Lugn lördagsblandning.

Då och då har jag ett behov att bara ta dagen som den kommer. Känna av vad som känns bra för stunden och lyssna på kroppen. Idag var en sådan dag. Långfrukost deluxe med samtal om allt mellan himmel och jord. En chans att låta tankar landa och lyssna färdigt. Viktigt och värdefullt. img_6738

En stund senare lockade pisten. Där hade nattens lätta snöfall skapat en mjuk bädd av perfekt underlag för långa carvingsvängar i en nästintill tom pist. I liften till toppen bet kylan i kinderna och utför backen var det mjölksyran som brände i låren.

Efter en sen lunch lurades jag med till pulkabacken några stenkast från fjällstugan. Full fart på madrassen gjorde att snön yrde i mitt ansikte och jag skrattade högt. Vardagsäventyr när dom är som bäst.

Dagens vackraste var att se solen färga himlen i olika rosa nyanser bakom Sonfjällets topp. Vintern levererar vackra dagar och ger energi.

img_6744 img_6748 img_6727

 

Annonser

Ibland ska en bara njuta. 

Min julhelg går till historien som en av mina allra lugnaste, skönaste och mest oplanerade julhelger någonsin. Med bilen fylld med skidor och annan packning åkte jag till Björnrike i fredags.

Först idag, måndag, knäppte jag på mig pistskidorna för några åk i backen. Möjligheterna till skidåkning har funnits varje dag men jag har prioriterat annat. Idag fick jag några grymma åk i en nästintill perfekt pist, såna där åk som bara sitter och där skidorna gör jobbet.

Det är dock inte skidåkningen som jag kommer minnas mest från idag utan det är vyerna. På toppen av backen kunde jag se ut över ett landskap som var färgat rosa av decembersolens strålar. Fjäll, efter fjäll, efter fjäll radade upp sig i fjärran och påminde mig om äventyr som väntar. Idag var en vacker dag! En dag då en bara ska njuta av det vackra som finns omkring oss.

Äventyret runt hörnet.

Om jag en vanlig helgdag scrollar i mitt Instagram-flöde radas storslagna äventyr eller prestationer upp. Topptursbilder, slalombilder, bilder från cykling på snöfyllda stigar och frostiga ridturer radas upp. Alla lika inspirerande och spännande att följa. Dagar när flödena formligen exploderar av vackra vyer är det lätt att glömma att det även finns helt fantastiska äventyr bara runt hörnet.

I helgen var jag i fjällstugan i Björnriket tillsammans med mitt favoritgäng. Redan i fredagskväll kände jag att jag var på tok för trött för att vakna i tid för morgonskidåkning i slalombacken. Istället lät jag kroppen vakna av sig själv, njuta av långfrukost med tid för samtal och skratt. Klockan hade hunnit bli efter lunch innan jag till sist bytte pyjamas mot underställ och överdragskläder. Tillsammans med gänget gick jag ungefär 100 meter till en improviserade pulkabacke där vi åkte madrass så att snön yrde. Vi åkte tåg, tävlade i olika åkstilar och framför allt hade vi hur roligt som helst. Allra högst skrattade jag när jag vågade mig på att åka madrass på mage och fick en åktur utan dess like. Jag vred mig av skratt när farten till sist tog slut längst ner i backen. Ja, att åka madrass i lördags var löjligt roligt och det var skönt att få skratta hejdlöst.

Efter flera fartfyllda åk vände vi åter till fjällstugan. Rödrosiga och småfrusna gjorde vi upp en eld. Glöggen värmdes på spisen inomhus men serverades utomhus tillsammans med bullar och pepparkakor. Det bästa med fjällfikat var inte själva fikat utan det var sällskapet vid elden. Jag är otroligt tacksam för att jag får dela stunder som dessa tillsammans med personer som betyder så mycket för mig.

SONY DSC

När jag senare på kvällen funderade över min dag reflekterade jag över hur värdefulla dagar som dessa är. Att tillåta sig att lyssna på kroppen, välja äventyret runt hörnet och njuta av stunden. Alla äventyr behöver inte vara tokavancerade för att vara storslagna. Ofta är det enkelheten som ger storheten.

Tredje adventsäventyret i Björnrike. 

Söndagmorgon och klockan var 09.00. Då rullade liften Björnrike Express igång och med sällskap av mitt fina Björnrikegäng satte jag mig i liften som skulle ta oss till toppen. Redan nere vid dalstationen såg jag vad som väntade oss. Backarna var fulla med pudrig nysnö och eftersom vi verkade vara först ut så hade ingen hunnit åka den övre delen av backen Riket. 

Efter en kall, blåsig och dimmig lifttur hoppade vi av på toppen. Mycket riktigt, där fanns det inga spår av andra åkare och vi kunde lägga dagens första svängar. Bitvis i djupsnö som utmanande min benstyrka och off-pistteknik. I den första branten var det dimmigt så där vågade jag inte köra så fort. Men så snart dimman lättade öste jag på. Skidorna körde lätt igenom den decimeterdjupa pudersnön och jag tjoade av glädje. 

Förmiddagar i en puderfylld pist är sällsynta i Björnrike och därför är jag extra glad att jag klev upp tidigt. Det var lätt värt det. Vi trotsade den isande kylan som Grizzly Express bjöd på så länge som möjligt innan vi stack till en varmare lift. Jag hade svårt att slita mig från backen Riket men när kroppen var genomfrusen tog jag mitt förnuft till fånga och bytte backe för några snabba åk innan det var dags att åka hem till stugan för glöggmys. 

Nu har jag hunnit hem till den lilla staden. Min kroppen är skönt trött efter en intensiv förmiddag i pisten. Min själ är också trött men samtidigt glad och påfylld med fjällenergi. Dagen fyllde mig med adrenalin som saknats ett tag och förhoppningsvis räcker den påfyllnaden ett tag! 

Trumvallens Fjällridning – Vinterridning deluxe

För rätt många år sedan bestämde jag mig för att undvika att ge bort saker när det var presentdags vid jul, födelsedagar eller andra tillfällen värda att fira lite extra. I största möjliga mån har jag istället gett bort olika sorters upplevelser. Det har varit allt från klättring på Via Ferrata på Funäsberget till frukost på ett favoritcafé. Oftast har vi himla många materiella saker men det som vi ofta strävar efter är tid och då gärna tid tillsammans med människor som vi tycker om. Av den enkla anledning så ger jag gärna bort upplevelser i present och i lördags var det dags för en sådan present.

Mellersta miniäventyraren hade fyllt år så jag gav henne ett presentkort på ”Skogstur deluxe” och bad henne vara redo i varma kläder kl.12.30. Mer än så fick hon inte veta. Vid halv tolv satte vi oss i bilen och åkte från Björnrikestugan. Jag visste vad vi hade att vänta oss och var rejält peppad. På morgonen hade snön vräkt ner och naturen var härligt inbäddad i fluffig snö. Efter några kilometers bilfärd svängde vi ner vid en skylt där det stod ”Fjällridning”. Miniäventyraren utbrast ”men åhhh, vad roligt” och då visste jag att jag hade lyckats med presentvalet.

Vid Trumvallens Fjällridning stod stora, fina hästar vid stallet och väntade på oss. Vår guide Johan hälsade oss välkomna samtidigt som han la på fårskinnsfällar på westernsadlarna. Snabbt provade vi ut hjälmar och därefter delade Johan ut hästar till oss. Den här gången fick jag hästen Jazz, en pigg och glad filur som med säkra steg tog sig fram i den snötäckta skogen. p1000266

p1000244

Så snart som vi satt upp kände jag den där härligt, välbekanta känsla av att ridning är något av det mest rofyllda och energifyllda som jag gör. Känslan av att fullkomligt lita på hästen och känna att den lyssnar på mig är riktigt häftig. Igår förhöjdes upplevelsen ytterligare med en skog full av nysnö. Vi skrittade bland träden medan solens strålar försökte tränga fram bland molnen. I skogen var det en tystnad och ett lugn så tydlig att det nästan gick att ta på. Då och då bröts tystnade av en frustande häst. Jag blickade ut bland snötäckta träd och julkänslan dök upp. Alltså på riktigt, det går inte med ord beskriva hur vackert det var att rida i vinterskogen igår. Helt magiskt var det och jag är så himla glad att jag och miniäventyraren fick chans att uppleva det tillsammans. p1000252

p1000254

p1000255

Det var andra gången som jag red hos Trumvallens Fjällridning och så här såg det ut förra gången. Hanna som driver Trumvallen tillsammans med Johan skrattade lite när hon insåg att jag var med på sommarens omtalade solnedgångsritt och sa att jag alltid lyckades med att få extra fina turer. Jag kunde inte annat än hålla med och sa att det är lite så jag ”jobbar”, upplevelser deluxe liksom.

En höstig fjälltur på Högfjället.

Förra söndagen vaknade jag till regnsmatter på fönstret på fjällstugan och det var himla mysigt. Jag gick ut en kort sväng innan frukost och kände direkt hur mycket syre det var i luften. Strax efter frukost kände jag att fjället kallade på mig så jag snörde på skorna och stack upp på fjället.

Jag har länge sneglat på en fjällkam som är synlig från olika ställen runt Björnrike men aldrig kommit mig för att leta mig upp på den. I söndags var tanke att gå längs förbindelsespåret mellan Björnrike och Vemdalen men helt plötsligt fick jag och en av miniäventyrarna ett infall att vika av stigen för att knata upp mot fjällkammen. Det var både uppehåll och klart väder så det kändes helt tryggt att vika av från leden. Mellan fjällbjörkar och lingonris letade vi oss upp mot fjällklipporna som delvis vara täckta med vitmossa. Luften var fuktig och härligt syrefylld.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Efter en kort stund planade sluttningen ut till en platå där det fanns en tydlig stig. När jag lyfte blicken såg jag ut över fjällvärlden och långt borta kunde jag skymta olika fjällmassiv. Panoramavyn och fjällets höstfärger gjorde mig lycklig långt in i själen.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Hösten och fjället visade upp sig från sin allra vackraste sida och jag hade svårt att slita mig från allt det vackra. Jag spanade ut över fjällkedjan och tänkte på hur många äventyr som väntar på mig där ute. Uppe på platån fanns hittade vi fina tältplatser där jag hoppas att övernatta innan det blir för kallt. Det är rätt häftigt att bara någon kilometer från fjällstugan finns nästintill orörd vildmark. Jag kände direkt när vi kom upp på platån att det nyupptäckta stället blev en favorit. Ett ställe dit som jag kommer att återvända till och där jag kan njuta av stillheten och vyerna. Ett happy place, helt enkelt.

SONY DSC

Dags för barmarksäventyr.

Igår eftermiddag tog jag den lilla blå bilen och körde ner till stugan i Björnrike för att tillbringa helgen här. Det var toklänge sedan jag var här och då låg snön vit på marken. Snön finns fortfarande kvar i pisterna och ståtliga Sonfjället kommer nog att ha vita snöfält fram till midsommar.

image

Även om snön ligger i pisterna och skidsuget finns kvar så valde jag att testa cykling på stigarna runt stugan idag. Det finns mängder av stigar och små skogsvägar häromkring. Tack vare Helenas blogg har jag blivit enormt pepp på att testa stigcykling och efter idag var jag än mer peppad. Det känns riktigt roligt att ha få byta skidorna mot cykel och få upptäcka stigarna och fjällen på ett nytt sätt.

image

Eftersom det var ungefär tusen år sedan jag cyklade mountainbike så tog jag det lugnt idag. Det var svårt för mig att hitta rätt balans när jag kryssade mellan stenar och kvistar på stigarna. Jag behöver verkligen öva upp teknik och balans innan jag ger mig ut på trixigare partier eller ökar farten. Den fart som jag höll idag räckte gott och väl för att känna försmaken till den adrenalinkick som jag tror cykling kan ge.

image

image

Här i Björnrike finns det en del mjuka, breda och härliga stigar som jag tror är bra nybörjarstigar och där tänkte jag börja. Det är sällan jag brukar sätta mål men idag kom jag på två för årets sommar. Dels vill jag cykla Nipstigen till Vemdalen för att fika på Åtgården och dels vill jag cykla över fjället från Björnriket till Vemdalsskalet. Ifjol vandrade jag båda dessa turer och nu känns det som det är dags att cykla samma sträcka. Turerna finns beskrivna på Helenas blogg, läs gärna hennes inspirerande inlägg här.

image

Efter dagens korta cykeltur kände jag mig mer uppåt än på länge. Jag har haft lite separationsångest från vinteraktiviteterna men nu känns det som jag hittade ytterligare en sommaraktivitet som jag kommer att tycka om. Cykling känns spännande, utmanande och roligt. Min förhoppning är att kunna lära mig att cykla tillräckligt bra för att kunna cykla stig och tids nog ge mig ut på fjället. Det känns riktigt roligt och det enda som jag känner mig lite orolig för är punkteringar. Jag har verkligen ingen som helst aning om hur man lagar en punktering men det kanske man också kan lära sig?

image

Fokus inåt.

image

Efter ännu en fantastisk dag i Björnrikebackarna är jag åter i Östersund. Den friska luften har gjort mig gott. Hela kroppen men främst benen är rejält trötta efter svängarna i och utanför pisten.

När kroppen är avslappnat trött brukar det passa bra att vila hjärnan. Sista åket för dagen bjöd på vyn i bilden här ovanför. Den vyn och gårdagens solnedgång fanns tydligt i minnet när jag kom hem och det var dom minnesbilderna jag hade som fokus i kvällens stund av avkoppling.

En stund där mina tankar kopplade bort världen utanför för att ge utrymme för att tänka på ingenting eller vad som helst. Fokus inåt. Så fort jag blundade såg jag vyer som liknande som den ni ser i början av inlägget.

En skön avslutning på veckan och en bra uppladdning inför kommande vecka.

Tack till Sara för mindfullnessutmaningen!

Under the Light 2015

I mellandagarna brukar det hända en hel del i Vemdalen och Björnrike. Ett av alla event är Under the Light, en Big Air-tävling med riktigt grymma skidåkare. Vid 19-tiden igår lystes den nybyggda skidparken upp i olika färger, musiken pumpades ut från högtalarna och både publiken och åkarna var redo för en fartfylld show.

För även om det var en tävling så var det verkligen en show som alla åkarna bjuder på. För varje omgång blev trixen häftigare och häftigare. Hoppen högre, farten snabbare och åkarna mer taggade. Det går inte att låta bli att imponeras av skidåkarna, snacka om kreativitet och kroppskontroll. Helt galet att kunna åka skidor på det viset som visades upp igår.

Jag försökte fånga några av trixen på bild och som ni ser var det inte helt enkelt.

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Skidtur på lågfjället i Björnrike.

Framåt eftermiddagen var det dags för en utflykt på turskidorna. Enligt Skistars hemsida var förbindelsespåret mellan Björnrike och Vemdalen öppet och det passade bra för en eftermiddagstur.

Föret var inte det bästa, det gällde att sicksacka lite mellan stenar och rötter men bitvis var spåren riktigt bra. Efter en stund skippades det pistade spåret till förmån för obanad terräng.

Mellan fjällbjörkarna fanns den mjukaste snön och skidorna hittade egna vägar i den orörda snön. Ibland korsade skidan ett spår från en hare. Att skida på det här sättet gör mig fullkomligt lycklig och skrattet finns ständigt närvarande.

image

image

image

image

image