Som tur var…

…hade min jultomte läst ett av mina inlägg innan jul där det stod att jag ville ha egna isklättringsprylar. Under granen låg alltså ett paket med stegjärn, eller ja, ett presentkort med en rebus som innebar att mina alldeles egna stegjärn var på väg. För första gången var Add Nature inte så snabba med leveransen och mina stegjärn dök upp först förra veckan. Väntan kändes lång men det var väl värt all längtan när jag idag fick chansen att inviga dom i Silverling på Frösöberget.

Fin is i Silverling.

Fin is i Silverling.

För er som inte är inbitna klättrare kanske det är på sin plats att förklara lite om isklättring och lite om utrustningen, däribland stegjärn. Som namnet avslöjar klättrar man alltså på is, det kan vara is från vattenfall och bäckar eller det kan vara is som skapats från snökanonernas överflödsvatten. Idag klättrade vi som sagt i Silverling, Gustavsbergsbacken och där är det is som byggs upp i samband med att det sprutas snö i backen. Otroligt lyxigt att ha så nära till isklättring, det funkar hur bra som helst att sticka dit en kväll efter jobbet. Precis som med vanlig klättring finns det många ställen runt om i Jämtland som bjuder på fina isar. Några av de vanligaste är Fettjåfallet, Klövsjö och Risberget, Offerdal. Fettjåfallet är ett stort, respektingivande vattenfall där man kan höra vattnet dåna bakom isväggen. Mäktigt och lite skrämmande. Jag kan erkänna att första gången jag klättrade där började jag gråta halvvägs uppför fallet för jag tyckte det var aningen läskigt. Jag hade även tänkt ut vad jag behövde säga om jag behövde ringa efter hjälp. Kruxet var att hade vi behövt hjälp var det bara den Alpina Fjällräddningsgruppen som hade kunna fixa ett sånt uppdrag och jag hade ju med mig en av gruppens medlemmar….Jag tror jag oroade mig lite i onödan.

På väg uppåt.

På väg uppåt.

Åter till själva klättringen och vad som behövs. Precis som i vanlig klättring har man ett rep, klättersele och repbroms, här kan man använda samma som på sommaren. Men istället för små, nätta klätterskor blir det storskor eller alpinpjäxor som man kan sätta stegjärnen på. Stegjärnen är en manick med vassa spetsar på som man sparkar in i isen och på så vis får fäste. Mina nya var rejält vassa. Det gäller att inte ha bästa byxorna på eftersom det är lätt att riva sönder dem med spetsarna. Eftersom jag inte är någon Pippi Långstrump som kan klättra i taket med bara fötterna krävs det även ett par isyxor för att kunna forcera uppåt. Isyxorna har också en vass spets som man hugger in i isen och sen är det bara att klättra uppåt.

Notera spetsarna på stegjärnen.

Notera spetsarna på stegjärnen.

Idag var det första gången på över ett år som jag klättrat is och oj, vad skoj det var. Det märktes dock att det var ett tag sedan och att det är en otroligt fysisk klättring. Mina armar tog slut löjligt fort. Träningsvärken lär komma som ett brev på posten. Precis som med vanlig klättring gäller det att klättra mer med benen och spara armarna lite. Det är ganska logiskt eftersom vi har större muskler i benen men lik förbaskat glömmer jag det nästan varje gång. Isyxorna gör givetvis också sitt till att armarna tar slut fortare, det blir en extra vikt som man slipper i vanlig klättring. Det är bara att träna lite mer så blir jag lite starkare och kan klättra längre utan att bli trött. Förhoppningsvis kan jag och klätterkompis Ingela hålla vår återkommande isdejt varannan vecka. Om vi gör det borde jag bli ruggigt stark innan våren.

Så jäkla skoj!

Så jäkla skoj!

Klättra, oavsett om det är is eller klippa, är fantastiskt roligt. Det är svårt att tänka på något annat utan det är här och nu som gäller. Fullt fokus och totalt närvaro. Det är en fysisk och mental anspänning som jag trivs med. Klättringen ger mig massor av energi, en hel del adrenalin och samtidigt ett stort lugn. Grymt bra!

Givetvis hann vi fika varm choklad också.

Givetvis hann vi fika varm choklad också.

Allt det du…

…ser är mitt. Lite så kändes det idag när jag åkte slalom i Björnrike. Fler än en gång under dagen var pisten bara min och gängets, helt sanslöst!

I morse var jag i backen strax efter halv tio och möttes av ett helt orört pudertäcke. Det var riktigt schysst att få vara först i backen och få lägga de första svängarna i pudret. Mina första åk var som vanligt lite trevande men efter ett par åk var jag uppvärmd och kunde ligga på. Åk efter åk, bara mata på och åka fortare och fortare. Återigen var det otroligt lite folk i backarna vilket resulterade i maxad skidtid. Det var superlyxigt att kunna få en hel pist för sig själv, kunna ta ut carvingsvängarna och hålla fart utan att ziczacka mellan andra skidåkare.

Dagen var grym, bra skidföre och krispig kall luft. Det märks att dagarna har blivit längre, vissa av liftarna var öppet till 16.00 men vi avslutade en halvtimme innan dess. Jag hade gärna åkte den sista halvtimmen också men man ska ju aldrig åka det sista åket. Med tanke på hur trötta mina ben är just nu var det kanske klokt att sluta i tid. Kroppen är härligt slutkörd efter en dag i backen. Själen är påfylld med fjällenergi och jag längtar till nästa fjälltur. Förhoppningsvis redan om någon dag eftersom den här vintersäsongen ska nyttjas till max!

Idag var det svårt att ta kort. Vindens kyleffekt gjorde att jag höll på förfrysa fingrarna när jag tog fram mobilkameran så det gällde att vara snabb.

Idag var det svårt att ta kort. Vindens kyleffekt gjorde att jag höll på förfrysa fingrarna när jag tog fram mobilkameran så det gällde att vara snabb.

Solen försökte tränga igenom det tunga molntäcket.

Solen försökte tränga igenom det tunga molntäcket.

Jag är helt…

…klart en person som älskar vintern. Efter en trevande start märks det att kung Bore kommit för att stanna ett tag. Som jag har längtat. Änligen finns det möjlighet till en massa äventyr på snö.
image

Förra veckan fick jag lätt panik när jag insåg att vintern snart är slut. Ja,jag vet, det är fortfarande bara januari men tiden ramlar alltid iväg på tok för fort. Helt plötsigt är det slutet av april och snön har tinat bort. Ibland önskar jag att jag kunde stanna tiden eftersom jag verkligen njuter av vintermånaderna. Sol,snö och krispig luft,kan det bli så mycket bättre?
image

Tidigare i vecka…

…gjorde jag en spontantur till fjällen. Ingen plan, inget mål men med skidorna och matsäcken med mig. På vägen fick jag kontakt med fjällkompisen Katti. Givetvis var hon lättövertalad till att hänga med på en tur. Om Katti inte hade haft möjlighet att hänga med hade jag skidat lite i min ensamhet, inte det sämsta det heller.

Det blev en tur på myrarna runt Vallbo, lugnt och stilla. Det var vi och vidderna inramade av några av Jämtlands vackraste fjäll.

nisse

På vissa ställen var det mer is än snö. Lilla Nisse var som Bambi på hal is.

Magiska Ottfjället, mitt absoluta favoritfjäll. I vinter får det bli en topptur uppför Ottfjället.

Magiska Ottfjället, mitt absoluta favoritfjäll. I vinter får det bli en topptur uppför Ottfjället.

Dimman i Björnrike…

…gjorde att det knappt gick åka i mina två favoritnedfarter men som tur var fanns det en massa andra pister att variera mellan.
image

Från början åkte jag dock i den längsta backen trots dimman. Jag hade svårt att få till klockrena åk och det  berodde nog på en rad olika faktorer. Det var första gången för året,andra skidor och dimman gjorde givetvis sitt till. Det var otroligt svårt att se konturerna i snön och jag fick chansa lite på vart i backen det var bäst att åka. Jag har sällan åkt i sådan tjock dimma och efter dagens åk förstår jag verkligen varför vissa utförslopp blir inställda. Det måste vara fullkomligt livsfarligt att köra störtlopp med dåliga siktförhållandena.

Björnrike är verkligen ett kanonställe för utförsåkning. Det finns massa olika pister med varierande svårighetsgrad och liftköerna är minimala. Man får verkligen mycket utförstid under en dag. Jag tycker det är vansinne att åka på skidorter där man får stå mer i liftköer än på skidorna utför backen. Då åker jag hellre till ställen som kanske inte är lika hippa men som har minst lika kvalitativ åkning.
image

I år har Björnrikeanläggningen fixat upp sina värmestugor. Riktigt välplanerade och fräscha. Jag tror skidanläggningarna vinner på att ha bra värmestugor,det är många som hellre har med sig matsäck än köper mat i resturangerna. I våran matsäck fanns idag hemgjord gulaschsoppa och pizzabullar.Om man ska tillbringa större delen av vintersäsongen utomhus gäller det att variera man man tar med sig att äta. Soppa är helt klart ett mycket bra alternativ som värmer bra efter några kyliga åk.

I vanlig ordning krävs det väldigt lite för att jag ska vara nöjd med en dag i fjällen och jag kan glatt konstatera att jag har haft en kanondag i backen. Det blev kanske inte så många åka som det brukar kunna bli men det var ett medvetet val. Pisterna var riktigt bra,grym snö och endast ett fåtal isfläckar. Härligt!

Imorgon är en ny fjälldag med nya äventyr. Kruxet är bara att jag inte vet om jag ska satsa på ännu en slalomdag eller ta turskidorna upp på fjället. Åh,dessa ständiga lyxproblem…
image

Dagens skidåkning avslutades med varm choklad vid en sprakande eld. Mysig avslutning på en bra dag.

Väskan är packad…

… och både turskidorna och slalomskidorna har hämtats från sommarförvarningen. Om en kort stund rullar vi mot den hyrda stugan i Klövsjö och imorgon blir det äntligen utförsåkning i Björnrike. Jag får se hur jag tillbringar resten av helgen, om det blir utförs eller slettförs, det spelar egentligen ingen som helst roll eftersom jag får vara i fjällen.

Toppen på en av backarna i Björnrike. Riktigt bra skidåkning :)

Toppen på en av backarna i Björnrike. Riktigt bra skidåkning 🙂