Inflyttningspresent till mig själv. 

Redan innan jag flyttade till Åre hade jag bestämt mig vad jag skulle köpa till mig själv i inflyttningspresent. Jag hade länge längtat efter en egen Muurikkapanna och en flytt till fjällvärlden var det perfekta tillfället för att köpa den. 

Det finns många olika storlekar på Muurikkapannor och det var lite svårt att välja storlek men till sist valde jag en som är 48 centimeter i diameter. Jag hade absolut kunna välja en mindre men jag ville ha en där det går att laga mat till många personer samtidigt. Jag får fundera på om jag ska köpa den mindre vid ett annat tillfälle. 

Tillsammans med vänner har jag hunnit med några fina matupplevelser där vi lagat mat på Muurikkapannan. Det är verkligen enkelt att laga mat på den och bara fantasin sätter gränser.

En superenkel rätt är raggmunkar och fläsk. Raggmunkssmeten fixas ihop hemma, lingon plockas fram ur frysen och så hittar man ett gott sidfläsk i butik. Sen behövs inte så mycket mer. 

Fläsket kan med fördel stekas samtidigt som raggmunkarna. Det går inte att reglera värmen på Muurikan eftersom den värms över öppen eld. Därför är det viktigt att ha lite koll så att maten inte bränns och samtidigt gäller det att inte vända för ofta för då kommer det in kall luft på hällen igen. Efter ett tag brukar man hitta snitsen och jag tycker det är väldigt rofyllt att laga mat på det här viset.

Enklare än så här kan det knappast bli. Med sol och fjäll som extra krydda så blir det en rätt exklusive lunch!  

Mot nya äventyr! 

Tidigt i höstas bestämde KattaSara och jag att vi vill åka tillsammans till Lofoten. Ett äventyr som jag länge drömt om och funderat kring. Jag blev därför otroligt glad när mina äventyrsvänner Katta och Sara var lika pepp på idén som jag var. 

Bilden ovan är från min resa till Tromsö. Jag kan tänka mig att Lofoten är lika magiskt vackert! 

Strax efter nyår tog vi tag i våra planer på försommarens härligast äventyr, det i Lofoten. Vi började att leta boende och bestämde när vi skulle åka. Det är inte helt enkelt att synka tre yrkeskvinnors kalendrar men efter ett tag landade vi i att vi skulle åka runt den 6:e juni för att få en extra helgdag. Boendet var desto svårare, så många vackra ställen att välja mellan och hur skulle vi veta var vi ville stanna?!

Det var då som Katta kom med den briljanta idén att vi skulle bo i en husbil. På så sätt skulle vi kunna vara mer flexibla och stanna där vi kände för. Sara och jag var inte svårövertalade till Kattas förslag och vips hade äventyret fått en ny dimension. Vi och en husbil!

Katta hörde av sig till några husbilsuthyrningar och på ett litet kick hade Katta ordnat ett samarbete med ett företag. Under vår äventyrsvecka i Lofoten kommer vi köra och bo i en husbil från företaget Touringcars. Det kommer bli så spännande att få uppleva ett nytt sorts äventyr, dels Lofoten som jag aldrig besökt och dels att göra det med husbil. Jag är uppväxt med husvagnssemester men husbil har jag aldrig bott i och det kommer vara helt annorlunda. 

Katta var förbi Touringcars och skickade bilder på husbilen. Så här ser den ut:

Jag är grymt laddad för vår resa och på onsdag rullar vi norrut mot Lofoten. Det kommer vara en fantastisk upplevelse och jag ser fram emot att få dela den med två härliga livsnjutare! 

Dela gärna med dig av dina egna tips från Lofoten, antingen i kommentarerna eller i ett eget inlägg! 

Sommaren runt hörnet! 

Runt om i landet har sommaren dykt upp och jag har inte riktigt hunnit säga hej då till vare sig vinter eller vår. Jag har liksom hamnat på efterkälken i skiftena mellan årstiderna. Rätt skönt på något vis! 

Häromdagen insåg jag dock att sommaren bara är runt hörnet och naturen nere i Åredalen är snart härligt sommargrön. För några veckor sedan försvann isen från sjön och med spegelblank yta har sjön fått mig att längta efter kajakturer med fjällkuliss. 

Än så länge har jag inga sommarplaner och även det känns skönt. Jag har massor att upptäcka på min bakgård i Åretrakten så jag behöver nog inte bestämma så mycket mer just nu. Mitt stora mål med sommaren är enkla äventyr och magiska upplevelser som får hjärtat att klappa lite extra. 

Sommaren kommer att bli en fin sommar bland fjäll, skog och vattendrag. Tillsammans med vänner och ibland helt ensam. Precis som jag vill ha det. 

En lyxigare matupplevelse. 

I tidigare inlägg har jag berättat att jag tycker att korv kan bli riktigt lyxig friluftsmat om man tar lite andra tillbehör än korvbröd, ketchup och senap. Att sitta vid en öppen eld och grilla korv är bland det enklaste som finns och med hög mysfaktor. Om man dessutom väljer en korv som är närproducerad med hög kötthalt, ja då är man hemma! 

Närproducerad korv är just vad jag ser fram emot att grilla över öppen eld så snart som möjligt. Igår fick jag med mig min äventyrskompis Sara på korvkurs och nu finns det handgjorda korvar i min frys som väntar på ett äventyr värdigt handgjorda korvar med goda tillbehör. 
Men, tillbaka till korvkursen. Den anordnades av en av mina favoritbutiker i Östersund, nämligen Lilla Saluhallen Prästgatan . Där finns alla tänkbara godsaker i form av kött, ost, fisk, skaldjur och en massa annat gott. Köttet är från småskaliga gårdar i Jämtland, Härjedalen och Ångermanland. Osten från närområdet och fisk/skaldjur från Åre Atlantfisk. 

När vi kom till Lilla Saluhallen Prästgatan välkomnades vi med charkuterier, ost och en folköl från småskaliga bryggerier. Efter en liten stund gick vi ner till källaren där John lärde oss grunderna i att göra egen korv. Jag trodde, lite naivt, att det var väl bara att göra korv men rätt snabbt insåg jag att korvtillverkning var mer av en vetenskap. Kursledaren, John, var otroligt engagerad och kunnig. Jag fascineras av människor som har ett sånt driv och sån kunskap som John har så det var väldigt roligt lyssna på honom. Lika roligt var det att få tillverka korv!

Efter Johns genomgång fick vi börja med att blanda ihop kött och kryddor. Vi gjorde två olika korvar som båda var på griskött från Skärvången. Efter köttet malts så blandades det med vin innan det var dags för själva korvstoppningen. Det är den del när korvsmeten ska in i fjälstret. Just den här delen var lite trixigt och det gällde att vara försiktig så fjälstret inte gick sönder. Efter det var det dags att dela upp den långa korven till lagom stora korvar. Även det var lite trixigt, speciellt om man som jag inte kan hålla reda på vilket håll jag snurrade korvarna åt. Gör om, gör rätt blev mitt motto i just det här momentet. 

Nu är jag väl medveten om att jag förenklat processen väldigt mycket och att jag nog använder fel ord men det var så mycket att tänka på så jag glömde bort en del. 

Efter några timmar hade vi fixat ihop ett gäng korvar och själva kursdelen var klar. En trappa upp hade Kristoffer dukat upp en massa goda tillbehör som han hade tillagat under tiden som John hade guidat oss i att tillverka korv. Kristoffer försvann snabbt in i köket för att steka korv och sedan fick vi avnjuta vår egengjorda korv i hembakat korvbröd med väldigt goda tillbehör. Utan att vara allt för kaxig så måste jag skriva att det var den godaste korv med bröd som jag någonsin har ätit. Dessutom kan det knappast bli färskare eller mer lokalproducerat än igår. 

Efter en rolig korvkurs med en fantastisk matupplevelse var kvällen på Lilla Saluhallen Prästgatan över och nu ser jag fram emot att sticka ut på nya äventyr, göra upp en eld och grilla korvarna som jag fick med hem.

 

En helt vanlig kväll. 

Ibland behövs det inte så mycket mer än bra skor, en kvällssol och en klok vän för att en helt vanlig kväll ska bli en grym kväll med mängder av energi. Lägg därtill ett fjäll eller två och du har en galet bra kväll som hamnar rakt in på pluskontot. 

Exakt en sån kväll hade jag lyxen att få förra veckan när jag, Sara och Hazel tog en kvällspromenad på skidspåren i Ullådalen. Eller ja, Hazel sprang mer än att promenera! 

Det finns mängder med positiva fördelar med att gå på tur ute i naturen. Förutom all frisk luft så tycker jag att det känns som tanken blir friare och jag känner mig mer kreativ och energisk. Det är en go känsla som jag vill ha mer av i mitt liv och därför känns det extra bra att jag har naturen runt hörnet.

Efter nån timme på fjället lämnade Sara av mig hemma hos mig.  Jag hade hunnit bli lite frusen av den kyliga kvällsluften. När jag kom in landade jag en stund i soffan under filten. Även om jag kände mig frusen så hade jag en varm känsla i hela kroppen för att kvällen varit så himla bra. Det behövs inte mer än fjäll, bra samtal och lite sol för att jag ska bli sådär lagom hög på livet! 

Man tager vad man haver.

Förra helgen gjorde jag och Sara en fäbodtur. I mitt inlägg om den berättade jag att vi lagade mat på Trangiaköket. Så länge det inte blåser storm eller jag har en massa annan packning så ser jag inga problem med att ta med Trangiaköket, oavsett årstid. Den lilla extra energi som det tar att bära mer saker vägs upp av att få varm mat även på vintern. Nu var det ju i och för sig plusgrader förra helgen men i alla fall.

Förra lördagen när vi skulle iväg fick jag uppdraget att fixa ingredienserna till lunchen. Jag struntade i att åka på affären och tog det som jag hade hemma. Det blev något av en repris på det som jag serverade på Andersön men vissa saker hade jag bytt ut. img_7022

I ryggsäcken hade jag packat ner spetspaprika, lök, svamp och pepparsalami som fick utgöra bas till en sås. Med fanns också crème fraiche, lyxig halloumi och bulgur (även om jag lurade Sara och sa att det var couscous). Under tiden som grönsakerna och salamin tärnades kokades vatten för bulgur. Jag är medveten om att det inte är någon snabbmat som jag beskriver men som bekant vägrar jag stressa på utflykter och det gäller även när jag lunchar. Bulgur går förhållandevis kvickt att koka och strax innan den var klar frästes grönsakerna för att sedan blandas med crème fraiche. Med lite god vilja lyckades vi få till att bulgur och sås var färdiga samtidigt. Vi kunde dock inte hålla oss från att äta halloumin så snart den var klar. Varför vänta liksom? Sammantaget blev det en god och värmande lunch. Till efterrätt fick vi varm choklad!img_7042

img_7046

Fäbodvandring mitt i vintern.

Ett av mina äventyrsmål den här vintern är att knata upp till toppen av Suljätten som ligger i den vackra Kallbygden. Eftersom jag visste att även Sara vill dit så bestämde vi tillsammans att vi skulle försöka snöskovandra dit igår. Det var innan regnet, glashala vägar och den obefintliga sikten drog in över Jämtland. Så efter ett rådslag på en spegelblank isgata i Bonäshamn bestämde vi oss för att köra längs Kallvägen och se vad vi kunde hitta på istället.

Kallvägen kan vara en av Jämtlands absolut vackraste vägar. Här och där försvann regnmolnen och vyerna blev storslagna som alltid i Kallbygden. Efter långsam körning nådde vi fram till parkeringen nedanför Suljätten. Jag är glad att jag hade med mig Sara eftersom hon visste att det fanns en fäbod lite lägre upp längs den snöiga skogsvägen. Det kändes som ett fullgott alternativ till Suljättens topp där vi i alla fall inte skulle få någon utsikt.
img_6978

Efter en lagom vandring, utan vare sig skidor eller snöskor, nådde vi fram till fäboden Lillvallen. Runt den öppna skogsgläntan fanns det små hus här och där. Ensligt och med naturen när så fixade vi eld och lagade mat på Trangiakök. Återigen blev det en stund då vardagen kändes otroligt långt borta. Samtidigt inser jag att det här är min vardag, att kunna vara i naturen var och varannan dag. Att bo nära fjäll och skog, det är min vardag. Hur lyxigt är inte det?

img_7003

img_6957

img_7044

ps. fotona på mig har såklart Sara tagit. Hon kan fota hon!

Våffelsäsong på gång. 

Ute är det vårväder och jag har sagt både ett och två fula ord om att det forsar vatten längs stadens gator. Vad är det som händer? 

Men, jag vägrar tro att vintern är slut och framför allt tror jag att det snart kommer mer snö. Snö och fina vinterdagar som gjorda för våffelturer i fjäll och skog. Jag är aningen kräsen vad det gäller våfflor och tycker att varje våffelstuga med självaktning borde servera frasvåfflor efter eget recept. Snart får jag finbesök från Bryssel när Kari ska hälsa på. Alla som läst hennes upplevelse från Gröna bandet vet att hon är förtjänt av den bästa våfflan som finns i Jämtland eller Härjedalen. Och jag ser väldigt mycket fram emot att få bjuda henne på den. Jag behöver bara veta var länets bästa våfflor finns. Så, hjälp mig, ut och testa våfflor och berätta var jag hittar dom frasigaste, godaste våfflorna! 

Med staden inom synhåll.

Som jag så många gånger tidigare har skrivit så gillar jag att upplevelser och äventyr kan vara både enkla och nära. Om man kombinerar det med att laga god mat utomhus så har man en fin kväll som ger frisk luft, intressanta samtal och ny energi. Ett otroligt enkelt recept på ett vardagsäventyr, precis som Helena uppmuntrar till i sitt inlägg #52vardagsäventyr

Häromkvällen åkte jag och min kompis Hanna till Andersön, ett naturreservat några mil utanför Östersund. Med oss hade vi ved, kameror, liggunderlag, stormkök och mat. Vi parkerade längst in på ön och gick ut till strandkanten där det fanns en eldstad.

Hanna ordnade elden och jag fixade med maten som jag lagade på Trangiaköket. Jag hade plockat ihop det jag hittade hemma och ute på ön blev det till en god middag. Hackad paprika, svamp, potatis och lök fick fräsa tillsammans med kikärtor. Till det stekte jag halloumi från Skärvångens bymejeri, det godaste halloumi någonsin. Hemma hade jag blandat ihop crème fraiche och sötsur sås som jag serverade till mitt hopkok. Hanna hade tagit med bröd och smör. Vips så hade vi en lyxig, god vardagsmiddag.

SONY DSC

Det blev en kväll där staden och vardagens brus kändes väldigt långt borta. Jag hade haft en galen dag på jobbet och så fort jag hörde eldens sprakande var det som att jobbdagen bara försvann. Östersund och Frösön syntes från stranden där vi satt. Så nära och samtidigt väldigt långt borta. Tystnaden var påtaglig och gick nästan att ta på. Det är otroligt häftigt att vara nära civilisation och känna att man är i en helt annan värld. 

 

Jaktstugan, Vemdalen.

Nu känns det som att vintersäsongen dragit igång på riktigt. Snön finns, solen dyker upp med jämna mellanrum och äventyren väntar runt hörnen. Jag tycker det är helt fantastiskt hur mycket roligt det finns att göra och så många fina upplevelser som jag får chans att ta del av.

Igår var en sån där fin upplevelsedag som gav mersmak och som landade helt rätt i mitt äventyrshjärta. En enkel dag med härligt sällskap, inga tider att passa och frisk luft. Från Vemdalsskalets spårcentral tolkade vi med vesslan upp till Jaktstugan, en våffelstuga mittemellan Vemdalsskalet och Storhogna. img_6950 img_6886 img_6768 img_6841

Jag tycker att det är smart att det finns möjlighet att ta vessla till Jaktstugan eftersom det gör att i princip alla kan besöka våffelstugan. Naturen blir tillgänglig för fler, oavsett ålder eller fysiska förutsättningar. Igår valde vi att tolka upp och skida ner. Turen upp till Jaktstugan var en blåsig historia och när vi kom fram var jag rejält genomfrusen. Som tur var fanns det en värmande brasa att värma sig vid. Våfflorna var frasiga och fick ett väl godkänt betyg.

img_6788 img_6836 img_6778

Efter en mysig fikastund framför brasan var det dags att skida hemåt. Långt bort i fjärran radade fjälltopparna upp sig. Skidorna gled lätt utför backarna tillbaka till Vemdalsskalet och på ett litet kick var vi tillbaka där vi började. img_6833 img_6825 img_6845