och isyxor, inga billiga grejer direkt. Jag hade is-skruvar för en herrans massa år sedan men de verkar har försvunnit i någon flytt.

Fler än en gång…

…har jag fått höra att jag alltid gör en massa saker, umgås med andra och sällan är hemma utan bara flänger omkring. Det är en intressant kommentar som jag inte riktigt håller med om. Däremot är jag en person som trivs med att vara utomhus och med att vara aktiv. Precis som Hanna skrev i sin blogg häromdagen, det är sånt som jag får energi, glädje och ro av. Jag tycker om att fundera på nya äventyr och upptåg utan att för den skull missa det som händer här och nu. Några andra saker som jag försöker vara noga med är återhämtning på olika sätt och en massa bra egentid. Ibland finns det nästan inget bättre än att läsa en riktigt bra bok för att vila både kropp och själ. Jag skriver dock väldigt sällan om just återhämtning och egentid eftersom det är min helt egna tid, den väljer jag att oftast behålla för mig själv. Med det sagt, att jag är utomhus en massa eller i fjällen innebär inte att jag aldrig vilar, det går faktiskt att kombinera alla olika bitarna och det är det som fungerar bäst för mig 🙂

Vandra, pausa…

Jag har även fått frågan om det finns något fjäll som jag inte har varit på eftersom jag ofta drar till fjälls. Nu förstår jag att frågan var ställd med glimten i ögat. Svaret på frågan är ganska självklar, det finns massor av fjäll kvar för mig att besöka. Jag behöver bara bestämma i vilka jag vill till först. Tid finns om man skapar den, det gäller helt enkelt att prioritera. Just nu har jag inga fjällplaner men ni kanske har några tips om vilket fjäll som jag borde besöka….

Det kom ett…

…sms idag. En av mina fjällkompisar var rejält sugen på att hitta på något äventyr inom en snar framtid. Jag är inte den som är den och hoppas verkligen på att vi kan hitta en bra tid och plats innan jul. Vi har en lätt fundering på att göra en kortare vintertältning. Det skulle vara roligt och spännande. Jag tror i och för sig att det får bli en lightvariant den första gången eftersom jag är en fryslort och dessutom inte helt van med övernattningar på vinterfjäll. Fjällväder är ombytligt och jag har stor respekt för vädrets makter.

Min erfarenhet med övernattningar i det fria på vintern är näst intill obefintlig men ikväll hittade jag lite bilder från när jag och min lärarkollega från Storsjöskolan var iväg på en vintertur med ett gäng elever. Vi övernattade på fjället i två nätter, den första i tält och den andra i bivack. Det var ett spännande äventyr och framför allt ett stort ansvar. Som tur var hade vi med oss en guide som jobbat i det militära och han hade bra koll på det mesta.

På väg till första övernattningen, fint väder som senare blev kallt och blåsigt.

När vi skidade från Storulvån var det fint och en behaglig temperatur. När kvällen började närma sig och det var dags att krypa ned i sovsäcken var det minus 25 grader kallt. Aningen kyligt men vi hade riktigt bra sovsäckar. Jag frös nog bara om nästippen som stack ut från sovsäcken. Den natten sov vi inte alls mycket för det blåste rejält. Vår guide hade dessutom berättat om Karolinernas marsch och hur några av omkom i närheten av vårt tältläger. Enligt sägnen spökade några av de omkomna Karolinerna fortfarande på platsen. Jag kan erkänna att jag är lite mörkrädd när jag är utanför stadsgränsen och guides spökhistoria bidrog inte till att jag blev mindre mörkrädd just den här natten. Alla eleverna och vuxna fanns dock kvar på morgonen och vi såg inga spår efter spökande Karoliner.

Det gällde att resa tälten snabbt innan mörkret lade sig.

Vi hade tränat på att sätta upp tälten inomhus innan vi åkte. Det var bra att ha det gjort så att vi visste hur allt skulle vara.

Camp Storsjöskolan.

Nästa natt skulle vi sova i bivack på en av Getryggens sluttningar. Tre bivacker skulle grävas och det tog sin lilla tid eftersom snön var packad i hårda lager så den blev svår att gräva i. Till sist hade vi tre bivacker men det hann bli rejält mörkt innan vi var färdiga och då var det bara att krypa till kojs.

Vi turades om med att gräva och med att laga middag.

Givetvis hade vi med oss en av skolan längsta elever som fick gräva och gräva innan bivacken var tillräcklig för honom.

Dörren byggdes av skidor och stora snöblock. Det var förvånansvärt varmt i bivacken.

Det var verkligen en annorlunda känsla att sova i en bivack, det gällde att inte ha klaustrofobi utan det var bara att lita på att snön håller. Även denna natt blev det väldigt få timmars sömn men utsikten som vi fick se när vi vaknade på morgonen och puttade bort snöblocken som vi hade som dörr var värd alla sömnlösa timmar. Soluppgång över vintervita fjäll på en helt enslig plats kan vara en svårslagen vy. Jag har ätit frukost på betydligt sämre ställen.

Frukostvyn.

Ordning och reda innan avfärd från bivacken.

Tre små hål var spåren efter vår övernattning.

Nu när jag tittade på bilderna insåg jag vilket otroligt äventyr som vi genomförde tillsammans med våra elever. Ingen av eleverna hade någonsin sovit ute i det fria på vintern. Vissa hade knappt stått på ett par turskidor. Det var ett grymt gäng, inget gnäll och alla hjälpte varandra. En bra upplevelse helt enkelt 🙂