Vindpiskad topptur på Getryggen, Storulvån.

Idag var det äntligen dags för en topptur igen, det var på tok för länge sedan. Jag överlät valet av fjäll till mitt sällskap och hans val föll på Storulvån eftersom det var där solchanserna verkade finnas. Mycket
riktigt, där fanns det både sol och vind. Mest av det senare!

Efter lite kluranade och förklaringar om olika toppar man kan nå från Storulvån föll valet på Getryggen. Mest för att den är lätt att nå och inte allt för besvärlig utför. Det kändes som ett klokt val en blåsig dag som denna.

Vi utgick från parkeringen vid Storulvåns Fjällstation. En kort, kort bit i fjällbjörksterräng men rätt snabbt försvann både björkarna och den mjuka snön. Istället blev snön hård och vindpinad men då är det aningen lättare att knata uppför eftersom man slipper spåra.

Förvånande nog avtog vinden när vi påbörjade vår topptur. Helt plötsligt kände jag att jag nästan var för varmt klädd. Ett tag funderade jag på att plocka av en tröja men kände att det var för chansartat. Och tur var det, några hundra meter upp fick vinden kraft igen. Nu var det bara att kämpa på uppåt med sidovind som fick mig att vackla till ibland. Om det hade varit snöfall hade jag givetvis vänt om men nu var det klar sikt så det kändes säkert att fortsätta uppåt.

Efter några hundra meter till kände jag att det inte var roligt längre. Vinden var för stark och vi beslutade oss för att vända tillbaka. Det är alltid lika spännande att dra av stighudarna i stark vind. Min teknik för att få av stighudarna har en del att önska men idag var det inte läge att träna på den. Jag satte mig helt enkelt i snön och trixade av dom. Det såg kanske inte supersnyggt ut men jag var nöjd att vare sig stighudarna eller jag blåste bort innan jag fått ordning på allt.

Efter jag ordnat till skidor, pjäxor och googles för utförsåkning så var det bara att ge sig iväg. Idag var det nästan som att åka i en pist eftersom snön var så hårt packad. Det kändes bättre än vanligt utför om man bortser från att jag inte såg konturerna i snön. Molnen hade hunnit dragit in och det gjorde att det blev svårt att läsa terrängen. Utmaningar är dock till för att övervinnas så det var bara att åka på utför.

Det blev inte den längsta toppturen men riktigt skönt att komma iväg till fjälls och spana ut över vidderna. Jag längtar redan tillbaka!

Alla bilderna är från olika platser på dagens topptur förutom den nedersta som är efter Storulvåvägen. Några bilder har mitt trevliga sällskap bidragit med, tack för det och en bra dag!

Nu är det dags att titta på VM-studion och sen packa om ryggsäcken. Imorgon hägrar nya äventyr 🙂

Semesterfunderingar.

Idag på jobbet lämnade vi in semesterplanen för när var och en önskar ha semester. När semesterlistan kom ut för några veckor sedan insåg jag att jag har en hel del semester att ta ut under året, närmare 9 veckor! Helt galet egentligen men framför allt otroligt lyxigt.

Direkt när listan kom ut började jag fundera på vad jag vill göra på min semester. En sak som jag bestämt mig för är att faktiskt unna mig att ta ut rätt mycket semester och sprida ut den över året. Min kropp och själ kommer att uppskatta att jag tar en någon dag då och då eller förlänger en helg så det blir en långhelg. Återhämtning och aktivitet i kombination, ett vinnande koncept för att njuta av livet.En semestervecka är redan bestämt eftersom jag i mitten av april åker upp till fjällhimlen Abisko. Utöver det har jag inte bestämt något men idag fick jag hem ett reklamblad från Alpresor och funderade på om det kunde vara ett alternativ. Allt ordnat med flyg, boende och guider, lät som ett kanonbra upplägg som jag kände verkade intressant. Tills dess att jag kom på att jag trivs bäst när jag får göra lite som jag vill när jag är ute på äventyr. Ser jag en fin utsiktsplats vill jag stanna där utan att någon guide som säger att det är dags att studsa vidare till hyttan. Så även om det skulle vara grymt att att åka på en ordnad resa inser jag att det kanske inte passar mig just nu. Jag klurar alltså vidare på semesteralternativ. Mina önskemål är att jag ska få vara aktiv, njuta av tillvaron och skapa fina minnen. Förslag mottages tacksamt!

Lördagsgodis på en torsdagseftermiddag!

Som jag skrivit för tidigare är en av mina Jämtlands pärlor Tinas praliner i Alsen. Tina har nu öppnat för säsongen så jag och Å passade på att åka dit igår efter jag slutat jobba. Alsen är en otroligt vacker bygd och där Tina har sin chokladbutik är inget undantag. Utsikt över fjällen även om det igår såg lite trist ut då all snö smält bort på ängarna.

Jag blir alltid superglad när vi besöker Tina. Dels för att hon är trevlig och serviceinriktad utan att det blir för mycket och dels för att det finns god choklad att mumsa på. Vi njöt av en mugg varm choklad innan jag plockade ihop en fin påse med praliner. Den här gången blev det några nya sorter såsom lingonchile och salmiak. Jag får finbesök nästa helg så då ville jag ladda upp med lite godsaker tills dess 🙂

Ha en härlig fredag och ladda för en bra helg utomhus!

Krispigt och klart!

Jag trivs i de allra flesta väder och årstider eftersom alla har sin charm. Det finns dock väder och luft som jag gillar extra mycket, som ikväll!

En kväll fylld med krispig, klar och frisk luft. En kväll som gjord för en långpromenad i sån luft som rensar skallen och fyller på med bra energi och kloka tankar. Precis vad jag behövde! Det enda som saknades på promenaden var lite härligt månsken.

Vita Renen

På veckorna hinner jag inte med så många utflykter eller äventyr som jag helst hade gjort så därför blir det ikväll ett tips om en gammal goding, Vita Renen.

För ett antal år sedan jobbade jag i Åre under vintern och det var då som jag först stiftade bekantskap med Vita Renen. Jag och en kollega körde skoter från stranden i Åre, över sjön och upp efter skoterleden till Renfjället. Jag har fortfarande en tydlig minnesbild hur Vita Renen helt plötsligt dök upp som gubben ur lådan. Jag förväntade mig verkligen inte att det skulle finnas en mysig fjällrestaurang mitt i ingenstans. Jag är otroligt glad att jag blev visad dit och det har blivit ett ställe som jag försöker att återkomma till varje år. 

Förutom att Vita Renen är en restaurang erbjuder de även boende, med eller utan hel/halvpension. Jag har bott över där en gång. Det var en av mina bättre fjällövernattningar på en fjällstation/fjällstuga. Vi hade med oss lunch som vi åt i en solgrop men middag och frukost hade vi beställt. Middagen var trerätters och så där löjligt god att jag fortfarande pratar om den fast det är närmare tre år sedan jag åt den. Jag vet att jag har någon bild på efterrätten men tyvärr hittar jag den inte och det är synd eftersom den var så fin. På chokladfondanten hade kocken pudrat en vit ren och det var nästan att jag inte ville äta upp den för den var så fin. Givetvis gjorde jag det i alla fall, vem kan motstå choklad?

Frukosten dagen efter var också fenomenalt bra. Vi var dom enda gästerna så vi hade hela restaurangen för oss själva och blev ompysslade av personalen. När vi skulle betala för vårt dygn med halvpension trodde vi att dom hade missat något eftersom det var otroligt billigt. Dom hade dock räknat rätt och det visade sig att vi hade fått rabatt på matkostnaden eftersom vi bodde över. Bra deal!

Vita Renen ägs och drivs av Ida och Oliver, ett ung par som har förstått det här med att vara serviceinriktad. Det är en av anledningarna till att jag gärna skidar dit. Jag uppskattar genuina ställen som har gästen i fokus och som inte bara levererar en massproducerad produkt. Jag vill också gynna små företagare som försöker överleva i en tuff turistbransch. En annan anledning till att jag gärna besöker Vita Renen är att det är ett lättillgängligt utflyktsmål i en lugn och rofylld miljö. Det gäller bara att komma ihåg att det här är ett ställe som bara är öppet under vintersäsongen så det gäller att passa på. 

På min lista för vårvintersäsongen finns ett besök hit givetvis med. Förhoppningsvis får jag chans att skida dit en torsdagskväll när det är kvällsöppet. Jag tänker mysig skidtur upp, god mat och en magisk skidtur i månsken efter middagen. Visst tänker jag rätt?

Skidåkning i Vemdalen.

Så var ännu en slalomdag slut men den här gången är jag inte lika lyrisk som jag brukar vara. Det märktes i backarna i Vemdalen att Kung Bore varit lite snål med snö den här vintern. Hårt, isigt och inte alls lika skoj som vanligt. Men som vanligt är jag löjligt glad när jag står och blickar ut över fjällkedjan. Helt otroligt vad många fjäll som bara väntar på att få besök.

När det är isigt och trist i backarna får man hänga vid brasan i Toppstugan istället. Det är verkligen inte det sämsta det heller!

Små äventyr är också äventyr.

Ibland är det skönt att inte dra ifrån Östersund på helgerna utan istället njuta av det som finns nära. Idag var en sån dag och vilken dag det blev!

Med sällskap av ett av syskonbarnen gav jag mig ut på Medvinden för första gången i år. Vi hyrde varsinn spark i Vinterparken för att ha som färdmedel. Roligt att pröva något annat än långfärdsskridskorna. Enkelt susade vi fram på isen och bitvis gick det riktigt fort. Isen på Medvinden fick helt klart godkänt!

Efter cirka 5 kilometer fanns det en rastplats där vi pausade. Vi satte oss på sparkarna och njöt av både matsäck och vidunderlig utsikt. Fjällutsikten från Storsjöflaket är verkligen fantastisk. Såsom solen värmde idag kändes det nästan som det var en dag i april.

Idag var en skön och avslappnande dag med härligt sällskap. För mig är ett sånt här enkelt äventyr minst lika roligt och givande som att t.ex gå en topptur. Jag behöver båda 🙂

Medvinden i Vinterstaden!

Östersund marknadsför sig själv som Vinterstaden, ett namn som allt som oftast passar även om det just nu skulle behövas lite mer snö. Nu var det inte snöbristen som jag skulle skriva om utan jag tänkte tipsa om Medvinden, en långfärdsskridskobana som Östersunds kommun fixar som en del av Vinterstadskonceptet. En annan del av konceptet är att man döper om Badhusparken till Vinterparken.

I början av februari öppnade den upplogade skridskobanan, om än med varierat resultat. När det är optimala isförhållande finns det över 17 kilometer is att skrinna iväg på. Spåren utgår från Vinterparken i centrala Östersund men man kan nå spåren från flera andra ställen. Jag kan till exempel gå rakt ned mot Minnesgärdet och ta en åktur in till Östersund. Från utgångspunkten i Vinterparken kan man antingen åka mot Frösön eller mot Odensala. Jag väljer oftast att åka mot Frösön eftersom man får en fantastisk fjällutsikt på den turen. Utefter båda bansträckningarna finns det vindskydd och eldstäder där man kan njuta av sin matsäck. Väljer man att åka på Frösösidan finns det möjlighet att köpa fika vid Kungsgårdsviken där det finns en våffelstuga och restaurang. Medvinden startar alltså i Vinterparken och även där finns det flera alternativ för den hungrige. Det finns ett café som har grymma luncher, det finns flera eldstäder för grillning och vissa dagar kan man köpa kolbullar. Jag tycker att det är kanon att det finns olika alternativ och att man inte alltid är låst till att ha med sig matsäck. Sen utesluter det ena inte det andra!

Foto: L8

Vinterparken har en rad olika aktiviteter och arrangemang att erbjuda, dessa kan man hitta i deras kalender. Det finns möjlighet att hyra skridskor, skidor och spark i Vinterstaden. En aktivitet som jag skulle vilja göra är att besöka Vinterbadet, tänk vad skönt att avsluta en skridskotur med en stund i en varm badtunna. Helst en stjärnklar kväll och med trevligt sällskap.

Jag tycker att det är roligt att det händer en del i Östersund under vårvintermånaderna. Det gör friluftslivet lättåtkomligt för många och Vinterparken är ett uppskattat inslag i stadsmiljön. Älska Jämtland och vårvintern!

 

Vardagsäventyr efterlyses!

Idag när jag åkte hem från en skön friluftshelg i Åre funderade jag lite på hur mina veckor och helger ser ut. Jag vill inte att det ska vara på det viset att det bara är helgerna som är fyllda av äventyr. Det känns lika viktigt att även veckorna är på det viset. Ibland kanske till och med viktigare med tanke på att jag har ett jobb som allt som oftast kräver en hel del energi.

Kruxet är att få till vardagsäventyr på ett enkelt sätt eftersom jag har mindre tid på vardagarna. Den största delen av dagen går som sagt till jobb. Å andra sidan har dagarna blivit ljusare och om det hinner bli mörkt finns det pannlampa. Jag tror egentligen att det bara handlar om att ta sig i kragen och dra iväg på äventyr även en vardagskväll. Det behöver inte vara lika länge eller lika långt bort som under helgerna och inte så avancerade. Hur svårt kan det vara?

Kommande veckas utmaning för mig blir att komma iväg på åtminstone ett uteäventyr och då räknas inte rena träningspass. Om ni har några tips så tar jag tacksamt emot dom 🙂

Lördagshäng i Åre

Den senaste tiden har jag haft en otrolig längtan till Årefjällen. Det känns som jag inte riktigt hunnit med att besöka den västra delen av Jämtland den här säsongen.

Tidigare i veckan fick jag erbjudande om ett egendygn i ett av mina hem hemifrån. Med tanke på min Årelängtan passade det bra att det var i Åre som det här erbjudandet gällde. Jag tackade snabbt ja, packade ryggsäcken, skidorna och imorse körde jag upp hit.

Eftersom jag vägrar att stressa när jag är till fjälls tog det en stund innan jag ställde mig på turskidorna i Ullådalen. Det gjorde verkligen ingenting eftersom alla turister dragit ner till byn och jag var nästan ensam på vinterleden.

Solen lyste på Västerskutan och ljuset började skifta mot härligt eftermiddagsljus. Det där ljuset som är så speciellt och näst intill magiskt. Ibland undrar jag varför jag så sällan turar på sen eftermiddag eftersom det är det ljuset som jag gillar bäst.

På dagens tur passade jag på att åka utanför leden men ändå så jag såg ledkryssen. Skönt att hitta egna spår där skidorna tyst glider genom ett tunt snötäcke. Rofyllt och samtidigt fyllt med massor av energi. En lördag i min smak!