Nu drar…

…jag västerut tillsammans med min äventyrskompis Ingela. Vi stannar till för middag på mitt favorithak Broken i Åre. Imorgon utgår vi från Storulvån och tanken är att vi ska springa till Blåhammarn för att övernatta på fjällstationen. Tydligen är det en hel del uppför dit så jag får se hur mycket löpning det blir men å andra sidan är nedför tillbaka så då går det nog desto fortare. Det här blir skoj 🙂

Annonser

Ett av Jämtlands…

…absolut bästa, mysigaste och mest prisvärda sommarcaféer är Hara Ångbåtsbrygga. Det är ett ställe som jag gärna besöker flera gånger under sommaren. Familjerna i byn turas om att sköta caféet och på så vis varieras utbudet och aktiviteterna mellan veckorna.

Imorgon är det dags för några av mina bekanta, familjen L, att ta hand om ruljangsen på bryggan. Jag ser fram emot det och kommer säkert att vara där flera dagar under helgen. Familjen L bjuder inte bara på gott fika utan de har också fixat olika aktiviteter såsom bakluckeloppis, träningspass och fallskärmshoppning. Det går även att hitta mathantverk, hemgjorda kort och kolbullar vid bryggan de här dagarna. Jag hoppas på sol och ser fram emot att många hittar till caféet den här helgen. De som kommer dit lär inte bli besvikna, vare sig på fikat, utsikten, personalen eller mysfaktorn 🙂

Jag längtar efter att få äta kolbulle. Äldste brodern i familjen L är grym på att göra kolbullar.

Jag längtar efter att få äta kolbulle. Äldste brodern i familjen L är grym på att göra kolbullar.

Made by Kreativa Katrin

Made by Kreativa Katrin

Inte nog med att PTn är bra på träning, hon har även en kreativ sida.

Inte nog med att PTn är bra på träning, hon har även en kreativ sida.

Bland mathantverken finns till exempel Rabarberchutney.  Den passar utsökt till grillat eller på ostbrickan.

Bland mathantverken finns till exempel Rabarberchutney. Den passar utsökt till grillat eller på ostbrickan.

Med några…

…dagar kvar av juni har jag utfört den här månadens utmaning, att åka longboard. Jag fick kanske inte stilpoäng men för att citera longboardtjejen F, ”du var jätteduktig och framför allt väldigt modig”. Det omdömet är jag nöjd med 🙂

Det var en grym kväll för att vara ute och vi hittade en cykelväg på Stadsdel Norr, avskilt och med några backar som hade olika lutningar. Jag testade att kicka iväg lite från början men F hävdade att det var lättare att lära sig om jag hittade balansen först genom att åka i en utförsbacke med lite lutning. F borde ju kunna det här så jag litade på henne och körde utför. Jag blev förvånad över att jag hade mer balans än jag trodde och i den backen ramlade jag inte. Att jag inte riktigt kunde bromsa är en helt annan sak. Den lilla backen körde jag rätt många gånger för att träna upp balansen.

Min käre svåger har vid ett tillfälle i slalombacken myntat uttrycken ”ingen kommer ihåg en fegis” och ”farten är din vän”. Jag tänkte att det kunde gälla även vid kvällens longboardåkning och vi gick således till en lite brantare backe. F fick visa hur det skulle gå till och därefter var det min tur. Jag tyckte verkligen inte att backen såg brant ut men oj, vilken fart jag fick upp på en gång och det var inte så himla enkelt att hålla balansen.

I första åket tappade jag balansen så jag ramlade bakåt men lyckades parera och slapp ramla. Brädan for iväg som ett skott och jag är glad att ingen fick den på sig. I det andra åket klarade att åka lite längre och även att göra en värre vurpa, den kommer att kännas av imorgon. Som tur var hade jag knäskydd för annars hade jag skrapat upp knäna rätt rejält och hjälmen skyddade från en hjärnskakning. F undrade om jag skulle åka igen efter vurpan och jag tänkte att det är som när jag rider, faller jag av så är det smartast att hoppa upp igen för annars blir det en större tröskel att komma över nästa gång. Sagt och gjort, jag tog brädan upp i backen, åkte en vända till och lyckades med en storsväng på cykelvägen. Eftersom man ska sluta på när man är på topp avslutade jag efter den svängen 🙂

Här är den, kvällens snygga longboard.

Här är den, kvällens snygga longboard.

Det första staplande åket.

Det första staplande åket.

Tur att jag även fick låna hjälm...med tanke på nästa bild.
Tur att jag även fick låna hjälm…med tanke på nästa bild.

Det blev en rejäl vurpa.
Det blev en rejäl vurpa.

Som av en händelse körde ambulansen förbi precis efter min vurpa. De kan ha sett mig för de körde förbi ytterligare en gång :)

Som av en händelse körde ambulansen förbi precis efter min vurpa. De kan ha sett mig för de körde förbi ytterligare en gång 🙂

Ingen kommer ihåg en fegis så det var bara att kliva upp igen efter vurpan och åka igen.

Ingen kommer ihåg en fegis så det var bara att kliva upp igen efter vurpan och åka igen.

Kvällens utmaning var rolig, fartfylld och spännande. Jag har testat skateboard en gång och tycker att longboard är både roligare och ”lättare” än skateboard. Det kanske beror på att det finns mer ytan för fötterna eller så handlar det helt enkelt om inställning  Longboard skulle kunna klassa in i kategorin ”saker som jag vill ha” men det finns en del annat på den listan så jag får ge mig till tåls. Hur som helst var det en grym kväll och jag hoppas få åka fler gånger i sommar 🙂

Efter ett par…

…dagars återhämtning från en intensiv vecka vaknade jag i morse med ny energi. Jag är otroligt nöjd att jag valde att tacka nej till midsommarfiranden till förmån för vila och egentid.

Med ny energi och sol ute kände jag att söndagen borde tillbringas utomhus, antingen till fjälls eller klättrandes. Jag skickade iväg ett sms till min fjällkompis J och minsann, hon hade möjlighet att hänga med. Eftersom jag inte har någon bra karta över Bydalsfjällen så blev det även denna gång södra Årefjällen. Vi bestämde oss för Grofjällsrundan, en tur på 11 km som enligt guideboken skulle ta cirka 4 timmar. Jag missade att aktivera telefonens gps och därför vet jag inte om rundan var 11 km men mycket riktigt, det tog ungefär 4 timmar att gå den.

Det här inlägget får bli mer bilder än text.

Första kilometerna var i skog. Här hade vi äntligen kommit till kalfjället och landskapet blev genast ett annat.

Första kilometerna var i skog. Här hade vi äntligen kommit till kalfjället och landskapet blev genast ett annat.

Återigen bjöd fjällen på vackra vyer.

Återigen bjöd fjällen på vackra vyer.

Vi lunchade vid Grofjällsstugan. Fjällsäkerhetsrådet placerar ut de här färdvägsböckerna i raststugorna. De bör fyllas i för att underlätta eventuell fjällräddning. Jag tycker att andra meningen är lite skräckinjagade och jag hoppas verkligen att det är någon som anmäler mig saknade om jag går vilse i fjällen!

Vi lunchade vid Grofjällsstugan. Fjällsäkerhetsrådet placerar ut de här färdvägsböckerna i raststugorna. De bör fyllas i för att underlätta eventuell fjällräddning. Jag tycker att andra meningen är lite skräckinjagade och jag hoppas verkligen att det är någon som anmäler mig saknade om jag går vilse i fjällen!

På vägen ner från fjället följde stigen den här bäcken. Mysigt att vandra bredvid bäcken samtidigt som man hörde bäcken porla. Jag förväntade mig nästan att Näcken skulle sitta här nånstans.
På vägen ner från fjället följde stigen den här bäcken. Mysigt att vandra bredvid bäcken samtidigt som man hörde bäcken porla. Jag förväntade mig nästan att Näcken skulle sitta här nånstans.

I slutet av vandringen dök den här ån upp. Om det hade varit varmare hade det varit läge för ett dopp.

I slutet av vandringen dök den här ån upp. Om det hade varit varmare hade det varit läge för ett dopp.

Nästan framme i Köja. Där finns Hotell Köjagården, ett mysigt ställe där jag bodde när jag var på konferens med mitt förra jobb. Det var grymma dagar och jag saknar verkligen mina kollegor från den tiden!

Nästan framme i Köja. Där finns Hotell Köjagården, ett mysigt ställe där jag bodde när jag var på konferens med mitt förra jobb. Det var grymma dagar och jag saknar verkligen mina kollegor från den tiden!

 

Mitt nya…

…favoritställe för en löptur är helt klart Andersön. Igår efter regnet avtagit åkte jag och en kompis ut till Andersön för ett lätt distanspass. Vi började på parkeringen som ligger längst ner på ön och sprang vänstervarv på stigarna som finns längs strandkanten. Stigarna är tydliga, det är flackt med några kuperade partier och man får hålla reda på fötterna eftersom det är en hel del rötter. Igår när vi var ute var vi nog helt ensamma på ön. Vi sprang ungefär en timme men det kändes inte alls som det var så länge, det är skoj och rogivande att springa i den här typen av terräng och då går tiden snabbt. Det var en grym kväll helt enkelt. Nästa gång jag springer på Andersön blir det förhoppningsvis sol och passet kan avslutas med grillning och ett dopp i Storsjön. Det är bara att säga till om just du vill hänga med 🙂

Om jag…

…hade ställt väckarklockan och kommit upp i tid igår hade jag sluppit klättra i regn. Jag hade bestämt med M att vi skulle klättra igår och vi skulle höras på morgonen för att se vad det var för väder.

På söndagsmorgonen såg det fint ut och enligt samtliga appar skulle det vara uppehåll fram till 12-tiden. Det borde ha inneburit att jag borde ha lagt på ett kol och skyndat mig lite men inte då. Klockan var närmare 12.00 när jag var vid klippan. M ska leda 100 jämtländska klätterleder i sommar och snäll som jag är lät jag honom börja . Han hade valt ut en led som var en bit upp på berget så jag fick klättra dit och stå på en klipphylla för att säkra honom. Det är verkligen skräckblandad förtjusning att stå lite högre upp 🙂

Hur som helst, när M var klar med sin klättring var det min tur och lagom till dess hade molnen dykt upp. Än så länge hade det bara börjat droppa och vi kom överens om att jag nog skulle hinna klättra en kort led. Den här gången var det jag som ledde den, d.v.s att jag sätter slingor i bultar som finns på klippan och på så vis säkrar efterhand. I vanliga fall brukar jag försöka tänka teknik och ta det hyfsat lugnt för att bli en bättre klättrare. Med ett stort regnmoln ovanför huvudet och regndroppar som blev större och större var min klättring vare sig snygg eller teknisk. När jag var nästa klar med leden regnade det rätt rejält och det var små vattenpölar på berget, inte helt optimalt för klättring men det var roligt i alla fall. Ibland undrar jag om jag är lite knäpp, jag tycker faktiskt det kan vara roligt med störtskurar när man minst anar. Eller vänta nu, enligt apparna skulle det börja regna runt 12-tiden och mycket riktigt, det var just det som hände så helt aningslös var jag inte 🙂

Inte en av de bästa bilderna på mig men det bjuder jag på. Notera vattnet på repsäcken, både jag och all klätterutrustning blev dyblöta på bara några minuter.

Inte en av de bästa bilderna på mig men det bjuder jag på. Notera vattnet på repsäcken, både jag och all klätterutrustning blev dyblöta på bara några minuter.

Idag påbörjades…

…ett nytt äventyr för en av tjejerna i min närhet eftersom hon gick ut grundskolan. Precis som sin syster fick även Ida ett kort med tillhörande present av mig och gänget (min syster med familj).

Made by KreativaKatrin

Made by KreativaKatrin

Jag tycker om att ge bort personliga presenter och gärna upplevelser. Till de här två fröknarna var det rätt enkelt för mig och syrran att bestämma vad de skulle få. Syrrans svåger har en musikstudion och där kommer de att få spela in varsin studioproducerad skiva. De är grymma på att sjunga och det var otroligt skoj att se deras reaktion när de öppnade sina presenter. Glädjetårar och genuin tacksamhet över att få göra något som de drömt om. Givetvis får de varsin dag och skiva eftersom de inte sjunger tillsammans. Förhoppningsvis får jag chans att lägga upp resultatet så att ni kan lyssna.

Min själ…

…mår alltid bra när jag får andas fjälluft. Igår var min goda vän, Gabriella, ledig och eftersom Jämtland visade upp sin bästa sida passade vi på att åka på sommarens första dagstur. Vi bestämde oss för att besöka ett fjäll där ingen av oss varit tidigare och valet blev Välliste, en topp som är lättillgänglig samtidigt som den bjuder på magiska vyer.

Jag, Gabriella och hennes fina hund Tyra utgick från Trillevallen och följde en av slalombackarna upp till toppen, backträning är alltid bra. Södra Årefjällen har många tydligt markerade leder men igår gick vi på känn upp till Vällistes topp. Det tog inte alls lång tid dit och utsikten var givetvis fantastisk. Fjäll och sjöar så långt ögat kunde nå. Det var skoj att försöka lista ut vilket fjäll som var vilket och jag insåg att det finns en hel del fina utflyktsmål kvar 🙂 På vägen ned följde vi en sommarled på baksidan av Välliste, det var en fin led som nog passar för löpning och cykling.

Senast jag var i fjällen var det vårvinter, snön hade börjat tina och igår fanns det bara några enstaka snöhögar kvar. Jag har funderat på vilken årstid som jag uppskattar fjällen mest men det bästa är att jag inte behöver bestämma mig för det, varje årstid har sin tjusning. En sak som jag ofta slås av när jag är ute i naturen är alla härliga dofter och igår var det ljungen som var framträdande. Med risk för att vara tjatig men oj, vad jag trivs i den jämtländska naturen.

Toppröset på Välliste, 1025 m.ö.h

Toppröset på Välliste, 1025 m.ö.h

Jag önskar jag visste vilka fjäll som syns här. Jag tror det är sydvästlig riktning.

Jag önskar jag visste vilka fjäll som syns här. Jag tror det är sydvästlig riktning. 

Fjället var fyllt av ljungens doft och blommor.
Fjället var fyllt av ljungens doft och blommor.

Även den här lilla skönheten, myltblomman dök upp på flera ställen. En växt som betyder mycket för mig och som heter just mylta. Hoppas att de klarar sig från frostnätter så det blir gott om bär.

Även den här lilla skönheten, myltblomman dök upp på flera ställen. En växt som betyder mycket för mig och som jag alltid har och alltid kommer omnämna som mylta. Hoppas att de klarar sig från frostnätter så det blir gott om bär.

 

Den här skylten hittade vi på vägen ner och det var precis så jag kände mig :)

Den här skylten hittade vi på vägen ner och det var precis så jag kände mig 🙂

 

 

Tanken med…

…min blogg är inte att det ska vara en träningsblogg men ibland dyker det nog upp ett eller annat träningsrelaterat inlägg. Idag är en sådan dag.

För någon månad sedan skickade jag ut en förfrågan till mina vänner om de ville delta i Vårruset tillsammans med mig. Det var första gången som Vårruset arrangerades i Östersund och jag tyckte att det vore skoj att dra ihop ett härligt gäng. Vi blev fem stycken som anmälde oss men idag blev det lite ändrade planer, två var tvungen att lämna återbud men då fick PTn chansen istället.

Jag har aldrig sprungit ett lopp med så här många deltagare tidigare och det var en rolig upplevelse. Det var inte helt enkelt i starten och jag hade svårt att hitta mitt tempo. Min kompis K sprang tillsammans med mig och försökte pusha mig till att göra en bra tid, en rätt otacksam uppgift eftersom jag har svårt att våga ta ut mig när det gäller löpning. Mitt mål var att springa under 28 min och inte få stryk av syrran som aldrig löptränar 🙂 Jag klarade det ena, att inte få stryk men är grymt imponerad av syrran som gjorde en riktigt bra tid utan löpträning. Systerdottern på 10 år deltog också, jag är stolt över hennes insats och tror hon hade en rolig kväll!

Med tanke på att det här var min första stora löpartävling är jag nöjd med min insats och det bästa är att jag faktiskt tyckte att det var skoj. Det finns chans att det blir fler lopp framöver.

Vi och några av de andra 4500 deltagare.

Delar av vårt lilla gäng och några av de andra 4500 deltagare.

Alla som genomförde fick medalj. Det var länge sen jag fick en medalj :)

Alla som genomförde fick medalj. Det var länge sen jag fick en medalj 🙂

Det klättras…

…på tok för lite. Jag vill klättra betydligt mer än så här men av olika anledningar har jag bara varit iväg några få gånger. Tyvärr finns det två stora nackdelar med klättring, det är väderberoende och jag kan inte klättra ensam. Det finns galenpannor som soloklättrar men jag är verkligen inte på den nivån. Mindre regn och fler klätterkompisar efterlyses!!

 

Bergviksberget. Grymt bra sprick-klättring.

Bergviksberget. Grymt bra sprick-klättring.