…hinns tyvärr inte med eftersom jag varit borta i Frankrike och nu är instruktören på annan ort. Jag hoppas att det blir av inom en snar framtid och återkommer med rapport då. Det är en läskig utmaning men den kommer att genomföras.
Månadsarkiv: juli 2013
Antingen så…
…gillar man campinglivet eller så hatar man det. Jag har alltid haft en förkärlek till campinglivet och då framför allt i husvagn eftersom det var så vi tillbringade helgerna och somrarna när jag var liten. På vintern stod husvagnen på farmors gård i Norra Skärvången och på sommaren blev det road trip söderut, antingen till släktingar eller till olika campingar. Jag trivdes otroligt bra och har enbart positiva minnen från den här tiden.
Jag tror att mina positiva minnen från våra campingresor låg till grund för att jag valde att hänga med M på den här resan genom Europa. M hade förvarnat om att det skulle bli till att bo i tält och ett tämligen enkelt liv. Ja, det var ju innan han insåg att han hade med mig på resan. Som jag skrivit i något tidigare inlägg gillar jag vare sig frystorkat eller äta på papptallrikar om det inte är absolut nödvändigt. Då vi hade en rätt stor bil gick det att packa med bra basprodukter, riktiga bestick och vinglas. Med andra ord så höll vårt enkla campingliv en rätt hög standard och det var inte alls vare sig omständigt eller svårt. Bara enkelt, trevligt och bra 🙂
Frukost på en camping utanför Frankfurt. Dessvärre hade den lilla byn inte några matbutiker att skryta med så det fick bli en tämligen enkel frukost. Det som fanns valde jag att lägga upp på tallrikar eftersom jag gillar när det ser hyfsat civiliserat ut även om det är utomhus.
Vi påbörjade vår resa sent en fredag eftermiddag och hade bestämt att vi skulle köra så långt som vi orkade men målet var att ta oss förbi Mora och stanna runt Vansbro. Sent på kvällen, långt ute i de djupa skogarna i Dalarna hittade vi en hyfsat avskild plats bredvid Vanån och där slog vi läger för natten. Vi hade med oss två tält, ett litet Hillebergstält för snabba lägen och ett större tält för de tillfällen när det fanns gott om tid att slå läger. Just den här natten blev det Hillebergstältet och som vanligt var det mysigt att vakna upp i soluppgången. Vatten, sol och tält är en grym kombination.
Dalarna bjöd på en fin tältplats innan vi begav oss längre söderut.
I just det här inlägget hade jag tänkt att fokusera på resans campingar och upplevelserna från dessa. Det känns som det finns mycket att berätta om från mitt äventyr och därför behöver jag skriva om ett ämne i taget för att det inte ska bli allt för mycket på en gång. Med andra ord blir det ett raskt hopp till Tyskland och strax utanför Frankfurt. Det var här som mitt tålamod sattes på prov för första gången. Tyskland har hur många campingar som helst hävdade ressällskapet. Ja, det har de nog men de fanns inte utmärkta från Autobahn och således aningen svåra att hitta. Tyskland är inte heller kända för sin grymma engelska och det gjorde det hela till en rätt intressant utmaning. Jag måste dock ge kvinnan på bensinstationen all heder för att hon försökte hjälpa oss men det gick sådär och det blev enklare att köpa en dyr karta där campingplatserna fanns utmärkta. Ibland löser pengar det mesta 🙂
Hur som helst, med hjälp av den nyinköpta kartan var det helt plötsligt superenkelt att hitta en camping i närheten av Autobahn. Nästa krux var att de självklart inte tog kreditkort så dagens tips är att alltid ha med Euro när du reser i Tyskland eller Frankrike. Ytterst få ställen tog annat än kontanter. Som tur var hade vi en del kontanter och fick en plats på en otroligt välskött camping. Det var nog resans mest välskötta camping och det var otroligt lugnt där. Många av campings gäster var återkommande och bodde där istället för i sommarstugor vilket märktes ganska tydligt. Många hade byggt staket runt sin husvagnsplats, fixat med trädgård och en hade till och med en bubbelpool. Jag tordes inte ta kort på den utan nöjer mig med en bild på vårt tält.
Vi hade också staket och en lite sjö vid vårt tält. Vi ville inte vara sämre än de andra gästerna….
Efter en schysst övernattning och lång dusch till det ringa priset av två Euro styrde vi bilen mot Chamonix, Frankrike. Bilfärden dit är en upplevelse i sig som jag återkommer till, den förtjänar ett helt eget inlägg. Även i Chamonix skulle det finnas en del campingar att välja på och vi vill gärna ha en i byn för att slippa köra bil på ett par dagar. Efter en del felkörningar hittade vi den camping som vi hade tänkt, en camping som låg nära byn, där det mest var klättrare och som dessutom hade ett bra pris. Att den hade grym utsikt var givetvis en bonus som gjorde att jag hade kunnat stanna där i fler dagar än vad vi hade tänkt.
Vårt blågula tält med bergsutsikt.
Jag har ätit middag med betydligt sämre utsikter!
Vi stannade i Chamonix i fyra dagar och det var riktigt härliga dagar, jag hade gärna stannat ett par dagar till. Camping som vi bodde på hette Les Arolles och var prisvärd, vi betalde 91 Euro för fyra nätter. Jag kan rekommendera den här campingen om man vill bo billigt under sommarsäsongen.
Efter härliga dagar i Alperna var det dags att bege sig mot södra Frankrike och resans huvudmål, klippklättring i provinsen Ardèche. En bilresa på fyra timmar som dessvärre blev åtta och som jag nämnt tidigare, det var här jag blev ett argt litet åskmoln. Mitt tålamod är rätt bra men att leta campingar när jag är trött, hungrig, törstig och varm var mer än mitt tålamod klarade av och jag var rejält irriterad när vi till sist hittade en camping. Eftersom den var både dyr och hade dålig standard tänker jag länka till den bara för att varna för den, den ligger nära en fin turistattraktion men är verkligen inte värd priset. Ibland har nöden ingen lag och vi bodde där en natt innan vi letade vidare.
Efter en natt i Hillebergs tältet hade jag lugnat ned mig och tog mig an de kartor som vi hade för att hitta ett bättre ställe. I efterhand har jag funderat på varför vi inte hittade dit på en gång, det var rätt enkelt även utan GPS. I Ardèche finns det många bra klätterområden och vi valde en camping som låg i närheten av ett av dessa områden. Ett tag undrade vi vart vi var på väg eftersom den slingriga vägen blev mindre och mindre men långt inne i byn låg Camping Chaulet Plage. Det fanns plats och hade trevlig personal så vi bokade in oss för en vecka på en gång. Det kändes otroligt skönt att sätta upp tältet och fixa våran ”base camp” för ett tag. Bilen parkerades under ett träd och det tog flera dagar innan någon av oss körde den igen. Även det här stället var prisvärt och för nio nätter betalde vi 168 Euro.
När vännerna P och L kom ner fick de platsen bredvid oss. Camp Sweden var etablerad. Inte lika grönt och fint som de andra campingställena men vi hade det bra i alla fall.
Jag blev helt fascinerad campinglivet i Frankrike. Det var helt otroligt vad med saker som folk hade med sig. Oavsett om de bodde i tält eller husbil så hade de allra flesta med sig ett extra kylskåp som stod utanför tältet. Å då menar jag inte en kylbag utan ett riktigt kylskåp. Jag förstår att det behövs eftersom det var varmt och man kan inte åka till affären varje dag men jag undrar hur de fick med sig det. De allra flesta hade stora tält som var utrustade med både det ena och det andra. Jag tyckte att vi hade mycket med oss men vi hade verkligen ingenting med oss i jämförelse men de rutinerade camparna. En annan sak som förvånade mig var hur många som rökte på, helt öppet. Vissa kvällar var det mer majjadoft än grillos över campingen och det verkade vara helt okej. Jag visste inte att fransmännen hade en liberal syn på röka marijuana men tydligen har de det.
Den här campingen var bra, de hade trevlig personal i reception som förstod och kunde prata engelska. Överlag är fransmännen dåliga på engelska och gör inte heller någon ansträngning till att lära sig. Tyvärr tycker jag att det förtar en del av upplevelsen eftersom jag gärna vill prata med de som jag möter och framför allt veta vilken mat som jag beställer. Campingen hade en restaurang där vi år några gånger och det var lite av ett lotteri. Menyn var enbart på franska och man fick hoppas att man beställde något som man tyckte om. Restaurangen erbjöd även underhållning vissa kvällar och det kunde vi inte undgå att höra. Karaoke på franska var underhållning på hög nivå. Jag rekommenderar helt klart detta ställe om man vill bo nära bra klättring och ha närhet till bad. Ett mysigt ställe där jag trivdes och bilder från närområdet kommer i ett senare inlägg.
Efter lite mer än två veckor i tält började min resa att lida mot sitt slut och jag hade bara en natt kvar innan det var dags för mig att flyga hemåt. Även detta har jag nämnt i ett tidigare inlägg men det tåls att skrivas igen, en av resans vackrare campingplatser, Camping l’Horizon fanns i Annecy och jag önskar att jag hade stannat där åtminstone en natt till. Jag tror att jag får åka dit igen en annan gång.
Hur kan man inte trivas här?
Totalt har jag sovit 18 nätter i tält under den här semestern, det är fler tältnätter än jag hade hela förra året. Jag är glatt överraskad att jag lyckats sova riktigt bra de allra flesta nätterna och jag kan konstatera att jag fortsätter att ha bra campingminne efter den här resan. Jag behöver bara utveckla vissa saker för att hamna på samma nivå som de rutinerade franska camparna. Om man trivs med ett spartanskt liv och kan tänka sig att bo flera nätter i tält kan jag varmt rekommendera att resa på det här viset. Jag har fått sett och upplevt betydligt mer än om jag åkt med flyg och bott på hotell inne i en stad. Det ena utesluter som bekant inte det andra och jag trivs med båda. En sak som är säker är att efter tre veckors sovande på andra platser var det otroligt skönt att komma hem till min säng.
Plötsligt händer…
…det att det dyker upp grymma dagar fyllda med roliga saker,intressanta möten och massa bra energi. Gårdagen var en sådan dag och återigen somnade jag med ett leende på läpparna. Semestern och framför allt Stockholms dagarna har gjort mig gott. Precis vad jag behövde!
Stockholm i mitt…
…hjärta nynnar jag på när jag sakta går genom stan efter en grym middag med min kusin. Det går verkligen inte med ord beskriva känslan jag har efter våra intressanta och givande samtal.
Vi åt på ett ställe i närheten av slussen,bra mat och suverän service av en trevlig servitris som även levererade en fin komplimang som nog var en av kvällens sanningar.
Jag valde att förlänga en bra kväll genom att strosa hemåt. Det blev längs vattnet där man kan se delar av Vita bergen och Djurgården. Ett mycket bra val visade det sig eftersom jag gick förbi en resturang där en välbekant person jobbade som entrevärd. Det var ganska lugnt för honom som vi kunde prata ett tag och det var superskoj. Ytterligare ett möte som fyllde mig med ny,välbehövlig energi. Att hans kramar inte går av för hackor gjorde inte saken sämre 🙂
I vanlig ordning när jag är i Stockholm får jag ett sug av att bo här. Jag trivs väldigt bra här,känner mig alltid lugn och harmonisk här,lite samma känsla som när jag är i fjällen. Hmm,någon som har förslag hur jag kan kombinera de två?!
Sista kvällsklättringen blev…
…morgonklättring istället och när vi vadade över floden var den spegelblank. Klockan sju på morgonen var det bara enstaka fiskare ute vid floden och lugnet var påtagligt.
Jag hade riktat in mig på att leda en av de leder som jag klättrade på topprep i början av resan. Eftersom jag redan prövat den en gång så kändes det som jag borde fixa att leda den.
Så det var bara på med selen, hänga på rätt antal kortslingor,knyta in sig i repet och kränga på sig klätterskorna. Trots att jag klättrat leden tidigare var jag nervös och det blir jag oftast när jag inte klättrar på topprep. Det handlar säkert om kontroll och att jag fortfarande inte litar helt på min klätterförmåga eller på prylarna. Jag har lite att jobba på där 🙂
Insteget på leden var aningen kruxigt och förenklades inte direkt av att första borrbulten satt en bit upp. Detta innebar att jag var osäkrad ett antal meter och om jag ramlade var det en bit till backen som bestod av en klipphäll. Skönt att landa på! Det var lite trixigt men efter något försök kunde jag klättra upp på första klipphyllan och klippa i den första säkringen. Precis som alltid var det en lättnad!
Fortsättningen av leden bestod av sköna handgrepp blandade med ytterst dåliga fotsteg. Det är grymt roligt att klättra på kalkstens klippor just för att de bjuder på schyssta grepp och en helt annan klättring än den hemma i Jämtland.
Som sig bör fortsatte jag uppåt och var lika nöjd varje gång jag kunde klippa i en ny säkring. En bit upp hände dock något och jag är fortfarande osäker på vad. Plötsligt var det en bra bit till nästa borrbult och jag hittade inga bra grepp eller steg. Jag blev frustrerad och osäker, jag hade klarat det här kruxet tidigare och borde klara det igen. Dessvärre tyckte inte min skalle det och jag valde att avsluta leden tidigare än jag tänkt. Ibland blir vinner klippan och just den här gången kändes det extra trist eftersom jag inte kan ta revansch 😦
Istället för att sura över den första leden passade jag på att klättra en av mina favoritleder som avslutning. Den var otroligt fin att klättra och väldigt rolig eftersom den krävde andra lösningar än att bara klättra rakt upp och ner. Det är svårt att förklara och jag vet inte heller om någon av bilderna visar det på ett bra sätt. En av höjdpunkterna med klättringen var när jag kom upp till toppen och belönades med vackra vyer över Ardechedalen. Vackert!
Solrosor och vinrankor i Ardechedalen.
Ett av…
…mina ”hem” hemifrån ligger på Övfre Östermalm i Stockholm och där har jag nu landat för ett par dagar med egentid innan jag beger mig norrut. Det känns som ett helt korrekt beslut att stanna här innan jag åker hem eftersom det ger mig tid att smälta alla intryck,sortera funderingar och njuta av ett varmt,sommrigt Stockholm istället för att åka hem direkt till vardagen. Tack för den möjligheten,mina vänner.
Jag bor hos två goda vänner varav den ena har jag känt länge och vi brukar dimpa ner hos varann då och då. Det är skönt att bo här för det finns aldrig några krav utan var och en gör som den vill. Om man känner för att umgås så gör man det och vill man bara köra sitt eget race så gör man det. De senaste gånger har vi dock gått om varann när vi bott hos varann men jag hoppas att det snart blir tillfälle för Djurgårdspromenad och fika på Tösses 🙂
Förutom mina vänners hem här i Stockholm finns det ytterligare två hem där jag alltid känner mig som hemma och där jag vet att jag alltid är välkommen, att jag alltid kan komma å gå som jag vill. Det är enkelt att hälsa på eller sova över några dagar. Det känns tryggt att veta och jag uppskattar verkligen den gästfrihet som de tre olika hemmen bjuder på. Grymt helt enkelt! Ni vet nog vilka ni är 🙂
Jag kan ha tappat tråden lite i det här inlägget men tanken med inlägget var att skriva att det är otroligt skönt att vara hemma. Trots att jag inte är hemmahemma så är känns det som att vara hemma,jag njuter av lugnet och egentid. Precis vad jag behöver 🙂
Idag blev…
…det Starbucks frukost på Geneves flygplats. Jag är löjligt förtjust i deras Frappucino och jag ville inte missa chansen att avnjuta en sådan nu när jag hittade en Starbucks. Det är otroligt synd att det inte finns fler Starbucks hemma men å andra sidan är det bra oxå. Det blir lite mer speciellt om man inte alltid har tillgång till godsakerna.
Igår lämnade vi Ardeche och rullade norrut. Målet för dagen var att komma närmare Geneve och de andra i sällskapet hade bestämt att de skulle stanna några dagar runt Annesyd som är Frankrikes näst största naturliga sjö.
Återigen närmade vi oss Alperna och återigen blev vyerna storslagna. Jag längtar hem men jag hade inte haft något emot att stanna i Annesyd en dag eller två. Sjön var helt turkos med stora bergstoppar som bakgrund. Strandpromenaderna kantades av mysiga resturanger. Eftersom en dags bilkörning tär på krafterna fanns tyvärr inte orken för ett resturangbesök utan det blev mat på campingen. Gårdagens camping hade resans finaste utsikt,både sjöutsikt och bergsutsikt. Inte helt fel 🙂
Precis som ifjol när jag reste hem från två veckor från Island inser jag att, även denna resa har bara varit ett smakprov på allt som jag vill uppleva i södra Europa och då framför allt Alperna. Det finna så otroligt mycket att se,göra,uppleva och njuta av,att två och en halv vecka är för kort tid. Jag har dock hunnit med väldigt mycket och vet att jag har en del att se fram emot nästa resa 🙂
Sista dagen…
…i Casteljau, Ardeche väljer jag att tillbringa ensam. De andra har åkt iväg till en ny badplats och jag stannar kvar på campingen. Jag behöver packa om inför hemfärden eftersom jag flyger hem på onsdag. Eller hem och hem, jag passar på att stanna ett tag i Stockholm när jag ändå är i farten.
Värmen har fortsatt och dagarna har tillbringats på stranden förutom de turer som jag har gjort till de små byarna som finns häromkring. Jag tycker det är mysigt att bara strosa och insupa atmosfären i de olika byarna. Det behöver inte finnas något mål utan det bästa är att bara vara, gå in på olika affärer eller svänga in till gårdsbutiker. Det finns en hel del charmiga ställen att besöka och tiden räcker inte riktigt till. När jag får bättre uppkoppling kommer både bilder och utförligare inlägg.
Givetvis har jag även klättrat lite, det var väl därför som jag åkte hit! Klättringen är verkligen grymt bra här och det är superskoj. Dessvärre har jag inte den ork som jag önskar eftersom det är runt 30-35 grader varmt på dagarna. Det finns ett ställe som ligger i skogen och har skugga och där har det blivit en del fina turer. Lite spännande att klättra när jag hör att de bredvid mig får sällskap av små ödlor. Själv funderade jag på om det finns ormar här. Ikväll är sista chansen för klättring och jag siktar på att hinna med en del innan det blir mörkt. Jag hoppas verkligen att det blir en sval kväll. Jag är medveten om att det är uselt väder hemma så jag aktar mig från att önska att det vore lite svalare här. Nästa gång jag åker utomlands för att klättra får det dock bli en annan årstid!
Den här semestern har varit intensiv med både toppar och dalar. Jag har konstaterat en hel del saker, dels om mig själv och dels om hur jag vill att saker å ting ska vara. Ibland behöver jag resa bort för att få perspektiv eller för att bekräfta sådant som jag redan har en känsla kring. Resor är helt enkelt nyttiga för själen.
Nu är det dags för lite soltid på klipporna, jag jobbar ju på att bli lite solbränd även om det finns vissa som tvivlar på att jag kan bli det..
Södra Frankrike…
…bjuder på strålande sol,medelhavsvärme och intensiva dagar. I lördags lämnade vi Chamonix och begav oss söderut. Fyra timmar i bil blev åtta och jag var ett litet åskmoln när vi äntligen hittade en camping. Eftersom vi var sent ute fick det bli första bästa camping och det innebar även resans dyraste, 40 euro för en natt och då var den inte ens bra. Anledningen till det hutlösa priset var att den låg bredvid en stor turistattraktion.
Dagen efter hade vi nya krafter att läsa kartan och hittade en billigare och bättre camping där vi ska stanna tills söndag. Nu bor vi strax ovanför en badvänlig flod och har fem minuter till grym klättring. Floden har klippor likt Forsaleden och det är skönt att kunna ta sig ett dopp när det blir för varmt.
Klättringen är helt annorlunda än hemma i Jämtland. Det är bara kalksten och den tenderar till att vara rätt hal att stå på men det kompenseras av att det finns otroligt härliga grepp för händerna. Det är grymt att få klättra i linne och shorts. Jag ska inte klaga på värmen men enda nackdelen med värmen är att det går bara att klättra tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Imorgon kommer två vänner hit så då hoppas jag att vi kan klättra ännu mer när kidsen har varann att leka med.
Igår tog jag en löptur, det var inte helt fel att springa här heller. Slingrande vägar som kantades med fält av solrosor och vinrankor. Jag fotade lite men min mobil fattar inte campingens wifi. Dagens ilandsproblem!!
Tiden går fort och om en vecka åker jag hem. Innan dess hoppas jag hinna klättra massor, sola, besöka nån vingård, träna och strosa i byn. Idag har jag en egendag och den behövs! Jag ska bara vara,njuta av solen, läsa en bok och lyssna på Kent.
Chamonix kan…
…vara ett av de vackraste ställen som jag besökt. Idag åkte vi kabinbana upp till den högsta toppen som man kan nå utan alpin klättra. Kabinbanan är enda sättet att komma upp såvida man inte är modig och använder stegjärn och isyxa. Jag har alltid trott att jag vill klättra de större topparna som tex Mont Blanc men efter idag är jag inte lika kaxig längre. Det är ju sjukt brant och det gäller att ha rätt kunskap,utrustning men framför allt en mental förberedelse. Jag ska
aldrig säga aldrig men just idag räckte det att känna på höjden och vandra ner. Som högst var vi upp på lite under 4000 möh och det märktes direkt,det krävs en hel del träning för att fixa de höjderna.
Mina inlägg blir lite flummiga nu eftersom det är otroligt mycket intryck och då har jag svårt att fokusera. Imorgon blir det nya äventyr 🙂
Fjäll och klackar 