Sol, vind och vatten.

Ett genomgående tema på min road trip har varit att jag stannat till i närheten av olika vattendrag. Det har varit sjöar, älvar och forsar. Igår kompletterade jag vattentemat med en dag vid havet på västkusten. I några dagar hälsar jag på en kompis som bor mellan Varberg och Kungsbacka så havet är väldigt nära och det finns många stränder att välja mellan. Och bara så ni som kan er västkust så insåg jag i går att jag fortfarande är i Halland, erkänner att jag inte har superkoll på den här delen av landet.

SONY DSC

Igår hittade jag en lugn sandstrand i närheten av havsorten Åsa där jag tillbringade större delen av dagen. Jag var i princip helt ensam på stranden och njöt av att känna lugnet som sol, vind och vatten ger mig. Solens strålar gjorde att havet glittrade lekfullt och vinden blåste i mitt hår. En lätt doft av saltvatten och tång samsades med doften av det nybakade brödet som jag handlat på det lokala bageriet i Åsa. På min prickiga strandfilt läste jag tidningar och skrev i mina anteckningsböcker. Jag har ofta med fina anteckningsböcker när jag drar ut på olika äventyr eftersom det är då som mina tankar svävar fritt och förutsättningslöst. Dessa tankar vill jag gärna fånga och det gör jag genom att skriva ner dom i fina skrivböcker.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Om jag av någon anledning inte kunde bo nära fjällen hade jag behövt bo nära havet istället. Havskänslan är inte riktigt lika stor och mäktig som min fjällkänsla men den påminner starkt om den. Ju äldre jag blir ju viktigare känns det att få bo nära naturen. Jag älskar storstaden och den puls som den ger men det är nära naturen som jag hör hemma på riktigt.

Annonser

En avstickare till Visingsö.

Nu har jag hamnat på den västra sidan av Sverige men innan dess har jag besökt en del andra delar av vårt vackra Sverige. Min tanke är att dela med mig av bilder och upplevelseberättelse från olika ställen, vissa ställen får inlägg i ordning och andra i oordning men så får det bli. Den här semestern är ju ett prov på min förmåga till spontanitet och att undvika allt för mycket planerande så då verkar det logiskt att inläggen också får spegla det.

Ett av mina planerade mål med semesterns road trip var att hälsa på en vän och hennes familj i Växjö. Jag hade valet att köra mellan Vänern och Vättern eller välja den östra sidan av Vättern. Av någon anledning valde jag den östra sidan och det är jag glad för eftersom jag då kom på att jag kunde göra en avstickare till Visingsö, en ö mitt ute i Vänern.

SONY DSC

Efter en del avkrokar mellan Nora och Gränna hade det hunnit bli tidig eftermiddag innan jag körde på färjan mellan Visingsö och Gränna. Det märktes återigen att semestrarna inte på något vis är slut eftersom färjan var helt full med bilar och människor. Väldigt många människor valde att lämna bilen på fastlandet och hyra cykel på Visingsö för att ta sig runt. Nästa gång som jag besöker ön tänker jag också göra så eftersom ön är väldigt cykelvänlig men den här gången gick jag en hel del istället.

SONY DSC

SONY DSC

Visingsö fångade mitt hjärta på en gång, naturen var härligt lummig i skogarna och mäktigt karg på vissa strandremsor. På min kvällspromenad hamnade jag på en öde sandstrand där det fanns en brygga med utflyktsbord. Där var vinden stark, vågorna slog mot strandkanten och länge satt jag på bryggan. Där kändes naturen mäktig och stark, precis så där som den kan kännas på fjället. Just vid såna tillfällen känner jag mig extra levande, tankarna kan vandra helt fritt och livet känns enkelt.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Efter en god natts sömn på ett mysigt vandrarhem fortsatte jag att utforska ön i väntan på att färjan skulle ta mig tillbaka till fastlandet. Innan jag ställde bilden i hamnområdet hade jag besökt några små gårdsbutiker. Eftersom jag hade en stund kvar tills dess att färja skulle avgå passade jag på att strosa i hamnområdet och längs stigarna däromkring.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Återigen satte jag mig vid vattnet och njöt av att höra vågorna mot klipporna. Även om jag var väldigt nära folkmyllret i hamnen kändes det som jag var helt ensam. Inget sorl eller trafikbuller hördes utan allt som hördes var naturens egna ljud. Som avslutning på ett bra dygn på Visingsö åt jag lunch längst ut på klipporna i hamnen. I en av hamnbutikerna köpte jag en tunnbrödsrulle med rökt sik, romsås och kokt potatis. Den smakade förträffligt och smakerna förstärktes av den fina inramningen med sjöutsikt och vågskvalp.

Grusvägen till Älvdalen.

Förra onsdagen packade jag in mina saker i min lilla blå bil för att ge mig ut på road trip till södra Sverige. Den första dagen kom jag inte så långt utan mellanlandade i stugan i Björnrike innan jag begav mig vidare. I några veckor har jag klurat på vägval och funderat på vad som blivit bäst. Även om tanke var att resan skulle vara så spontan som möjligt så kändes det bra att ha en grundriktning på färden, mest för att faktiskt komma söderut och inte hamna helt tokigt. På fredagsmorgonen när jag gjort min matsäck tittade jag återigen på den stora vägkartan och bestämde mig för att köra mot Sveg för att därefter vika av mot Lillhärdal och på så vis komma in i Dalarna. Den ”vanliga” vägen från Jämtland till Mora är annars E45 men den har jag redan kört många gånger och valde därför bort den.

Med matsäck i bilen och kartan på sätet bredvid så vinkade jag hej då till stugfolket och startade resan söderut. När jag kom ut på den riktiga vägen smög ett glädjerus och en förväntan på mig, att jag äntligen var på väg. På väg på road trip, helt ensam, utan krav eller förväntningar men med stora möjligheter att få uppleva Sverige på ett sätt som jag inte gjort på väldigt länge.

I Sveg märktes att semestrarna inte är slut och det var kö för att få tanka på bensinmacken så jag körde vidare. Husvagnar, långtradare och husbilar trängdes i korsningen med oss vanliga bilister men så snart jag svängt av E45:an blev jag ensam på vägen. Det verkade bara vara jag som skulle köra mot Lillhärdal och helt plötsligt kändes det ganska ensligt längs vägen men det var inget alls gentemot vad jag skulle känna om ett tag.

SONY DSC

SONY DSC

Utsikten längs den slingriga vägen varierade, det var vackra sjöutsikter, kalhyggen och en hel del skog. Rätt snabbt var jag framme i Lillhärdal och där var det dags för vägval. Jag kunde välja mellan att köra via Särna eller en kortare väg tvärs genom den djupa skogen i Dalarna. Jag valde den senare, den mindre och krokigare vägen. Om jag hade känt mig ensam längs Lillhärdalsvägen så var det inget mot vad jag nu kände mig. Jag mötte inte en enda bil tills dess att jag var nån mil från Älvdalen. Ganska snart förstod jag varför jag var den enda som valt den här vägen, det var ombyggnation av vägen. Grus, grus, grus och stora stenar var det som jag omgavs av under ett par timmar och bara då och då fanns det korta sträckor på fin asfalt. Mer än en gång ångrade jag mitt vägval men det var samtidigt så himla vackert och ensligt att jag inte ångrade mitt vägval för en sekund.

SONY DSC

SONY DSC

Jag stannade titt som tätt och njöt av den fina naturen och ödsligheten. En informationstavla berättade för mig att jag var i Dalarnas vildmark där både björn och varg huserade. Jag såg flera stigar som jag vill vandra någon gång när jag har sällskap. Dalarna är ett landskap som jag ser fram emot att utforska framöver, jag tror att det finns mycket fint att upptäcka där.

En av mina tankar med min resa var att svänga in på små fäbodar eller hembygdsgårdar för att fika eller handla mathantverk. Eftersom det är svårt att veta hur ofta dessa dyker upp hade jag för säkerhets skull packat matsäck. I fredags var jag glad för det eftersom fikaställena lyste med sin frånvaro. Men det gjorde inget utan istället valde jag platser för fikapauser med omsorg. Min lunch åt jag vid en ån medan gofikat avnjöts med utsikt över Dalälven. Just den här delen av dagen var jag supernöjd med, det är verkligen härligt att kunna välja var en pausar och njuta av vackra vyer.

SONY DSC

SONY DSC

Efter några timmar knagglig grusväg i Dalarnas vildmark var jag framme i Älvdalen och vägen till Mora. Trafiken tätnade, milen rullade på och plötsligt var jag framme i Mora. Det märktes att Mora är en populär semesterort, mängder av turistbussar och husbilarna var återigen många. Jag valde medvetet bort att strosa i Mora utan körde vidare söderut. Vid fikapausen innan Mora hade jag tittat på kartan och bestämt mig för att köra den södra sidan av Siljan mot Leksand. Avfarten för den vägen skulle vara strax efter Mora så döm av min förvåning när jag helt plötsligt insåg att jag var i Vansbro och helt missat Siljansvägen. Istället för en biltur läns Siljan med många chanser till olika utflyktsmål bjöds jag på skog och en och annan glimt av Vanån. Strax efter att jag förstått att jag missat Siljan, Kopparberg och Grängesberg så kände jag mig ganska besviken och dippade lite i motivation. Just där och då blev jag ganska sur och det höll tyvärr i sig ett bra tag. Dessutom blev eftermiddagens fortsatta val inte heller helt rätt men om det berättar jag en annan dag.

SONY DSC

Nu är det snart dags – Road trip 2016

Tidigt i våras bestämde jag mig för att tillbringa sommaren i Sverige och främst i södra Sverige. Eftersom jag ville se mer av Sverige så bestämde jag mig för en road trip. Fördelen med road trip är att jag kan anpassa vägval efter humör och vad vägarna har att erbjuda. Mitt stora mål är att undvika europavägarna och strunta i tiden.

Det känns som det var väldigt länge sedan som jag bestämde mig för den här semestern. Men nu är det dags! Ikväll har jag varvat kartaläsning med att packa. Det är löjligt svårt att packa eftersom jag inte riktigt vet vad kommande veckor har att erbjuda. Det blir nog några naturupplevelser men det blir nog mer gårdsbutiker och strosande längs strandpromenader. Jag har inga förväntningar utan tänker ta dagarna som de kommer. 

Jag har ändrat resrutten och första bestämda mål är Växjö men vägen dit är obestämd. Hemvägen blir via Halmstad, Göteborg, västkusten och norra Dalarna. Jag fick några fina tips när jag i våras berättade om min road trip men nu när det är sommar så kanske ni har kommit på fler. Berätta gärna! 

Kärlek!

Ord kan omöjligtvis beskriva gårdagen. Helt galet vackert, manchester i vissa pister, nästan sockernsnö i andra och en klarblå himmel. Hela dagen!

Under dagen guidade Johanna och Sofia från Systrar i Bergen oss för att ge oss koll på det enorma systemet. Ovärderligt!

Gårdagens bästa…..att jag har fem skiddagar som denna kvar! Och att en sån här upplevelse ger grymt mycket energi. Alperna har verkligen fångat mitt hjärta, igen!

Edit: Jag började med 7 vackra bilder, wifin ville ej det, minskade med en åt gången och nu, ett dygn senare, är det ingen. Så kan det gå. Men tror mig, det är galet vackert!

Att resa ensam.

Otaliga är gångerna som jag rest ensam. Ibland bara inom Sverige men även flera gånger till USA och genom USA, en gång till Island och nu senast till Tromsö. Fler än en gång har jag önskat mig sällskap, framför allt på långresorna över Atlanten. Väl framme vid resmålet har saknaden av resekamrat inte känts så stark eftersom jag rest till vänner som mött upp vid flygplatsen eller tågstationen. Det har känts som jag är hemma trots att jag är borta.

Att resa ensam har varit naturligt för mig, det är så det har fallit sig och jag har anpassat mig efter det. Aldrig någonsin har jag känt mig otrygg i att resa ensam och det har varit en skön känsla. 

image

Med lite drygt en månad kvar till min skidresa till Alperna börjar resfebern göra sig påmind. Märkligt nog blandas resfebern med en lätt oroskänsla och lite otrygghet. En skum känsla som aldrig infunnit sig tidigare när jag varit ute och rest, oavsett om jag rest ensam eller med sällskap.

Ikväll funderade jag på vad det kunde bero på. För mig är svaret lika enkelt som självklart. Även denna gång gör jag resan ensam men det finns en stor skillnad mot mina tidigare resor. Den här gången möts jag inte av mina vänner när jag kommer till resmålet utan av okända människor som arrangerar skidresan. Under en hel vecka kommer jag att umgås och åka skidor tillsammans med personer som jag aldrig tidigare har träffat. Det är därför som en viss oro och otrygghet har dykt upp. Så enkelt är det och kanske också väldigt naturligt. Vem skulle inte vara lite pirrig över en sån grej?

image

Förutom att jag är aningen nervös över att umgås med helt nya personer så ser jag också fram emot att träffa resten av gästerna på den här skidresan. Oftast är det berikande att lära känna nya människor, alltid lär jag mig något nytt eller får nya infallsvinklar.

Det vore spännande att få läsa om dina erfarenheter kring att resa ensam så berätta gärna!

image

En tidig julklapp.

I takt med att utförsåkningen fått en mer framträdande roll i mitt liv så har även suget på en skidresa ökat. Givetvis har det varit en resa utanför Sverige som lockat mest eftersom jag har nära till bra skidåkning i Sverige. Efter en hel del klurande och prioriteringsfunderingar valde jag att sluta vela och helt enkelt unna mig en skidresa i Alperna. En veckas skidåkning i början av 2016, det känns som en bra början på det nya året. 20130712_111820Jag har bara varit i Alperna under sommaren och då blev jag helt betagen av bergsmiljön som jag upplevde i Chamonix. Med tanke på detta finns det en viss chans att jag blir än mer betagen av Alperna när jag besöker bergen vintertid. Snö och skidåkning, det kan ju bara bli en match made in heaven!20130712_104927 Att boka den här skidresan kan vara ett av mina bättre beslut den senaste tiden. Nu håller jag tummarna för att det dimper ner snö här hemma snart, jag behöver åka en hel massa slalom för att få uthålliga skidåkarben inför resan!

Resetips önskas!

image

För ett tag sedan dök en känsla upp, känslan av att vilja resa. Upptäcka nya resmål eller besöka tidigare ställen spelar mindre roll. Likaså kvittar det om det är utomlands eller i Sverige. Oavsett vart man reser blir det en ny upplevelse och det är det som är så himla roligt.

I vanlig ordning är valen många och jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Kanske ni har några bra tips? Och vad man kan hitta på när man väl är där?

Fjellheisen och Tromsö Skyrace

Inför resan till Tromsö fick jag flera förslag på vad jag kunde hitta på. Bland annat tipsade Sara,Träningsglädje om att åka upp med Fjellheisen till Flöya och spana in utsikten därifrån. Fina vyer kan jag aldrig få nog av så jag tyckte att det tipset var väl värt att testa och idag fick Flöya stå som värd för en söndagstur.

image

Hanna och jag valde dock bort linbaneturen på väg upp utan knatade istället en stig upp. Stigen var bitvis brant och ständigt omgiven av enorm grönska. Just idag var vyerna inbäddade i mjölkvit dimma och så såg det ut även uppe på Flöya.

image

Jag trivs på fjället oavsett väderförhållande och miljö så trots uteblivna vyer gick det ingen som helst nöd på mig idag. Det vara bara att anpassa sig, extra tröja på och ståfika.

image

Under vandringen kunde jag inte låta bli att fundera på var det skulle passa bra att slå upp ett tält för en övernattning. För nog vore det häftigt att komma tillbaka till Tromsö och göra en tälttur.

image

Förutom strosande på Flöya passade jag även på att hejja på löparna som deltog i Tromsö Skyrace. Den långa banan var cirka 45 kilometer och den korta cirka 20 kilometer. Lägg därtill ett antal höjdmeter!

image

Det är andra året som man kör Tromsö Skyrace och deltagarantalet har vuxit sedan dess. Jag är helt övertygad om att det är ett häftigt lopp att springa men i dagsläget är jag inte ett dugg peppad på att springa ett så pass krävande lopp. Däremot kan jag tänka mig att vandra banan om tillfälle ges framöver.

image

Vi valde att åka med Fjellheisen nedför fjället. Helt plötsligt dök Tromsö upp och det var skoj att få se ön från ett annat håll eftersom jag tidigare bara sett ön från Kvalöya.

image

Tillbaka på Tromsö promenerade jag längs kajen. När jag blickade upp mot Flöya var toppen fortfarande täckt i dimma. Jag får helt enkelt åka dit en annan gång för att spana på utsikten. Hur som helst har det varit en bra söndag!

Skamtind, Kvalöya

image

Några bilder från torsdagens tur på Skamtind, Kvalöya. Upplevelseberättelse och fler bilder kommer när jag är hemma i Sverige igen.

image

Strålande sol, vindstilla och magiska vyer. Livet de lux!

image

Fikapaus med fjordutsikt!

image

Snirklig väg ner till Rekvik. Mer vågigt grus än någon annan väg jag åkt på. Som tur var höll Hannas bil ihop så vi kunde åka på nya äventyr nästa dag!