En isig lördag.

Häromdagen skrev jag om att det känns svårt att hinna med allt roligt som man kan göra på vintern. Igår fanns det som vanligt ett uppsjö av alternativ, var och en med sin charm. Eftersom som det såg ut att bli flurväder till fjälls föll valet på isklättring i Rise, Offerdal. I Rise finns det flera isfall som ligger hyfsat skyddat från vinden och det gör att det går att vara där även om det är riktigt dåligt väder.

Det var ett tag sedan jag klättrade is, senaste gången var i december och det märktes verkligen. Mina armar dog på en gång, det var sjukt tungt att klättra och samtidigt hur kul som helst. Det finns en hel del skillnader mellan isklättring och klippklättring. Jag tycker att den största skillnaden är att isen är föränderlig, det är i princip en ny is varje gång eftersom nederbörd och värme/kyla påverkar isen. Bergsklipporna är oftast likadana varje gång och det gör att man kan traggla en led om och om igen tills dess att den sitter. Med is går det inte göra på det viset utan det är nya tag varje gång. En utmaning som gör det hela än mer spännande.

Igår var det tungt att klättra men samtidigt var det väldigt energigivande, isklättringen kändes kraftfullt och starkt även om jag kände mig svag. Det var motpoler som möttes och som i slutändan blev styrka och energi. Förutom att klättra spanade jag såklart in vyerna, fikade lyxmackor, snackade friluftsplaner och pulsade i den djupa snö. Klart bra lördag!

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Annonser

Tredje adventsäventyret.

Så var den då här, den tredje söndagen i advent och med det även ett efterlängtat äventyr i min adventsutmaning. Tidigare i veckan bestämdes det att söndagen skulle bjuda på en vertikal upplevelse i form av isklättring i Rise, Offerdal. Ett bra beslut!

Rise ligger cirka 4 mil från Östersund och strax nedanför Risberget kan man parkera bilen för att knata upp till isen. En lagom anmarsch genom skogsbranterna gör att pulsen höjs rejält innan man är framme vid bergets fot. Förutom en rolig is att klättra på så finns där även en storslagen utsikt. På håll syns både Frösön och delar av Jämtlands fjällkedja. Ett perfekt ställe att fira tredje advent på.

Isklättring är vansinnigt roligt, fysiskt krävande och optimal närvaro. Fokus på var isyxorna ska få bäst fäste och var jag ska sparka fast stegjärnen. Bitvis spräckte isyxan loss bitar av is som landade i mitt ansikte eller på marken nedanför. Vattnet från berget hade ännu inte frusit helt vilket gjorde att det droppade vatten på mig. På vissa ställen var det dubbelis med ett lager rinnande vatten mellan. Porlande vatten blandades med ljud från isyxans hugg i isen. Lugn och kraft i en skön blandning.

Givetvis blev det även adventsfika mellan turerna på berget. Glögg i termosen, clementiner och skinkstut, juligt som sig bör med mindre än två veckor kvar till julafton och helt i stil med adventsutmaningen.

När jag landade hemma igen var jag skönt trött i kroppen och härligt lugn i själen. Energipåfyllnad görs bäst ute i naturen och idag laddade jag rejält med energi, på alla sätt och vis. En bra söndag!

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

20151213_134710 (1)

 

SONY DSC

Galet coolt!

Istället för att skriva om dagens skidåkning i tokblåst och yrsnö får det bli ett tv-klipp. Jag fick ett mail med ett coolt artikeltips från syrran i Usa så det kollade jag vidare på och hittade nedan tv-klipp.

Helt galet och hur coolt som helst. Jag kan ju inte låta bli att vilja göra samma sak. Men jag är realist och inser att det är bara dom riktigt tuffa klättrarna som fixar en sån här utmanande klättring.

http://tv.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/article65102.ab

http://6abc.com/news/niagara-falls-climber-recounts-scaling-blue-icicle/497411/

Sist jag var…

image

…till fjälls satt den här skylten vid lifthuset. Med tanke på att det totalt saknades snö så kändes den mest bara retsam, speciellt eftersom jag är löjligt sugen på att åka skidor. På längden, på tvären och till topps. Jag behöver vinter och snö!

Häromkvällen funderade jag lite på vad jag vill göra kommande vintersäsong. Precis som vanligt känner jag att det finns otroligt mycket som jag vill få chans att uppleva. Äventyrslistan kan göras oändlig men det finns några saker som toppar listan och som vore grymt att göra. Utan någon som helst rangordning kommer här några av vinterns önskeupplevelser:
– isklättra på Fettjåfallet
– tura till Helags
– upptäcka vinterfjällen runt Jormvattnet
– topptura i Offerdalsfjällen
– Abisko såklart
– Vintertältning med en rackarns varm sovsäck.

image

Givetvis vill jag också åka massor av  slalom med gänget eller andra hugade skidkompisar. Jag vill också hinna med en massa toppturer men framför allt lära mig att åka off-pist. Någon som känner sig manad att ta sig an en rookie på offpist? I så fall tar jag mer än gärna emot den hjälpen. Jag fixar matsäcken och du fixar till min skidåkning utanför pisterna. I mina öron låter det som ett bra deal 🙂

Jag tror att…

…bloggen får ta en tidig semester i år. Just nu saknas inspiration att skriva och jag vill inte skriva bara för skrivandets skull, det blir som inget bra då. Tänkta blogginlägg och bilder finns det massor av men det får vänta ett tag. Jag får se hur länge ett tag blir men förhoppningsvis hittar ni tillbaka hit när och om jag börjar skriva igen.

Årets grymmaste semestervecka var i Abisko. Isklättring är löjligt roligt.

Årets grymmaste semestervecka var i Abisko. Isklättring är löjligt roligt.

Som tur var…

…hade min jultomte läst ett av mina inlägg innan jul där det stod att jag ville ha egna isklättringsprylar. Under granen låg alltså ett paket med stegjärn, eller ja, ett presentkort med en rebus som innebar att mina alldeles egna stegjärn var på väg. För första gången var Add Nature inte så snabba med leveransen och mina stegjärn dök upp först förra veckan. Väntan kändes lång men det var väl värt all längtan när jag idag fick chansen att inviga dom i Silverling på Frösöberget.

Fin is i Silverling.

Fin is i Silverling.

För er som inte är inbitna klättrare kanske det är på sin plats att förklara lite om isklättring och lite om utrustningen, däribland stegjärn. Som namnet avslöjar klättrar man alltså på is, det kan vara is från vattenfall och bäckar eller det kan vara is som skapats från snökanonernas överflödsvatten. Idag klättrade vi som sagt i Silverling, Gustavsbergsbacken och där är det is som byggs upp i samband med att det sprutas snö i backen. Otroligt lyxigt att ha så nära till isklättring, det funkar hur bra som helst att sticka dit en kväll efter jobbet. Precis som med vanlig klättring finns det många ställen runt om i Jämtland som bjuder på fina isar. Några av de vanligaste är Fettjåfallet, Klövsjö och Risberget, Offerdal. Fettjåfallet är ett stort, respektingivande vattenfall där man kan höra vattnet dåna bakom isväggen. Mäktigt och lite skrämmande. Jag kan erkänna att första gången jag klättrade där började jag gråta halvvägs uppför fallet för jag tyckte det var aningen läskigt. Jag hade även tänkt ut vad jag behövde säga om jag behövde ringa efter hjälp. Kruxet var att hade vi behövt hjälp var det bara den Alpina Fjällräddningsgruppen som hade kunna fixa ett sånt uppdrag och jag hade ju med mig en av gruppens medlemmar….Jag tror jag oroade mig lite i onödan.

På väg uppåt.

På väg uppåt.

Åter till själva klättringen och vad som behövs. Precis som i vanlig klättring har man ett rep, klättersele och repbroms, här kan man använda samma som på sommaren. Men istället för små, nätta klätterskor blir det storskor eller alpinpjäxor som man kan sätta stegjärnen på. Stegjärnen är en manick med vassa spetsar på som man sparkar in i isen och på så vis får fäste. Mina nya var rejält vassa. Det gäller att inte ha bästa byxorna på eftersom det är lätt att riva sönder dem med spetsarna. Eftersom jag inte är någon Pippi Långstrump som kan klättra i taket med bara fötterna krävs det även ett par isyxor för att kunna forcera uppåt. Isyxorna har också en vass spets som man hugger in i isen och sen är det bara att klättra uppåt.

Notera spetsarna på stegjärnen.

Notera spetsarna på stegjärnen.

Idag var det första gången på över ett år som jag klättrat is och oj, vad skoj det var. Det märktes dock att det var ett tag sedan och att det är en otroligt fysisk klättring. Mina armar tog slut löjligt fort. Träningsvärken lär komma som ett brev på posten. Precis som med vanlig klättring gäller det att klättra mer med benen och spara armarna lite. Det är ganska logiskt eftersom vi har större muskler i benen men lik förbaskat glömmer jag det nästan varje gång. Isyxorna gör givetvis också sitt till att armarna tar slut fortare, det blir en extra vikt som man slipper i vanlig klättring. Det är bara att träna lite mer så blir jag lite starkare och kan klättra längre utan att bli trött. Förhoppningsvis kan jag och klätterkompis Ingela hålla vår återkommande isdejt varannan vecka. Om vi gör det borde jag bli ruggigt stark innan våren.

Så jäkla skoj!

Så jäkla skoj!

Klättra, oavsett om det är is eller klippa, är fantastiskt roligt. Det är svårt att tänka på något annat utan det är här och nu som gäller. Fullt fokus och totalt närvaro. Det är en fysisk och mental anspänning som jag trivs med. Klättringen ger mig massor av energi, en hel del adrenalin och samtidigt ett stort lugn. Grymt bra!

Givetvis hann vi fika varm choklad också.

Givetvis hann vi fika varm choklad också.

Tids nog…

…återkommer säkert blogginspirationen men just nu är det lite stiltje på min kreativa sida. Jag har medvetet valt att gilla läget och inte producera inlägg bara för att. Det blir så konstlat då. Det är helt enkelt bättre att lägga fokus på andra saker och så kommer det ett bra inlägg när man minst anar det…

I brist på nya äventyrsbilder får det bli några gamla för inspiration. Isklättring.....löjligt roligt helt enkelt.

I brist på nya äventyrsbilder får det bli några gamla för inspiration. Isklättring…..löjligt roligt helt enkelt.

Rise, Offerdal, Nyårsafton 2011. Det var en bra nyårsafton :)

På önskelistan av saker som jag vill ha finns även stegjärn och isyxor, inga billiga grejer direkt. Jag hade is-skruvar för en herrans massa år sedan men de verkar har försvunnit i någon flytt.