Lördagsritt på Frösön.

Gång efter annan blir jag påmind om hur otroligt bra jag har det. Alla helger är inte fjällhelger utan ibland är det Östersundshelger. Minst lika bra, om än med ett annat innehåll. Omgivningarna i och omkring Östersund bjuder in till fina upplevelser.

Redan tidigt imorse rullade jag in på stallbacken. Solen började precis värma när hästarna kom in i stallet. Gosade med stoet Glöd, ryktade henne och sadlade på. Ut på stallbacken igen, fixade stiglädrena och kollade sadelgjorden en sista gång innan jag hoppade upp på Glöd.

Härligt att rida ut tidigt på morgonen, naturen vaknar och luften känns krispig. Idag blev det en ny vända och när vi red längs med en av ängarna skuttade Glöd till, helt omotiverat. Jag undrade varför och kort därefter såg jag förklaringen. I skogsdungen skyndade sig en älg att springa iväg, skönt att han sprang från och inte mot oss.

Längs skogsstigarna fick hästarna tölta, Glöd höll hög fart trots sin ålder. En pigg gammal dam som gör sitt namn rättvisa. På skogshyggena fanns det en hel del hallonbuskar som lyste röda med hallon. På marken börjar lingonen gå från rosa till klarröda. Hösten är i antågande och det ser jag fran emot.

På vägen hem ökade tempot från tölt till galopp på skogsstigarna. Fartfylld galopp som man blir lycklig av. Än lyckligare när M inte saktade ner när vi nådde ängen (där vi såklart har fått ok att rida) utan lät hästarna sträcka ut i galopp längs ängskanten. Lycka på hög nivå!

image

Goda krafter – Hej Främling

Härom dagen tipsade Katta om ett bra program på SVT.  Ett program som gör en glad och hoppfull kring det goda som finns hos människor. Se gärna det programmet.

Ett annat fint initiativ som är värt att få mycket uppmärksamhet är Hej Främling. En ideell förening som, genom olika aktiviteter, vill främja fysisk och mental hälsa för människorna på Flyktingförläggningen i Grytan utanför Östersund. Alla andra är också välkomna eftersom ett av syftena är att skapa en positiv intergration.

Om jag har förstått rätt så började allt i en liten skala med ett träningspass här och där men nu har aktiviteterna växt så det finns något nästan varje vardagskväll. Det är bland annat löpning, gympass, boxning och pysselkvällar. Privatpersoner, idrottsföreningar och företag ställer upp med kunskap och material.

Ibland anordnas utflykter till härliga friluftsområden i Jämtland. Till exempel så fick gäng hjälp av en motorcykelklubb med att åka ut till Andersön, som passagerare på hojjarna. Häftigt!

Tänk vad uppskattad Hej Främling är, människor från krigshärjade område får chans till en vettig fritid istället för att bara sitta på sina rum eller överfyllda samlingslokaler. Att Hej Främling dessutom skapar möjlighet till naturlig intergration är givetvis en stor bonus.

Med gemensamma, goda krafter kommer man långt. Det som Hej Främling har skapat och fortsätter att skapa är både beundransvärt och hedersamt.

SVT håller på att spela in en dokumentär om Hej Främling, håll utkik efter den! Spana även in föreningens Facebook för aktiviteter eller hur du kan hjälpa till. Själv ska jag börja med att sortera ut lite träningskläder att skänka och även kolla om det behövs hjälp på någon fjälltur.

Ha en bra helg!

image

Höstlängtan!

Hösten börjar knacka på dörren och sakta men säkert pocka på min uppmärksamhet. Hösten är min favoritårstid och även om jag försöker leva här och nu så kan jag inte låta bli att tänka på den underbara årstid som ligger framför oss.

Det finns många anledningar till att jag diggar hösten. Luften är krispig och fylld med syre. Naturen exploderar i starka, härliga färger. Dofter från skog och fjäll är tydliga, påminner om barndomens skogsturer med pappa.

Kvällarna blir mörkare igen, levande ljus kommer till sin rätt igen och filten blir ett ständigt sällskap i soffan. Sprakande brasor skapar mysig stämning oavsett om det är inomhus eller utomhus. Varma, stickade tröjor håller höstkylan borta och mössan åker på inför cykelturen till jobbet. Ja, vad finns det att inte gilla med hösten? 

image

Tillbaka till jobbet!

Inställning är bland det viktigaste som finns när det gäller hur vi hanterar händelser eller personer som vi möts av i livet. Vissa dagar är det tydligare än andra dagar och idag var en tydlig dag.

Min första dag på jobbet efter semestern, alltid roligt att träffa arbetskollegorna och fråga hur deras sommar varit. Svaret jag fick var ofta i stil med att vädret kunde ha varit bättre.

Själv är jag otroligt nöjd med min sommar och därför blir jag förvånad över att många väljer att fokusera på att det dåliga vädret istället för att berätta om innehållet på sommaren. Tyvärr känns just den delen som att det är en ren inställningsfråga, vi kan aldrig göra något åt väder och vind. Däremot kan vi förhålla oss till det, antingen på ett positivt sätt eller genom att sura över det vi inte kan förändra. Jag tror ni vet vad jag föredrar att välja!

image

Första dagen på jobbet efter semestern känns som första skoldagen efter sommarlovet. Jag gillar känslan att en hel termin, eller vad man nu ska säga, ligger framför en. En helt orörd termin med nya möjligheter och nya utmaningar.

Det känns som det blir spännande på jobbet framöver, det blir skoj att se var allt landar.

Friluftsmat.

Som jag berättat i några andra inlägg så uppskattar jag att laga mat utomhus när jag är ute på vandring eller något annat äventyr. Så långt som möjligt väljer jag bort frystorkad mat, då bär jag heller lite extra. Samma sak gäller på dagsturer, om möjligt brassar jag käk utomhus istället för att bara äta mackor. Förra helgens tur var inget undantag och det här var lite av vad vi dukade upp: IMG_2017

Rökt fläsk är en given följeslagare på mina utflykter, supergott att ta fram vid vilopauser. Den här gången hade jag köpt fläsk från Änge Slakteri, ett lokalt slakteri. Förra helgen var det aningen varmt men det kändes inte som det var några som helst problem att ha med matvaror som egentligen behöver vara i kylen. Rökta produkter brukar ofta hålla sig bra och därför har jag ofta med mig sådana mat.IMG_2029

Oftast får det bli förrätt när jag är ute på tur, oavsett årstid och miljö. Den här gången bjöds det på älgkorv, fransk lantbrie, Gruyèreost, ölkorv från Undersåkers Charkuteriefabrik och Finn-Crisp. Riktigt gott att mumsa på i väntan på varmrätten som första kvällen blev kycklingfajitas.

Kvällen innan hade jag fryst kycklingfiléer och när jag packade på morgonen fick dom ligga i en extra plastpåse. När det var dags att laga mat var filéerna fortfarande kalla och delvis frysta men tinade snabbt. Kycklingen skars i bitar, stektes och när den var genomstekt fyllde vi på med lök, svamp och paprika som frästes på innan vi hällde i en påse fajitaskryddor. När det blandats ihop var allt klart att äta i medhavda fajitasbröd. Hur snabbt, gott och enkelt som helst. IMG_2054

Den ena av våra två luncher lyckades jag fånga på en halvdan bild. Rökt lax, lök och svamp som stektes tillsammans med grädde. Till det hade vi Quinoa som kokades halva tiden i vatten och halva tiden tillsammans med laxröran. En rätt som tar lite längre tid och förbrukar mer gas. Kanske inte ett bra alternativ en kall vinterdag men den här gången funkade det kanon. Under en så här pass kort tur gör man av med rätt lite gas och då tycker jag inte att det gör något om vissa rätter tar längre tid. Några funderar säkert på att vi hade med oss grädde men packar man den smart så håller den kylan och när vi plockade fram den var den fortfarande ganska kall. Självklart väger den mer än mjölk/gräddpulver men på den här vandringen var vikten inget som vi behövde oroa oss för så därför valde vi färskt framför pulver.

Den andra lunchen blev superenkelt och supergod. Färsk tortellini som kokades i tomatsoppa, smakrikt och snabblagat. Soppa som man förstärker med färskpasta funkar alltid.

Till frukost åt vi havregrynsgröt och jag hade Varma Koppens hallon/blåbärssoppa till min gröt. Mjukost och mackor fick förstärka frukosten. Jag tycker att frukost är den måltid som är svårast att få till på ett bra sätt men något typ av fruktsoppa till gröten var ett vinnande koncept så det kommer jag fortsätta med.

Givetvis hade vi även med oss småsnacks såsom choklad, nötter och kakor. Te och Varma Koppen finns alltid i ryggsäcken, det känns lika viktigt som karta och kompass.

Med hyfsat enkla och lätta ingredienser fick vi till riktigt goda måltider, väl värt varenda extra gram som vi fick bära. På en kort tur som denna funkade det kanonbra, det gäller bara att använda hållbara och lätta produkter. På längre turer får man minimera vikten mer men med lite fantasi går det få till bra maträtter även där.

Mat smakar otroligt mycket godare utomhus så ut och laga mat i naturen!

Life is good!

Ibland finns det tillfällen som bara ger energi och glädje. Tillfällen som den här eftermiddagen och kvällen hamnar rakt in på pluskontot.

image

image

Eftermiddagshäng vid Nulltjärn, Vålådalen, fjällets bästa sandstrand.

image

image

Strålande sol, vindstilla, sand mellan tårna och sällskap av goda vänner. Nulltjärn är ett ställe som alltid ger mig energi, oavsett årstid!

image

Efter sanslöst god middag på Broken i Åre blev det ett uppfriskande kvällsdopp i Ullån. Life is good!

Tälttur – Jämtlandstriangeln.

Ibland går det inte med ord eller bilder beskriva hur grymt bra en fjälltur blev. Orden räcker inte till och bilderna gör inte naturen rättvisa. Precis så känns det nu när jag vill berätta om vandringen av Jämtlandstriangeln, en glädjetur av rang.IMG_2019I vanlig ordning vägrar jag hetsa när det gäller fjällupplevelser och det innebar att vi startade från Storulvån betydligt senare än vad andra kanske skulle ha gjort. Med tanke på att det var enormt många bilar på parkeringen vid Storulvåns Fjällstation när vi kom dit i torsdags så kändes det som rätt val. Många andra vandrare hade redan knatat iväg och vi var förhållandevis ensamma på väg mot Sylarna. Däremot mötte vi otroligt många som var på väg från Sylarna. Det blev en hel del hejande efter leden, jag tror att jag aldrig har sagt hej så många gånger under en fjälltur. Det märktes direkt att Jämtlandstriangeln är ett populärt område.IMG_2001

Det var en herrans massa år sedan jag vandrade i trakterna av Sylarna, så länge sedan att jag bara kommer ihåg ån Lillulvån och att det var sjukt mycket mygg där vi tältade. Jag kommer inte ihåg att jag såg Sylmassivet den gången och därför var det en mäktig känsla när massivet tornade upp sig. Det är häftigt att på långt håll se målet för dagsetappen.IMG_2009

Vandringen från Storulvån till Sylarna var förhållandevis lätt, självklart var det kuperat som det så ofta är i fjällen. Däremot saknades den där mjuka fjällstigskänslan eftersom leden är vältrampad. Vi kunde se leden slingra sig längs fjället, en led fylld med andra vandrare.IMG_2021

Över ån Lillulvån finns det en lång hängbro som inte är av trä som många andra broar i fjällmiljö. Just den hängbron och kraftledningen som leder el till Sylarna känns malplacerade mitt ute på fjället. Det blir stora kontraster på bilder, det moderna i en annars hyfsat orörd natur.IMG_1997

Med risk för att bli tjatig kan jag inte låta bli att skriva att Jämtlandsfjällen bjuder på fantastiska miljöer. Det finns liksom inget slut på härligheten. Fjälltopparna avlöser varandra, bäckarnas friska vatten släcker törsten och fjällhedens grönska doftar av ljung.IMG_2041

Första övernattningen blev vid Sylens vindskydd, ett par kilometer från Sylarna fjällstation. Middagen fixades på stormkök och maten kryddades nog med en eller annan mygga som intresserade sig för just vår mat. Solnedgång mellan fjälltoppar och dagen var fulländad.IMG_2040Fredagens vandring skulle gå mot Blåhammarens fjällstation, en något tuffare dagsetapp. Vi åt frukost i lugn och ro. Allt medan tåget av andra vandrare passerade förbi. Efter vi packat ihop tältet började även vår tur mot Blåhammaren. Redan tidigt bestämde vi att vi skulle vara noga med pauser eftersom det var otroligt varmt och kroppen skulle behöva en hel del energipåfyllnad. Vi hade ingen tid att passa så det kändes smartare att ta det lite lugnare för att hinna njuta mer av dagen.IMG_2063

Vid Enkälens vindskydd lagade vi lunch och den behövdes efter etappens första stigning. Efter vindskyddet blev det ett flackare parti innan nästa stigning började, höjdmeter efter höjdmeter för att komma till Blåhammaren.IMG_2062 Vyerna lika vackra som tidigare. Ständigt dyker nya toppar, fjällsjöar och bäckar upp. IMG_2064Dagen hann nästan blivit tidig kväll när vi kom fram till Blåhammarens Fjällstation. Vi slog upp tältet en bit nedanför stationen och snabbt fick vårt tält sällskap av andra tält. Trerättersmiddagen på Blåhammarens Fjällstation sägs vara grymt god men vi valde den enklare Farstumiddagen som serverades vid receptionen. Gulasch med surdegsbröd och kladdkaka till efterrätt, väldigt gott!

IMG_2069

Sensommarkvällen på Blåhammaren bjöd inte bara god mat och trevligt sällskap utan även ytterligare en vacker solnedgång över fjällen. Nöjda med dagen kröp vi in i tältet för vakna utvilade inför ännu en vandringsdag. Under natten drog vinden in över fjället och slet i tältduken. Lite svårt att sova men samtidigt häftigt att ligga och lyssna på den vinande vinden, nästan lika mysigt som när regnet smattrar på tältduken.IMG_2070På lördagsmorgonen valde vi återigen en långsam frukost för att låta andra vandrare komma iväg före oss. Dessutom var dagens etapp den kortaste och lättaste så vi väntade in i det längsta med att ge oss av, allt för att njuta av fjälldagen så länge som möjligt. Att plocka ihop tältet i halvstorm gick bra men det gällde att hålla hårt i prylarna så att vi fick med oss allt. När ryggsäckarna var packade började vi vandra ner till Storulvån.IMG_2076Strax ovanför Ulvåtjärns vindskydd kan man göra ett vägval, antingen ta den vältrampade leden mot Ulvåtjärn eller att ta en mindre stig längs Getryggen. Vi valde den mindre stigen och helt plötsligt hittade vi den mjuka fjällstigen. Det verkade också som vi var ensamma om vårt vägval, vi såg inga andra fjällfarare längs stigen förutom två ensamma löpare. Efter den här stigen hittade vi också ett mysigt ställe vid två bäckar, där passade vi på att laga lunch. IMG_2084

När vi kom fram till Storulvåns Fjällstation var det med många känslor. Otroligt nöjd med min fjällupplevelse, glädje över att jag har förmånen att leva nära naturen och en grym känsla från energifyllda dagar. Flera gånger under vår vandring kom jag på mig själv att ha ett stort leende på läpparna, precis som det ska vara!IMG_2079

Medan vi åt en Piggelin så klurade vi lite på vår fjällvandring. Vi båda var otroligt nöjda, taggade att hitta på flera äventyr tillsammans och rörande överens om att Jämtlandstriangeln hade lite för många vandrare för vår smak. Så nästa gång får det bli ett mindre välbesökt område. Däremot kan jag tänka mig att knata upp till Sylarna för en toppbestigning för det hann vi inte med den här gången. Ja, uppslag på äventyr och upplevelser finns det alltid!

Mot nya äventyr!

Ibland går tiden extremt långsamt och ibland racersnabbt. Det känns som det var jättelänge sedan vi bestämde det här men imorgon är det äntligen dags. Tälttur i ett av Sveriges mest vandrade områden, Jämtlandstriangeln.

Årets första sommartälttur med sällskap av en god vän vars senaste tälttur var tio år sedan. Superskoj att få dela upplevelsen med henne!

image

Eftersom det är en förhållandevis kort vandring har vi valt bort frystorkad mat. Dessutom är det så himla enkelt att få till bra måltider utan att det blir allt för tungt. Att jag är en lyxlirare som inte gillar frystorkat är en helt annan sak.

Precis som vanligt har jag stora problem när jag ska packa. Jag försöker minimera vad som får hänga med i ryggsäcken men det är svårt. Med tanke på att jag är en fryslort så tar jag hellre med en extra underställströja istället för att huttra hela natten.

Apprå på natt, pannlampan kändes extra viktig att få med den här gången eftersom det numera är mörkt på nätterna. Hoppas det blir stjärnklart också. Hur grymt är det inte att ligga utanför tältet och stirra upp mot stjärnorna?

Å så fanns där fjället Skamtind!

Nu har det hunnit gå en vecka sedan jag kom hem från Tromsö men det är först nu som jag haft möjlighet att titta igenom bilderna från kameran. Jag trodde att jag tagit många, många fler bilder och blev lite förvånad att det var så få. Att det blev få bilder kan antagligen beror på att jag hade fullt sjå med att njuta av allt som omgav mig. Hur som helst, här kommer några bilder från kameran. IMG_1938Låt mig presentera Skamtind på Kvalöya. Fjället som totalt besegrade mig, både fysiskt och mentalt. Fjället som fick mig att förstå att norska fjäll, oftast, är aningen brantare än tidigare fjäll jag vandrat. Fjället som bjöd på grymma vyer och härlig frihetskänsla. IMG_1929

Skamtind är ett ganska populärt fjäll där många vandrar till toppen och det var också vår tanke.  Det var inga problem att se stigen trots att det inte fanns några markeringar för leden upp till toppen. Bilvägen slutade nästan precis vid fjällfoten så det var bara att hoppa ur bilen och påbörja vandringen. Det här med lite lätt vandring för att komma igång och få upp pulsen existerade inte på den här turen.

Istället var det stigning från första början och pulsen skenade iväg ganska rejält. Att det dessutom var en så där 20 grader varmt gjorde även sitt till. Jag hade inte klätt mig rätt utan hade byxor och t-shirt istället för linne och shorts. Jag var ju i Nord-Norge, borde det inte var kyligare där?

 

20150730_195658[1]

 

Höjdmetrarna avlöste varandra i snabbt takt, det var konstant rätt uppför. Snabbt insåg jag att min kondition inte var kompatibel med Skamtind. Avsaknaden av kontinuerlig träning gjorde sig påmind och jag svor tyst för mig själv, hur blev det så här? Självklart vet jag svaret, tränar man inte backe så blir man heller inte bra på backe. Simple as that!

20150730_182630[1]

 

Ju högre jag vandrade ju mer sjönk mitt humör och tålamod med mig själv. Pauserna blev många, Hanna peppade mig och visade upp ett stort tålamod. En fikapaus skulle kanske lösa problemet, påfyllnad av energi brukar kunna göra susen.

IMG_1935

 

Fikapausen innehöll såväl gott fika som kloka ord från Hanna. Alltid en bra kombination. Jag bestämde mig för att fortsätta en bit till, försökte byta mentalt fokus och fokuserade på allt det vackra som omgav oss.

 

IMG_1933

 

En bit längre uppför Skamtind tog jag ett beslut. Beslutet var mer styrt av känslor än av pannben. Jag bestämde mig för att vara nöjd med den bit som vi vandrat och vända om istället för att låsa på att vi, till varje pris, skulle nå toppen. För mig var det viktigare att ha en hyfsat behaglig vandring än att nå toppen genom att pressa mig ytterligare när både kondition och pannben lyste med sin frånvaro.

20150730_183525[1]

 

Givetvis förstod jag att utsikten från toppen på Skamtind skulle vara grym och värt slitet men jag kände mig helt säker på mitt beslut. Vyerna som jag såg under vandringen räckte gott och väl, jag kände mig mer än nöjd.

För mig är det inte antal toppar, kilometer eller höjdmeter som räknas utan det är upplevelsen och äventyret som räknas. Nu låter det kanske som en förskönad efterhandskonstruktion men det är verkligen så det är för mig. Jag behöver upplevelsen och njutningen mer än en avbockad topp. Dessutom så är det ju så att Skamtind finns kvar och det betyder att om jag vill så kan jag nå toppen en annan gång. IMG_1936

Vi vandrade ner från fjället. Eftersom vi inte kände oss helt redo att vända tillbaka till Tromsö så hittade vi en stig längs vattnet som vi följde en bit. Efter ett tag försvann stigen och vi fick hoppa mellan stenblocken istället. Vi passade på att ta vår andra fikapaus. Långt bort på fjorden såg vi Hurtigrutten tuffa förbi.

IMG_1937

 

Dagen övergick till kväll och det var svårt att slita sig från den här vyn. Oaktat hur lång eller kort min vandring uppför Skamtind blev så var jag otroligt nöjd med dagen. Det blir inte alltid som man tänkt sig, den här dagen blev det ett misslyckat toppförsök på Skamtind eller så blev det en lyckade vandring på Skamtind. Vilket väljer man att se?