En midsommardröm.

Tack vare goda vänner så har jag under fyra dagar levt en svensk midsommardröm i S:t Annas skärgård utanför Söderköping. På en egen ö slog vi upp våra tält och bara njöt av livet. Jag kan ännu känna glädje, tacksamheten och lyckan över att få uppleva en magisk helg som denna. Det finns så mycket jag vill beskriva, berätta och dela med mig av men jag har inte riktigt landat i orden. Till att börja med får några bilder förmedla känslan, den där känslan av en midsommardröm.

En midsommar att minnas, en midsommar att vara tacksam för. Dagar fyllda av vänskap, skratt, värme, gemenskap, eftertanke och massor av glädje. Precis sådana dagar som jag behövde.

Välja det viktigaste.

Kloka Sara har flera gånger skrivit om vikten av att välja till sånt som man mår bra av och välja borta minuskällor. Kloka, viktiga ord som jag försöker leva efter. Sen finns det vissa minuskällor som man ibland inte kan välja bort, det är liksom livets gång. Men för att det ska finnas utrymme att hantera livets utmaningar så får man ibland välja till och välja bort.

En tid framöver kommer jag att välja till än mer tid med familj och få, väl utvalda vänner. Välja tid för eftertänksamhet, reflektion och återhämtning. Välja aktiviter och äventyr som ger energi. Välja att vila när det behövs, oavsett om det är ute i naturen eller raklång på soffan.

Även om jag alltid gillar att skriva blogginlägg och aldrig känt det som ett tvång så kommer jag att välja bort det en stund. Istället blir det nog någon bild på insta så häng med på @katrinsaventyr.

Det kanske låter krasst men jag kommer också att välja bort icke-relationer eller icke-samtal som just nu, rent krasst, ger mig noll energi. En tid framöver kommer jag att välja bort att rodda olika saker, både privat och på jobbet utan istället väljer jag att fokusera min energin på saker som är viktigast just nu.

Jag väljer helt enkelt det som är viktigast för mig just nu.

En helt vanlig kväll i Jämtland.

I onsdagskväll var jag medbjuden för avtackningsfest för en av cheferna på jobbet. En chef som jag hade förmånen att ha som chef i lite mer än ett år. Han var en av dom absolut bästa cheferna som jag någonsin haft och jag har honom att tacka för mycket. Han fick mig att må bra, utvecklas och växa. Den grupp som leddes av honom är nog en av dom bästa grupper som jag jobbat tillsammans med. Det året som jag jobbade tillsammans med dom betydde mycket för mig, på många sätt och vis. Det här med bra chefer och bra arbetsgrupper skulle jag kunna skriva hur många inlägg som helst om men nu var det ju onsdagskvällen jag skulle berätta om.

Efter grym planering av arbetsgruppen lyckades vi lura chefen rejält. Vi körde bil i flera mil utan att han hade en aning om var vi var. Till sist stannade vi vid en stugan och där umgicks vi hela kvällen. Vi grillade, hjälpte chefen med stugan, skrattade, delade minnen från arbetet, munhöggs och jag fällde en och annan tår. För mig var kvällen fylld med så mycket värme, omtanke, fina minnen och väldigt betydelsefulla personer.

När jag kom hem strax innan midnatt hade jag svårt att somna. Kvällen var en sån där kväll som var maxad med positiv energi för mig. Även om jag grät en sväng på kvällen så åkte jag hem med glädje och kände mig hög på livet. Den känslan är underbar och den skapades tack vare de underbara personerna som var med under kvällen.

Det är få förunnat av få jobba under en så bra, klok och kompetent chef. Lika få förunnat är det att få jobba i en arbetsgrupp där det finns så många härliga individer som skapar en stark, trygg och rolig arbetsgrupp. Jag är evigt tacksam över att jag hade förmånen att jobba i den gruppen tillsammans med den chefen som vi tackade av i onsdags.

Inte nog med att kvällens sällskape var grymt, Jämtland visade upp sig från sin allra vackraste sidan och jag fick även skogsköra med chefens stora Jeep! En kväll att minnas med värme. En helt vanlig onsdag i Jämtland.

Livets utmaningar.

Det går inte sticka under stol med att livet radar upp en del utmaningar just nu. Jag drivs av och uppskattar vissa utmaningar men det förutsätter att jag kan bemöta utmaningarna med kraft och energi. Att min energi fylls på med positiva saker. Att det finns personer runt om mig som tar vid när jag behöver pausa, som lyssnar även om jag bara är tyst och personer som bara finns där. Ovillkorslöst.

En tid nu har det varit mer minusenergi än plusenergi. Livet är inte alltid enkelt eller smärtfritt. Mitt i alla utmaningar som livet radar upp känner jag en lättnad och en trygghet över att jag vet så mycket.

Jag vet vem jag är, var jag kommer ifrån och vad jag behöver. Jag vet också vilka som finns där för mig, oavsett vad eller när jag behöver dom. Jag vet vad som ger energi och vem som tar energi. Jag vet att jag klarar väldigt mycket och att jag är stark samtidigt som jag törs visa mig svag. Jag vet att det inte är farligt med uppbrott, avsked eller förändringar. Oavsett vad det än gäller.

Utmaningar kan vara tuffa, jobbiga och sjukt krävande och just nu känns det så. Men, jag vet också att det ibland är en del av livet. Med goda vänner, några naturupplevelser, en del tårar och många kramar så blir livet enklare. I brist på ett bra svenskt citat får det bli ett på engelska: This, too, shall pass.

Kloka tankar är värda på påminnas om.

Det finns några otroligt kloka personer i min närhet och det är jag tacksam för. För drygt tre år sedan skrev jag nedan inlägg. Kloka tankar som jag då och då behöver påminna mig själv om. Så här tänkte jag den 13 maj 2013:

”Härom dagen ringde min kusin P. Vi hann bara prata en kort stund och det var, precis som vanligt, ett otroligt givande samtal. P är en person som står mig väldigt nära och vi har många gemensamma nämnare i våra liv. Jag är tacksam och glad över att P finns i mitt liv. Det är skönt med personer som man inte behöver börja om med när man inte setts eller hörts på ett tag. Det är precis som man nyss har setts, en grym känsla helt enkelt. Precis så är det när jag träffar eller pratar med P.

Det här inlägget ska inte handla om min kusin men däremot om en klok sak som P sagt. För ett antal år sedan pratade vi om att det ibland dyker upp personer i ens liv som senare försvinner ur ens liv. Anledningen till att vi började prata om detta var att jag var lite sorgsen över att jag hade tappat kontakten med en nära vän. Istället för att jag skulle vara ledsen försökte P få mig att se det från ett annat perspektiv. Eftersom det var några år sedan vi pratade om det här kan jag inte återge exakt vad P sa men jag hoppas att jag kan förmedla grundbudskapet, om än en något förkortad version.

P menade att varje person som jag möter i livet har olika uppgifter i just mitt liv och befinner sig i mitt liv under olika lång tid. Vissa personer kommer alltid att finnas i mitt liv men det finns inte plats för alla människor som jag möter under min livstid.

Givetvis blir jag ledsen när en viktig relation förändras eller försvinner men efter det som P sa, försökte även jag att se det på ett annat vis. Varje person har sin tid i mitt liv och om den personen försvinner så har den personen fullgjort sin uppgift i mitt liv. Jag kan välja att fortsätta att vara ledsen över det eller välja att vara tacksam över det som personen lärde mig. Det kan dock ta en stund innan jag vet vad olika personer har lärt mig. Ibland händer det också att relationer behöver pausas för att kunna utvecklas eller växa starkare.

De senaste åren har jag nog glömt bort Ps kloka tankar kring detta och ibland varit ledsen när personer eller relationer har förändrats eller försvunnit. Det är dags att påminna mig själv om att se det från ett annat perspektiv.

Tack för att du finns, P.”