Det är inte…

direkt någon hemlighet att jag är en lyxlirare vad det gäller mat. Jag är gammal nog att välja själv vad jag äter och när jag har det valet tänker jag inte laga mat som jag inte uppskattar bara för att det är superbilligt eller extra nyttigt. Trots att jag verkligen tycker om lyxig mat och gärna lägger en extra krona på kvalitativa , goda produkter så uppskattar jag även den vanliga svenska husmanskosten eller de allra enklaste rätterna. Jag har inga som helst problem att erkänna att jag älskar bruna bönor med fläsk, stuvade makaroner med stekt korv eller kolbulle. Som vanligt är det kontrasterna som gör livet extra njutbart, att ena dagen äta husmanskost för att nästa dag äta tre-rätters, även om det inte är helg.

När jag är ute på äventyr, stora eller små, så är det helheten som gör min upplevelsen. Det innebär allt; aktiviteten, eventuellt sällskap, naturen och matsäcken. Eftersom jag är en lyxlirare så avspeglar sig det även på mina friluftsmåltider och jag bär hellre något extra kilo än äter frystorkat. Givetvis funkar det inte om man ska vara ute allt för många nätter men det finns fler lätta alternativ än frystorkat. Det finns nog få tillfällen det är så njutningsfullt och rofyllt att äta en riktigt god måltid som ute i naturen efter en dag i friska luften.

Lördagens middag vid Bodsjön. Stekta färska grönsaker, laxpaket med fetaost och citron samt en sås på crème fraiche, rom och citron. Hur enkelt, snabbt och gott som helst.

Varma, rofyllda kvällar gör gott för själen.

När jag var…

ute och sprang i helgen skulle jag ta en ny runda till Spikbodarna. Jag brukar ha rätt bra koll men den här gången sprang jag vilse. Det var inte värre än att jag efter ett tag hittade tillbaka till rätt stig. Vad som känns värre är att jag är lite vilse i mitt liv och jag verkar inte hitta min stig. Jag trodde jag hade hittat den i höstas men det var ännu en villoväg som ledde mig vilse.

Ledkryssen brukar alltid leda mig rätt. Jag hoppas det snart dyker upp tydligare ledkryss.

Härom dagen…

ringde min kusin P. Vi hann bara prata en kort stund och det var, precis som vanligt, ett otroligt givande samtal. P är en person som står mig väldigt nära och vi har många gemensamma nämnare i våra liv. Jag är tacksam och glad över att P finns i mitt liv. Det är skönt med personer som man inte behöver börja om med när man inte setts eller hörts på ett tag. Det är precis som man nyss har setts, en grym känsla helt enkelt. Precis så är det när jag träffar eller pratar med P.

Det här inlägget ska inte handla om min kusin men däremot om en klok sak som P sagt. För ett antal år sedan pratade vi om att det ibland dyker upp personer i ens liv som senare försvinner ur ens liv. Anledningen till att vi började prata om detta var att jag var lite sorgsen över att jag hade tappat kontakten med en nära vän. Istället för att jag skulle vara ledsen försökte P få mig att se det från ett annat perspektiv. Eftersom det var några år sedan vi pratade om det här kan jag inte återge exakt vad P sa men jag hoppas att jag kan förmedla grundbudskapet, om än en något förkortad version.

P menade att varje person som jag möter i livet har olika uppgifter i just mitt liv och befinner sig i mitt liv under olika lång tid. Vissa personer kommer alltid att finnas i mitt liv men det finns inte plats för alla människor som jag möter under min livstid.

Givetvis blir jag ledsen när en viktig relation förändras eller försvinner men efter det som P sa, försökte även jag att se det på ett annat vis. Varje person har sin tid i mitt liv och om den personen försvinner så har den personen fullgjort sin uppgift i mitt liv. Jag kan välja att fortsätta att vara ledsen över det eller välja att vara tacksam över det som personen lärde mig. Det kan dock ta en stund innan jag vet vad olika personer har lärt mig. Ibland händer det också att relationer behöver pausas för att kunna utvecklas eller växa starkare.

De senaste åren har jag nog glömt bort Ps kloka tankar kring detta och ibland varit ledsen när personer eller relationer har förändrats eller försvunnit. Det är dags att påminna mig själv om att se det från ett annat perspektiv.

Tack för att du finns, P.

Jag fick precis…

ett mycket frestande erbjudande om att åka till södra Frankrike i sommar. Några veckor med sol, värme, klättring, vin och brie vore inte helt fel. Givetvis vill jag tacka ja på studs men behöver tänka lite till. Åh, vad skönt det skulle vara med ett miljöombyte och vad solbränd jag skulle bli 🙂

Just nu…

är det lite stiltje på äventyrsfronten. Det känns som det också speglar mitt liv för tillfället eftersom det inte händer allt för mycket där heller. Jag tror att det är bra för mig att ta det lugnt ett tag eftersom det senaste året gått i 110 och det har satt sina spår. Tyvärr blir det ett moment 22, jag behöver återhämta mig men samtidigt behöver jag ha saker som engagerar mig och som ger mig energi.

Den här tiden mellan vårvintern och den varma, fina våren är den del av året som jag tycker mindre bra om. En stor anledning till detta är att det är svårt att göra de friluftsaktiviteter som jag tycker bäst om. Det finns fortfarande snö i fjällen men det går knappt att åka skidor på den och det går inte heller att vandra i fjällen för att det är för blött. Klättersäsongen har inte riktigt kommit igång än. Jag längtar verkligen tills det blir torrt, varmt och soliga dagar så att jag kan klättra eller vandra i fjällen. Just nu undrar jag vad det finns för aktiviteter som passar den här tiden mellan vinter och sommar?

Nulltjärn hösten 2011. Jag frös hela natten men det var värt det när jag och M vaknade till den här vyn. En av mina favorithelger till fjälls. Jag tror att det snart får bli en tältnatt här igen 🙂

 

Lillådammen som jag och goda vännen J passerade när vi gick Björnentriangeln. En fin dagstur som går via Fröågruva upp mot Åreskutans baksida.

Ibland är…

det ganska lätt att snöa in på sina gamla, vanliga mönster eller intressen. Det är rätt tryggt i den boxen men samtidigt missar man att det finns en massa spännande saker som man inte upplevt och att man kan utvecklas genom att bryta ett invant mönster.

Härom dagen frågade en nyfunnen kompis om jag inte skulle hänga med och testa ett av hennes intressen. Just den kvällen hade jag någon extremt bra ursäkt till att inte följa med. Hon är en envis liten rackare så frågan kom upp igen och då insåg jag att det var en chans till en ny utmaning. Eftersom min hjärna tydligen tycker det är bra med nya idéer så drog den genast igång på detta och det slutade med att jag bestämde mig för att jag ska testa en helt ny sak per månad under 2013. En grymt spännande utmaning helt enkelt.

Jag kommer att behöva lite hjälp för att klara detta och jag hoppas att ni vill komma med förslag. Vissa av era förslag kanske jag redan har prövat men det hindrar inte att jag gör dem igen, de räknas dock inte in i utmaningen. Tänk på att en ny sak inte nödvändigtvis behöver vara en fysisk aktivitet utan det kan vara i princip vad som helst. Jag lovar att ha ett öppet sinne och försöka gå utanför boxen. När jag fått lite förslag och bestämt vad jag ska göra varje månad så kommer ni få se listan. Självklart kommer utmaningen att följas upp på bloggen och har ni tur kan det även bli något bildbevis.

Den här månaden är det en högrisk utmaning eftersom jag verkligen tror att jag kommer göra mig illa. Kompisen har dock lovat att det ska gå bra och jag får lita på henne. Nu är det bara att vänta på en varm, solig kväll och att kommunen sopar bort allt grus för det är dags för mig att pröva att åka longboard. Håll tummarna, det lär behövas 🙂

Även de små…

äventyren kan vara nog så spännande och viktiga. I helgen hade jag besök av gänget, det vill säga syster med man och tre barn. När jag får besök av dem är blir det tydligt att äventyren inte alltid behöver vara långt borta eller kräva minutiös planering. Kidsen är alltid supernöjda med att komma till staden och ta dagen som den kommer. För dem räcker det med att cykla till Björkbackaparken som äventyr, vilket i sig kan vara en nog så stor utmaning om man inte är van trafikerade gator och lite brantare backar.

Jag tror att vi vuxna har en del att lära av de små vad  det gäller just den här frågan. Det är inte äventyrets storlek som är viktigast utan det är att det blir av och att man får en chans till en grym upplevelse. Jag kan erkänna att jag behöver bli bättre på att nöja mig med utflykter och upplevelser i mindre format och som är närmare till hands än att ständigt drömma eller planera för de stora projekten. Därmed inte sagt att jag ska sluta upp med att drömma och planera, det ena behöver som bekant inte utesluta det andra.

Nästa vecka…

är det dags för en comeback. Nu pratar jag inte om någon stor comeback men en väldigt efterlängtad sådan. Jag har länge saknat de där träningarna där man blir både trött, smutsig och fylld av adrenalin när gänget peppar varandra till att ta i det där lilla extra. Det är flaggfotbollsträningarna som jag pratar om. Flaggfotboll är en variant på amerikansk fotboll.

För några veckor sedan nämnde jag till en av de andra tjejerna från flaggen att jag var sugen på att dra igång igen och till min stora glädje var M inte sen att haka på. Förra veckan träffades vi och pratade ihop oss om att dra igång träningarna. Eftersom M har Facebook hittade hon många av de gamla spelarna och skickade iväg ett mail om att det var dags att börja spela igen. Jag tror att M fick några svar redan samma kväll och det ska bli spännande att se hur många som dyker upp på träningen nästa vecka.

Flaggfotboll är alltså en variant på amerikansk fotboll, den största skillnaden är att vi kör utan alla de stora skydden eftersom vi är lite tuffare. Nä, skämt å sido, i flaggfotbollen får man inte tacklas som i amerikansk fotboll men däremot är blockeringar tillåtna. I övrigt är flaggfotboll väldigt lik amerikansk fotboll på så vis att man spelar med den ovala bollen, man har olika spelsystem och det finns en uppgift för alla typer av spelare. Eftersom man inte får tacklas i flaggfotboll så är det många som tror att det är en mesig sport där man bara springer omkring lite. Det är en helt felaktig bild av sporten, kroppskontakt är tillåten och det kan bli en hel del smällar när man blockerar varandra. Jag hade otaliga blåmärken när jag spelade aktivt men å andra sidan har jag nog utdelat en eller annan smäll som resulterat i blåmärken eller andra skador. Enligt Wikipedia är ”Flaggfotboll är den amerikanska fotbollens motsvarighet till innebandy och är en sport som innehåller fart, fläkt, styrka, atletik, akrobatik, intelligens, taktik och inte minst glädje”.

Onsdag den 15:e maj, kl.19.00 drar vi igång träningarna på gräsplanen vid Parkskolan. Alla är välkomna, det behövs ingen som helst tidigare erfarenhet och man behöver inte ha bollkänsla. Det enda som behövs är träningskläder, en vattenflaska och lite fighting spirit. Det är M och jag som håller i träningarna men vi kommer givetvis också att träna. Träningarna kommer bli en blandning av både flaggfotbollsövningar och fysträning. Målsättningen är att ha roligt, få ett bra träningspass och bli lite smutsig. Efter första träningspasset ser vi hur intresset är och sen kör vi på måndagar, varannan vecka. Det vore roligt att se just dig på träningen nästa vecka 🙂

Äntligen var det…

dags för årets klätterpremiär. Eftersom min goda vän/klätterkompis Ingela var ledig idag hade vi planerat att åka ut till Stuguberget om det var bra väder. Den senast veckan har jag varit som ett litet barn som väntar på jultomten med julklapparna. Jag har haft en sån otrolig längtan efter att få klättra och har kollat väderleksrapporterna var och varannan timme. I morse lyste solen och det innebar klättring 🙂

Stuguberget är ett berg där man kan klättra på många olika ställen. Det finns allt från korta, enkla leder till längre och mer krävande leder. Eftersom det fortfarande är lite kallt i luften valde vi att klättra på en klippa där solen sken. Mitt på dagen blev det så pass varmt att det gick att klättra i linne. Det känns att sommaren är på väg.

Mest prylar vinner. Jag har fortfarande en del saker att handla innan jag vinner men tack vare mina vänner har jag snyggaste repet på klippan.

Det är viktigt att kunna knyta bra åttor. Det är inte jag som gjort den här men jag tyckte att det blev en fin bild. Den hade varit ännu finare om det var mitt snyggrep på bilden.

Eftersom jag inte klättrat sedan i höstas blev det bara topprepsklättring för min del idag.