…viktigt det är för mig att få mer positiv energi än vad som försvinner till knasiga saker som bara tar energi. Efter en del minushändelser har jag ikväll fått tanka energi på bästa sätt. Grymt! Simple as that.
Stockholm i mitt hjärta. Staden och människorna som alltid ger mig energi.
Topptur på Lill-Anjeskutan. En av vinterns bästa turer!
…jag ned skidorna i förrådet men jag tror och hoppas på ytterligare någon skidtur innan säsongen är helt slut. Det finns ju faktiskt en hel del snö kvar i fjällen. Helst av allt en eller två toppturer. Om det är någon som är sugen att göra mig sällskap är det bara att hojta till!
Det finns en hel del bilder och inlägg som väntar på att jag ska få tillbaka inspirationen att skriva igen. Tids nog…
…ha varit säsongens sista utförsåk i preparerade pister. Jag tycker det är lite trist men samtidigt har jag haft en grym vinter i pisterna. Det har varit otroligt roligt och det är viktigt att glädjas åt det. Jag tror aldrig att jag haft så många skiddagar som jag haft den här säsongen. Även om idag var sista dagen med piståkning så tror jag att jag kommer hinna med några vanliga skidturer och förhoppningsvis en topptur innan snön försvinner helt.
Den senare delen av påskhelgen har jag hängt med gänget i Björnrike. Kanonväder,sol och varmt. Sol och värme har också inneburit att backarna blivit därefter. Härlig,snabb,hård manchester på förmiddag som sedan omvandlats till lös,långsam och krävande sockerdricka på eftermiddagen. I och för sig har jag varit rätt nöjd med att bara åka fram till tidig eftermiddag. Jag tycker att det varit skönt att få softa lite på eftermiddagen,bara njuta av fjällen och ta det lugnt!
Imorgon utlovas ytterligare en solig dag i fjällen. Då är det dags för turskidorna. Det blir en bra dag imorgon också!
…årets största trafikdagar när alla ska till fjällen. Jag pausar fjällplanerna några dagar, har nyss packat upp efter Abisko. Istället för att stressa iväg till fjälls tänker jag ha en otroligt lugnt långfredag och i eftermiddag blir det en mysig utflykt till Tinas praliner i Alsen. Nu var det riktigt länge sedan jag var dit. Hon har Jämtlands godaste choklad så då finns det inget bättre ställe för att handla påskgodis. Att jag dessutom får sällskap av en god vän och en liten fröken gör ju saken bara ännu bättre.
Tinas praliner, Alsen.
Hoppas alla får en riktigt bra påsk. Kör försiktigt på vägarna!
…av inspiration och intryck. Jag valde medvetet bort att skriva på bloggen även om det fanns massor att berätta om. Min förhoppning är att göra det när jag väl kommit hem igen. Dels vill jag lägga in bilderna via datorn och dels tycker jag det är enklare att få ihop texterna då.
Egentid bland fjällen.
Med tanke på att jag dessvärre slarvare lite med mina utlovade inlägg passar jag på att berätta lite om helgens upptåg redan nu.
I lördags passade jag på att klättra is. Precis som vanligt var det grymt roligt!! Det är svårt att beskriva känslan och kicken jag får av att klättra men i lördags ville jag aldrig sluta klättra.
Grym isklättring!
På kvällen lyssnade jag på ett föredrag med Sverre Liljeqvist,en av världens bättre friåkare. Om ni inte vet vem han är så googla,han gör helt galna åk. Hans föreläsning var fascinerande mer än inspirerande. Anledningen till det är jag ännu inte förstått storheten kring att kasta sig ut för stora branter med drops. Men som sagt, en fascinernande föreläsning med grymma skidbilder.
Utsikten från Linbanan på Nuolja.
Nu börjar det bli dags att leta sig ner till tåget. Jag får allt erkänna att det är med visst vemod som jag lämnar Abisko. Den senaste veckan har varit fylld av energi men med få vilostunder utan det har varit full fart. Jag har blivit otroligt förtjust i Abisko och dess omgivning. Hit vill jag igen,igen å igen!
Förmiddagsfika med utsikt!
…i norr ser till att jag har ett angenämt problem. Nämligen vilken friluftsaktivitet som jag ska välja på morgonen. Idag fick det bli lite vila på förmiddag eftersom vädret var sådär. Efter tre dagar med strålande sol har jag blivit bortskämd när det är lite moln. Nu tycker jag förvisso om dåligt väder också men idag var vilobehovet rätt stort så då lyssnade jag på det istället. Som en del av vilan passade jag på att låna en bil för att åka en kort sväng till Björkliden. Oj, ännu ett ställe värt att utforska mer. Jag försökte inte ens ta bilder där eftersom inga bilder med mobilkamera skulle göra utsikten rättvisa. Mitt enkla råd är ni själv ser till att få uppleva båda Abisko och Björkliden. Fjällvärlden här är svårslagen!
Lapporten
Jag kunde ju inte vila hela dagen så efter en tidig lunch packade jag i ordning ryggsäcken för att bege mig upp med Linbanan till Nuolja. Väl framme vid dalstationen såg vädret riktigt bra ut. Solen lyste och vinden märkes knappt. Det är verkligen fascinerande hur snabbt vädret kan ändras. Bara några hundra meter upp tilltog vindstyrkan. Jag kände mig inte superkaxig i den lilla linbanekorgen och började fundera på hur smart det var att åka skidor. Uppe på bergstation var vinden ännu starkare så jag gick in i resturangen i sväng. Helt fantastisk utsikt!!
Inne i resturangen träffade jag några killar som jag pratat lite med på fjällstation. De frågade om jag ville hänga med dom nedför men jag tackade artigt men bestämt nej tack. Deras nivå är aningen högre än min. Drops med feta skidor är inte riktigt min grej…inte än på några säsonger.Hur som helst, de pekade ut ett lagomt åk för mig. Hela Nuolja är opistat så det gäller att hitta rätt. Tur att jag fick hjälp eftersom det inte var helt enkelt att hitta.
Nuolja
Med vinden i ryggen gav jag mig utför i den opistade nedfarten. Efter några svängar stannade jag till och blickade uppåt. Sol,blåst och virvlande snö efter marken utgjorde en grymt fin bild. Jag försökte ta en bild men insåg snabbt att det skulle vara med någon utrustning eller vante som insats så jag stoppade snabbt ner mobilen igen. Istället åkte jag vidare neröver. En bit längre ned hade vinden mojnat och då fick jag till några bilder. Ungefär här blev jag också omsprungen av en av guidernas hund som hängt med husse på fjället. Glädjen hos hunden var enorm och jag njöt av att se hans framfart nedför berget.
Vädrets makter är kraftfulla.
Killarnas vägval till mig var ett bra val. Nedfarten var på en nivå som gjorde att jag kände mig trygg men samtidigt utmanande mig. Jag kunde öva på min offpistteknik och det var precis det som jag behövde. Föret och snömängden var varierande och även det var bra för min träning. Jag har åkt mycket slalom i vinter men det märktes då inte på mina ben vid dagens åk. I vanliga fall, i pistade backar, brukar jag orka köra på både fort och länge men idag brände det i benen mycket tidigare. Konstigt men jag antar att opistade förhållande kräver mycket mer än pistade. Eller så behöver jag träna mer…
På en av turerna upp med linbanan gjorde jag sällskap med en av hardcore-killarna som jag berättade om tidigare. Mycket trevlig kille som delade med sig några tips och tricks. Tänk vad enkelt det blir när man får höra såna saker. Jag uppskattar verkligen duktiga,ödmjuka personer som accepterar att alla är på olika nivå men som gärna delar med sig av sin kunskap. Riktigt roligt att träffa på såna personer.
Lite bling med fjällbakgrund.
Nu börjar klockan bli mycket och jag ska försöka få hjärnan att tagga ner från alla intryck. Dagarna har varit maxade och det känns. I och för sig gör det verkligen ingenting, vila kan jag göra på tåget hem. Tills dess är det full fart i fjällen!
…ännu en solig dag. Redan innan frukost passade jag på att sticka ut i naturen och ta en promenad. Bra start på morgonen. På väg tillbaka mot stationen blev jag passerad av en kille som skjetade. Jag kände igen honom,han jobbar på turiststationen och jag antar att han pendlar på skidor till jobbet. Miljövänligt och sunt.
Morgon ibland fjällen.
Frukosten här på Abisko Turiststation är kravmärkt. Det känns bra att de har valt att hålla en krav/ekologisk linje så långt som möjligt. Det konceptet passar bra här ute i vildmarken. Givetvis var frukosten mycket god och hade inte skidåkningen lockat mer hade jag satsat på en riktig långfrukost med en tidning. Det får bli det en annan dag när det är dåligt väder.
Fjället Nuolja i bakgrunden
Skidåkningen ja. Det finns mycket att välja på,tura på turskidor,ta linbanan upp för offpiståkning eller topptura. Idag valde jag att ta en kortare sväng på Kungsleden men turskidorna. Mycket björkskog i början men otroligt vackra vyer. Vart jag än tittade var det fjäll,fjäll och åter fjäll. Nu är det svårt att inte trivas. Life is good!
Kungsleden
Imorgon är det som bekant fredag. Ny dag,nya möjligheter och nya upplevelser. Vad hittar ni på för fredagsäventyr?
…att tåget närmade sig Abisko sprack även himmlen upp. När jag klev ner på perrongen strax utanför Abisko Fjällstation lyste solen från den klarblå himlen. Omringad av fjäll stannade jag till några minuter för att ta in den magiska omgivningen. Jag konstaterade nöjt att resa hit var ett av mina klokare beslut den senaste tiden.
Vyn från tåget
Eftermiddagen har tillbringats med att njuta av vyerna, fundera kring vecka och träffa inspirerande personer. Jag känner att det kommer att bli en spännande vecka.
Lapporten
Jag har precis kommit tillbaka till mitt rum efter en god tre-rätters middag. Resturangen har stora fönster med utsikt över vattnet (isen) och fjällen. Det var skönt att sitta ner en lång stund och samtala under tiden som vi avnjöt middagen i en storslagen miljö. I fjällen ska man inte stressa utan allt får ta den tid det tar. Svårare än så är det inte.
Nuolja
…att låta bortskämd så ogillar jag verkligen tågstationer,framför allt på kvällstid. Allt som oftast samlas det rätt skumma typer på stationerna och det är inte så himla skoj att då resa som ensam tjej. Som tur är det inte allt för lång tid tills dess att mitt nästa tåg dyker upp.
Tills dess tjuvlyssnar jag lite på två äldre damer som också ska upp till Abisko. Jag kan inte låta bli att tycka att det är aningen coolt och inspirerande att dom
också ska ut på skidäventyr. En av dom klev på i Östersund och den andra i Torpshamnar. Uppskattningsvis är dom runt 65-70 år gamla och rackarns pigga. Det verkar som deras resa är årligen återkommande. Häftigt!! Vad tror ni om det, mina vänner? En årlig fjällresa även på ålders höst bör vi väl ha som målsättning när vi blivit pensionärer 🙂
…avgår tåget som kommer att ta mig så långt norrut i Sverige som jag någonsin har varit, nämligen Abisko. Ibland dyker det upp tillfälligheter som det inte går att bortse från och detta är ett sådant. Jag kommer att vara uppe i Abisko en dryg vecka. Boendet blir på STF Turiststation Abisko.
Ikväll försöker jag packa men det är inte helt enkelt att veta vad jag ska ta med mig. Oftast packar jag på tok för mycket kläder så denna gång tänkte jag försöka begränsa mig lite. Givetvis får både turskidorna och topptursskidorna följa med. Min tid i Abisko är till viss del planerad och till viss del oplanerad. Det är lätt att förväntningarna drar iväg men det mesta i livet blir ju vad vi gör det till. Min förhoppning är att göra Abiskoupplevelsen till en grym erfarenhet och det enda som är säkert med den kommande veckan är att den blir spännande, lärorik, snörik och äventyrlig. Ett norrsken på det så är min fjällvecka fulländad!
Annan årstid, annat fjäll men känsla kommer nog att vara densamma.
Fjäll och klackar 