#livet ftw

Det finns få saker som jag tror är så viktiga som att låta upplevelser och känslor få ta plats och att tillåta sig själv att landa i dessa upplevelser och känslor. Det är en del av livet och den delen av livet behöver få olika stort utrymme vid olika skeenden i livet.

I några månader har jag valt att landa ännu mer i mitt liv och verkligen lyssnat på vad min kropp och själ behövt. Det senaste året har varit en krokig och gropig väg med upplevelser och utmaningar kantat av glädje, sorg, frustration, inspiration och utveckling. Helt enkelt det som kallas för livet!

Mitt sätt att hantera allt det som livet innehåller är att vara än mer noga på att lyssna på mina egna behov. Det gör att jag landar och känner mig grundad i mig själv även när det blåser storm runt omkring. Ens egna behov kan se så olika ut från dag till dag och därför tycker jag att det är extra viktigt att vara medveten om varför en väljer att göra olika saker. Är det för att jag mår bra av det eller är det yttre förväntningar? Jag väljer bort yttre förväntningar så långt som det bara går och det gör att jag har en balans i livet som jag är jäkligt nöjd över.

Givetvis är naturupplevelser en stor del av mitt sätt att hantera livet och jag är oändligt tacksam över att jag har naturen runt knuten. Där hittar jag alltid energi och glädje samtidigt som det finns utrymme för tårar. Från min balkong och mina fönster ser jag fjälltoppar. Jag behöver inte ens dra ut på fjället för att få njuta av vyerna. Att bo i fjällmiljö är som att vara inbäddad i ett stort, fluffigt fjälltäcke som ger mig värme och lugn, varje dag, oavsett om jag stannar hemma i mitt hem eller om jag är ute på äventyr. Det är en fantastisk känsla.

Det har tagit några månader att landa i det som livet bjudit på det senaste året och jag har försökt att inte stressa i processen utan har låtit den få ta den tid den tar. Det har varit många olika delar i den här processen där varje del har fått sitt utrymme, på sitt sätt, vissa har tagit mer energi än andra och jag har lärt mig så otroligt mycket under resans gång. Med mig på resan har jag haft personer som betyder mycket för mig. Jag är tacksam för att jag har just dessa personer i mitt liv eftersom det gör livet så mycket lättare, roligare och mer inspirerande!

Igår var jag ute på fjället på en tur med Östersundskollegor. I slutet av turen säger en av dom ”Du, Katrin, det känns som du har hittat hem”. Ja, exakt så är det, jag har hittat hem och även landat i allt det som hänt det senaste året. Det är en så jäkla skön känsla! #livetftw

Foto: Katarina Jansson

 

En helt vanlig vinterdag i november.

I fredags tog jag en semesterdag, lite spontant sådär och helt utan planer förutom att jag ville åka till fjällstugan i Björnrike. Med mig i bilen hade jag några olika skidor utifall att jag fick för mig att åka skidor. Även om snön öste ner hela helgen och det var som gjort för att åka skidor så valde jag att inte åka skidor alls den här helgen. Istället blev det sovmorgnar, långfrukostar och promenader i det vackra snölandskapet.

Några hundra meter från fjällstugan finns en stig som följer en bäck. Stigen ligger långt ner i en bäckravin och när man kommer fram till stigen känns det som att man är i en helt annan värld. En sagovärld som är långt ifrån verklighetens brus. I söndags pulsade vi genom snön till stigen och följde den längs bäcken. Istappar hängde lite här och var i bäcken men ännu forsade vattnet fram bland snötyngda stenar.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Söndagens promenad var utan stress eller måsten, den fick ta den tid som den tog. Naturen utforskades i stilla mak. Den fluffiga snön var omfamnade och jag kände mig så där rofylld som jag ofta gör en vacker vinterdag. Utan tider att passa fick sinnena ro till att njuta av ögonblicken. Samtalen fick det utrymme som behövdes. Min kropp fylldes av välbehövlig energi inför kommande veckor. En söndagspromenad i stillhetens tecken och det var precis vad jag behövde just den här helgen.

SONY DSC

SONY DSC

Efter några timmar i den trolska skogen var det dags att vända hemåt. Det lätta snöfallet fortsatte under tiden som det började skymma. Jag blickade ut från altanen, bort mot fjällen och var rackarns tacksam över en fin söndag. En enkel dag med så mycket vackert.

SONY DSC

 

Tisdagspepp från Stockholm. 

Den här veckan är jag i Stockholm på utbildning. Även om jag är ett naturbarn så trivs jag också här i Stockholm. Framför allt gillar jag att utbildas och på så vis utvecklas. 

Förra utbildningsomgången avslutade vi med att ge varandra feedback. Vi fick enskilt fundera en stund innan vi skrev vad var och en i gruppen bidrog med och vad en ville se mer av hos den personen. Därefter fick vi mingla runt i rummet och dela med oss till varje person vad vi skrivit och få lyssna på vad den andra skrivit. Alltså en samtal mellan två personer där feedback var fokuset. 
I grunden låter det som en himla enkel övning men samtidigt var den väldigt utmanande och givande. Vi hade endast hade träffats under sju utbildningsdagar och det var svårt att veta hur personlig det gick att vara. Jag tycker att feedback är viktigt så därför satsade jag helhjärtat på uppgiften och blev otroligt glad under minglet eftersom alla andra också hade gjort det. Dessutom blev det tydligt att feedback kan lyfta och utveckla människor. Flera gånger hördes glada skratt i vårt klassrum och samtalen var innerliga. Själv fick jag vid några tillfällen tårar i ögonen för att det kändes så starkt att få höra viss feedback, glädjetårar blandat med bekräftelsetårar.

När jag senare på eftermiddagen flög hem reflekterade jag på orden som sades till mig och kände mig stolt över mig själv. Feedbacken hade varit en rejäl egoboost och även en tankeställare vad det gäller mina utvecklingsområden. För mig var det dessutom helt rätt i tid att få höra allt det mina kurskamrater sa till mig eftersom jag har det lite tufft för tillfället. 

Jag tänker lite så här, hur ofta ger vi varandra feedback i vardagen? Visst är det lätt att säga att någon har en fin tröja eller att någon gör ett bra jobb. Men, hur ofta berättar man för en person vad den tillför i ens liv eller i ett sammanhang? Och hur ofta berättar man för en personen vad en vill se mer av/hos den personen? Jag tror att det kan vara väl värt att då och då verkligen ge personer i ens närhet feedback på detta enkla sätt. Sen är jag fullt medveten om att feedback inte är enkelt och att det är viktigt att göra det på rätt sätt och i rätt forum. Men, om en gör det med ärlighet och respekt för den andra personen och i ett sammanhang där det finns tid för uppföljning så tycker jag att det oftast bara finns vinster. 
Våga testa och framför allt våga ta emot feedback. Fråga personer i din närhet vad dom tycker att du tillför och vad dom vill se mer av. Jag lovar, det är inte farligt utan utvecklande och givande. Berätta gärna i kommentarsfältet eller i ett eget inlägg om dina erfarenheter av feedback. 

Sol, måne och vatten.

Det finns kvällar och så finns det kvällar som skapar en känsla så varm att den nästan går att ta på. Kvällar som är energifyllda, vackra och som länge finns kvar i minnet. I tisdags var just en sån kväll och jag ville att den aldrig skulle ta slut. Jag och min vän Katta hade bestämt att ses efter jobbet för middag. Jämtland radar just nu upp sanslösa kvällar och vi valde därför att packa ryggsäckarna med stormkök, mat och förstärkningsjacka för att sedan gå ner till Storsjöns strand.

Vid strandkanten packade vi upp våra saker och brassade käk. Allt medan solen speglade sig i Storsjön och fiskarna vakade i den spegelblanka sjön. Västerut syntes siluetterna av Bydalsfjällen och solen lyste stark på en klarblå himlen. Redan när vi kom ner till stranden förstod vi att kvällen skulle bjuda på en magisk solnedgång och så rätt vi fick. Vad vi inte visste var att månen också ville visa upp sin allra bästa sida. När vi satt på en stor sten en bit ut i vattnet visste vi knappt åt vilket håll vi skulle vända oss. Västerut var solnedgången stark och österut skapade månen ett magiskt ljus. Det var en helt fantastisk kväll och en påminnelse om allt det vackra som naturen skapar. Kvällar som i torsdags ger mig styrka och jag är tacksam över att jag får njuta av stunder som den i torsdags.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Det viktiga i livet.

Stora delar av min sommarsemester tillbringade jag längs Sveriges vägar, ensam i min bil med radiopratare och mina egna tankar som sällskap. Det var bra för mig att få mycket tid till egna tankar och reflektioner eftersom våren och försommaren har tett sig aningen galet och hetsig. Jag ska vara ärlig, egentligen har det senaste året varit ett stort, stort tankeår där jag verkligen har omvärderat mycket och försökt landa i dessa insikter. Bitvis har det varit en känslomässig berg-och dalbana.20150722_182402

Alla timmar i bilen under sommarsemestern har sorterat bland insikter och tankar. Mina funderingar har jag även fått chans att dryfta med goda vänner som är kloka och ärliga. Genom samtal med vänner, mycket tid i naturen och längs vägarna har jag, återigen, kommit fram till vad som är viktigt i just mitt liv. Och även om jag inte delar med mig av alla mina tankar här i bloggen så kommer här en glimt om hur jag tänker.

  • Mig själv: Det kan tyckas självklart att man är viktig i sitt eget liv men ibland behöver jag påminna mig själv om att våga sätta mig själv i första rummet. Jag menar inte att jag tänker bli en ego-trippad person som bara gör min grej utan hänsyn till andra men jag behöver göra val för mig och ibland kanske det inte matchar andras förhoppningar eller förväntningar.20150727_125131
  • Relationer: Oavsett om det är vänskap,familj eller en kärleksrelation. Jag vill lägga mer tid på relationer som är på riktigt och med personer som uppskattar mig för den som jag är. Det kan tyckas krasst men jag har medvetet valt bort och kommer fortsätta att välja bort relationer som är ensidiga eller som slukar energi. Jag menar inte att jag enbart vill umgås med personer som alltid är glada och uppåt men relationen som sådan behöver ge energi. Det ska liksom inte bara vara uppförsbacke för att få till en fungerande relation.  Jag backar inte för känslor, oavsett glädje eller sorg, men det är en skillnad på det och på en relation som bara slukar energi. Livet är sällan svart eller vit, det är inte relationer heller och jag tycker det är viktigt att finnas för varandra i medgång och i motgång. Det är just den här delen som jag sett bli så tydlig de senaste åren och nu väljer jag bort relationer med personer som inte kan hantera detta. Just relationer och vänskap är ett komplext ämne som det finns massor att skriva om.20151003_134446
  • Aktiv, glädjefylld och meningsfylld tillvaro: Jag började med att skriva fritid men ändrade det till ordet tillvaro. Jag vägrar att leva ett liv som endast baseras på min lediga tid, jag vill att min tillvaro ska kännas viktig och energigivande oavsett dag i veckan eller tid på dygnet. Jag förväntar mig inte äventyr varje dag utan bara att både jobb och fritid ger en meningsfylld tillvaro. Exakt hur jag kommer dit eller vad som behövs har jag inte funderat klart kring men tankar om förändringar finns och det känns spännande.

SONY DSC

Hösten har ofta känts som en nystart, mer så än nyåret och i år känns det extra tydligt. Spännande och utmanande!

 

Älskade, vackra höst! 

Redan för några veckor sedan kunde jag ana att hösten var på väg och jag kände höstglädjen göra sig påmind. I den meteorologiska årstiden börjar hösten den 1 september och det är ju idag! 

Det finns så mycket som jag älskar med hösten och den är verkligen mina favoritårstid. Många av mina tydligaste och finaste barndomsminnen är från höstarna. Hösten är också den årstid där saknaden efter min pappa är som allra, allra störst och i år mer än någonsin.

 Allt som andas höst påminner om min pappa som var en jägare och skogsmulle av rang. Jag tror att pappa är den största anledningen till att jag älskar hösten så mycket. Som jag önskar att han fanns här för att dela mitt stora friluftsintresse och passion för naturen. 

Äventyr med guldkant.

Ibland känns det lite uttjatat att skriva att jag älskar kontraster och att jag gärna lyxar lite på mina äventyr i naturen men det är lätt att förespråka något som jag gillar. Oavsett om det är vid en bergsklippa, på fjället eller vid vatten så ser jag ingen som helst anledning till att inte unna mig det där lilla extra som sätter en extra guldkant på turen. Det är ofta väldigt enkelt och ger ett sånt fantastiskt mervärde att jag ser till att unna mig det.

För mig handlar guldkant på turerna ibland om att ha riktigt bra mat, gärna lokalproducerat och färsk mat så långt som möjligt. Men det finns andra sätt att höja turerna till en extra nivå och här kommer några av mina tips:

Nu framemot sensommaren börjar det skymma. Om man bor i stugor så märks det extra tydligt att det börjar att bli mörkare men även om man sitter utanför tältet så blir det lite skumt framemot kvällen. Då är det både mysigt och lyxigt att plocka fram värmeljus ur ryggsäcken. Att sitta på fjället med tända ljus, det är svårslaget och det är lätt att fastna i ett meditativt humör när man tittar in i lågans sken.

Välja tältplats med omsorg. Känslan av att vakna på morgonen och titta ut på en magisk vy är underbar. Länge, länge finns minnet av de bästa tältplatserna kvar. Om jag hittar en fantastisk tältplats så har jag svårt att slita mig därifrån.

20140906_174408_3

Att tillåta turen att ta den tid den tar. Det är bättre att bestämma sig för att man kommer fram när man kommer fram istället för att stressa igenom turen. En guldtur är den tur där det finns möjligheter att stanna på fina utsiktsplatser, oavsett hur många det blir. Tiden är oväsentlig på vandringar och den enda gången som jag känner att det finns anledning till att skynda sig är när det är flurväder.

Stanna upp, pausa och låta alla sinnen få ta del av naturen. Sällan är mina sinnen så skarpa som ute i naturen. När jag ligger ner på fjällheden hör jag allt i den stora tystnaden. Min kropp känner sig avslappad och tar in alla intryck, stora som små. Vinden, dofterna, färgerna, ljuden, vyerna och smakerna. Sinnena är på topp i naturen och det är en av dom främsta anledningarna till att jag trivs så bra där. Avkopplingen är oftast totalt och sällan känner jag mig så levande som jag gör i naturen.

Ta med en pocketbok ryggsäcken eller i kajaken. Jag tycker det är otroligt lyxigt att ligga i tältet eller ute i naturen och läsa. För mig är det avslappnade att läsa och det i kombination med naturupplevelse är en oslagbar kombination. Ibland har jag valt bort toppturer för att ligga vid fjällets fot och läsa en bok. Jag har inte känt att jag missat något utan snarare tvärtom, att jag fått en härlig kvalitativ stund för mig själv.

20130903_154248

Mitt absolut bästa tipset är att välja turer som passar dig och välja en miljö där du trivs. Personligen försöker jag välja områden där det är färre personer som vandrar. Det är betydligt lättare nu på sommaren oftast inte är lika väderberoende som på vintern. Jag har ett arbete där jag jobbar med människor och därför är det skönt att koppla bort civilisationen när jag är ute på äventyr i naturen. Det är det allra bästa sättet för återhämtning.

 

 

Semesterförhoppningar. 

Om mindre än 24 timmar får jag en efterlängtad och välbehövlig semester. Jag har medvetet valt att ha en sen semester, det beror på att jag älskar sensommaren. Här i norr hinner det nästan bli höst innan jag är tillbaka på jobbet och det gillar jag. Den tidiga hösten i Jämtland är en klar favorit. 

Ofta är semestrar starkt förknippade med en massa skyhöga förväntningar och det ska hinnas med så mycket som möjligt. Inget fel med det men jag försöker skruva ner förväntningarna och bestämt mig för att hinna det jag hinner.

 Livet är ingen tävling om att samla på sig flest äventyr eller flest besökta ställen. Jag inspireras av olika personer som gör härliga äventyr och besöker spännande ställen. Men mest av allt inspireras jag av personer som har förmågan att njuta av upplevelsen, oavsett om det är på en stadsnära bergstopp eller om det är längs en öde väg på natten. Personer som ser upplevelsen för vad den är och som känner närvaro i det dom gör. 

Min semester börjar imorgon och jag vill fylla den med upplevelser som ger mig energi. Jag har inga måsten eller bocka av grejer att göra på semestern. Men jag har några förhoppningar. Det är att träffa goda vänner i södra Sverige, vila när kroppen säger att den behöver det, tillbringa tid utomhud, sova så länge som jag behöver och vara totalt närvarande i de upplevelser som jag får vara en del av. Min förhoppning är också att koppla bort allt vad jobb heter samtidigt som jag börjar klura på vad framtiden ska innehålla. 

Semester, som jag ser fram emot den och så skönt det ska bli att bara vara. 

Njuta av livet.

När livet rusar förbi i trehundra kilometer i timmen är det lätt att ryckas med och tro att livet ska levas på det viset. Det är mycket som ska hinnas med, tempot är uppskruvat till max, både på jobbet och privat.

Då är det viktigt att fundera på vad som är viktigt i livet. Om det är att leva i maxad fart där man ständigt strävar efter att hitta mer tid för att kunna maxa livet ännu mer? Eller om det är att maxa närvaron genom att då och då stanna upp, andas in och höja blicken för att kunna ta in alla upplevelser och intryck som finns runt omkring oss. Varje dag, oavsett om det är på ett äventyr eller i vardagen.

Alla dagar är viktiga, oavsett om det är en helt vanlig tisdag eller en efterlängtad semesterdag. Av den anledningen tycker jag att det är så himla bra med vardagsäventyr, stora som små. Varför vänta till semestern eller helgen med att göra den där upplevelsen? Det finns fler vardagar än helger så det verkar knasigt att spara alla upptåg till helgerna. Vad är ditt bästa vardagsäventyr?

Det blev en dag på stranden.

Det bästa med den här helgen var att jag hade, inte bara en, utan två helt oplanerade dagar. Ibland kan det kännas stressigt att inte ha några bestämda planer men den här helgen var det just det som jag behövde. Och om jag ska vara helt ärligt, det var jäkligt skönt att ta dagen som den kom.

En söndag som bjöd på strålande sol och fina möjligheter till sommarupplevelser. Tidigt i morse bestämde jag mig för att stanna i Östersund även idag och köra en repris på gårdagens lyckade solskensdag. Det enda som jag var missnöjd med igår var att jag av någon outgrundlig anledning tog bilden till stranden. Idag ändrade jag på det och valde cykeln för dagens utflykt. Efter en längre cykeltur på olika cykelvägarna så hittade jag till sist en strand på Frösön som kändes bra. Eller ja, strand å strand, det var en blandning mellan stenar och gräs men det funkade det också. Det var närheten till vattnet och hyfsat avskilt som lockade mer än själva stranden.

Förutom att sola, njuta av lugnet och läsa en bok så lyssnade jag även på en av P1 sommarpratare. Jag valde att lyssna på Johan Olssons sommarprat eftersom jag blivit rekommenderad att lyssna på honom. En bra rekommendation och Johans sommarprata väckte en hel massa tankar. Jag gillar verkligen när tankar väcks, det är så jag utvecklas och även ger mig själv en chans att reflektera på det viktiga i livet.

Flera gånger under Johans sommarprat blev jag rörd och kände tårar bakom mina slutna ögon. Det är inte ofta som jag blir så berörd av sommarpratarna men idag var det något som greppade tag i mina känslor och påverkade mig mer än vanligt. En känsla svår att förklara, en kombination av lugn och bekräftelse. Jag tycker att det är så viktigt att veta vad som är betydelsefullt i livet och Johans resa är verkligen ett bevis på det. Det fanns även några bitar om mental träning som jag hoppas på att kunna plocka med mig framöver och förhoppningsvis lyckas jag få till ett inlägg om det framöver.

Söndagskvällen har infunnit sig och jag kan nöjt konstatera att det här är en klart bra helg. Jag känner mig mentalt och fysiskt utvilad. Lugnet är totalt och ja, jag är redo för en ny vecka med nya upplevelser och utmaningar. Hur har din helg varit?