Lördagsäventyr på Hoverberget.

Det här sommaren har jag tillbringat ovanligt lite tid till fjälls och jag inledde även höstens första lediga dag med att inte åka till fjällen. Hur mycket jag än älskar fjällvärlden så tycker jag att det är roligt att variera sig och även att anpassa dagsturer efter förutsättningarna. Dagens förutsättning var att jag var aningen sliten och flurväder med regntunga moln. Av dessa anledningar valde vi att hålla oss i skogen på Hoverberget utanför Svenstavik, ungefär fem mil söder om Östersund. Å det blev en riktigt härlig skogsdag med utsikt över Storsjöbygden.

SONY DSC

SONY DSC

Redan innan man kommer till Svenstavik kan man se Hoverberget från e45:an och en solig dag så speglar berget sig i Storsjön. Berget är ståtligt och en smal bilväg slingrar sig upp mot toppen. Strax nedanför toppstugan parkerade vi bilen och tittade på kartan över lederna på berget. Det finns några olika stigar och vi valde den som följde kammen på en stor bergsravin. Bland vindfällor och genom trolsk skog letade sig stigen sig upp och ner. Längs bort på den fanns en utsiktsplats där min kompis Katta bjöd på gofika. Ur sin ryggsäck plockade hon upp rökt öring som vi la på knäckebröd och mumsade på tillsammans med rökt goudaost och ett mugg hemgjord rabarberdryck. Under tiden som vi satt och åt vårt lyxfika började regndropparna att bli fler och större men det förhöjde bara skogskänslan. Det var som ett försenat sommarregn.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Efter en lång fikapaus med filosoferande om livets viktiga frågor packade vi ihop våra saker och följde stigen en bit tillbaka. Efter en stund fanns fanns det korsade flera stigar varandra och då valde vi en stig som vi tidigare inte vandrat. Strax skiftade naturen karaktär till en öppnar skog med än mer växtlighet. Över en myr fick vi balansera på en såphal spång. När skogen öppnade upp sig kantades stigen av små hallonsnår och vi delade på sommarens sista hallon. Här och där hittade vi även smultron och om någon dag kommer lingonen att färga skogen knallröd.

SONY DSC

SONY DSC

Där stigen tog slut tog vägen vid och vi följde den slingra vägen uppför berget tillbaka till toppen. I ett vindskydd vid nedanför toppstugan brassade vi lunch medan regnet smattrade på plåttaket. Jag älskar alla sorters väder och det var mysigt att lyssna på regnet. Lunchen, ja, den berättar jag om i ett eget inlägg. Givetvis hade Katta med sig hembakat till efterrätt som fick avsluta en god friluftslunch. Eter det knatade vi upp till toppstugan och till utsiktstornet. På staketet runt översta delen av utsiktstornet finns det en tydlig karta där olika landmärken är markerade så att man kan se vad man tittar på. Långt bort i fjärren fanns Sonfjället, Helags och Lundörren men idag skymde molnen alla fjäll. Österut var det färre moln och vi såg både Storsjön och Näckten. Givetvis kunde jag inte undgå att längta efter skridskosäsongen och funderade på hur häftigt det vore att skrinna från Östersund till Svenstavik.

SONY DSC

Nu när jag tittar igenom mina bilder från idag känner jag mig så himla glad och bortskämd. Det är en sån oerhörd lyx att ha hela Jämtland och Härjedalen som lekplats. Om jag vill kan jag hitta nya områden varje gång jag drar ut på äventyr och om jag vill kan jag återkomma till samma härliga ställe gång på gång på gång. Och Hoverberget är ett sådant ställe som jag gärna återvänder till. Nästa gång vill jag pricka in soluppgången och njuta av min frukost med en 360-graders vy.

Annonser

Äventyr med guldkant.

Ibland känns det lite uttjatat att skriva att jag älskar kontraster och att jag gärna lyxar lite på mina äventyr i naturen men det är lätt att förespråka något som jag gillar. Oavsett om det är vid en bergsklippa, på fjället eller vid vatten så ser jag ingen som helst anledning till att inte unna mig det där lilla extra som sätter en extra guldkant på turen. Det är ofta väldigt enkelt och ger ett sånt fantastiskt mervärde att jag ser till att unna mig det.

För mig handlar guldkant på turerna ibland om att ha riktigt bra mat, gärna lokalproducerat och färsk mat så långt som möjligt. Men det finns andra sätt att höja turerna till en extra nivå och här kommer några av mina tips:

Nu framemot sensommaren börjar det skymma. Om man bor i stugor så märks det extra tydligt att det börjar att bli mörkare men även om man sitter utanför tältet så blir det lite skumt framemot kvällen. Då är det både mysigt och lyxigt att plocka fram värmeljus ur ryggsäcken. Att sitta på fjället med tända ljus, det är svårslaget och det är lätt att fastna i ett meditativt humör när man tittar in i lågans sken.

Välja tältplats med omsorg. Känslan av att vakna på morgonen och titta ut på en magisk vy är underbar. Länge, länge finns minnet av de bästa tältplatserna kvar. Om jag hittar en fantastisk tältplats så har jag svårt att slita mig därifrån.

20140906_174408_3

Att tillåta turen att ta den tid den tar. Det är bättre att bestämma sig för att man kommer fram när man kommer fram istället för att stressa igenom turen. En guldtur är den tur där det finns möjligheter att stanna på fina utsiktsplatser, oavsett hur många det blir. Tiden är oväsentlig på vandringar och den enda gången som jag känner att det finns anledning till att skynda sig är när det är flurväder.

Stanna upp, pausa och låta alla sinnen få ta del av naturen. Sällan är mina sinnen så skarpa som ute i naturen. När jag ligger ner på fjällheden hör jag allt i den stora tystnaden. Min kropp känner sig avslappad och tar in alla intryck, stora som små. Vinden, dofterna, färgerna, ljuden, vyerna och smakerna. Sinnena är på topp i naturen och det är en av dom främsta anledningarna till att jag trivs så bra där. Avkopplingen är oftast totalt och sällan känner jag mig så levande som jag gör i naturen.

Ta med en pocketbok ryggsäcken eller i kajaken. Jag tycker det är otroligt lyxigt att ligga i tältet eller ute i naturen och läsa. För mig är det avslappnade att läsa och det i kombination med naturupplevelse är en oslagbar kombination. Ibland har jag valt bort toppturer för att ligga vid fjällets fot och läsa en bok. Jag har inte känt att jag missat något utan snarare tvärtom, att jag fått en härlig kvalitativ stund för mig själv.

20130903_154248

Mitt absolut bästa tipset är att välja turer som passar dig och välja en miljö där du trivs. Personligen försöker jag välja områden där det är färre personer som vandrar. Det är betydligt lättare nu på sommaren oftast inte är lika väderberoende som på vintern. Jag har ett arbete där jag jobbar med människor och därför är det skönt att koppla bort civilisationen när jag är ute på äventyr i naturen. Det är det allra bästa sättet för återhämtning.

 

 

September innehåller inte…

…bara härliga höstäventyr utan även min födelsedag som var för några söndagar sedan. Den passade jag på att fira i Storhogna tillsammans med gänget. Förutom kvalitativa dagar i en fin fjällvärld fick jag även fantastiskt fina presenter som jag verkligen uppskattade.

image

Minstingen i gänget hade tagit fasta på att jag uppskattar att få och ge upplevelser som presenter. Så minstingen hade ritat vilken utflykt som jag skulle få och det blir till Nulltjärn. Hela gänget och jag (Kina) finns inritade på teckningen och våra namn är utskriva. Så gör även viktiga detaljer för en lyckad utflykt. Det finns eld, korv och O’boy som man blandar med vatten.

Ju mer jag tittade på bilden ju gladare blev jag och framför allt fascinerad av minstingens sinne för minne och detaljer. För någon månad sedan tog jag med minstingen och delar av gänget på tältövernattning vid Nulltjärn. Bland annat fixade vi eld och drack O’boy som blandades med vatten. Dessa saker var utmärkta på min födelsedagsteckning och jag tolkar det som att just dom detaljerna var extra viktiga för ännu en lyckad utflykt. Många gånger ser och uppskattar barnen helt andra saker än oss vuxna. Barn är coola.

Tänk vad en teckning kan betyda mycket. Just den här teckningen känns extra viktig. Dels för att minstingen verkar ha uppskattat vår första gemensamma tälttur och dels för att minstingen lagt ned både tid och tanke på att rita en teckning på en present som minstingen förstod att jag skulle tycka om. Det är verkligen tanken som räknas!

Nu ser jag fram emot en utflykt till Nulltjärn med gänget. Jag fick även några andra fina presenter som jag skriver om en annan dag.

image

Vy från leden vid Storhogna. Höstens färger är så otroligt vackra. Här firade jag årets födelsedag. Det blir spännande att se vart nästa födelsedag firas 🙂

Nu har jag…

…äntligen bestämt mig för att unna mig ett grymt äventyr som jag suktat efter i många år. Fjällridning på Islandshästar, övernattning och mat på fjället. Det hela avslutas med badtunna, bastubad och middag på Korpens öga. Det var ett tag sedan jag fick inbjudan av henne som jag brukar rida med på Frösön men jag har haft svårt att bestämma mig. Eller svårt och svårt, det var det ju egentligen inte eftersom det här är något som jag velat göra i flera år. Redan på torsdag drar jag iväg och jag ser löjligt mycket fram emot det. Innan dess blir det lite havsbad och förhoppningsvis hinner jag skriva klart om Höga Kusten också.

Ofeig får inte följa med till fjälls men hennes kompis Nattfari jobbar där så han lär jag ju träffa.

Ofeig får inte följa med till fjälls men hennes kompis Nattfari jobbar där så honom lär jag ju träffa.

I söndagsmorse satte…

…jag mig i den lilla blå bilen för att köra till Skuleberget för äventyr och friluftsupplevelser med Alexandra. Strax innan 10.00 rullade jag in på parkeringen vid Naturum och Via Ferrata som ligger nedanför den en sidan av Skuleberget och där mötte Alexandra mig. Hon var som vanligt snabbare än mig.

Vi hade bestämt att vi skulle börja dagen med att gå Via Ferrata upp till Toppstugan på Skuleberget, ett berg som på nära håll ser rätt respektingivande. Även om jag har klättrat en del så har jag inte klättrat så mycket på högre bergsväggar som kräver fler replängder. Jag har aldrig heller testat Via Ferrata så jag såg fram emot vårt första äventyr för dagen.

Här började äventyret.

Här började äventyret.

Innan vi drog iväg uppför berget hade vi fått en snabb genomgång på Via Ferrata-stället. Egentligen kan jag tycka att det är fascinerande att man släpper iväg folk redan efter en kort genomgång. Självklart är detta ett förhållandevis säkert sätt att klättra men i alla fall. Det är lätt att få panik om man är lite höjdrädd men förhoppningsvis sticker man inte ut på sådana här äventyr om man känner sig osäker. Vi såg några par och familjer på berget så efteråt frågade vi ägaren om alla var överens när de kom ned från berget. Ägaren berättade att antingen hade upplevelsen stärkt personerna som gjorde det tillsammans eller så pratade de inte med varandra på ett tag. Jag kan tänka mig att det verkligen är så, bra ställe att testa sin relation och vi skojade med ägaren att de borde utöka sin verksamhet till parterapi också.

Mobil juli2014 897

När man klättrar Via Ferrata finns det en vajer som är fäst med bultar i berget. I sin klättersele har man en slinga som ser ut som ett Y. I den del av slingan som har en ände sitter klätterselen, medan den del som har två ändar har en varsin karbin på sig. Karbinerna sätter man fast i vajern och på så vis är man säkrad. Karbinerna följer vajern i takt med att man klättrar uppåt och när man kommer till en bult är man tvungen att haka loss karbinen för att flytta den förbi bulten. Här gäller det att man är med eftersom man endast får flytta en karbin i taget så att man hela tiden sitter fast i vajer. Det är lite svårt att förklara Via Ferrata på ett bra och pedagogiskt sätt så jag föreslår att ni läser med på företagets hemsida.

Vajern och bult är livlinan på berget.

Vajern och bult är livlinan på berget.

Nåja, det var uppåt vi skulle och uppåt stack vi. Det fanns fyra leder att välja på. Var och en med olika svårighetsgrad och utmaningar. Vi valde den vita leden och den var helt klart en bra led att starta på. Vissa ställen var aningen kruxiga och jag saknade mina klätterskor ibland. Det var en stor skillnad att klättra i vanliga vandringsskor och följa en vajer istället för att ha klätterskor och bara använda berget. Båda har sin tjusning men jag föredrar nog vanlig klättring. Det jag uppskattade mest med Via Ferratan var att det jag fick klättra betydligt högre än jag gjort tidigare. Höjd är bra och spännande!

Utsikt över Höga Kusten.

Utsikt över Höga Kusten.

Jag tycker att det kan vara svårt att förmedla en känsla från vissa upplevelser och det här var helt klart en sådan upplevelse. Det känns som man måste uppleva den för att förstå helheten och speciellt när man delar upplevelsen med en annan person. Det är inte bara ens egen känsla som blir viktig utan det är även häftigt att vara en del av den andra personens upplevelse. Att klättra flera hundra meter upp på ett berg är ett mäktigt, häftigt och starkt äventyr. Jag tänker inte försöka förklara mer om hur roligt det var, eftersom vare sig ord eller bilder gör äventyret rättvisa. Istället föreslår jag att ni besöker Skuleberget för att testa, det är helt klart värt besöket.

Längst upp på Skuleberget finns Toppstugan. Här kan man njuta av en välförtjänt fika.

Längst upp på Skuleberget finns Toppstugan. Här kan man njuta av en välförtjänt fika.

Det tog oss ungefär en och en halvtimme att klättra den vita leden. Då hade vi även hunnit med en fika på en fin utsiktsplats. När vi kom upp på toppen passade vi på att njuta av utsikten vid Toppstugan en stund. Toppstugan har fika, enklare maträtter och fantastisk utsikt. Det enda som jag skulle önska var att deras personal var lite mer serviceinriktade och på hugget, tyvärr var de verkligen inte det och det drog ner helhetsbetyget för Toppstugan. Annat var det med personalen på Via Ferrata-företaget. Där var de alerta, personliga och hjälpsamma. Sånt uppskattar jag och det gör att jag med glädje vill rekommendera stället till andra. Dessvärre vill jag ogärna rekommendera Toppstugan utan föreslår hellre att man tar med sig eget gott fika med sig till toppen.

Stigen nedför berget.

Stigen nedför berget.

Förutom Via Ferrata kan man ta sig upp på Skuleberget på två andra sätt, antingen promenera eller ta linbanan. Detta gör att berget är tillgängligt för många, oavsett fysisk förmåga. Jag tycker att det är bra att det fanns flera alternativ för då kan man göra lite olika i sällskapet för att sedan mötas på toppen och fika tillsammans. Efter det att jag och Alexandra njutit färdigt av utsikten gick vi stigen nedför berget. Det var en mysig stig med delvis brant lutning. Vi mötte en cool, liten tjej, hon kan inte ha varit mer än två år. Hon pinnade på uppför medan de vuxna bakom henne suckade och stönade av trötthet. Barn är så mycket tuffare än oss vuxna ibland.

Höga Kusten.

Utsikten halvvägs upp på Skuleberget.

Vad kostade då det här lilla äventyret? För en vuxen person kostar det 350 kronor och då får man klättra en led. Om man har egen utrustning kostar det 200 kronor och då kan man hyra den utrustning som man saknar. Jag hade med mig min klättersele och klätterhjälm men ingen Y-slinga så den betalade jag 50 kronor för. I övrigt så är det att föredra att ha skor med lite grövre sula samt ett par tunna handskar med bra grepp och en liten ryggsäck för vatten, matsäck och extra tröja.

Sammanfattningsvis var det en bra, rolig och spännande upplevelse. Helt klart värt ett nytt besök och då blir det en annan färg på leden. Efter vi kommit ned till parkeringen och återlämnat vår utrustning drog Alexandra och jag mot nya äventyr. Det äventyret får ni läsa om i ett annat inlägg!

Fjälltur blir istället…

…havstur eller vad man nu kallar en vandring vid Höga Kusten. Imorgon drar jag iväg mot Skuleberget och möter upp en annan fröken som uppskattar vackra vyer. Grundplanen är att klättra Via Ferrata upp på Skuleberget för att äta lunch med utsikt. Senare på eftermiddagen påbörjas vandringen i Skuleskogen. Förhoppningsvis hittar vi en fin tältplats strax innan middagstid, slår upp tältet och njuter av lite friluftsliv. Efter en tältnatt får jag vilka äventyr som lockar mest och jag får se hur länge jag är bort. En sak är dock säkert, jag vill hinna köpa lite rökt havsfisk innan jag vänder åter mot Östersund.

Skuleskogens naturreservat bjuder på massa olika vandringsleder. Det blir spännande att se en helt ny vandiringsmiljö.

Skuleskogens naturreservat bjuder på massa olika vandringsleder. Det blir spännande att se en helt ny vandiringsmiljö.

Tids nog fick jag ihop packningen. Jag vet ju aldrig vart jag hamnar och eftersom jag har bil behöver jag inte begränsa mig.

Tids nog fick jag ihop packningen. Jag vet ju aldrig vart jag hamnar och eftersom jag har bil behöver jag inte begränsa mig.

Nu är det nog dags att sova lite, det blir en varm och rolig dag imorgon. Mot nya äventyr!

En klok person…

…har sagt till mig att man ska inte ångra det man inte gjort. Just nu försöker jag lyssna på hans råd även om det är svårt då jag känner jag så otroligt gärna hade velat vara i Tromsö eller Abisko just nu. Jag vet att jag gjorde ett medvetet val baserat på olika saker men lik förbaskat finns det en del av mig som ångrar att jag inte åkte dit tidigare i veckan. Argh….frustrationen är stor just nu eftersom det känns som semestern trillar iväg lite för fort och jag har svårt att njuta av att bara vara. Jag vill se och uppleva saker men inte helt ensam utan gärna tillsammans med någon eller några likasinnade naturälskare. Gång efter annan får jag höra: ” ja, men du kan ju åka själv”. Absolut kan jag göra det men jag har gjort så otroligt många resor, utflykter och äventyr ensam genom åren att ja, helt ärligt så är jag vansinnigt less på det. Av den anledningen har det blivit lite stiltje i semesterplanerandet. Tyvärr 😦

En liten plan lyckades jag och Ingela i alla fall få till igår.

Johan Rambrandts böcker är grymma och här hittar jag alltid bra inspiration.

Igår passade jag på att hälsa på Ingela. Hon är äventyrskompisen som sällan bangar för att hitta på något. Efter lite klurande gjorde vi en preliminär plan på att göra en variant på fjolårets grymma löptur till Blåhammaren. Antingen utgår vi från Storvallen och tar oss upp till Blåhammaren eller så utgår vi från Storulvån och tar oss upp till Sylarna. Båda alternativen kommer att bli en utmaning med tanke på den lilla träningsmängd som jag skrapat ihop det här året. Det som är skönt med Ingela är att hon inte har något som helst problem med att jag springer långsammare än henne. Istället för att muttra över det så springer hon ut i terrängen och springer snabbare där för att sedan komma tillbaka till leden. Lite intervallträning helt enkelt. Skönt när det är enkelt att få ihop en fjälltur som passar båda!

En lugn start…

…på semestern var precis vad jag behövde och jag har verkligen tagit det lugnt. I och för sig skulle vissa personer kanske säga att jag inte tagit det lugnt eftersom jag gjort någon form av utflykt de allra flesta dagar. Men för mig har det varit vila, dels för att det varit den typen av aktivitet och dels för att jag utgått hemifrån. Hittills har jag inte lyckats packa ihop för någon flerdagstur men om några dagar hoppas jag ryggsäcken är packad för äventyr utanför stadsgränsen.

Så vad har jag då hittat på? En av dagarna blev det en roadtrip runt Alsensjön och delar av Storsjö. Jag har sagt det förr, Alsenbygden är otroligt vacker och väl värd ett besök. Vi besökte Tinas praliner, Agdas Kafé och sen tog vi färjorna hemåt. Vi passade på att titta in till Tivars Brygga för att kolla in deras kajaker. Jag hoppas att jag får med mig någon på kajaktur innan sommaren är slut. Det är bara att hojta till om just du är sugen att hänga med.

I söndags bestämde jag och Maria att vi skulle åka till Forsaleden med hennes lille son. Forsaleden är ett bra utflyktsmål för barn och vuxna. Jag skulle kunna tänka mig att springa där, det finns riktigt härliga stigar att nyttja för ett bra träningspass. Soliga dagar är det oftast för mycket folk runt vattenfallen för att jag ska stortrivas men i söndags var vi nästan helt ensamma. Ute i naturen uppskattar jag när jag får njuta av lugnet utan att trängas med allt för många människor. Det blev en skön dag med lite välbehövlig uppdatering av våra respektive liv. Det är viktigt att ägna tid till det också även om livet i övrigt snurrar fort.

Härlig natur att springa i. Kanske dags att börja igen?

Härlig natur att springa i. Kanske dags att börja igen?

Forsleden är som sagt ett fint utflyktsmål och längs leden finns det både vindskydd och bord där man kan äta sin medhavda matsäck. Det finns även en hel del utedass utplacerade efter leden och det är ju kanonbra. Utefter leden finns det informationsskyltar som berättar hur lång tid det tar för naturen att bryta ned skräp som vi människor slänger. Jag uppskattar dessa skyltar, de ger en tankeställare och jag hoppas att slarvpellarna som slänger skräp i naturen skärper till sig efter de läst skyltarna. Det är faktiskt inte alls svårt att ta med sig skräpet hem! Argh, sånt kan jag gå igång på.

Laxtrapporna vid Forsaleden.

Laxtrapporna vid Forsaleden.

Den här har nog några år på nacken.

Den här har nog några år på nacken.

Jag har även gjort en cykelutflykt till Norderön tillsammans med Elin. Min cykel behöver lite kärlek och det har den inte fått än så jag fick låna en av Elins cyklar. Helt klart ett smart drag då hennes cyklar är lite nyare än min. Från Elin till Tivars Brygga på Norderön var det 15 km minus färjesträckan. Vårt cyklande belönades med sen lunch/tidig middag på Playa de Tivars. Fantastisk utsikt över Oviksfjällen. Precis som Verkö Slott är Tivars brygga helt klart ett mycket bra sommaralternativ för restaurangbesök. Kvalitativ mat i en rofylld miljö där man kan sitta i timmar bara för att det är så trivsamt. Så om ni inte redan varit dit så rekommenderar jag er att göra det. Färjan till Norderön går från Isön eller från Håkansta och båda turerna bjuder på fina vyer på Storsjön.

Cykelpaus på färjan mellan Isön och Norderön.

Cykelpaus på färjan mellan Isön och Norderön.

Efter vi fyllt på våra energidepåer vände vi åter mot Frösön. Den här sträckan fick jag testa Elins nyaste cykel och oj, vilken skillnad. Jag kan inte så mycket om cyklar men det kändes som det rullade lättare och att jag inte behövde ta i lika mycket i uppförsbackarna. Den har även möjlighet till heldämpning för terrängkörning och det vill jag pröva framöver. Vi körde en liten stig på slutet och det var löjligt roligt att cykla terräng. Förhoppningsvis vill Elin ta med mig och sina cyklar till någon bra nybörjarstig så att jag få cykla i skogen istället för asfalt. Det skulle jag tycka var roligt och utmanande. Ännu en sak att lägga till sommarens ”att göra lista”.

I väntan på färjan tillbaka till Isön.

I väntan på färjan tillbaka till Isön.

Ja, det var några av mina utflykter under min första semestervecka. Om jag känner mig själv rätt så blir det nog några fler äventyr innan semestern är slut, jag har ju tre och en halv vecka kvar. Tjohoo!!!

 

Strålande sol, en

…nästan spegelblank Storsjön och fjällvy var det som omgärdade min ridtur idag. Då är det enkelt att njuta av tillvaron. Dagens tur var den första på den här pållen och utan sällskap som visade vart jag skulle rida. Efter lite meningsskiljaktigheter vid uppsittning lyckades jag och Ofeig komma överens så att vi kunde sticka ut på en tur.

Islandshästar har ett speciellt lugn över sig.

Islandshästar har ett speciellt lugn över sig.

Ner förbi Frösö Golfbana mot Bynäset. Säga vad man vill men F4 har verkligen lämnat en fantastisk lekplats för alla oss som uppskattar att vara ute i naturen. Det finns hur många härliga stigar, vägar och väglös mark som helst. Enda kruxet är att jag inte hittar så bra än men några ridturer till lär ju ändra på det.

Ofeig.

Ofeig

Jag och Ofeig var ute ett par timmar, vi varvade alla gångarter och bäst var givetvis galoppstunderna. Det var otroligt härligt att rida ut och jag njöt av att vara ute i naturen. Jag längtar redan tills nästa gång. Efter ridturen var det lunchdags för mig och då passade jag på att ta en lunchfika på Frösövallen. För er som inte känner till Frösövallen kan jag varmt rekommendera ett besök där. Mysigt, lugnt och fantastisk utsikt.

Utsikten från Frösvallen.

Utsikten från Frösövallen.

Så många platser…

…så många äventyr och så lite tid. Idag tog jag fram en hög med gamla tidningar, dels STFs tidning Turist och dels Utemagasinet. Jag gillar verkligen dessa tidningar eftersom de aldrig blir gamla utan man kan hela tiden hitta ny inspiration i dom. Min tanke när jag började bläddra var att hitta information om fjällen kring Abisko. Jag hittade en hel del matnyttigt men hittade också andra ställen som jag gärna vill besöka inom de närmsta åren. Det finns så otroligt många häftiga ställen att resa till men kruxet är att jag även besökt några fantastiska ställen som jag vill återvända till. Och så vill jag gärna resa tillbaka till USA, gång på gång på gång. Hur ska jag få det att gå ihop? Alla bra förslag mottages tacksamt!

Washington DC är fyllt med många historiska monument.  2011 invigdes ett monument för att hylla Martin Luther King Jr. Vi var där veckan efter invigningen, en otroligt stark känsla som är svår att beskriva. Gripande helt enkelt!

Washington DC är fyllt med många historiska monument. 2011 invigdes ett monument för att hylla Martin Luther King Jr. Vi var där veckan efter invigningen, en otroligt stark känsla som är svår att beskriva. Gripande helt enkelt!

Jag vet inte hur många gånger som jag rest tillbaka till USA sedan jag flyttade därifrån men det är ett gäng gånger. Det är ett land och resmål som alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat. Givetvis beror det mycket på att några av mina nära och kära bor i landet. Förhoppnings kan jag planera ihop en resa så jag får träffa dom snart igen, tills dess får jag titta på fina bilder och längta efter att få träffa dom igen.

Best fries in DC

Ett äkta ”hole in the wall”-stället i Washington DC. Omnämnt i tidningarna som best fries in town. Jag håller med!

Idag när jag bläddrade i tidningarna kom jag fram till att följande resmål och äventyr ligger väldigt högt uppe på listan:

  • Island men denna gång med fokus på vandring, klättring eller toppturer
  • Svalbard – nästan samma anledning som Island men jag tror inte det går att klättra på Svalbard
  • Skottland – klättra och vandra
  • Chamonix – ja, vad vill jag inte göra här?
  • Sarek – pappa hade en bok om Sarek, jag tror att det är därifrån som den här drömmen finns. Sen är det ett fint namn också.
  • Höga Kusten – vandra, klättra och paddla.
  • USA – finns alltid med på listan, förutom DC och Philly, vill jag besöka NYC igen, klättra de stora bergen, skida i den lösa snön och vandra mest överallt. Å så shoppa loss förstås, behöver fylla på skogarderoben!
  • Playitas – ja, jag vet, kanske mainstream men vad tusan, jag vill också sola, bada, träna och bo på hotell!

Förutom att jag spånat på resmål idag fick jag även ett kort men tydligt mail som gjorde mig lite fundersam. Den som skrev mailet hade en klok tanke om drömmar och ja, jag borde nog lyssna lite på brevskrivaren. Kanske får ägna en stund av semester till att bestämma om vissa av mina drömmar ska förbli just drömmar eller något annat….

Ja, vad ska skriva....stället som jag förälskat mig i.

Ja, vad ska jag skriva….stället som jag förälskat mig i.