Sommaren som kommer eller som redan pågår.  

Det är något knas med min tidsuppfattning. Jag har absolut noll koll på datum. Jag tittar förundrat i kalendern för att inse att på lördag dyker juli upp. Av någon märklig anledning har jag känslan av att sommaren just börjat. 

Oavsett om det är juni, juli eller augusti så har jag i stort sett inga planer för sommaren. Jag hade en plan på att inte planera så mycket och istället göra det som faller mig in för dagen. Trots detta har jag bokat in vissa saker och det känns bra. Lite så där lagom planering bara. En mix av struktur och spontanitet brukar bli bäst. Vi säger så! 

Vid en bäck i en skog. 

Då och då dyker det upp äventyr och upplevelser som är lite extra speciella. Dom där fina stunderna som landar rakt in i själ och hjärtan. Som fyller på energikontot och som jag kommer att tänka på med glädje. 

Igår kväll var en sån kväll med en sånt äventyr. Jag och en av mina goda vänner lastade med oss deras cyklar och körde upp till Björnen, Åre. I byn var det blåsigt och regnet hängde i luften. Solen gjorde sitt bästa för att tränga undan gråa regnmoln och i Björnen hade solen lyckats med det. 

Vi parkerade vid spårcentralen, lastade av cyklarna och knäppte på oss hjälmarna. Några stenkast bortanför parkeringen började sommarens första cykeläventyr. Där fanns den gamla skogsvägen till Fröå Gruva och på den rullade hjulen snabbt. Vi var omgiven av gröna, vackra träd och växter. Här och där dök Fröå tjärn upp och kvällen var så där otroligt vacker.

Framme vid Fröågruva tog vi en kort paus, njöt av vyerna och den fina sommarkvällen. Vid dammen började stigen; Kanalleden, som skulle ta oss tillbaka till Björnen. Redan efter första svängen blev jag överförtjust i Kanalleden. En mjukskogsstig slingrade sig längs den lilla kanalen och allt ramades in av en lummig skog. Världsklass helt enkelt! 

I den vackra naturen var syret starkt och min energi återkom mer och mer för varje tramtag. Stigen var lagom svår och jag njöt av stunden. Gång på gång tjoade jag till om hur härligt det var. Och vackert, och skoj, och ja, alldeles, alldeles underbart. 



Inflyttningspresent till mig själv. 

Redan innan jag flyttade till Åre hade jag bestämt mig vad jag skulle köpa till mig själv i inflyttningspresent. Jag hade länge längtat efter en egen Muurikkapanna och en flytt till fjällvärlden var det perfekta tillfället för att köpa den. 

Det finns många olika storlekar på Muurikkapannor och det var lite svårt att välja storlek men till sist valde jag en som är 48 centimeter i diameter. Jag hade absolut kunna välja en mindre men jag ville ha en där det går att laga mat till många personer samtidigt. Jag får fundera på om jag ska köpa den mindre vid ett annat tillfälle. 

Tillsammans med vänner har jag hunnit med några fina matupplevelser där vi lagat mat på Muurikkapannan. Det är verkligen enkelt att laga mat på den och bara fantasin sätter gränser.

En superenkel rätt är raggmunkar och fläsk. Raggmunkssmeten fixas ihop hemma, lingon plockas fram ur frysen och så hittar man ett gott sidfläsk i butik. Sen behövs inte så mycket mer. 

Fläsket kan med fördel stekas samtidigt som raggmunkarna. Det går inte att reglera värmen på Muurikan eftersom den värms över öppen eld. Därför är det viktigt att ha lite koll så att maten inte bränns och samtidigt gäller det att inte vända för ofta för då kommer det in kall luft på hällen igen. Efter ett tag brukar man hitta snitsen och jag tycker det är väldigt rofyllt att laga mat på det här viset.

Enklare än så här kan det knappast bli. Med sol och fjäll som extra krydda så blir det en rätt exklusive lunch!  

Mot nya äventyr! 

Tidigt i höstas bestämde KattaSara och jag att vi vill åka tillsammans till Lofoten. Ett äventyr som jag länge drömt om och funderat kring. Jag blev därför otroligt glad när mina äventyrsvänner Katta och Sara var lika pepp på idén som jag var. 

Bilden ovan är från min resa till Tromsö. Jag kan tänka mig att Lofoten är lika magiskt vackert! 

Strax efter nyår tog vi tag i våra planer på försommarens härligast äventyr, det i Lofoten. Vi började att leta boende och bestämde när vi skulle åka. Det är inte helt enkelt att synka tre yrkeskvinnors kalendrar men efter ett tag landade vi i att vi skulle åka runt den 6:e juni för att få en extra helgdag. Boendet var desto svårare, så många vackra ställen att välja mellan och hur skulle vi veta var vi ville stanna?!

Det var då som Katta kom med den briljanta idén att vi skulle bo i en husbil. På så sätt skulle vi kunna vara mer flexibla och stanna där vi kände för. Sara och jag var inte svårövertalade till Kattas förslag och vips hade äventyret fått en ny dimension. Vi och en husbil!

Katta hörde av sig till några husbilsuthyrningar och på ett litet kick hade Katta ordnat ett samarbete med ett företag. Under vår äventyrsvecka i Lofoten kommer vi köra och bo i en husbil från företaget Touringcars. Det kommer bli så spännande att få uppleva ett nytt sorts äventyr, dels Lofoten som jag aldrig besökt och dels att göra det med husbil. Jag är uppväxt med husvagnssemester men husbil har jag aldrig bott i och det kommer vara helt annorlunda. 

Katta var förbi Touringcars och skickade bilder på husbilen. Så här ser den ut:

Jag är grymt laddad för vår resa och på onsdag rullar vi norrut mot Lofoten. Det kommer vara en fantastisk upplevelse och jag ser fram emot att få dela den med två härliga livsnjutare! 

Dela gärna med dig av dina egna tips från Lofoten, antingen i kommentarerna eller i ett eget inlägg! 

Sommaren runt hörnet! 

Runt om i landet har sommaren dykt upp och jag har inte riktigt hunnit säga hej då till vare sig vinter eller vår. Jag har liksom hamnat på efterkälken i skiftena mellan årstiderna. Rätt skönt på något vis! 

Häromdagen insåg jag dock att sommaren bara är runt hörnet och naturen nere i Åredalen är snart härligt sommargrön. För några veckor sedan försvann isen från sjön och med spegelblank yta har sjön fått mig att längta efter kajakturer med fjällkuliss. 

Än så länge har jag inga sommarplaner och även det känns skönt. Jag har massor att upptäcka på min bakgård i Åretrakten så jag behöver nog inte bestämma så mycket mer just nu. Mitt stora mål med sommaren är enkla äventyr och magiska upplevelser som får hjärtat att klappa lite extra. 

Sommaren kommer att bli en fin sommar bland fjäll, skog och vattendrag. Tillsammans med vänner och ibland helt ensam. Precis som jag vill ha det. 

En lyxigare matupplevelse. 

I tidigare inlägg har jag berättat att jag tycker att korv kan bli riktigt lyxig friluftsmat om man tar lite andra tillbehör än korvbröd, ketchup och senap. Att sitta vid en öppen eld och grilla korv är bland det enklaste som finns och med hög mysfaktor. Om man dessutom väljer en korv som är närproducerad med hög kötthalt, ja då är man hemma! 

Närproducerad korv är just vad jag ser fram emot att grilla över öppen eld så snart som möjligt. Igår fick jag med mig min äventyrskompis Sara på korvkurs och nu finns det handgjorda korvar i min frys som väntar på ett äventyr värdigt handgjorda korvar med goda tillbehör. 
Men, tillbaka till korvkursen. Den anordnades av en av mina favoritbutiker i Östersund, nämligen Lilla Saluhallen Prästgatan . Där finns alla tänkbara godsaker i form av kött, ost, fisk, skaldjur och en massa annat gott. Köttet är från småskaliga gårdar i Jämtland, Härjedalen och Ångermanland. Osten från närområdet och fisk/skaldjur från Åre Atlantfisk. 

När vi kom till Lilla Saluhallen Prästgatan välkomnades vi med charkuterier, ost och en folköl från småskaliga bryggerier. Efter en liten stund gick vi ner till källaren där John lärde oss grunderna i att göra egen korv. Jag trodde, lite naivt, att det var väl bara att göra korv men rätt snabbt insåg jag att korvtillverkning var mer av en vetenskap. Kursledaren, John, var otroligt engagerad och kunnig. Jag fascineras av människor som har ett sånt driv och sån kunskap som John har så det var väldigt roligt lyssna på honom. Lika roligt var det att få tillverka korv!

Efter Johns genomgång fick vi börja med att blanda ihop kött och kryddor. Vi gjorde två olika korvar som båda var på griskött från Skärvången. Efter köttet malts så blandades det med vin innan det var dags för själva korvstoppningen. Det är den del när korvsmeten ska in i fjälstret. Just den här delen var lite trixigt och det gällde att vara försiktig så fjälstret inte gick sönder. Efter det var det dags att dela upp den långa korven till lagom stora korvar. Även det var lite trixigt, speciellt om man som jag inte kan hålla reda på vilket håll jag snurrade korvarna åt. Gör om, gör rätt blev mitt motto i just det här momentet. 

Nu är jag väl medveten om att jag förenklat processen väldigt mycket och att jag nog använder fel ord men det var så mycket att tänka på så jag glömde bort en del. 

Efter några timmar hade vi fixat ihop ett gäng korvar och själva kursdelen var klar. En trappa upp hade Kristoffer dukat upp en massa goda tillbehör som han hade tillagat under tiden som John hade guidat oss i att tillverka korv. Kristoffer försvann snabbt in i köket för att steka korv och sedan fick vi avnjuta vår egengjorda korv i hembakat korvbröd med väldigt goda tillbehör. Utan att vara allt för kaxig så måste jag skriva att det var den godaste korv med bröd som jag någonsin har ätit. Dessutom kan det knappast bli färskare eller mer lokalproducerat än igår. 

Efter en rolig korvkurs med en fantastisk matupplevelse var kvällen på Lilla Saluhallen Prästgatan över och nu ser jag fram emot att sticka ut på nya äventyr, göra upp en eld och grilla korvarna som jag fick med hem.

 

En helt vanlig kväll. 

Ibland behövs det inte så mycket mer än bra skor, en kvällssol och en klok vän för att en helt vanlig kväll ska bli en grym kväll med mängder av energi. Lägg därtill ett fjäll eller två och du har en galet bra kväll som hamnar rakt in på pluskontot. 

Exakt en sån kväll hade jag lyxen att få förra veckan när jag, Sara och Hazel tog en kvällspromenad på skidspåren i Ullådalen. Eller ja, Hazel sprang mer än att promenera! 

Det finns mängder med positiva fördelar med att gå på tur ute i naturen. Förutom all frisk luft så tycker jag att det känns som tanken blir friare och jag känner mig mer kreativ och energisk. Det är en go känsla som jag vill ha mer av i mitt liv och därför känns det extra bra att jag har naturen runt hörnet.

Efter nån timme på fjället lämnade Sara av mig hemma hos mig.  Jag hade hunnit bli lite frusen av den kyliga kvällsluften. När jag kom in landade jag en stund i soffan under filten. Även om jag kände mig frusen så hade jag en varm känsla i hela kroppen för att kvällen varit så himla bra. Det behövs inte mer än fjäll, bra samtal och lite sol för att jag ska bli sådär lagom hög på livet! 

Med fjällen runt hörnet! 

Det finns så många bra saker med Åre och en är självklart att jag har fjällen runt hörnet. På några få minuter är jag på fjället eller med fjällutsikt. Det är en lyx som jag är tacksam för. 

Många av mina bekanta tror att det här innebär att jag drar ut på äventyr varje dag men det gör jag inte. Möjligheten finns, precis som viljan men det finns också andra saker som jag gärna hittar på. 

Som i lördags när jag träffade Johanna som driver outdoorbyrån ”Systrar i Bergen”.  Johanna har tyvärr skadat sitt knä och är begränsad i sin rörelse på grund av det. Men det är det som är så fantastiskt med att bo där vi bor, att det går att ses och få fjällvyerna utan större ansträngning och även om en är skadad.

Vi tog helt enkelt min lilla blå bil till Hotell Copperhill. Solen strålade, himlen var blå och vi köpte kaffe i restaurangen. Sen satt vi på Copperhills stora altan och pratade om äventyr, drömmar och visioner, omgiven av Åredalens vackra fjällvyer. En mer kreativ och energigivande miljö är svår att hitta.

Helt plötsligt tittade vi på klockan och insåg att tiden bara rasslat iväg. Flera timmar hade hunnit passera och det kändes som en timme. Tiden blir oviktig såna här gånger och det är en skön känsla! 

Lördagen vid Copperhill var verkligen en kvalitetstund. Det är lätt att trivas när det ser ut så här:


#livet ftw

Det finns få saker som jag tror är så viktiga som att låta upplevelser och känslor få ta plats och att tillåta sig själv att landa i dessa upplevelser och känslor. Det är en del av livet och den delen av livet behöver få olika stort utrymme vid olika skeenden i livet.

I några månader har jag valt att landa ännu mer i mitt liv och verkligen lyssnat på vad min kropp och själ behövt. Det senaste året har varit en krokig och gropig väg med upplevelser och utmaningar kantat av glädje, sorg, frustration, inspiration och utveckling. Helt enkelt det som kallas för livet!

Mitt sätt att hantera allt det som livet innehåller är att vara än mer noga på att lyssna på mina egna behov. Det gör att jag landar och känner mig grundad i mig själv även när det blåser storm runt omkring. Ens egna behov kan se så olika ut från dag till dag och därför tycker jag att det är extra viktigt att vara medveten om varför en väljer att göra olika saker. Är det för att jag mår bra av det eller är det yttre förväntningar? Jag väljer bort yttre förväntningar så långt som det bara går och det gör att jag har en balans i livet som jag är jäkligt nöjd över.

Givetvis är naturupplevelser en stor del av mitt sätt att hantera livet och jag är oändligt tacksam över att jag har naturen runt knuten. Där hittar jag alltid energi och glädje samtidigt som det finns utrymme för tårar. Från min balkong och mina fönster ser jag fjälltoppar. Jag behöver inte ens dra ut på fjället för att få njuta av vyerna. Att bo i fjällmiljö är som att vara inbäddad i ett stort, fluffigt fjälltäcke som ger mig värme och lugn, varje dag, oavsett om jag stannar hemma i mitt hem eller om jag är ute på äventyr. Det är en fantastisk känsla.

Det har tagit några månader att landa i det som livet bjudit på det senaste året och jag har försökt att inte stressa i processen utan har låtit den få ta den tid den tar. Det har varit många olika delar i den här processen där varje del har fått sitt utrymme, på sitt sätt, vissa har tagit mer energi än andra och jag har lärt mig så otroligt mycket under resans gång. Med mig på resan har jag haft personer som betyder mycket för mig. Jag är tacksam för att jag har just dessa personer i mitt liv eftersom det gör livet så mycket lättare, roligare och mer inspirerande!

Igår var jag ute på fjället på en tur med Östersundskollegor. I slutet av turen säger en av dom ”Du, Katrin, det känns som du har hittat hem”. Ja, exakt så är det, jag har hittat hem och även landat i allt det som hänt det senaste året. Det är en så jäkla skön känsla! #livetftw

Foto: Katarina Jansson

 

En finare lördagsmiddag

I lördags var första helgen i mitt nya hem. Tillsammans med Sara hade jag planerat att det skulle firas med eld och middag utomhus. Vad jag inte visste var att Sara och Katta dessutom hade planerat att överraska mig med ett spontant besök från Katta. Gissa om jag blev glatt överraskad när Katta dök upp tillsammans med Sara för frukost hemma hos mig. Så här och så här såg vår dag ut genom linserna på deras kameror. 

Men, jag snabbspolar lördagen fram till kvällen och middagsdag. Vi ville laga mat på elden och slippa dra med stormköket. Eld är liksom aningen mysigare! Efter en del klurande bestämde vi oss för varma mackor och soppa. 

I julklapp fick jag ett mackjärn och sedan tidigare har jag en lite större kastrull som jag använder på öppen eld. Enkelhet är bra så soppan köptes på Ica. Till varma mackorna plockade vi det som fanns i Saras kyl och min kyl. Den här gången blev det:

  • Halloumi
  • Bacon
  • Röd lök
  • Soltorkade tomater
  • Smör
  • Spenat
  • Och så lite extra ost

Mackorna smördes hemma och ja, det blir verkligen bäst om det är smör på utsidan också. Bacon och halloumi stektes hemma. 

I skenet från Åre och slalombackarna hittade vi en tyst plats vid Åresjön. Katta tände en eld och så snart elden började spraka fixade vi ihop mackorna. Två små mackor åt gången fick plats i mackjärnet. På ena hörnet av elden puttrade soppan och i det andra låg mackjärnet. Efter en stund hördes det hur osten fräste till av eldens värme och en härlig doft av mat spred sig runt vår lägereld. 

Alltså på riktigt, lördagens varma macka kan ha varit den godaste jag någonsin ätit. Kombinationen av halloumi, bacon och spenat var helt galet bra! Soppan var också god och värmde gott där vi satt under stjärnhimlen.En lördagsmiddag väl värd att minnas!