Galet coolt!

Istället för att skriva om dagens skidåkning i tokblåst och yrsnö får det bli ett tv-klipp. Jag fick ett mail med ett coolt artikeltips från syrran i Usa så det kollade jag vidare på och hittade nedan tv-klipp.

Helt galet och hur coolt som helst. Jag kan ju inte låta bli att vilja göra samma sak. Men jag är realist och inser att det är bara dom riktigt tuffa klättrarna som fixar en sån här utmanande klättring.

http://tv.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/article65102.ab

http://6abc.com/news/niagara-falls-climber-recounts-scaling-blue-icicle/497411/

Annonser

Fredagsmys i fjällen!

Jag passade på att ta ledigt idag eftersom gänget bjudit med mig på ännu en skidhelg i Vemdalsområdet. Det kändes skönt att dra iväg lite tidigare för att hinna ta en sväng med turskidorna som omväxling mot slalomskidorna.

image

Stugan som vi bor i ligger i Storhogna och därför passade jag på att gå en tur med början vid Storhogna Högfjällshotell och spa. En bit bort på kalfjälllet ligger det en våffelstuga som heter Samevistet och det kändes som en lagom tur. Jag struntade i att ta med matsäck eftersom jag ville  testa något av godsakerna på Samevistets meny.

image

Vinterleden började precis vid hotellets parkering och dryga tre kilometer senare dök Samevistet upp. Idag var det lite halvdåligt med utsikt men stället ligger väldigt fint, bland fjällbjörkar och med fjäll som bakgrundsfond. Leden dit var sladdad med skoter men dom dragna spåren hade drivit igen men det gjorde inget. Jag hade ju ledkryssen att följa.

image

Inne i Samevistet möttes jag av sprakande kamin och serviceinriktad personal. Synliga takbjälkar, ljus på borden, värmande trasmattor på bänkarna och renfällar på väggarna. Kändes precis som en servering ute på fjället ska göra. Meny erbjöd värmande soppa, mjukstutar eller våfflor. Jag testade våffla med rensteksröra. Väldigt gott och lagomt efter min lilla skidtur.

image

Ibland tycker jag att det är rätt skönt att göra sådana här utflykter helt ensam. Dels för att jag behöver få njuta av ensamheten på fjällen och dels för att jag upplever helt andra saker när jag är själv. Det ger möjlighet att se och uppleva andra saker än när jag har sällskap. Precis som jag skrivit flera gånger tidigare så är det viktigt med variation och balans i livet. Ensamhet och sällskap, båda har sin charm och jag har behov av båda.

image

Efter jag mumsat i mig våfflan och tagit det lugnt en stund så gick jag ut tillbaka till mina skidor för att skida mot Storhogna. Det märktes direkt att vädret hade slagit om. Vinden blåste kallare, sikten var sämre och det började snö. En bit upp på kalfjället blev snöflingorna hårda och stickiga mot mitt ansikte. Det gjorde inget eftersom jag uppskattar flurväder lik väl som finväder. Kontraster som gör att allt blir mer levande.

image

Väl tillbaka vid Storhogna Högfjällshotell passade jag på sitta en stund i deras mysiga vinterträdgård. Ytterligare en rofylld miljö. Nu är jag tillbaka i stugan. Nöjd efter en härlig dag på fjället men frusterad över att jag inte får fyr på elden i kaminen. Jag ska göra ett försök till innan jag ska åka och möta upp gänget på Klövsjö Stenugnsbageri. Fredagsmyset fortsätter där med stenugnsbakade pizzor. Jag har beställt en med varmrökt röding och pepparrot. Blir hur gott som helst! Hoppas ni också har en lika fin start på helgen som jag har!

Älska Jämtland!

Ibland fylls jag av en sån glädje när jag tänker på hur grymt bra jag har det som bor där jag bor. Oavsett väderstreck, utom österut, så når jag fjäll inom två timmar. Det är lyxigt som bara det och jag uppskattar verkligen att leva så nära oändliga naturupplevelser.

image

Förutom närheten till fjällen finns det många härliga ställen runt om Östersund. Naturen runt knuten helt enkelt. Det är bara att välja om jag vil ha skog, bergsklippa eller sjö. Det finns till och med möjlighet till isklättring på Frösön trots att det inte finns något vattenfall där. Ja, det går inte göra annat än älska Jämtland och dess underbara natur. Jämtland är min lekstuga helt enkelt, en lekstuga som ger mig energi varje gång jag är ute i den.
image

Lyxig solskensåkning!

Imorse ringde klockan 06.30 trots att det var söndag men vad gör man inte för att få en maxad skiddag i slalombacken! Efter en snabb frukost och lite fixande med matsäcken satte vi oss i den lilla blå bilen för att styra mot dagens mål, Björnrike.

image

I backen ner mot byn Klövsjö började fjällen att synas och redan då kunde jag se vilken härlig dag det skulle bli. Solen gick sakta upp över fjällen och färgade himlen svagt rosa. Eftersom det var jag som körde bilen kunde jag tyvärr inte ta något kort. Det får bli en annan gång helt enkelt.

image

Väl i Björnrike lyste solen klart och pisterna var så där härligt vita som man kan se på reklambilder. Återigen var det folktomt i pisterna och vi kunde dundra på, åk efter åk. Lyxigt att ha en hel pist för sig själv. Det är löjligt roligt att kunna mata på nedför för att sedan återhämta i liften på väg upp. Min favoritbacke i Björnrike heter Kodiak och är cirka 2000 meter lång så det bränner rejält i låren när man kört ett åk i full fart. Idag var den dessutom pistade perfekt och jag kom på mig själv att gång på gång skratta när jag svischat nerför backen. Sa jag att det är roligt att åka slalom?

image

Även om jag matar på med åk efter åk så passar jag också på att njuta av den härliga fjällvärld som omger mig. Uppe på toppen ser man massvis med fjäll. Jag bor verkligen i ett härligt landskap med en aldrig sinande källa av äventyr, oavsett årstid! Idag spanade jag lite extra bort på Helags. Där har jag aldrig varit på vintern. Kanske dags i år?

Årets kalender!

Sent omsider har jag införskaffat en kalender för 2015. Jag har inte riktigt hakat på den digitala trenden vad det gäller böcker, tidningar och kalendrar. Det finns säkert bra alternativ för planering i min telefon men jag trivs bäst med en kalender jag kan bläddra i.

image

Idag när jag kom hem låg min nya, fina kalender nedanför brevinkastet och väntade på mig. Å den kommer jag verkligen tycka om att bläddra i eftersom den är fylld med en massa härliga bilder. Personliga bilder som jag valt ut. Tips och inspiration för att fixa en sån här kalender fick jag från min goda vän på Västkusten. Därför kändes det extra roligt idag när jag dels fick ett sms från henne om besök och dels fick hem kalendern. Vilket sammanträffande 🙂

Kalendern är beställd via www.smartphoto.com Ett bra sätt att få använda en del av alla fina bilder som finns i kameran och mobilen. Kostnaden blev drygt 150 kronor inklusive frakt. Jag hittade en bra rabattkupong på nätet och det var därför som kalendern blev så pass billig.

En vinter fylld med möjligheter

För några veckor så dök den äntligen upp, den riktiga vintern med riktig snö. En hel vinter som kan fyllas med en mängd upplevelser och äventyr. Precis som vanligt ser jag fram emot den även om jag ibland är rädd att den kommer gå på tok för snabbt.

image

Även om jag försöker att inte planera för mycket så tycker jag om att klura på vad jag vill få chans att uppleva den här vintern. Fjället på bilden ovan är Sonfjället och finns i Härjedalen. Min förhoppning är att antingen tura eller topptura här. Det gäller bara att göra det i god tid innan nallarna vaknar eftersom Sonfjället är känt för att sin stora björnpopulation. Nog för att jag vill se en björn i dess fria miljö men helst inte så nära som jag kanske skulle göra på en skidtur.

image

Vintern kommer givetvis också innehålla en hel del piståkning. Säsongskortet i Vemdalen/Björnrike/Klövsjö kommer nyttjas maximalt. Jag har redan hunnit mer skiddagar än jag fick ihop ifjol. Det är en bra start på min skidsäsong! Tanken på ett par nya pistskidor dök upp när jag i helgen testade syrrans nya skidor från Dynastar. Oj, vilken skillnad! Ett helt annat skär och en helt annan fart än mina skidor. Jag inser dock att jag bör vänta med ett sånt inköp eftersom jag redan har ett par skidor som funkar kanon. Fast önska och drömma får jag göra.

image

En sak som jag vill och behöver träna på är att åka skidor i lössnö. Löjligt roligt och löjligt svårt. För några helger sedan snöade det tokmycket och då pistades inte backarna i Vemdalen. Vi åkte dit och fick åka en hel dag i opistade backar. Det var jobbigt, utmanande och otroligt roligt. Ett tag låg jag i backen och bara tokskrattade eftersom jag mest ramlade hela tiden. Det är svårt att inte skratta när man landar i snö mjuk som bomull. Det var en sån där dag som jag inte ville skulle ta slut!

image

Även i år står Abisko högt upp på listan av härliga platser som jag vill besöka och det återkommer jag till i ett senare inlägg. Förhoppningsvis lyckas jag även att skriva om en del fina äventyrförslag som man kan hitta på under dom härliga vintermånaderna som vi har framför oss 🙂

Toppturspremiär!

image

Idag var det alltså dags för årets första topptur. Snön lyser med sin frånvaro i vissa fjällområden så därför åkte vi dit vi visste att det fanns snö. Oldklumpen i Offerdalsfjällen hade inte bara snö utan bjöd även på strålande sol och vindstilla. Om jag inte visste bättre skulle jag kunna tro att det var i slutet av mars istället för januari.

image

Nere i skogspartiet där vi började vår tur var det fullt av mjuk, fluffig snö. I princip helt orörd förutom två par skidspår från gårdagens skidåkare. Det var otroligt rofylld att ta sig uppför skogspartiet mot fjällfoten. Tystnaden var total. Hur härligt som helst.

image

Vi letade oss mellan dom snötyngda träden medan solen lyste starkare och starkare. Jag funderade förstås hur jag skulle parera dom på vägen ner. Det var inte toktätt mellan träden så jag tänkte att på något vis skulle det gå. Dessutom hade jag en topp att bestiga först.

image

Halvvägs till topp var det fikapaus med en grym utsikt. Inför fikapausen frågade mitt sällskap om vi skulle ta en ståfika eller sätta oss en stund. Efter en snabb blick på mig som bara svarade med ett förvånat ansiktsuttryck, så insåg han att det var en onödig fråga. Endast i ruffsväder kör man ståfika om man hänger med mig på äventyr. Å idag var det knappast ruffsväder 🙂

image

Utsikten på toppen av Oldklumpen var lika vacker som jag visste att den skulle vara. Fjäll så långt ögat nådde. Här finns oanande möjligheter till grymma äventyr. Några har jag redan börjat klura på och förhoppningsvis kan jag få med mig någon av mina äventyrskompisar.

image

Efter en njutarstund på toppen drog vi av stighudarna och vände skidorna nedför toppen. Precis som vanligt på många Jämtlandstoppar var snön hård och vindpinad uppe på toppen. Några stilpoäng kammade jag alltså inte hem. En bit längre ned blev snön betydligt djupare och lite mer lättåkt. Jag har dock lite att jobba på vad det gäller off-piståkning. Tur att säsongen bara har börjat eftersom det är löjligt roligt att åka i orörd snö. Hur gick då för mig att åka bland träden? Jo, faktiskt riktigt bra! Jag ramlade inte en enda gång, fastande inte i någon fjällbjörk och hade ett leende på läpparna hela tiden. Ett gott betyg med andra ord!

image

En grym dag helt enkelt. Offerdalsfjällen levererar igen!