Guldkorn och pärlor längs vägen.

Nu har jag hemma igen efter min road trip genom Sverige. Det hann bli en hel del mil och jag fick se många fina delar av Sverige. När jag bestämde mig för att göra en road trip så var en av anledningarna att jag ville hitta små ställen som en aldrig skulle besöka annars. Jag var framför allt sugen på att besöka olika gårdsbutiker eller mysiga caféer som inte ligger i en stadskärna och det har jag gjort. Det var verkligen roligt att läsa olika skyltar längs vägen och följa skyltarna till olika besöksmål. Jag är himla glad att jag gjorde det för annars hade jag missat till exempel det här:

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Strax innan Gränna hittade jag ett ekocafé, Uppgrenna Naturhus, där jag satt på deras altan och spanade in Visingsö. Caféet hade en inomhusträdgård där det bland annat växte tomater, meloner och vackra blommor. På övervåningen hade caféet inrett ett tyst vilorum mitt ibland all grönska. Dit var det en avgift så den här gången hoppade jag över det men jag kan tänka mig att det är väl investerade pengar efter en lång dag på jobbet. Eller om en bara vill ha en stund i en fin miljö. Fikat var såklart eko och en hel del raw-fika. Jag valde en surdegssmörgås som var riktigt, riktigt god. Länge satt jag ute på deras altan och bara njöt av omgivningen.

Tidigare samma dag hade jag kört längs en väg mellan Askersund och Vadstena. Längs den vägen hittade jag Stjernsundsgård där det fanns ett slottscafé och gårdsbutik. Så här såg det ut där:

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

På Visingsö fanns det flera gårdsbutiker men jag har bara bilder från en av dom, Persgården. Där handlade jag några produkter från deras gård. Jag fick behärska mig rätt mycket från att inte tokhandla där då det fanns mycket närproducerat som jag gillade.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

När jag körde längs en liten väg till Växjö såg jag en handskriven skylt som pekade mot en ännu mindre väg. På skylten stod det att det var våffelservering så jag följde den handskrivna skylten och efter ett tag hittade jag en liten hembygdsgård. Där beställde jag en våffla med sylt och satte mig ute. Det var helt tyst, jag visste inte riktigt vart jag var men mysigt var det.

SONY DSC

SONY DSC

Det var precis såna här ställen som jag ville hitta längs min road trip och jag tycker att jag lyckades bra med det. En av många anledningar till en bra road trip var just att hitta pärlor som dessa.

Annonser

En avstickare till Visingsö.

Nu har jag hamnat på den västra sidan av Sverige men innan dess har jag besökt en del andra delar av vårt vackra Sverige. Min tanke är att dela med mig av bilder och upplevelseberättelse från olika ställen, vissa ställen får inlägg i ordning och andra i oordning men så får det bli. Den här semestern är ju ett prov på min förmåga till spontanitet och att undvika allt för mycket planerande så då verkar det logiskt att inläggen också får spegla det.

Ett av mina planerade mål med semesterns road trip var att hälsa på en vän och hennes familj i Växjö. Jag hade valet att köra mellan Vänern och Vättern eller välja den östra sidan av Vättern. Av någon anledning valde jag den östra sidan och det är jag glad för eftersom jag då kom på att jag kunde göra en avstickare till Visingsö, en ö mitt ute i Vänern.

SONY DSC

Efter en del avkrokar mellan Nora och Gränna hade det hunnit bli tidig eftermiddag innan jag körde på färjan mellan Visingsö och Gränna. Det märktes återigen att semestrarna inte på något vis är slut eftersom färjan var helt full med bilar och människor. Väldigt många människor valde att lämna bilen på fastlandet och hyra cykel på Visingsö för att ta sig runt. Nästa gång som jag besöker ön tänker jag också göra så eftersom ön är väldigt cykelvänlig men den här gången gick jag en hel del istället.

SONY DSC

SONY DSC

Visingsö fångade mitt hjärta på en gång, naturen var härligt lummig i skogarna och mäktigt karg på vissa strandremsor. På min kvällspromenad hamnade jag på en öde sandstrand där det fanns en brygga med utflyktsbord. Där var vinden stark, vågorna slog mot strandkanten och länge satt jag på bryggan. Där kändes naturen mäktig och stark, precis så där som den kan kännas på fjället. Just vid såna tillfällen känner jag mig extra levande, tankarna kan vandra helt fritt och livet känns enkelt.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Efter en god natts sömn på ett mysigt vandrarhem fortsatte jag att utforska ön i väntan på att färjan skulle ta mig tillbaka till fastlandet. Innan jag ställde bilden i hamnområdet hade jag besökt några små gårdsbutiker. Eftersom jag hade en stund kvar tills dess att färja skulle avgå passade jag på att strosa i hamnområdet och längs stigarna däromkring.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Återigen satte jag mig vid vattnet och njöt av att höra vågorna mot klipporna. Även om jag var väldigt nära folkmyllret i hamnen kändes det som jag var helt ensam. Inget sorl eller trafikbuller hördes utan allt som hördes var naturens egna ljud. Som avslutning på ett bra dygn på Visingsö åt jag lunch längst ut på klipporna i hamnen. I en av hamnbutikerna köpte jag en tunnbrödsrulle med rökt sik, romsås och kokt potatis. Den smakade förträffligt och smakerna förstärktes av den fina inramningen med sjöutsikt och vågskvalp.

Bilresan – transportsträcka eller upplevelsemöjligheter?

Även om jag ibland tröttnar på att köra bil så tycker jag oftast att det är rätt trivsamt att vara ute på vägarna, framför allt sommartid då vägarna är halkfria och dagsljuset räcker länge. Jag brukar sällan stressa över hur lång tid det tar att köra från en plats till en annan, det får ta den tid det tar. Många gånger kan en bilresa ta längre tid än enligt vägbeskrivningen på nätet eftersom jag stannar till på fina platser eller vid småbutiker längs vägen. Det är inte alla som uppskattar att en bilresa tar längre tid än beräknat. Därför blev jag glad när jag under helgens fjälläventyr med Katta och Sara insåg att jag har två likasinnade personer i Katta och Sara. Precis som jag är dom inte stressade över tiden som en resa tar utan ser det som en möjlighet till fina fotostopp eller upplevelser.

I lördags körde vi mellan Björnrike och Glen, rätt många mil som enligt vägbeskrivningen skulle ta 2 timmar och 10 minuter. Vår resa tog längre tid än så men å andra sidan fick vi se och njuta av en hel massa olika saker. Vi köpte mjukbröd och forbondekorv på en fäbod. Vi provade ostar hos Kullens gårdsmejeri i Klövsjö och köpte rökt fisk hos Börtnan Fjällfisk. På ett kalhygge betade frigående kor och där klev vi ur bilen en stund för att fotografera. Strax därefter dök det upp en fin sjö där himlen speglade sig och det var så himla vackert att vi stannade till igen. Bullarna från Bageriet i Vemdalen njöt vi av till ljudet av den brusande forsen vid en av dammarna längs Ljungan. På fler än ett ställe stannade vi för att vänta ut renarna som spatserade på vägen.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

När vi efter många mil kom fram till Hävvi i Glen var vårt bokade bord dukat för oss och vi beställde en god middag. Hur tajmat var inte det? En klart bra lördag med stort innehåll, precis såna dagar som jag uppskattar så mycket.

SONY DSC

 

Det blev en dag på stranden.

Det bästa med den här helgen var att jag hade, inte bara en, utan två helt oplanerade dagar. Ibland kan det kännas stressigt att inte ha några bestämda planer men den här helgen var det just det som jag behövde. Och om jag ska vara helt ärligt, det var jäkligt skönt att ta dagen som den kom.

En söndag som bjöd på strålande sol och fina möjligheter till sommarupplevelser. Tidigt i morse bestämde jag mig för att stanna i Östersund även idag och köra en repris på gårdagens lyckade solskensdag. Det enda som jag var missnöjd med igår var att jag av någon outgrundlig anledning tog bilden till stranden. Idag ändrade jag på det och valde cykeln för dagens utflykt. Efter en längre cykeltur på olika cykelvägarna så hittade jag till sist en strand på Frösön som kändes bra. Eller ja, strand å strand, det var en blandning mellan stenar och gräs men det funkade det också. Det var närheten till vattnet och hyfsat avskilt som lockade mer än själva stranden.

Förutom att sola, njuta av lugnet och läsa en bok så lyssnade jag även på en av P1 sommarpratare. Jag valde att lyssna på Johan Olssons sommarprat eftersom jag blivit rekommenderad att lyssna på honom. En bra rekommendation och Johans sommarprata väckte en hel massa tankar. Jag gillar verkligen när tankar väcks, det är så jag utvecklas och även ger mig själv en chans att reflektera på det viktiga i livet.

Flera gånger under Johans sommarprat blev jag rörd och kände tårar bakom mina slutna ögon. Det är inte ofta som jag blir så berörd av sommarpratarna men idag var det något som greppade tag i mina känslor och påverkade mig mer än vanligt. En känsla svår att förklara, en kombination av lugn och bekräftelse. Jag tycker att det är så viktigt att veta vad som är betydelsefullt i livet och Johans resa är verkligen ett bevis på det. Det fanns även några bitar om mental träning som jag hoppas på att kunna plocka med mig framöver och förhoppningsvis lyckas jag få till ett inlägg om det framöver.

Söndagskvällen har infunnit sig och jag kan nöjt konstatera att det här är en klart bra helg. Jag känner mig mentalt och fysiskt utvilad. Lugnet är totalt och ja, jag är redo för en ny vecka med nya upplevelser och utmaningar. Hur har din helg varit?

En sommardag på Frösön.

Tidigare i veckan bestämde jag mig för att åka till fjälls över helgen men så igår kände jag att jag behövde något helt annat. Jag behövde sovmorgon och en oplanerad helg på hemmaplan. Med ett lite sting av frustration avbokade jag fjällresan och bokade inte in något annat.

I morse när jag vaknade strålade solen, en perfekt dag att bara vara. Bläddrandes i Utemagasinet tog jag en lång, långfrukost på min balkong. Klarblå himmel och en dag utan några som helst måsten, förväntningar eller tider att passa. Fjällen lockade som vanligt, likaså en tur till klätterklippan eller en utflykt till ett ännu oupptäckt ställe. Hur lockande alternativen än var så landade dom inte riktigt rätt, mest för att jag inte vill köra en massa mil i bilen. Så efter frukosten bestämde jag mig för att ha en avkopplande dag på stranden. Jag packade ihop matsäck, filt och sköna skor, det kunde ju finnas chans till en långpromenad också. Vilken strand jag tänkte åka till hade jag ingen aningen om, Andersön, Bynäset eller Rödön, alternativen var flera.

När jag körde ut på Frösön visste jag fortfarande inte vart jag skulle åka men så var jag plötsligt rondellen där man kan svänga mot Andersön eller mot Bynäset. Utan närmare eftertanke körde jag in på den väg som går ut på Frösön och Bynäset. Riktigt skönt att vara spontan och följa en känsla. En kort stund senare var jag nere på Bynäset där jag snabbt hittade en helt egen strandplätt. Idag fick det bli en utan fjällvy till förmån för ensamheten. I flera, flera timmar var jag helt ensam och hade Storsjön vid min sida. Avkoppling på hög nivå.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Jag försökte att bada men det var på tok för kallt. Efter några timmar på stranden packade jag ihop mina saker och tog en långpromenad på alla mysiga stigar som finns på Bynäset. Även om jag ridit där en hel del så hade jag svårt att veta vilken stig som ledde vart. Det finns så många att det är svårt att hålla reda på alla. Bynäset är verkligen en pärla nära Östersund. Där finns det mängder av trixiga stigar, stränder, eldstäder, skog och vackra vyer. Bynäset är ett sånt där ställe som det är enkelt att åka till och ett bra alternativ när man inte vill åka från Östersund.

Efter några timmar längs stigarna och en stund till vid stranden hade klockan hunnit bli eftermiddag. Dagen hade bara försvunnit, en dag som varit både lång och kort. Jag älskar när tiden på något vis står stilla och det känns som dagen varit otroligt kvalitativ i sin enkelhet. Jag behöver dagar som dessa som motpol till andra väldigt aktiva dagar. Det är som bekant kontrasterna som gör livet!

Road trip 2016

Sakta men säkert börjar sommaren närma sig, jag tyckte att det nyss var vinter så jag har inte riktigt hängt med. Med sommaren kommer också semester och planer för hur den ska tillbringas på bästa sätt. Ifjol planerade jag knappt nånting inför semester och då slutade det med en resa till Tromsö. I år tänkte jag ändra mitt koncept och faktiskt ha lite planer inför semester.

I och med att jag gjort en utlandsresa det här året har jag bestämt mig för att sommaren ska upplevas i Sverige. Dessutom har jag bestämt mig för att fjällvärlden får stå tillbaka till förmån för södra delarna av Sverige. Det kanske är lite otippat eftersom fjällen i princip är mitt andra hem och en av mina största energikällor. Men i sommar pausas fjällupplevelserna och istället tänkte jag åka söderöver där några andra av mina energikällor finns, nämligen goda vänner.

Jag har några goda vänner utspridda i landet och i år tänkte jag hälsa på dom genom att göra en road trip genom vårt vackra Sverige. Jag har valt bort tåg och flyg, istället tar jag bilen och det är för att helt kunna styra min road trip. Jag vill ha möjligheten att svänga in på vägar som leder till byar där det finns mathantverk eller naturupplevelser. Jag vill kunna stanna en extra natt på ett ställe bara för att jag kan. Min road trip ska bli en resa där känslan styr vägvalen.20130706_081249

Eftersom målet med resan är att träffa mina vänner så har jag några förutbestämda platser som jag ska köra till, sen vilken väg jag tar dit spelar mindre roll. En sak som är säker är att jag kommer välja kringelkroksvägar framför stora motorvägar. Boende på den här resan genom Sverige kommer vara lite varierat. Ibland kommer jag att bo hos vänner, ibland på STF-boende och ibland i ett tält. Jag försöker läsa på om var det finns mysiga b&bs eller STF-boenden. Det finns hur mycket som helst så det kommer bli en utmaning att välja mellan alla speciella ställen som finns.

Var kommer min road trip då att ta mig? Jo, första delen kommer att vara via Härjedalsfjällen ner till norra Dalarna och där vet jag att det finns en hel del fint att upptäcka. Det har jag sett på Kattas blogg. Efter jag slitit mig från Dalarna ska jag leta mig ner till västkusten. Områdena kring både Göteborg och Halmstad får stå som värd i några dagar, lite havskänsla är alltid rätt. Efter västkusten letar jag mig mot Småland och Växjö, där hoppas jag att det blir cykling och ridning. Efter det är det dags för mig att leta mig norrut och hemåt igen. Det är nog den delen av resan som känns som den största utmaning, vilken väg tar jag norröver för att inte bli helt uttråkad längs vägen. Jag vet liksom inte var jag ska ta vägen efter Växjö för att det inte ska bli sträckkörning till Östersund.  Kanske får bli en sväng via Stockholm. Hmm, den delen tåls att tänka på.20130827_120711

20130828_131057

Mobil juli2014 132

Jag är så himla glad över att jag bestämt mig för att göra en road trip genom delar av Sverige. Jag har länge känt att jag sett för lite av södra delen av landet, det verkar finnas mycket fint att upptäcka och det var på tok för länge sedan jag bilade genom landet. Varje gång jag åker tåg tittar jag längtansfullt ut genom fönstret och önskar att jag fick stanna till på alla vackra platser som tåget susar förbi. Nu snart, i sommar, får jag chansen att stanna till vid alla smultronställen som finns längs vägarna. Berätta gärna om ni har några tips på vad jag borde uppleva på min road trip.

Ut på tur, aldrig sur!

Jag har ännu inte skrivit någon fysisk lista på utflyktsmål eller önskeupplevelser men det innebär inte att det inte finns någon. Istället för en lista på papper finns listan för tillfället i mitt huvud och den byggs på dag för dag. Det finns otroligt många platser och upplevelser som jag vill upptäcka. Jag funderar starkt på om jag borde sätta listan på pränt för att tydligare se det jag har att välja mellan men det bär mig lite emot, då känns det som att det blir ett krav och en ”bocka-av”grej. Hmm, det finns fördelar och nackdelarna med båda varianterna och jag tror att jag kanske ska omvärdera mitt val att bara ha en lista i huvudet. Vem vet, det kanske passar mig perfekt att ha en handskriven lista?

Hur som helst, länge har Hållfjällets fjällstation funnits bland mina utflyktsmål. Hållfjällets fjällstation är en privatägd fjällstation som byggdes på 40-talet och mycket av det gamla har behållits genom åren. Jag har varit dit på sommaren i samband med att jag var funktionär på AXA Fjällmaraton och det som slog mig då var att fjällstationen ligger väldigt vackert mitt ute på fjället. Att det dessutom inte finns någon vanlig elektricitet gör stället ännu lite mysigare. När jag var dit i somras var fjällstationen stängd och redan då bestämde jag mig för att jag skulle skida dit när den var öppet under vintersäsongen.

I söndags fanns det möjlighet att ta en tur på mina turskidor. Mitt sällskap överlät valet av utflyktsmål till mig och jag valde snabbt Hållfjällets fjällstation. Kruxet var att jag inte gjort tillräckligt bra efterforskningar gällande vägval och det visade sig senare påverka hur turen blev. För att komma till fjällstationen kan man antingen utgå från Ottsjö eller från Edsåsdalen. Från Ottsjö är det mer öppet och det innebär att turen blir mer väderutsatt medan turen från Edsåsdalen bitvis är genom skogen, det är mer skyddat från vind. Med den utgångspunkten valde vi att utgå från Edsåsdalen.

Under första delen av turen kändes vägvalet rätt eftersom skogen skyddade oss från den annalkande vinden. Men så fort vi hade gjort delen i skogen insåg vi att vi nog var ensamma om att skida från Edsåsdalen eftersom det inte fanns ett enda skidspår att följa. Jag kan ha gnällt om att det inte finns någon snö i år men tro mig, på kalfjället finns det snö och det blev till att spåra sig fram. Att spåra i mjuk, fluffig snö går långsammare än att skida fram på en välpistad led. Vi startade sent på dagen, skidåkningen tog längre tid än tänkt och flurvädret drog in bland fjälltopparna. När jag blickade bakåt mot Edsåsdalen och Renfjället var himlen mörk likt den är vid åskoväder. Jag fick erkänna att det hade varit smartare att utgå från Ottsjö där det sannolikt hade varit pistat och dessutom 3 kilometer kortare till fjällstationen.

När vi förstod att vi inte skulle hinna fram innan stängningsdags bestämde vi oss helt enkelt för att vända tillbaka mot Edsåsdalen. Vi hade tänkt äta lunch på fjällstationen eftersom deras trattkantarellsoppa är vida känd i Södra Årefjällen men som tur var hade jag i sista minuten slängt ned några mackor i ryggsäcken. Man vet aldrig när man behöver lite extra energi. Istället för lyxlunch på fjällstationen blev det en enkel fika i ett vindskydd och det var minst lika bra.

När jag kom hem på kvällen funderade jag lite på dagen. Borde jag vara besviken på att vi inte hann skida upp till Hållfjället? Borde jag vara frustrerad över att jag valde Edsåsdalen som utgångspunkt istället för Ottsjö? Borde jag ha dåligt samvete gentemot mitt fjällsällskap för att det blev en kortare tur än tänkt? Och det svar som jag kommer fram till är ett tydligt nej, det finns ingen anledning till besvikelse, frustration eller dåligt samvete. Alla tillfällen ute på fjället är bra tillfällen, oavsett väder. Gårdagen var bra på alla sätt och vis, en riktigt kvalitativ dag fylld med energi och kloka tankar. Ut på tur, aldrig sur!

SONY DSC

En av mina största fjällupplevelser.

När jag bad om uppslag till kommande inlägg fick jag tre önskeinlägg av Katta, varav ett var att jag skulle skriva om min största fjällupplevelse. Kan tyckas som förhållandevis enkelt att skriva om och det trodde jag också tills dess att det var dags för mig att bestämma mig. Som jag har vänt och vridit på tanken om min bästa fjällupplevelse. Jag har upplevt så många fantastiska stunder i fjällen och det känns nästan orättvist att välja ut bara en av alla dessa otroliga upplevelser. En annan sak som gjort det svårt är min fundering på hur definierar jag den största upplevelsen, vad är det som gör att den ena är större än den andra? Är det storslagna vyer, är det sällskapet, vädret, äventyret eller vad som hände på just det äventyret? Som ni märker, Katta gav mig en svårare uppgift än vad jag först trodde.

För att göra det enklare för mig själv bestämde jag mig för att begränsa valet till svenska fjällupplevelser, det hjälpte väl sådär. Efter en hel del klurande kände jag att det fanns flera upplevelser som stack ut mer än andra och hur svårt det än var har jag valt ut ett äventyr att omnämna som ”En av mina största fjällupplevelse”.

Sommaren 2014 fick jag erbjudande om att hänga med på en flerdagarsritt i Jorm, Frostviksfjällen som ligger i norra Jämtland. Det var tjejen som jag ibland rider hos som hade dragit ihop ett gäng med lite olika personer. Jag kände ingen i sällskapet speciellt väl men kände att det var ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till. Jag har inte ångrat för en sekund att jag följde med till Jorm för magiska dagar i fjällen. Ord kan omöjligt beskriva vilken fantastisk upplevelse som det var.

Kamera2014 068

Det fanns många olika anledningar till att just den här upplevelsen stack ut lite extra. Det var en resa som jag har velat göra i många år. Jag hade länge spanat in Rid i Jorm/Korpens öga men inte riktigt unnat mig att lägga pengarna på en flerdagarsritt. Men sen, plötsligt dök möjligheten upp och just då behövde jag göra något bara för min egen skull, välja mitt äventyr utifrån mina önskemål. Det hade varit en halvtung vår/sommar och jag bestämde mig helt enkelt för att jag var värd en riktigt cool resa. Och när jag väl var på plats var det som att naturen också bestämt sig för att jag var värd en grymt bra upplevelse, sann magi under tre solskensdygn och inte en regndroppe eller flygfä så långt ögat kunde nå.

Aug2014 027

Aug2014 034

Kamera2014 041

Den starkaste känslan som jag har från den här turen är en extrem glädje och jag har sällan skrattat så mycket på en fjälltur som jag gjorde under den här turen. Vem skulle inte skratta när man galopperar i en halvtorr fjällå där underlaget skiftar mellan lagom djupt vatten och sandbanker? Där ens varma kropp svalkas ned av vattnet som stänker upp från hästens galopperande ben. Och vem skulle inte skratta högt när man leker kull på hästryggen i en snårig fjällbjörkskog och vi alla blev som barn igen? Eller full galopp efter en dammig skogstig där det var helt okej att låta hästarna bestämma farten och vilken fart det blev sen, full fart framåt. Vem kan inte skratta högt av det? Och vem skulle inte ha ett stort leende på läpparna när hästen säkert sätter ner sina hovar på den branta fjällsluttningen och ger dig möjligheter till magiska vyer? Känslan finns fortfarande kvar och jag blir glad när jag tänker på alla lekfulla och rogivande stunder på hästryggen. DSC00335

DSC00326

20140725_135724

En annan stark känsla var närheten till naturen, i tre dygn var vi ute i den svensknorska fjällmarken. Så snart vi kom upp på fjället var det som att resten av världen var borta, jag var totalt närvarande i det som jag gjorde där och då. Avkopplad och bortkopplad, allt fokus var på att ta in allt det vackra, vara ett med hästen och njuta av stunden. Det är något speciellt med att uppleva fjället med häst. Islandshästar är tåliga och vana att gå i oländig terräng. Hästarna smälter väl in i miljön och ger ytterligare en dimension till naturupplevelsen. Dessutom ger ridningen möjligheten att nå längre in i fjällvärlden än vad jag skulle ha gjort till fots.

Under den här ridturen såg vi inte en enda människa, vår grupp var helt ensamma där vi red. Det är lyxigt och värdefullt. Ibland red vi in i Norge och ibland i gränslandet mellan Sverige och Norge. Fjäll så långt ögat nådde och lugnet var ständigt närvarande. Även om det var en otroligt rofylld ritt så var den samtidigt fylld av mycket fart, lek och egna vägval. En ridtur helt i min smak och den bästa turridning som jag varit på i Sverige.

Ja, som ni märker är jag aningen lyrisk över min största fjällupplevelse. Om ni någonsin får chansen till en flerdagarsritt i fjällen så ska ni ta den. Ni kommer inte ångra det en sekund, det lovar jag!

Strandpromenad längs Minnesgärdet.

Östersund har ett gäng härliga smultronställen och däribland finns Minnesgärdet vid Storsjöns strand. Oavsett årstid är Minnegärdet alltid ett mysigt ställe att besöka. Det finns snirkliga stigar att promenera, springa eller cykla längs. Stigar som följer strandkanten, in bland träden och rätt som det är så är stigen försvunnen i en bäckravin. Flera grillplatser gör det enkelt att fixa friluftslunch eller tända en brasa att mysa framför.

Det bästa med Minnesgärdet kan vara enkelheten, att det är så lättsamt att få en fin naturupplevels utan att köra en massa mil. En klar dag syns Oviksfjällen västerut och Annersia syns tydligt på andra sidan Storsjön. Utsikt som jag aldrig ledsnar på.

På förmiddagens promenad var Oviksfjällen gömda i dis och mot Annersia låg sjöröken tät. Precis som igår var solen stark, motljuset magiskt och utomhusvistelsen en ren fröjd!

image

image

image

image

image

Sol, vind och vatten.

image

Ibland är det otroligt skönt att slippa köra mil efter mil för att komma ut i naturen. Speciellt när det finns härliga skogsområden som Andersön alldeles nära Östersund.

image

Redan när jag körde över Vallsundsbron insåg jag att jag hade en blåsig utflykt framför mig. Bilen krängde i vinden och på Storsjön slog vågorna höga. Jag älskar verkligen alla typer av väder så jag såg fram emot en vindpinad promenad på Andersön.

image

Stigar finns det gott om på Andersön, härligt mjuka men man får se upp för tallarnas rötter som ibland vill sätta krokben. Skogen är tätt inpå stigarna, Storsjön likaså.

image

På ena sidan ön är det utsikt mot Frösön men idag valde jag att slå mig ner på den andra sidan. Solsidan, där solen sakta började gå ned över Bydalsfjällen.

image

Vågorna slog mot strandens stenar, solljuset reflekterades i Storsjön och vinden blåste rejält. Vädrets makter visade upp sig.

image

Jag är otroligt glad att Andersön är ett naturreservat, alla får vara här och njuta av härlig natur och fina vyer. Idag var jag nästintill ensam men varma sommardagar är strandkanten fylld med människor som solar och badar. På vårvintern fylls isarna med skridskoåkare och doften av grillad korv sprider sig med vinden.

image

Just idag var det skönt att få sitta ensam på strandkanten, lyssna på vågorna, spana ut över Storsjön, Norderön och Bydalsfjällen. Se solen och regnmolnen tävla om vem som ska synas mest. Stunder som dessa gör gott i själen.