Då och då dyker det upp äventyr och upplevelser som är lite extra speciella. Dom där fina stunderna som landar rakt in i själ och hjärtan. Som fyller på energikontot och som jag kommer att tänka på med glädje.
Igår kväll var en sån kväll med en sånt äventyr. Jag och en av mina goda vänner lastade med oss deras cyklar och körde upp till Björnen, Åre. I byn var det blåsigt och regnet hängde i luften. Solen gjorde sitt bästa för att tränga undan gråa regnmoln och i Björnen hade solen lyckats med det.
Vi parkerade vid spårcentralen, lastade av cyklarna och knäppte på oss hjälmarna. Några stenkast bortanför parkeringen började sommarens första cykeläventyr. Där fanns den gamla skogsvägen till Fröå Gruva och på den rullade hjulen snabbt. Vi var omgiven av gröna, vackra träd och växter. Här och där dök Fröå tjärn upp och kvällen var så där otroligt vacker.
Framme vid Fröågruva tog vi en kort paus, njöt av vyerna och den fina sommarkvällen. Vid dammen började stigen; Kanalleden, som skulle ta oss tillbaka till Björnen. Redan efter första svängen blev jag överförtjust i Kanalleden. En mjukskogsstig slingrade sig längs den lilla kanalen och allt ramades in av en lummig skog. Världsklass helt enkelt!
I den vackra naturen var syret starkt och min energi återkom mer och mer för varje tramtag. Stigen var lagom svår och jag njöt av stunden. Gång på gång tjoade jag till om hur härligt det var. Och vackert, och skoj, och ja, alldeles, alldeles underbart.