Tisdagspepp från Stockholm. 

Den här veckan är jag i Stockholm på utbildning. Även om jag är ett naturbarn så trivs jag också här i Stockholm. Framför allt gillar jag att utbildas och på så vis utvecklas. 

Förra utbildningsomgången avslutade vi med att ge varandra feedback. Vi fick enskilt fundera en stund innan vi skrev vad var och en i gruppen bidrog med och vad en ville se mer av hos den personen. Därefter fick vi mingla runt i rummet och dela med oss till varje person vad vi skrivit och få lyssna på vad den andra skrivit. Alltså en samtal mellan två personer där feedback var fokuset. 
I grunden låter det som en himla enkel övning men samtidigt var den väldigt utmanande och givande. Vi hade endast hade träffats under sju utbildningsdagar och det var svårt att veta hur personlig det gick att vara. Jag tycker att feedback är viktigt så därför satsade jag helhjärtat på uppgiften och blev otroligt glad under minglet eftersom alla andra också hade gjort det. Dessutom blev det tydligt att feedback kan lyfta och utveckla människor. Flera gånger hördes glada skratt i vårt klassrum och samtalen var innerliga. Själv fick jag vid några tillfällen tårar i ögonen för att det kändes så starkt att få höra viss feedback, glädjetårar blandat med bekräftelsetårar.

När jag senare på eftermiddagen flög hem reflekterade jag på orden som sades till mig och kände mig stolt över mig själv. Feedbacken hade varit en rejäl egoboost och även en tankeställare vad det gäller mina utvecklingsområden. För mig var det dessutom helt rätt i tid att få höra allt det mina kurskamrater sa till mig eftersom jag har det lite tufft för tillfället. 

Jag tänker lite så här, hur ofta ger vi varandra feedback i vardagen? Visst är det lätt att säga att någon har en fin tröja eller att någon gör ett bra jobb. Men, hur ofta berättar man för en person vad den tillför i ens liv eller i ett sammanhang? Och hur ofta berättar man för en personen vad en vill se mer av/hos den personen? Jag tror att det kan vara väl värt att då och då verkligen ge personer i ens närhet feedback på detta enkla sätt. Sen är jag fullt medveten om att feedback inte är enkelt och att det är viktigt att göra det på rätt sätt och i rätt forum. Men, om en gör det med ärlighet och respekt för den andra personen och i ett sammanhang där det finns tid för uppföljning så tycker jag att det oftast bara finns vinster. 
Våga testa och framför allt våga ta emot feedback. Fråga personer i din närhet vad dom tycker att du tillför och vad dom vill se mer av. Jag lovar, det är inte farligt utan utvecklande och givande. Berätta gärna i kommentarsfältet eller i ett eget inlägg om dina erfarenheter av feedback. 

Det här är jag. 

Ibland känns det som att jag är lite osynlig i min blogg. Jag berättar gärna om mina äventyr och visar bilder på vacker natur. Däremot så syns jag inte allt för ofta på bild även om jag har lagt upp betydligt fler bilder på mig själv det senaste året än tidigare år. Så därför tyckte jag att det var dags för visa vem som finns bakom texterna och bilderna. 

Foto:Katarina Jansson

Jag trivs som allra bäst ute i naturen med mössa på huvudet men är fåfäng vad det gäller mitt hår så jag klipper och färgar det på tok för ofta för att det ska vara ekonomiskt försvarbart. 

I naturen är jag i mitt rätta element men likt Fantomen så klär även jag mig i vanliga kläder och beger mig till storstan då och då. Jag älskar att få klä upp mig, välja ut ett par snygga skor och strosa längs Stockholms gator på väg till en fin resturang. Ofta drömmer jag mig bort till storstädernas brus och New York har fångat mitt hjärta. 

Jag uppskattar egen tid och är inte rädd för ensamheten men ogillar att leva ensam som jag gör för tillfället. Tystnaden är ett av dom finaste ljud som jag vet men ibland är tystnaden från andra på tok för tydlig och gör mig ledsen. 

Foto: Katarina Jansson

Matlagning är en av mina starka sidor och lik förbaskat äter jag sällan middag hemma. Jag lagar sällan mat efter recept utan plockar ihop det som är gott. Småplock och grillat är säkra kort om man vill bjuda mig på mat. Frukost är min favoritmåltid. 

För mig är vardagen lika viktig som lediga dagar och helger. Därför älskar jag vardagslyx och försöker göra varje dag värd.

Höstmiddag i skogen.

För några dagar sedan berättade jag att Johanna och jag varit ute i skogen för ett enkelt vardagsäventyr, en friluftsmiddag i en skog strax utanför Östersund. Eftersom vi bara hade en kort promenad till vårt uttänkta middagsställe hade vi med oss ved för att kunna göra upp en eld. När Johanna erbjöd sig ta med ved föreslog jag att vi skulle laga grönsaksknyten på elden som en del av middagen.

Knyten på öppen eld är enkel, god och variationsrik friluftsmat. Den här gången blev det paprika, rödlök, zucchini och skogschampinjoner. Under tiden som Johanna fixade elden skar jag grönsakerna i bitar, blandade ihop allt tillsammans med olja och salt på foliebitar. Jag hade också med halloumi och sötpotatis som jag stekte på Trangiaköket. Sötpotatis börjar bli en favorit för mig att ha med ut på äventyr, den är smakrik och går förhållandevis snabbt att tillaga. Halloumi är alltid rätt och förhöjer vilken middag som helst. Jag hade också med mig en lime som vi pressade över grönsakerna och halloumin när maten var färdiglagad. Som sås hade jag gjort det enkelt och tagit med en smaksatt crème fraiche. Jag bryr mig mig sällan om tiden när jag är utomhus så jag kan inte berätta hur lång tid att tillaga middagen, det var en lagom stund som gick ganska snabbt. Ofta har jag inga recept heller utan höftar till och det brukar bli bra. Våra grönsaksknyten med halloumi blev otroligt goda och grönsakernas smaker framhävdes i det enkla. En variant på den här rätten är att lägga halloumin i knytena och då behövs inte stormköket.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Efter en god varmrätt trollade Johanna fram en riktigt höstig efterrätt, äppelpaj a la friluftsmat. Johanna hade blandat tärnat äpplen med socker, kanel och smör i folieknyten. Dessa knyten fick ligga i den falnande elden under tiden vi åt varmrätten och var färdiga precis när vi ätit upp. När Johanna öppnade knytena doftade det fantastisk och vi delade upp äpplena i kåsorna för att sen smula havrekex över och hälla över en skvätt vaniljsås. Om man är ute på en dagstur eller kvällstur kan man verkligen unna sig att ta med lite extra godsaker. Det förhöjer upplevelsen mångfalt och är så värt det.  

Att laga mat utomhus är inte krångligt och ibland känns det som jag oftare lagar mat utomhus än hemma. Jag tror att det beror på att jag tycker att maten smakar lite bättre utomhus och för att det är så himla mysigt att pyssla på med mat ute i naturen.

En kväll i gränslandet mellan höst och vinter.

Östersund börjar bli kyligt nu men ännu biter sig hösten kvar och vintern får tålmodigt vänta på sin tur. I gränslandet mellan höst och vinter bjuder Östersund sin vana trogen på dimma, dimma och åter dimma. Dagarna börjar och avslutas med dimma och så länge jag inte ska köra längre sträckor tycker jag att dimma är ett rätt coolt väderfenomen. Dimman börjar dessutom få sällskap av frosten och tillsammans skapar dom en trolsk natur som är vacker som i en sagofilm.

SONY DSC

I torsdagseftermiddag hade jag och Johanna bestämt att vi skulle ta oss an ett vardagsäventyr av enklare mått, en skogsmiddag vid Markusonbodarna i Spikbodarna. Det var första gången som jag träffade Johanna men eftersom vi har snarlika intressen så visste jag redan innan vi sågs att det skulle bli enkelt att umgås. Vissa personer vet man bara att det kommer att funka med. En häftig känsla och jag fascineras över att jag även i vuxen ålder träffar nya personer som berikar mitt liv. Att Johanna dessutom bor i samma stad som mig och har samma intressen som mig är så klart riktigt bra.

Torsdagens vardagsäventyr var enkelt utan att för den skull inte vara storslaget. Skogen var som i en film, jag förväntade mig att när som helst se ett skogsrå eller ett annat sagoväsen. Bitvis var dimman så tjock att det inte gick att se vad som väntade längre fram på stigen. Träden var frostiga och den kyliga luften försökte leta sig genom dunjackan. Johanna fixade eld och tillsammans lagade vi en god två-rätters middag som jag berättar om senare. Kvällar som i torsdags ger mig mängder av energi och ibland är det svårt att förklara vad det beror på. Jag tror att det handlar om kombinationen av att umgås med en likasinnad person, vara närvarande i naturen, enkelheten och bara njuta av allt det vackra som vi har runt oss. I det enkla bor det vackra, det låter klyschigt men det är så sant.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Tänk, bara några minuter bort finns en helt annan värld än den i staden. En värld där naturen dominerar och där vi människor bara kan vara. Det är livet deluxe.

Höstupplevelse vid Helags.

Gång efter gång har jag skrivit om hur mycket jag uppskattar väder, alla sorters väder. Den här helgen har jag verkligen fått uppleva väder i dess bästa former. Tillsammans med Katta, Sara och Annie vandrade jag till Helags i fredagseftermiddag och fjällvädret visade att vi människor inte ska tro att vi kan rå på vädrets makter. Vind, hagel, solsken, snöblandat regn och snö i en salig blandning. Med tanke på att vädret var som det var kändes det extra bra att ha världens varmaste sovsäck att krypa ned i och riktigt bra att Rent-a-Plagg kommit på att hyra ut såna saker eftersom jag inte har lust att köpa upp mig på exakt varenda friluftspryl som finns.

Jag har stor respekt för fjällväder och var hela tiden noga med att fatta rätt beslut. Mitt bästa beslut var att sakta ner tempot den sista kilometern trots att det snabbt blev mörkare. Jag ville helt enkelt inte riskera att snubbla och göra mig illa i min iver att komma fram till Helags. Det hade varit svårare att ta sig fram skadad än att navigera den sista biten med pannlampa längs den välmarkerade leden. Ibland är dom enklaste beslut svåra men också avgörande och just den här gången är jag glad att jag hade så lätt för att fatta det beslutet.

Ett annat beslut som skulle kunna varit svårt att fatta var det om huruvida vi skulle gå upp på toppen eller inte i lördags. I lördags var vi alla fyra överens om att välja bort toppturen på grund av vädret.  Många gånger vill människor upp på toppar till vilket pris som helst. Jag tänker att om vädret eller andra förhållande inte är gynnsamma så finns toppen kvar till en annan gång. Om jag riskerar att gå upp på en kärv topp flurväder så riskerar jag inte bara min egen hälsa utan i värsta fall även mina vandringskamrater eller fjällräddare hälsa och liv. Det finns ingen topptur som är värd den risken.

SONY DSC

Den här fjällturen bjöd på så himla mycket. En kort stund på kvällen försvann den starka vinden i några minuter och då lystes himlen upp av en mängd stjärnor som lyste starkt. Sällan är stjärnhimmeln så vacker som ute på fjället och sällan känner jag mig så liten som under just den stjärnhimmeln. Den känslan är mäktig och rofylld.

Förutom all naturupplevelse var fjällturen till Helags fylld med värme, vänskap, glädje och kloka tankar. Jag tror på möten och samtal mellan människor och att det är på så vis som jag växer och utvecklas som person. Ute i naturen finns det all tid i världen till kreativa samtal, eftertanke och den här vandringen var inget undantag.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC