Sommaren som kommer eller som redan pågår.  

Det är något knas med min tidsuppfattning. Jag har absolut noll koll på datum. Jag tittar förundrat i kalendern för att inse att på lördag dyker juli upp. Av någon märklig anledning har jag känslan av att sommaren just börjat. 

Oavsett om det är juni, juli eller augusti så har jag i stort sett inga planer för sommaren. Jag hade en plan på att inte planera så mycket och istället göra det som faller mig in för dagen. Trots detta har jag bokat in vissa saker och det känns bra. Lite så där lagom planering bara. En mix av struktur och spontanitet brukar bli bäst. Vi säger så! 

En helt vanlig kväll. 

Ibland behövs det inte så mycket mer än bra skor, en kvällssol och en klok vän för att en helt vanlig kväll ska bli en grym kväll med mängder av energi. Lägg därtill ett fjäll eller två och du har en galet bra kväll som hamnar rakt in på pluskontot. 

Exakt en sån kväll hade jag lyxen att få förra veckan när jag, Sara och Hazel tog en kvällspromenad på skidspåren i Ullådalen. Eller ja, Hazel sprang mer än att promenera! 

Det finns mängder med positiva fördelar med att gå på tur ute i naturen. Förutom all frisk luft så tycker jag att det känns som tanken blir friare och jag känner mig mer kreativ och energisk. Det är en go känsla som jag vill ha mer av i mitt liv och därför känns det extra bra att jag har naturen runt hörnet.

Efter nån timme på fjället lämnade Sara av mig hemma hos mig.  Jag hade hunnit bli lite frusen av den kyliga kvällsluften. När jag kom in landade jag en stund i soffan under filten. Även om jag kände mig frusen så hade jag en varm känsla i hela kroppen för att kvällen varit så himla bra. Det behövs inte mer än fjäll, bra samtal och lite sol för att jag ska bli sådär lagom hög på livet! 

#livet ftw

Det finns få saker som jag tror är så viktiga som att låta upplevelser och känslor få ta plats och att tillåta sig själv att landa i dessa upplevelser och känslor. Det är en del av livet och den delen av livet behöver få olika stort utrymme vid olika skeenden i livet.

I några månader har jag valt att landa ännu mer i mitt liv och verkligen lyssnat på vad min kropp och själ behövt. Det senaste året har varit en krokig och gropig väg med upplevelser och utmaningar kantat av glädje, sorg, frustration, inspiration och utveckling. Helt enkelt det som kallas för livet!

Mitt sätt att hantera allt det som livet innehåller är att vara än mer noga på att lyssna på mina egna behov. Det gör att jag landar och känner mig grundad i mig själv även när det blåser storm runt omkring. Ens egna behov kan se så olika ut från dag till dag och därför tycker jag att det är extra viktigt att vara medveten om varför en väljer att göra olika saker. Är det för att jag mår bra av det eller är det yttre förväntningar? Jag väljer bort yttre förväntningar så långt som det bara går och det gör att jag har en balans i livet som jag är jäkligt nöjd över.

Givetvis är naturupplevelser en stor del av mitt sätt att hantera livet och jag är oändligt tacksam över att jag har naturen runt knuten. Där hittar jag alltid energi och glädje samtidigt som det finns utrymme för tårar. Från min balkong och mina fönster ser jag fjälltoppar. Jag behöver inte ens dra ut på fjället för att få njuta av vyerna. Att bo i fjällmiljö är som att vara inbäddad i ett stort, fluffigt fjälltäcke som ger mig värme och lugn, varje dag, oavsett om jag stannar hemma i mitt hem eller om jag är ute på äventyr. Det är en fantastisk känsla.

Det har tagit några månader att landa i det som livet bjudit på det senaste året och jag har försökt att inte stressa i processen utan har låtit den få ta den tid den tar. Det har varit många olika delar i den här processen där varje del har fått sitt utrymme, på sitt sätt, vissa har tagit mer energi än andra och jag har lärt mig så otroligt mycket under resans gång. Med mig på resan har jag haft personer som betyder mycket för mig. Jag är tacksam för att jag har just dessa personer i mitt liv eftersom det gör livet så mycket lättare, roligare och mer inspirerande!

Igår var jag ute på fjället på en tur med Östersundskollegor. I slutet av turen säger en av dom ”Du, Katrin, det känns som du har hittat hem”. Ja, exakt så är det, jag har hittat hem och även landat i allt det som hänt det senaste året. Det är en så jäkla skön känsla! #livetftw

Foto: Katarina Jansson

 

Var sak har sin tid. 

Ute skiner solen på en klarblå himmel. Snön lyser vit på marken och mars bjuder på en alldeles magisk vinterdag. En sån där vinterdag då fjället är vackert och äventyrsmöjligheterna många. 

Mitt kommande äventyr gör att jag tillbringar dagen inomhus. Bland flyttkartonger och listor på vad jag behöver fixa. Då och då lyfter jag blicken och spanar ut genom fönstret, upp på den klarblåa himlen. 

Absolut skulle jag kunna känna ett sting av ilska och frustration över att jag inte är i fjällen. Jag skulle kunna ödsla massor av energi på att fokusera på var jag inte är och vilka upplevelser som jag missar idag. Men,just den här helgen och kommande vecka är det dags att plocka ihop mitt hem i Östersund. Istället för att fokusera på var jag inte är så fokuserar jag på där jag är och vad jag behöver göra här. Det är så onödigt att lägga energi på fel saker så det vill jag inte göra. 

Fokus på rätt saker är en nyckel till välmående och glädje. Jag vet dessutom att snart nog är flytten klar och då finns det tid att göra andra saker. Vad det är tänker jag inte planera nu eftersom jag har fullt upp med att sortera inför flytten till mitt nya hem. Var sak har sin tid!

Nedräkningen har börjat. 

Under några år nu har jag klurat och funderat på var jag vill ha min vardag. Så under en helg i maj knockades jag av en otroligt stark känsla. En känsla starkare än jag känt på länge och den var riktigt mäktig. 

Efter jag landat lite i känslan började jag utforska möjligheterna att förverkliga den. Efter en tuff sommar och än tuffare höst pausade jag i princip allt vad livsbeslut hette. 

Men så, någon gång i tuffaste november bestämde jag mig för att lyssna fullt ut på den där känslan som jag burit med mig sedan maj. Då fick jag även ett positivt  beslut från min chef gällande det förslag som jag lagt fram för min arbetssituation. 

Så, min julklapp till mig själv blev att jag köpte en bostad i Åre och i mitten av mars flyttar jag västerut. Jag får jobba från Åre större delen av veckan och pendlar till Östersund vissa dagar. 

Jag är otroligt peppad inför min flytt även om det såklart finns en del orosmoln också. Närheten till några av mina favoritpersoner blir helt plötsligt inte lika nära. Samtidigt har jag tillit till att även det kommer att gå bra! 

Tids nog kommer ett inlägg om varför jag flyttar till År. I och för sig kanske det är ganska självklart! 

Fjällen står kvar! 

Något som jag funderat en del på är att vi numera alltid ska ha något att göra. Den ständiga frågan på jobbens fredagsfika är: ”vad händer i helgen”. Jag förstår att den frågan är oskyldig i sig men jag tror att den även kan skapa en massa stress. Om jag svarar att jag inte har några planer eller att jag ”bara” ska vara hemma, är jag då tråkig eller ointressant? När vi matas med fina upplevelsebilder och samtalen ofta handlar om prestationer eller äventyr är det lätt att lockas in tron att det är det bästa. 

Jag vet att jag delar med mig av storslagna vyer och härliga upplevelseberättelser. Men, mellan bilderna och äventyren finns så mycket mer, det som också är viktigt och värdefullt i livet. Jag är faktiskt jäkligt stolt över att jag rätt ofta väljer att göra just ingenting istället för att dra iväg på upptåg. Jag behöver den vila och återhämtning som oplanerade dagar kan ge. För det är det bästa för mig just då. 

Som idag, en lördag med långfrukost framför Vinterstudion. Inga planer, inget att blogga om och inga fantastiska bilder att lägga ut på Instagram. Och vet ni, det har varit en bra dag och precis vad jag behövde. Dessutom så vet jag att fjällen står kvar även imorgon och dagen efter det!

Januariönskningen! 

Precis som vanligt rasslar tiden iväg och snart är vi halvvägs in i januari. Jag har ännu inte summerat 2016 och inte heller satt ledorden för 2017. Ibland blir det så och jag tycker att det känns helt okej att det är så. 

Däremot har jag funderat på vad jag vill att januari ska innehålla och det är ganska enkelt. Jag har inga större planer mer än att njuta av midvintern och fylla den med aktiviteter som ger kraft och energi. Det kan vara allt från långsamma promenader till fartfyllda åk i pisten. Jag ska också se till att njuta av vila i form av böcker och film eller mysa framför kaminen i stugan. 

Jag önskar att januari blir en månad som fyller mig med energi från upplevelser utan att för den skull vara uppstyrd till max. En månad med krispig luft, snöfyllda träd och en hel massa fina stunder. Svårare än så behöver det inte vara. 

En lista med bra saker.

Det är inte ofta som jag skriver listor här på bloggen men jag gillar att läsa andras listor och funderar ibland på att det vore skoj att skriva fler listor. Exakt så tänkte jag i måndags när jag läste Saras inlägg men sen kom jag inte längre i den tanken. Det var därför som jag tyckte att det var extra kul att Helena uppmanade mig att skriva just den listan som jag funderat på men inte tog tag i. Nu kan jag liksom inte strunta i den så här är min lista på sjutton saker som jag ser fram emot den här veckan.

  1. Köpa tulpaner till min mamma, min syster och mig själv
  2. Morgondagens friluftsmiddag med två vänner
  3. Titta på morgonnyheterna och få se resultatet av USA:s presidentval. Låt det bli ett resultat där Trump inte vinner.
  4. Känna snöflingorna i ansiktet
  5. Titta bland mina mössor och välja en ny mössa varje dag den här vecka
  6. Ta en dusch utan att det är stopp i avloppet (jag har helt själv fixat avloppsstoppet och hatade varje sekund av det)
  7. Vinteräventyr i helgen
  8. Luncha med en kollega, kolla på bilder från hennes road trip i USA och längta efter USA
  9. Möte med mina chefer och få ett beslut på framtida arbetsförutsättningar
  10. Premiärtur i mina nya turpjäxor från Lundhags, antingen på turskidorna eller långfärdsskridskor
  11. Sitta under en varm filt i min soffa och slötitta på TV
  12. Laga en riktigt god middag eller frukost i helgen
  13. Hitta en bra bok att läsa (förslag, tack)
  14. Spåna på vinterns upplevelser
  15. Leta nytt boende på Hemnet
  16. Storstäda min lägenhet och njuta av att lägga mig i en renbäddad säng
  17. Träffa personer som jag blir glad av

SONY DSC

SONY DSC

En helt vanlig vinterdag i november.

I fredags tog jag en semesterdag, lite spontant sådär och helt utan planer förutom att jag ville åka till fjällstugan i Björnrike. Med mig i bilen hade jag några olika skidor utifall att jag fick för mig att åka skidor. Även om snön öste ner hela helgen och det var som gjort för att åka skidor så valde jag att inte åka skidor alls den här helgen. Istället blev det sovmorgnar, långfrukostar och promenader i det vackra snölandskapet.

Några hundra meter från fjällstugan finns en stig som följer en bäck. Stigen ligger långt ner i en bäckravin och när man kommer fram till stigen känns det som att man är i en helt annan värld. En sagovärld som är långt ifrån verklighetens brus. I söndags pulsade vi genom snön till stigen och följde den längs bäcken. Istappar hängde lite här och var i bäcken men ännu forsade vattnet fram bland snötyngda stenar.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Söndagens promenad var utan stress eller måsten, den fick ta den tid som den tog. Naturen utforskades i stilla mak. Den fluffiga snön var omfamnade och jag kände mig så där rofylld som jag ofta gör en vacker vinterdag. Utan tider att passa fick sinnena ro till att njuta av ögonblicken. Samtalen fick det utrymme som behövdes. Min kropp fylldes av välbehövlig energi inför kommande veckor. En söndagspromenad i stillhetens tecken och det var precis vad jag behövde just den här helgen.

SONY DSC

SONY DSC

Efter några timmar i den trolska skogen var det dags att vända hemåt. Det lätta snöfallet fortsatte under tiden som det började skymma. Jag blickade ut från altanen, bort mot fjällen och var rackarns tacksam över en fin söndag. En enkel dag med så mycket vackert.

SONY DSC

 

Tisdagspepp från Stockholm. 

Den här veckan är jag i Stockholm på utbildning. Även om jag är ett naturbarn så trivs jag också här i Stockholm. Framför allt gillar jag att utbildas och på så vis utvecklas. 

Förra utbildningsomgången avslutade vi med att ge varandra feedback. Vi fick enskilt fundera en stund innan vi skrev vad var och en i gruppen bidrog med och vad en ville se mer av hos den personen. Därefter fick vi mingla runt i rummet och dela med oss till varje person vad vi skrivit och få lyssna på vad den andra skrivit. Alltså en samtal mellan två personer där feedback var fokuset. 
I grunden låter det som en himla enkel övning men samtidigt var den väldigt utmanande och givande. Vi hade endast hade träffats under sju utbildningsdagar och det var svårt att veta hur personlig det gick att vara. Jag tycker att feedback är viktigt så därför satsade jag helhjärtat på uppgiften och blev otroligt glad under minglet eftersom alla andra också hade gjort det. Dessutom blev det tydligt att feedback kan lyfta och utveckla människor. Flera gånger hördes glada skratt i vårt klassrum och samtalen var innerliga. Själv fick jag vid några tillfällen tårar i ögonen för att det kändes så starkt att få höra viss feedback, glädjetårar blandat med bekräftelsetårar.

När jag senare på eftermiddagen flög hem reflekterade jag på orden som sades till mig och kände mig stolt över mig själv. Feedbacken hade varit en rejäl egoboost och även en tankeställare vad det gäller mina utvecklingsområden. För mig var det dessutom helt rätt i tid att få höra allt det mina kurskamrater sa till mig eftersom jag har det lite tufft för tillfället. 

Jag tänker lite så här, hur ofta ger vi varandra feedback i vardagen? Visst är det lätt att säga att någon har en fin tröja eller att någon gör ett bra jobb. Men, hur ofta berättar man för en person vad den tillför i ens liv eller i ett sammanhang? Och hur ofta berättar man för en personen vad en vill se mer av/hos den personen? Jag tror att det kan vara väl värt att då och då verkligen ge personer i ens närhet feedback på detta enkla sätt. Sen är jag fullt medveten om att feedback inte är enkelt och att det är viktigt att göra det på rätt sätt och i rätt forum. Men, om en gör det med ärlighet och respekt för den andra personen och i ett sammanhang där det finns tid för uppföljning så tycker jag att det oftast bara finns vinster. 
Våga testa och framför allt våga ta emot feedback. Fråga personer i din närhet vad dom tycker att du tillför och vad dom vill se mer av. Jag lovar, det är inte farligt utan utvecklande och givande. Berätta gärna i kommentarsfältet eller i ett eget inlägg om dina erfarenheter av feedback.