Igår eftermiddag kom…

…jag på mig själv att bryta mitt godisuppehåll utan att ens vara medveten om det. Det känns aningen skrämmande hur starkt en vana/ovana kan sitta i. Jag har varit riktigt duktig sedan den 1:a november och vare sig köpt eller ätit godis. Det ändrades igår när jag var hos min frisör. Efter hon hade fixat i färgen i mitt hår fick jag slå mig ner i fåtöljerna, få en kopp latte och läsa tidningar i väntan på att färgen skulle verka. Det här är skön stund, avslappnande och maxade egentid. Precis som vanligt fanns det en skål med choklad på bordet och precis som vanligt åt jag en choklad bit eller två, tre. Jag satt där och hade det bra helt enkelt tills jag plötsligt kom på mig själv. Ett antal tysta svordomar när jag insåg att jag klantat mig. Japp, 25 dagar klarade jag utan godis, det är inte ens en månad. Pinsamt och det mest pinsamma var nog att jag inte ens gjorde ett medvetet val utan åt chokladen av ren vana eftersom jag alltid äter godis när jag väntar hos frisören. Så kan det gå…

Boven i dramat, skålen med choklad.

Boven i dramat, skålen med choklad.

Annonser

Verkar fantastiskt smart…

…att få hem 15 kg lyxigt älgkött några dagar in på den köttfria månaden. Det var inte helt enkelt att bara stoppa in allt fint kött i frysen istället för att laga en god köttbit med ugnsstekta grönsaker och en god sås. Hmm, den som väntar på något gott…

Jag tror dessutom att mamma och B funderade på om jag var sjuk idag när jag var upp dit och tackade nej till rökt sidfläsk på lunchmackan. Det har aldrig hänt tidigare. Av olika skäl har jag valt att inte berätta om novembers utmaning för mamma och B. Det skulle vara allt för svårt att förklara den i ett hem där kött är basföda. Dessutom förstår jag knappt själv hur jag tänkte när jag hittade på just den här utmaningen, det kommer bli en svår utmaning. Jag får gång på gång påminna mig själv om vad jag får äta och vad jag inte får äta den här månaden. Det ska bli spännande att se om det här projekten har någon inverkan på min kropp.

Hur många dagar är det kvar i november??

Första november…

… är alltså här och således börjar även min månadsutmaning som jag berättade om härom dagen. Som jag skrev då funderade jag på en bonusutmaning och nu har jag tänkt klart. Istället för att hitta på en ännu en sak för november har jag bestämt mig för ett godisuppehåll och testa hur länge jag klarar mig utan godis. Jag tänkte även involvera er genom att be er säga hur långt uppehåll just du tror att jag klarar. Skriv det datum som du tror på och jag lovar att vara ärlig med att berätta när jag trillat dit igen.  Vill ni hänga på utmaningen så får ni självklart göra det!

Tydlighet är bra och därför definieras godis enligt följande; godis och choklad. Glass och efterrätter är inte godis men bör givetvis inte bli ett substitut för godis. Tips till er som ska skriva datum, jag är en riktig godisråtta men jag kan även vara extremt envis ibland. Välj själva vilket ni tror mest på den här gången…

Hmm, undrar om jag får skippa mitt traditionsenliga besök hit? Jag och Å brukar åka dit i advent, får se hur jag gör i år.

Hmm, undrar om jag får skippa mitt traditionsenliga besök hit? Jag och Å brukar åka till Tinas praliner i advent men i år kanske jag struntar i det eftersom det verkligen inte går gå in i butiken utan att smaka på chokladen. 

 

Risken med…

…att berätta om olika planer och utmaningar är att man får skämmas lite när man inte lyckas fullt ut. Just det har nu hänt mig eftersom jag misslyckats med ett helt gäng månadsutmaningar. Det enda som genomförts som planerat var longboard-åkningen. I och för sig bytte jag ut augustis utmaning till fotomedverkan i Drommen så jag får väl räkna den också. Om jag är riktigt snäll med mig själv kan jag väl säga att oktobers utmaning nästan genomförts men med en annan dans. Tanken var att lära mig rumba men det blev hip-hop istället. Jag kan dock erkänna att jag är rejält missnöjd med att inte ha genomfört resten och jag har verkligen ingen bra ursäkt. Med andra ord skäms jag och tycker det är aningen pinsamt att jag inte fullföljt mina planer.

Det hjälper dock inte att gräma sig över det som hänt utan det är bättre att blicka framåt. Det är snart dags för november och ny utmaning. Jag funderar på att köra en dubbelutmaning men ska klura lite mer på det. Det ordinarie utmaningen kvarstår, att köra en semi-vegetarisk månad och skippa allt kött. Jag har valt att inte ta bort fisk, ägg och mejeri under den här månaden. Dessutom har jag ytterligare ett undantag, att äta det som bjuds hos andra som inte har koll på mitt försök att lyckas med en hel månad utan kött. Det känns ovant, jag är ju helt såld på gott kött och vad ska jag nu ha med mig på mina utflykter istället för rökt fläsk?

Bilden säger mer än ord...

Tur att det inte är så många fjällturer i november. Då skulle jag nog sakna det rökta fläsket för mycket. 

 

Idag är…

…en annan dag, det regnar och som utlovat kommer fortsättningen om min kväll i Drommen, Bydalsfjällen. Ibland dyker det, som sagt, upp förslag som jag inte kan motstå, även om de är lite läskiga och verkligen utmanar mig. Förra måndagen dök det upp ett sådant när E förslog att jag skulle hänga med dem till Dromskåran. Under helgen hade jag och E pratat om mina månadsutmaningar och jag berättade att jag inte hunnit med den som jag skulle ha gjort i juli. E påtalade att jag kunde räkna Drommen som juliutmaningen.

Att följa med till Dromskåran är väl, i sig, ingen större utmaning men anledningen till att vi skulle dit var att de skulle ta professionella kort inför nästa lopp som AXA Fjällmarton ska lansera, Fjällmaraton Bydalsfjällen. Det var nu utmaningen dök upp, de ville att jag skulle vara med på bilderna eftersom de behövde fler personer som sprang banan under fotograferingen. De som känner mig vet att jag inte alls är bekväm framför kameran, oavsett vem som tar bilderna. De som känner mig vet också att löpning inte är min starkaste sida. Det faktum att jag skulle springa tillsammans med personer som studsar fram på fjället och att bilderna ska lanseras på en officiell hemsida gjorde inte utmaningen mindre läskig. Jag kände att jag verkligen var på väg utanför, långt utanför min box. Jag tvekade länge ifall jag skulle hänga med men eftersom ett av mina mål det här året är att utmana mig själv på olika sätt, att flytta gränserna för vad jag klarar, både fysiskt och mentalt så bestämde jag mig för att följa med. Sagt och gjort, mot Bydalen.

Innan vi gick upp till Dromskåran tog vi på oss nummerlapp och ryggsäck, allt för att bilderna skulle bli så autentiska som möjligt. Efter en stunds vandring rakt uppför var vi framme i Dromskåran och fotograf Johan Marklund påbörjade sitt arbete. Johan var otroligt duktig, lugn och kreativ. Johans lugn och de andra löparnas ödmjukhet gjorde att jag snabbt kände mig bekväm med att vara en del av teamet och att agera inför kameran. Jag trivdes kanon med de andra, vi skrattade mycket och jobbade bra tillsammans. En oväntad kväll som blev väldigt lyckad och jag är glad att jag följde med.  Det här inlägget skulle kunna bli nästan hur långt som helst men istället för en massa superlativ visar jag några av Johans bilder. Efter den här kvällen och efter jag sett alla bilder från kvällen inser jag, återigen, jag ska inte springa asfalt. Det är på fjället eller i skogen som jag hör hemma när jag ska springa!

Dynafit är en av AXA Fjällmaratons samarbetpartners och därför hade jag Dynafitskor.  Fotograf: Johan Marklund

Dynafit är en av AXA Fjällmaratons samarbetpartners och därför hade jag Dynafitskor.
Fotograf: Johan Marklund

På väg uppför, jag i täten.  Fotograf: Johan Marklund

På väg uppför, jag i täten.
Fotograf: Johan Marklund

När jag kollade igenom Johans bilder såg jag att han även smygfotograferat.  Fotograf: Johan Marklund

När jag kollade igenom Johans bilder såg jag att han även smygfotograferat.
Fotograf: Johan Marklund

Uppför Dromskåran.  Fotograf: Johan Marklund

Nedför Dromskåran, jag är återigen i täten. Inte på något sätt arrangerat på det viset…
Fotograf: Johan Marklund

Det är rätt brant uppför, det kommer bli en tuff och krävande tävling.  Fotograf: Johan Marklund

Det är rätt brant uppför, det kommer bli en tuff och krävande tävling.
Fotograf: Johan Marklund

Solnedgång och otroligt vackra fjäll runt omkring.  Fotograf: Johan Marklund

Solnedgång och otroligt vackra fjäll runt omkring.
Fotograf: Johan Marklund

Johan smygfotade igen.  Fotograf: Johan Marklund

Smygfotograferad när jag njuter av vyerna. 
Fotograf: Johan Marklund

Det finns några ännu vackrare bilder men de väntar jag med att lägga upp tills dess jag vet om de används på hemsidan.

Med några…

…dagar kvar av juni har jag utfört den här månadens utmaning, att åka longboard. Jag fick kanske inte stilpoäng men för att citera longboardtjejen F, ”du var jätteduktig och framför allt väldigt modig”. Det omdömet är jag nöjd med 🙂

Det var en grym kväll för att vara ute och vi hittade en cykelväg på Stadsdel Norr, avskilt och med några backar som hade olika lutningar. Jag testade att kicka iväg lite från början men F hävdade att det var lättare att lära sig om jag hittade balansen först genom att åka i en utförsbacke med lite lutning. F borde ju kunna det här så jag litade på henne och körde utför. Jag blev förvånad över att jag hade mer balans än jag trodde och i den backen ramlade jag inte. Att jag inte riktigt kunde bromsa är en helt annan sak. Den lilla backen körde jag rätt många gånger för att träna upp balansen.

Min käre svåger har vid ett tillfälle i slalombacken myntat uttrycken ”ingen kommer ihåg en fegis” och ”farten är din vän”. Jag tänkte att det kunde gälla även vid kvällens longboardåkning och vi gick således till en lite brantare backe. F fick visa hur det skulle gå till och därefter var det min tur. Jag tyckte verkligen inte att backen såg brant ut men oj, vilken fart jag fick upp på en gång och det var inte så himla enkelt att hålla balansen.

I första åket tappade jag balansen så jag ramlade bakåt men lyckades parera och slapp ramla. Brädan for iväg som ett skott och jag är glad att ingen fick den på sig. I det andra åket klarade att åka lite längre och även att göra en värre vurpa, den kommer att kännas av imorgon. Som tur var hade jag knäskydd för annars hade jag skrapat upp knäna rätt rejält och hjälmen skyddade från en hjärnskakning. F undrade om jag skulle åka igen efter vurpan och jag tänkte att det är som när jag rider, faller jag av så är det smartast att hoppa upp igen för annars blir det en större tröskel att komma över nästa gång. Sagt och gjort, jag tog brädan upp i backen, åkte en vända till och lyckades med en storsväng på cykelvägen. Eftersom man ska sluta på när man är på topp avslutade jag efter den svängen 🙂

Här är den, kvällens snygga longboard.

Här är den, kvällens snygga longboard.

Det första staplande åket.

Det första staplande åket.

Tur att jag även fick låna hjälm...med tanke på nästa bild.
Tur att jag även fick låna hjälm…med tanke på nästa bild.

Det blev en rejäl vurpa.
Det blev en rejäl vurpa.

Som av en händelse körde ambulansen förbi precis efter min vurpa. De kan ha sett mig för de körde förbi ytterligare en gång :)

Som av en händelse körde ambulansen förbi precis efter min vurpa. De kan ha sett mig för de körde förbi ytterligare en gång 🙂

Ingen kommer ihåg en fegis så det var bara att kliva upp igen efter vurpan och åka igen.

Ingen kommer ihåg en fegis så det var bara att kliva upp igen efter vurpan och åka igen.

Kvällens utmaning var rolig, fartfylld och spännande. Jag har testat skateboard en gång och tycker att longboard är både roligare och ”lättare” än skateboard. Det kanske beror på att det finns mer ytan för fötterna eller så handlar det helt enkelt om inställning  Longboard skulle kunna klassa in i kategorin ”saker som jag vill ha” men det finns en del annat på den listan så jag får ge mig till tåls. Hur som helst var det en grym kväll och jag hoppas få åka fler gånger i sommar 🙂

Maj försvann…

…fort som tusan och av någon outgrundlig anledning hann jag inte med min månadsutmaning. Jag har ingen som helst ursäkt men skyller lite på det fina vädret och att longboardtjejen jobbat tokmycket. Nu är det juni, regnet öser ner och jag har haft tid att klura klart på mina förutbestämda månadsutmaningar för 2013. Här är listan 🙂

  • Juni – longboard eftersom det inte blev av i maj.
  • Juli – lära mig att göra en eskimåsväng med kajak. Jag hoppas på en solig, varm dag och jag erkänner att jag är lite rädd!
  • Augusti – solovandring på fjället med minst två övernattningar. Me, myself and I.
  • September – klättra en led på egna säkringar, så kallad tradklättring. En mental utmaning som jag är tveksam till att jag klarar.
  • Oktober – pröva att lära mig dansa Rumba. Tydligen har min systers svåger snällt nog redan pratat med dansläraren om detta. Ja, jag vill gärna dansa med Anton och nej, min klänning kommer inte se ut så där men klackskorna är givna.
  • November – en vegetarisk månad. Eftersom jag älskar kött har jag aldrig haft en tanke på att bara äta vegetariskt och det kommer bli en utmaning. Jag kommer dock att äta fisk, ägg och mejeriprodukter, lite fusk men annars fixar jag det inte.
  • December – uppträda på en scen. Mer än så berättar jag inte nu eftersom det här kan bli den läskigaste utmaningen av alla.

De som känner sig modiga är välkomna att hänga med på allt förutom solovandringen. Den innehåller lite av allt, både fysiska och mentala prövningar som blir inspirerande.

I vintras var första gången som jag gjorde en topptur på skidor. Blåsigt, krävande och grymt roligt. Drommen i Bydalsfjällen blev en lagom första bestigning.

I vintras var första gången som jag gjorde en topptur på skidor. Blåsigt, krävande och grymt roligt. Drommen i Bydalsfjällen blev en lagom första bestigning.

Ibland är…

det ganska lätt att snöa in på sina gamla, vanliga mönster eller intressen. Det är rätt tryggt i den boxen men samtidigt missar man att det finns en massa spännande saker som man inte upplevt och att man kan utvecklas genom att bryta ett invant mönster.

Härom dagen frågade en nyfunnen kompis om jag inte skulle hänga med och testa ett av hennes intressen. Just den kvällen hade jag någon extremt bra ursäkt till att inte följa med. Hon är en envis liten rackare så frågan kom upp igen och då insåg jag att det var en chans till en ny utmaning. Eftersom min hjärna tydligen tycker det är bra med nya idéer så drog den genast igång på detta och det slutade med att jag bestämde mig för att jag ska testa en helt ny sak per månad under 2013. En grymt spännande utmaning helt enkelt.

Jag kommer att behöva lite hjälp för att klara detta och jag hoppas att ni vill komma med förslag. Vissa av era förslag kanske jag redan har prövat men det hindrar inte att jag gör dem igen, de räknas dock inte in i utmaningen. Tänk på att en ny sak inte nödvändigtvis behöver vara en fysisk aktivitet utan det kan vara i princip vad som helst. Jag lovar att ha ett öppet sinne och försöka gå utanför boxen. När jag fått lite förslag och bestämt vad jag ska göra varje månad så kommer ni få se listan. Självklart kommer utmaningen att följas upp på bloggen och har ni tur kan det även bli något bildbevis.

Den här månaden är det en högrisk utmaning eftersom jag verkligen tror att jag kommer göra mig illa. Kompisen har dock lovat att det ska gå bra och jag får lita på henne. Nu är det bara att vänta på en varm, solig kväll och att kommunen sopar bort allt grus för det är dags för mig att pröva att åka longboard. Håll tummarna, det lär behövas 🙂