Fjällstugedrömmen…

Tidigare i veckan berättade jag att det var premiärhelg den här helg. Premiär för att bo i fjällstugan som jag har nyckel till och som jag får möjlighet att nyttja när det passar mig. Tack vare mitt favoritgäng och en bra överenskommelse så har min fjällstugedröm till stor del gått i uppfyllelse. Favoritgänget har alltså blivit ägare till en fantastisk fjällstuga i Härjedalen och där kommer även jag husera en hel del.

Stugan ligger kanonfint med utsikt över Sonfjället. Det finns några andra stugor i området men det märks knappt eftersom stugan ligger i slutet av en väg. Dessutom finns det inga stugor framför utan där är det en cool skogssluttning där det säkert växer en massa blåbär på sensommaren.

Igår när jag satt utanför stugan kände jag det där lugnet som jag kan känna ute i naturen. Här kommer jag att trivas och ser fram emot att få vara här så ofta som möjligt, tillsammans med favoritgänget och ibland ensam.

Jag ser även fram emot att kunna utforska Härjedalen med dess möjligheter till olika äventyr. Nu när jag kan bo i stugan blir Härjedalsfjällen helt plötsligt lite närmare. Det här blir en spännande vår och sommar!

Tack gänget för den här möjligheten!

Livet på en pinne!

Ännu en slalomdag att lägga in i minnesbanken för bra dagar. Solen lyste redan vid frukost och jag kunde inte annat än njuta över att ha två hela dagar i Härjedalen!

Som vanligt var vi tidigt i backen men tydligen inte tillräckligt tidigt eftersom offpistområdena och skogsbanorna var rätt uppkörda. I och för sig gjorde det inte så mycket, det hade kommit otroligt mycket snö så det räckte och blev över 🙂

Idag har jag bara kört på mina topptursskidor eftersom jag kände att jag behöver träna att åka på dom. Mina topptursskidor är ett par Dynafit Seven Summit. Det är gigantisk stor skillnad mellan dom och mina pistskidor, ett par Scott. Dynafitskidorna kräver mycket mer av mig och jag får jobba för varje sväng. Det är verkligen ingen nackdel eftersom jag trivs med att det känns i kroppen efter en dag i backen. Återigen var det en superdag i backen och speciellt roligt var det att åka lössnö i skogen. Jag åkte med kidsen och om jag får säga det själv så är jag en rätt cool moster som hänger med i skogsbanorna.

När jag kom hem till stugan fick jag en snötron byggd till mig. Mitt yngsta syskonbarn hade valt ut ett kanonställe där han byggde en härlig snötron till mig. Utsikt över Sonfjället och när jag satte mig där konstaterade jag två saker. Dels att han vet vad jag uppskattar och dels att livet är riktigt gott!

Godmorgon!!!

Rätt fantastiskt att vakna till den här utsikten 🙂

Pure Freeride Camp Abisko

Efter dagens snöfall passar det bra med ett tips på ett grymt event: Pure Freeride Camp i Abisko. Under fyra intensiva dagar toppturas det i fjällen kring Abisko. Alla toppturer guidas av extremt duktiga bergsguider och bor gör man på STF turiststation i Abisko.

När jag kommer tillbaka till Östersund kommer ett utförligare inlägg om Pure Freeride Camp Abisko eftersom dom bilder som jag vill ha med finns på datorn hemma. Jag ville dock tipsa om eventet redan nu eftersom det finns platser kvar. Så om ni har lite semester och pengar som ni inte vet vad ni ska göra med så föreslår jag att ni drar upp till Abisko för att delta på ett riktigt bra event!

Packat och klart!

Strax efter jag fixat ihop den sista packningen inför helgens upptåg tittade jag ut genom fönstret. Där var den, den enormt efterlängtade snön!

Väderprognoserna har lovat att det ska dumpa ner snö i fjällen under fredagen,då gäller det att passa på. Det finns säkert chans till lite offpiståkning och det är något som jag verkligen behöver träna på!

Så imorgon flexar jag ut från jobbet strax efter lunch, tar med mig några olika skidor och kör till Härjedalen. Återigen blir basen Björnrike men om andan faller på så besöker jag kanske några andra ställen också.

Den här helgen är inte vilken helg som helst heller….För min del är det premiärhelg! Supertaggad och senare i helgen berättar jag vad det är för premiär 🙂

Frasiga våfflor på våffeldagen!

Det är inte ofta som jag brukar haka på olika gottedagar som finns. Ni vet… kanelbullens dag,fettisdagen och alla andra dagar som finns för olika godsaker. Men idag gjorde jag ett undantag eftersom det var våffeldagen.

Min kollega tog med sig våffeljärnet till jobbet. Mitt uppdrag var att fixa våffelsmeten och den vispade jag ihop innan jag gick till jobbet. Jag vägrar att använda våffelmix, dom är så smaklösa och ofluffiga. Istället använde jag ett recept som min mamma fått av en släkting, Tant Maj. Ett recept som ger otroligt frasiga våfflor, frasigare än alla andra våfflor jag ätit.

Så i eftermiddags pausade vi i arbetet och gräddade lite våfflor istället. Våfflorna blev precis så där frasiga och goda som jag förväntat mig. Tant Majs recept är helt klart det bästa receptet som jag vet. Innehåller såklart både grädde och smör, det är det som gör goda våfflor ännu godare 🙂

Hoppas ni fått goda våfflor idag och även hunnit njuta av ännu en fin vårvinterdag!

Äventyrslös hemmahelg

Tidigare i veckan bestämde jag mig för att strunta i min tänkta plan att åka till Sylarna i helgen. Jag kände att jag behövde en helg utan en massa mil i bilen, en helg utan att behöva packa en drös med prylar. En hemmahelg helt enkelt.

I fredags när gick hem från jobbet funderade jag om jag fattat rätt beslut genom att stanna hemma i Östersund. YR lovade sol hela lördagen och vem kan egentligen motstå en härlig vårvinterdag i fjällmiljö?

Tydligen kunde jag det och med facit i hand var det helt rätt beslut. Om jag tittar i min kalender så var det ett bra tag sedan jag hade en hel helg utan äventyr eller upptåg. Och bäddrar jag framåt i kalendern så har jag en hel del roligt att se fram emot.

Så istället för att fundera om jag missat fina fjälldagar eller tro att jag behöver rättfärdiga för andra att jag kört en äventyrslös helg så väljer jag att njuta av mitt val att stanna hemma. Njuta av en helg fylld med läsning av böcker och tidningar. Sånt som jag också behöver och kan längta efter. Flera dagar utan att bilkörning till förmån för helt vanliga promenader. Och hotellbrunch. En grym helg helt enkelt!

Fjällets hjältar!

I söndags träffade jag på ett gäng av Jämtlands alla fjällräddare. Inte för att jag var i nöd och behövde få hjälp utan för att dom hade övning i Storlien. Under ett antal dagar hade dom varit där på övning och söndagen var deras avslutningsdag.

I Sverige är har vi förmånen att ha fri fjällräddning och det är en sak att vara tacksam för. Av olika anledningar har jag träffat en del fjällräddare och även sett/hört en del om deras insatser. Fjällräddarna är frivilliga men får en viss ersättning av Polisen vid uppdrag eller övning. 

Fjällräddarna har en enorm kunskap om sina fjällområden. Lägg därtill sjukvårdskunskap, lavinkunskap och allmän fjällsäkerhet. Ovärderlig kompetens som räddat många liv. Förutom detta har fjällräddarna ett enormt engagemang och kämparglöd som är svårt att förstå. Dom letar och försöker rädda personen/personerna så länge det krävs, ända tills dess att Polisen avbryter räddningsinsatsen. Många gånger är vädret överjävligt och terrängen svårforcerad men inte tusan ger fjällräddarna upp. Det känns tryggt att veta och i mina ögon är dom verkligen fjällets hjältar.

Jag har respekt för fjället och är ödmjuk inför dess nycker. Det önskar jag att alla som ger sig ut har. Speciellt när jag vet vad en fjällräddningsinsats innebär och hur hårt fjällräddarna kämpar vid räddningar. Så gör vad ni kan för att minimera riskerna när ni är ute och ta kloka beslut, både innan och under era fjällturer.

Vintertid är det ett måste att,minst, ha med ovan saker när man är ute på fjälltur. Vindsäck, spade, första förband, kniv, något att göra eld med och extra näring. Förutom det ska man givetvis ha med sig förstärkningskläder, karta och kompass. Helst hade jag också haft med en lite yxa men den har jag inte än men hoppas på att köpa den snart.

Förutom sin egen säkerhetsutrustning behöver man ha koll på väderprognosen, lämna färdmeddelande och kunna hantera sin utrustning. En annan sak att tänka på är att veta att man kan larma om olyckan är framme. Nu har dom allra flesta med sig mobiltelefoner med sig men i stora delar av fjällvärlden är det bara vissa mobiloperatörer som har täckning. Batteriet bör självklart vara fullt men tänk på att batteritiden ofta blir kortare ju kallare det är. I nödstugorna finns larmtelefoner och förhoppningsvis kan man nå en sådan stugan även om olyckan varit framme.

Vissa saker låter självklara men tro mig, det är det inte för alla så därav min påminnelse om fjällvett och vår förmån om att ha kompetenta fjällräddare!

Spontana sidospår

Igår när jag kom hem från Storlien var jag både trött och nöjd. Min tanke var att packa upp och skriva ett inlägg om vår fina dag men på väg hem fick jag ett samtal. Det var en bekant som ville ha tips inför sin resa till Washington DC så istället för att packa upp blev jag reseplanerare. Spontant, roligt och inspirerande. Usa-längtan kickade in igen!

Gårdagen bjöd på en lika härlig fjälldag som i söndags. En kortare tur med bättre snöförhållande och lika vackra vyer. Jag är fortfarande fascinerad över hur få människor vi mötte under våra två dagar i Storlienfjällen. Inte mig emot eftersom jag trivs när det är lite ensligt på fjället.

På vår skidtur gjorde vi en avstickare till Vindarnas Tempel. Helt klart värt den lilla, lilla omväg som det blev. Häftigt ställe på en liten topp, kan tänka mig att det ser ännu häftigare ut när snön fastnat på väggarna.

Fotokred: Alex

En sak som varit lite komiskt och frustrerande dom här dagarna är att jag har haft urdålig balans på turskidorna. Fler än en gång ramlade jag i utförslöporna, varav en vurpa var riktigt rejäl och det var rena turen att jag inte gjorde mig illa. Det kan vara farligt att gå på tur 🙂

Efter avslutad tur på skidorna gjorde vi ett försök ta en fika i Storlien men det var stört omöjligt eftersom dom flesta ställen var stängde. Istället för fika satte vi oss i bilen och körde hemåt. Som tur var kom Alexandra på att vi kunde svänga förbi Enaforsholm för att se vad dom hade att erbjuda. Vilket lyckodrag! Helmysigt ställe med gästvänlig personal som erbjöd sopplunch trots att lunchen var över. En sån gest betyder mycket och gör att jag gärna kommer tillbaka dit. Enaforsholm erbjuder även olika former av boende så det tror jag att jag vill pröva någon gång. Tänk att bo där precis när isarna lagt, kunna kliva ned på ån Enan och skrinna ner mot Ånnsjön. Det ska jag komma ihåg tills nästa skridskosäsong.

Bilden ovan är lunchvyn på Enaforsholm. En spontan avstickare som blev en perfekt avslutning på grymma dagar!

Fjällbubblare!

Helt plötsligt har det seglat upp en bubblare på min topplista för grymma fjällområden. Nu får Skäckerfjällen och Offerdalsfjällen samsas på topp med Storlienfjällen.

Idag åkte jag och Alexandra till Storlien eftersom vi för ett tag sedan planerat en resa med övernattning hit till Storlien. Redan när vi lämnade Östersund insåg vi att fjällen skulle bjuda på en fantastiskt dag. Strålande sol och klarblå himmel så långt ögat nådde.

Innan vi drog iväg på fjällturen lämnade vi av våra saker på STF Storlien Fjällgård. Tina som driver stället tipsade oss om att ta turen till Klukstugan idag istället för vår tänkta tur till Vindarnas tempel. Anledning till detta var att mot Kluksdalen är det skoterförbud vilket det inte är på den andra turen. En solig söndag i mars dräller det av skotrar där men imorgon är det måndag och då trodde Tina att det var betydligt mindre skotrar. Bra tips och helt rätt beslut idag.

Vi skidade upp för fjället mot Klukstugan och ganska snabbt tog leden oss upp på kalfjället. Där visade hela fjällkedjan upp sig, vackert och magnifikt!  Jämtland när Jämtland är som bäst. Till Klukstugan var det 8.5 kilometer och stugan ligger precis vid norska gränsen. Leden upp till stugan var ganska kuperad men även väldigt varierad. Roligt när man inte ser vad som väntar bortom nästa ledkryss.

Den här turen vill jag göra igen, både sommar och vinter. Jag skulle kunna tänka mig att tälta i det här området eftersom det fanns en hel del fina dalgångar där man kan slå läger. Jag spanade även in en del toppar som skulle kunna bjuda på härliga toppturer. Just i år tror jag dock att branterna är för isiga för min smak men ett annat år kanske det finns mer snö.

Idag var en sådan där dag som gör gott för själen, på alla sätt och vis. Fjällen är lycka på hög nivå!