Min goda vän…

…Elin visade upp en stor portion tålamod idag när vi tog oss an Västerskutan vid Åre. Lite för lite snö, lite för brant på vissa ställen och lite för dåligt pannben. Men upp till några meter innan toppen kom vi och det var betydligt längre än förra gången som jag knatade upp dit. Tids nog blir jag grym även utför, tills dess får jag njuta av vyerna på topp innan jag med skräckslagen förtjusning tar mig ned för fjällen. En sak som är säkert är att det är grymt bra träning att gå på toppturer. Dessutom roligt, utmanande, läskigt men framför allt en stark frihetskänsla. Oftast helt ensam med milsvid utsikt, fantastiskt!

Fikastället på Västerskutan för två år sedan. Idag var det betydligt mindre med snö.

Stort tack för ditt tålamod, tips och lån av skarjärn idag, Elin. Det var en bra och utmanande dag, jag ser fram emot fler toppturer tillsammans 🙂

Nu är det…

…lite för mycket bollar i luften för att jag ska få ihop ett bra inlägg om helgens grymma topptur på Lill-Anjeskutan. Bilder finns också men jag vill skriva en utförligare text för att göra bilderna och dagen rättvisa. Tills dess bjuder jag på känslan från toppen!

Snön som dök…

…upp här i stan tidigare i veckan verkar tina bort. Tråkigt men jag tänker inte sura för det utan packar ihop snyggskidorna och kör västerut imorgon istället. Ett tag hade jag funderingar på en tältövernattning, det hade varit spännande och säkert kanonfint eftersom det nyss varit fullmåne. En övernattning på vinterfjället kräver dock mer planering än vad jag lyckades med den här veckan. Eller ja, planering å planering, oftast behöver jag ju bara fixa käk och egen utrustning så brukar det andra lösa sig på något märkligt vis. Med andra ord är det inte alls speciellt ansträngande men ibland är det skönt att komma hem efter en fjälldag och just den här helgen är det just vad jag behöver.

Vintertältning kan vara så här fridfullt. Förhoppningsvis hinns det med senare i vår. 

Nåja, tillbaka till morgondagens utflykt. 17 mil från stan finns ännu ett av mina favoritfjäll. Det är väl mer ett område än ett enda fjäll och det är Skäckerfjällen. Jag var dit i höstas, blev stormförtjust och tror att det är ännu vackrare på vintern än på hösten. Där finns många toppar att bestiga. Dessvärre är flertalet av dem så pass långt in i området att det kräver en övernattning för annars hinner man inte dit såvida man inte skidar i mörkret. Jag vill verkligen skida långt in i området för att komma till topparna som få personer besöker men det får bli senare i vår. Jag hittade ett annat blogginlägg om skidåkningen i Skäckerfjällen. Inspirerande läsning hittar ni här.

Lill-Anjeskutan ligger inom räckhåll för en dagstur och det är dit lördagens färd styr. Toppen är 1153 meter över havet och det ska vara ungefär 5.5 kilometer dit. Avståndet beror givetvis på vilken väg man väljer. Väl uppe på toppen finns det några olika åk nedför fjället. Imorgon hinns det nog bara med ett utförsåk och vi väljer nog åket ned mot Anjan. Det har kommit en hel del snö den hör veckan. Det innebär en större lavinfara och därför väljer vi den brant som har minst lutning med, förhoppningsvis, minst lavinrisk. Självklart har jag respekt för snön, det är stora krafter när den släpper från fjällsidorna. Jag har givetvis med mig den säkerhetsutrustning som krävs, inklusive en alpin fjällräddare, så ni förhoppningsvis kan ni vara lugna.

En av Skäckerfjällens många toppar.

Åh, vad jag längtar tills imorgon. Snö, skidåkning och trevligt sällskap kan bara betyda en sak….en grym dag!

För någon månad…

…sedan tyckte jag att jag var värd en liten present. Nåja, liten och liten men med tanke på vad jag åstadkommit det senaste året så fick det bli något som jag verkligen önskat mig länge, nämligen ett par toppturskidor med tillhörande stighudar och pjäxor. Ingen billig present till mig själv men vad tusan, jag är en friluftsnörd och då kostar det ibland. Vissa lägger pengar på skönhet och inredning, jag lägger pengar på saker som jag behöver i mina olika äventyr. Var och en väljer vad de lägger pengar på och jag är otroligt nöjd med att jag valde att shoppa min fina skidor på Fjellpuls här i Östersund.

Mina grymma skidor, Seven Summit från Dynafit. Jag gillar att snöleoparden som används som logotyp visar vad som är höger och vänster skida 🙂

Nu när jag har skidorna hoppas jag att det blir många chanser till fler fina toppturer. Till skillnad från vanlig turåkning krävs det sällskap när man kör toppturer men som tur är känner jag en hel del trevliga personer som gärna sticker ut. Förhoppningsvis lyckas jag och några av dom få till ett skidäventyr nu till helgen. Det snöar ute så det kommer bli fina förhållanden. Nu gäller det bara att välja fjäll, jag är nog mest sugen på Offerdalsfjällen eller på Skäckerfjällen. Vi ska klura vidare så får jag berätta senare vart skidorna styr. Jag har ju även lovat att skriva om toppturen på Åreskutan. Tids nog hinner jag med allt som jag vill 🙂

Offpiståkning på Åreskutan.

Hoppas att ni…

…kommer ihåg att anmäla er till loppet som PTn och jag arrangerar. Idag har vi haft en riktigt grym dag där vi fått ordning på mycket. Den kommande veckan kommer nog ännu mera att falla på plats efter ytterligare några möten. Jag ser verkligen fram emot slutet av maj och tror att det kommer bli ett lyckat event. Men…..vi behöver fortfarande er hjälp, antingen genom att ni springer eller genom att ni är funktionärer. Givetvis kan man stötta även om man inte har möjlighet att delta på plats den 31 maj, alla bidrag välkomnas i alla fall. Kom igen, nu kör vi!!

En bekant till Maria har designat loppets snygga affisch. Bra med kreativa kontakter.

Två saker som….

…jag verkligen uppskattar med fjällen är vintermorgonens ljus och stjärnklar himmel på kvällen. Ljuset en fin vintermorgon är svårslagen, det är bara att njuta och fundera på vad dagen kan bjuda på. Skymningsljuset är också ofta väldigt vackert och stämningsfullt i väntan på en stjärnklar natthimmel. De kvällar som jag tillbringar i fjällen kommer jag ofta på mig själv med att fastna med blicken upp mot alla stjärnor. Även om det är kallt att stå utomhus på det viset stannar jag gärna till en extra stund eftersom himmelen är så otroligt vacker. Stjärnorna och månen lyser mycket starkare på fjällhimmeln än på stadshimmelen och lugnet är obeskrivbart.

Vintermorgon i Lofsdalen

Öppen eld och stjärnor är två saker som ger mig energi, lugn och trygghet. När jag bodde i USA och hade hemlängtan kunde jag ofta finna tröst genom att titta upp mot stjärnorna och veta att min familj där hemma såg exakt samma stjärnor som mig (inte samtidigt då förstås). Trots att det fanns ett rätt stort hav mellan mig och mina nära kunde jag känna mig närmare dem när jag tittade upp mot stjärnorna, vi kunde i alla fall se samma stjärnhimmel även om vi inte kunde ses på flera månader. Det var en trygghet och en fin känsla som jag fortfarande känner när jag tittar upp mot en stjärnklar himmel.

Känsla att öppen eld ger mig energi, lugn och trygghet kom betydligt senare i livet än vad känslan kring stjärnhimmeln gjorde. Det var min gode vän P som introducerade mig till lugnet som en brasa ute i naturen kunde ge. När P bodde i Jämtland hörde vi ofta av oss till varandra och föreslog att vi skulle åka ut i naturen för att elda lite. Där vid brasan avhandlades många av livets frågor och kloka tankar utbyttes. Tyvärr bor min vän P på tok för långt borta för att vi ska kunna åka ut och elda lite. Ibland skickar jag dock iväg ett sms till P och påtalar att jag har behov att ett snack vid lägerelden….tids nog lyckas vi kanske synka att vi är på samma del av vårt vackra Jämtland samtidigt!

Eldstad på Andersön är aldrig fel.

Klarblå himmel, strålande…

…sol och krispiga spår. Idag var det verkligen inte synd om mig. Jag tog mina turskidor, for iväg ensam i några timmar och åkte nog närmare 15 kilometer. Ibland är det otroligt skönt att bara vara ensam ute i naturen. Rogivande och energifyllt. Fjällen är grymma helt enkelt!

Nya fjäll ger…

…nya möjligheter. Funäsdalen har en hel del snö och när jag tittar ut genom stugdörren är jag omgiven av fjäll. Det är en av fördelarna med att bo långt upp i stugområdet, vyerna här uppe är otroligt vackra. Milsvid utsikt. Även om vi bor i ett stugområde märks det knappt eftersom stugorna är så pass utspridda, det är lugnt och skönt.

Efter några dagar på utförsskidorna börjar turskidorna att pocka på uppmärksamhet. Jag tror jag behöver lite vita vidder. Enligt skidledskartan finns det tydligen ett ställe som heter Solgropen. Ett sådant ställe vill jag givetvis inte missa!

Igår avslutades Björnrikevistelsen med…

…klarblå himmel,strålande sol och 20 sekundmeter på toppen. Av säkerhetsskäl var stolsliften till toppen avstångd fram till lunch men efter det var den öppen och vi kunde återigen njuta av långbackarna. Igår var det hårt som tusan i pisten. Tidigare i veckan var det mjuka,tysta carvingsvängar men igår var det vassa,skrapiga och snabba svängar. Givetvis lika rolig skidåkning som tidigare och ännu en dag där benen fick jobba. De senaste månadernas träningsvila har verkligen satt sina spår, får allt bli ändring på det nu!

Sol men blåsigt på toppen.

Det har varit riktigt härliga dagar i Björnriket med gänget. Det tuffa,modiga och coola gänget som öser på i backen. Ibland önskar jag att jag också hade lärt mig åka utförs när jag var barn. Det märks verkligen stor skillnad,de bara satsar och utvecklingskurvan är enorm. Bra jobbat,gänget och tack för riktigt bra dagar!

Sonfjället

Efter avslutad skiddag igår åkte jag till Klövsjö och stannande över hos en kompis. Alltid lika trevligt att ses. Idag blåser det storm och utflykten till Samevistet blåste bort. Istället fick det bli vilodag i vinterträdgården på Storhogna Högfjällshotell. Välbehövligt och rofyllt. Vilken bra vintersemester jag har!

Vinterträdgården på Storhogna högfjälldhotell.

Dagens turer i sittliften…

…i Björnrike påminde starkt om att åka spöktåg eftersom dimman låg så tät. Det var aningen småkusligt och det var nästan så man förväntade sig att gastarna skulle komma åkandes i de mötande liftkorgarna som var på väg neråt.

Dimman till trots blev det en heldag i skidbacken. Mina favoritbackar här i Björnrike är långbackarna som börjar uppe på toppen. Givetvis var början dimtäckt och det i kombination med en brant start gjorde de första höjdmetrarna extra utmanande. Fördelen med dagens utmaning var att de flesta andra skidgäster verkade skippa dessa åk och det resulterade i en folktom backa. Efter några hundra meter var det klar sikt igen och det var bara att ösa på. Det är löjligt roligt att åka skidor. Folktomma backar är grymma för då går det åka fort med härliga carvingsvängar. Det är en riktigt skön känsla att komma till slutet av backen med benen fulla av mjölksyra!

Ännu en härlig dag i fjällen. Det är svårt att inte trivas och jag njuter av att vara här. Själen fylls med fjällenergi och kroppen blir skönt trött av ett dagsverke i backen. Varje gång jag är i fjällen påminns jag hur lyckligt lottad jag är som har Sveriges grymmaste lekplatser bara några mil hemifrån. Den här vintersäsongen har blivit, och kommer fortsätta bli, en salig blandning av olika sorters äventyr. Jag tror dessutom jag har fler friluftlivsaktivitetsdagar hittills än jag någonsin haft under en vinter. Precis på det vis som jag vill tillbringa mina lediga dagar!