Vid målgången på…

…Åre Trail väntade mina två tålmodiga vänner Elin och Maria trots att de hade kommit i mål betydligt snabbare än vad jag hade gjort. Förra årets motsvarighet till Åre Trail, Salomon Trail Tour var det första lopp som jag sprungit i vuxen ålder. Under många år har jag undvikit löpträning eftersom jag trott att jag inte gillade att springa. Efter ett år med PTn så tycker jag att det är riktigt roligt att springa och framför allt om jag springer i terräng som fjäll eller skog. Ett grisjobbigt backpass kan också var skoj!

Snabbast, snabb och lite långsammare :)

Snabbast, snabb och lite långsammare 🙂

Nu var det inte löpträning som jag skulle skriva om, det var ju lördagens lopp jag ville berätta om så att jag kan lägga upp några bilder från loppet. Som jag nyss skrev sprang jag ett lopp i fjol när vi var uppe på Höstmarknadshelgen men då valde jag den korta varianten, endast 4 km. Min spontana reaktion efter det loppet var att det var på tok för kort och att jag skulle springa 10 km nästa gång. Sagt och gjort, det blev att jag anmälde mig till lördagens lopp som jag trodde var 10 km.

När jag läste igenom informationen om loppet insåg jag att det inte alls var 10 km utan 10.8 km. Jag var inte helt nöjd när jag insåg att det var 800 meter längre än jag trodde. 800 meter är inte superlångt men det kändes helt plötsligt lite mer motigt än vad jag hade hoppats på. Att dra sig ur var dock aldrig ett alternativ eftersom jag inte hade någon som helst giltig anledning och vare sig Elin eller Maria hade tolererat det. Det var alltså bara att bita ihop och bege sig till starten för ett av de tuffare lopp som jag gjort. Maria har skrivit en utförlig redogörelse på sin blogg om loppet och jag länkar dit istället för att skriva om banan igen. Min upplevelse var lite annorlunda än Marias men banan var den samma.

Våra skor och ben var rejält smutsiga efter loppet. Precis som sig bör efter en stund på fjället.

Våra skor och ben var rejält smutsiga efter loppet. Precis som sig bör efter en stund på fjället.

Min spontana reaktion efter årets lopp var att det var sjukt tungt uppför, att jag var missnöjd med min tid men att det är förbaskat skoj att springa utför stigarna på fjället. Sällan har jag svurit så mycket på en löptur och sällan har det varit så omväxlande miljöer, underlag och vyer. Det är dock märkligt att jag fokuserade på min tid och kände mig missnöjd med den eftersom jag bestämt mig för att inte jaga tider utan springa för upplevelsens skull. En annan känsla som dök upp efter loppet var att det kändes som jag hade sprungit hur långt som helst. Förklaringen till den känslan kom lite senare när arrangörerna berättade att bansträckningen blev längre än tänkt, närmare bestämt 11.5 kilometer. Inte direkt 10 km som jag hade anmält mig till!

Jag bjuder på en mindre smickrande bild som får illustrera den första känslan efter loppet.

Jag bjuder på en mindre smickrande bild som får illustrera den första känslan efter loppet.

Jag var ett litet åskmoln och aningen sur precis när jag gick i mål. Det var dock svårt att vara sur när mina vänner läxade upp mig och satte min insats i perspektiv. Givetvis hade de rätt, jag hade inte tränat på det vis som krävs för ett lopp som detta och jag borde vara nöjd med att jag genomfört loppet. Efter en varm dusch, lite mat i magen och någon timmes distans till loppet försvann även åskmolnet. Jag kände mig ganska nöjd med förmiddagens insats,11.5 kilometer i fjällterräng, ett sånt långt lopp har jag aldrig sprungit tidigare!

Målgång efter 11.5 km, klart att jag ska vara lite nöjd!

Målgång efter 11.5 km, klart att jag ska vara lite nöjd!

För tredje året…

…i rad drog tjejgänget upp till Åre för en kvalitativ helg tillsammans under Åre Höstmarknad. En helg bestående av mysigt strosande på byn, lerigt lopp på fjället, god mat, trevligt sällskap och mindre shopping än vanligt. Det är fortfarande oklart vem som vann shoppingtävlingen men en sak är säker, det var i alla fall inte jag!

Lördagsmiddagen blev på Dahlboms på torget. Fredagens italienska middag lagades i lägenheten, recept kommer senare.

Lördagsmiddagen blev på Dahlboms på torget. Fredagens italienska middag lagades i lägenheten, recept kommer senare.

Morgonens utsikt blev jag givetvis nöjd med.

Morgonens utsikt. 

Helt tomt i backen när vi åt frukost. Igår kryllade det av cyklister. En och annan  löpare sprang också nerför fjället, vissa snabbare än andra!

Helt tomt i backen i morse. Igår kryllade det av cyklister. En och annan löpare sprang också nerför fjället, vissa snabbare än andra!

Efter en intensiv helg är det dags att komma i säng i tid. Det finns fler fina kort och en del fjällfunderingar. De förtjänar dock en piggare hjärna som kan skriva ett inlägg som är både klokare och personligare. Med andra ord, fortsättning följer…

 

Framemot mot…

…eftermiddag började Åre att bli sitt vanliga jag när det är höstmarknad. Sol och mycket folk.
Morgonen var inte alls lika mysig som vanligt eftersom det vankades löpartävling på fjället. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag anmälde mig till loppet och jag kan inte ens skylla på någon annan än mig själv!
Förvisso var det rätt roligt att springa på blötmyrarna och det var fina vyer när jag kommit upp för den första kärva stigningen. Det är dessutom sjukt spännande och skoj att springa utför de smala stigarna tillbaka ned mot byn. Dagens enda vurpa lyckades jag göra på en myr istället för nedförsbackarna. Helt klart smartare att ramla där än i utförslöpet eftersom jag landade ganska mjukt även om jag blev rejält smutsig.
Tids nog kommer det bilder på hur jag såg ut efter loppet! Tids nog kanske jag också anmäler mig till någon fler tävling men då ska det vara i den här typen av terräng och ha smutsgaranti 🙂
image

Traditioner förs vidare…

…från en generation till en annan och på så vis lever gamla kunskaper vidare. Jag är både glad och stolt över att jag för många år sedan fick lära mig att baka äkta tunnbröd och att jag nu kan föra detta matkultursarv vidare. I söndags bakade jag och hela gänget, från minstingen till skånskan! Vi vuxna har våra bestämda uppgifter men småttingarna roterar mellan de olika uppgifterna och får på så vis lära sig alla moment. Själv kan jag bara grädda brödet, det skulle bli en katastrof om jag helt plötsligt skulle tvingas kavla. Nä, jag trivs bäst vid den vedeldade ugnen, det är varmt och elden sprakar härligt.

Härliga dofter sprider sig när brödet gräddas.

Härliga dofter sprider sig när brödet gräddas.

Speciella bakredskap behövs när det bakas mjukbröd.

Speciella bakredskap behövs när det bakas mjukbröd.

I vår familj har vi alltid kallat mjukt tunnbröd för mjukbröd och det har ofta förvirrat andra runt omkring men i vår värld är tunnbröd den hårda varianten av mjukbröd. Således kommer jag att använda vår definition, mjukbröd, i det här inlägget. Receptet kommer givetvis från min mamma och jag kan tänka mig att hon i sin tur fått det av sin mor, min mormor. Vi har alltid haft förmånen att få tag på riktig mjölk, direkt från en bondgård. Jag tror att det märks på brödet och jag hoppas verkligen att vi även i fortsättningen har möjlighet att använda närproducerad mjölk som inte handlats i butik. En annan ingrediens som gör stor skillnad på smaken är kryddningen, jag tycker verkligen inte om okryddat mjukbröd och har svårt att förstå varför man skulle utesluta kryddorna. Jag förstår att mormor var tvungen att göra det under ransoneringstiden eller för att hon inte hade pengar men idag har vi både råd och tillgång till fina kryddor. Jo då, egentligen förstår jag, vissa personer vill ha sitt mjukbröd okryddat. så enkelt är det.

Lagom stora bullar blir goda mjukstutar.

Lagom stora bullar blir goda mjukstutar.

Enligt gamla, beprövad tradition ska man kliva upp i ottan den dagen som man ska baka mjukbröd. Det tar tid att röra ihop degen och det tar tid att tända upp i ugnen men just den här delen av traditionen är den som jag har haft svårast att ta till mig. Det funkar minst lika bra att kliva upp 07.00 istället för 06.00, det enda som händer är att man får hålla på en timme längre på eftermiddagen. Precis som det mesta i livet handlar det om att ge och ta. Just i söndags hade jag en tid att passa på eftermiddagen vilket gjorde att klockan fick ringa tidigare än på länge. Strax innan halv sju var vi igång med förberedelserna, min uppgift var som vanligt att tända upp i den vedeldade ugnen i bryggstu på Hembygdsgården i Ede, Offerdal.

Efter lite trixande lyckades jag få fart på elden. Det var betydligt lättare i söndags än de gånger när det är minusgrader ute.

Efter lite trixande lyckades jag få fart på elden. Det var betydligt lättare i söndags än de gånger när det är minusgrader ute.

Hembydgdsgården ligger på en liten höjd vid kyrkan, längst bort i byn. I vanliga fall ser man både Hällberget och Hällsjön men i söndags låg dimman tät och det var nästan spöklikt att vara ensam vid hembygdsgården. Det var fortfarande gryning och solen hade precis börjat leta sig fram genom dimman. Även om jag tycker att det är lite kusligt att vara ensam i den gamla bryggstu så är det rätt mysigt att tända upp elden och sitta framför den i väntan på att den ska ta sig ordentligt. Få saker är lika rofyllt som en sprakande eld.

Solen letade sig fram på morgonen och mitt på dagen blev det en jättefin höstdag.

Solen letade sig fram på morgonen och mitt på dagen blev det en jättefin höstdag.

Huset som bryggstun finns i stod ursprungligen på den gård där mamma och pappa bodde när äldsta syrran föddes. För många år sedan flyttades huset till Hembygdsgården.

Huset som bryggstu finns i stod ursprungligen på den gård där mamma och pappa bodde när äldsta syrran föddes. För många år sedan flyttades huset till Hembygdsgården.

Efter en stadig frukost var degen, elden och vi redo för ett dagsverke i bryggstu. Var och en på sin plats, ett väl utarbetat samarbete som fungerar riktigt bra. Lite som tomtarnas verkstad i Disneys julafton och jag tror att vi var effektivare än någonsin i söndags. Effektiva utan att nalla på kvalitén och mjukbrödet smakade precis lika bra som alltid. Halvvarm, nybakt mjukstut med bara smör som pålägg är grymt gott och det är det enda mat som vi behöver när vi bakar. Vi har prövat att ta med annan mat men har oftast slutat att vi bär hem det igen, både vi vuxna och småttingarna vill hellre mumsa på mjukbröd.

Nybakt med bara smör, en av de godaste smörgåsar som finns.

Nybakt med bara smör, en av de godaste smörgåsar som finns.

En lyckad bakdag resulterade i många påsar mjukbröd som förhoppningsvis räcker fram till julbaket. På förekommen anledning, så är svaret nej, vi säljer inte mjukbröd. Det tar slut alldeles för fort hemma och tiden räcker tyvärr inte till att baka så ofta som vi skulle behöva om vi skulle sälja bröd. Däremot kan jag bjuda på en god stut när ni hälsar på eller om vi gör en utflykt tillsammans 🙂

Kvällar som den…

…igår vill jag aldrig ska ta slut. Jämtland visade återigen varför jag är löjligt förtjust i hösten genom att bjuda på en härlig, strålande höstkväll med nära och kära, god mat, många skratt och fantastisk utsikt. Eftersom jag blev otroligt nöjd med gårdagskvällen finns det en stor chans att det här skulle bli ett inlägg med enbart superlativ och det känns lite för mycket ”Facebook” för att jag ska kunna skriva det utan istället blir det några få bilder. Stort tack till er som firade hösten med mig! Det börjar bli en tradition att just den här helgen bjuder på fantastiskt väder och fina upplevelser så det är bara att boka in helgen v.38, 2014 så ses vi då 😉

Tivars brygga, Norderön.

Tivars brygga, Norderön.

Skönt och lyxigt att vara endast 16 gäster i en hel restaurang.

Skönt och lyxigt att vara endast 16 gäster i en hel restaurang.

Jag önskar att jag kunde fotografera bättre kvällsbilder med min mobil. Fullmånens speglade sig i Storsjön när vi skulle åka färjan hem. En fin avslutning på kvällen.

Jag önskar att jag kunde fotografera bättre kvällsbilder med min mobil. Fullmånens speglade sig i Storsjön när vi skulle åka färjan hem. En fin avslutning på kvällen.

 

 

 

 

Veckans andra fjälltur…

…överträffade den första både vad det gällde väder och vyer. Förlåt, svägerskan, jag tog med dig på fel tur 😦

Kompisen J hade hittat två turer i Bydalen för oss att välja på. Den ena var Västfjället runt och den andra var Tieknippen runt. Eftersom vi båda varit på Västfjället valde vi Tieknippen. Ett val som jag inte ångrade för en sekund. Turen började i Drombacken där vi fick jobba uppför en hel del höjdmeter men väl upp vid Dromskårans blev det flackare och resten av turen innehöll endast kortare stigningar. Mot slutet av dagen sa både jag och J att det kan ha varit en av de finaste turerna som vi har gått. Jag rekommenderar den varmt och jag tror även att det är en fin tur för löpning.

Istället för en massa ord om gårdagens upplevelse blir det bilder:

Äntligen uppe på höjd efter en stunds vandring i slalombacken. Utsikten är värd varenda svettdroppe!

Äntligen uppe på höjd efter en stunds vandring i slalombacken. Utsikten var värd varenda svettdroppe!

På väg mot Dromskårans början.

På väg mot Dromskårans början.

Jag sa till J att jag skulle vara lite nervös att ha med mig med barn så nära Dromskåran. J kontrade att hon var nervös att ha med mig....

Jag sa till J att jag skulle vara lite nervös att ha med mig med barn så nära Dromskåran. J kontrade att hon var nervös att ha med mig….

Ord och bilder gör inte Dromskåran rättvisa. Den ska upplevas. Den här gången valde vi att inte gå den men eftersom jag nyligen varit där vet jag hur mäktig den är.

Ord och bilder gör inte Dromskåran rättvisa. Den ska upplevas. Igår valde vi att inte gå den men eftersom jag nyligen varit där vet jag hur mäktig den är.

Ett litet ensamt tält i den storslagna naturen. J tyckte att vi kunde sova över där men det kanske inte hade varit så uppskattat av tältägarna. Eller så hade det varit det?!

Ett ensamt, litet tält i den storslagna naturen. J tyckte att vi kunde sova över där men det hade kanske inte varit så uppskattat av tältägarna. Eller kanske så hade det varit det?!

Solen sken under större delen av turen och höstvindarna var varma.

Solen sken under större delen av dagen och höstvindarna var varma.

I am on top of the world....

I am on top of the world….

Anarismassivet....tror jag.

Anarismassivet….tror jag.

Höstfärgerna blir bara starkare och starkare.

Höstfärgerna blir bara starkare och starkare.

Fjället är fullt av liv. Hösten när den är som bäst.

Hösten när den är som bäst.

Vi valde en sommarled på väg tillbaka. Trollsk fjällskog med massa små vattenfall där Näcken skulle trivas.

Vi valde en sommarled när vi gick ned från fjället. Trollsk fjällskog med massa små vattenfall där Näcken skulle trivas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu ska jag…

…bara lära mig att slappna av lite, få till det rätta gunget så kommer jag snart vara lika grym på att dansa som Beyoncé. Kvällens timme av hip-hop gick sanslöst fort och det var superskoj. Jag hade gärna fortsatt någon timme till eftersom jag ville lära mig mer moves till den grymma musiken. Innan nästa veckas lektion behöver jag tjuvträna lite och även hitta lite sköna kläder, baggystyle. Hip-hop är mycket attityd, det gäller att ha rätt stil på kläderna. If you look good, you play good!

Just ja, har jag skrivit att sån här dans är långt, långt utanför min trygga box?! Dansen kommer dessutom ta mig ännu längre utanför boxen än vad som känns helt komfortabelt….

Kvällens utmaning och…

…träning ingår inte mitt träningsprogram från min PT. Antar att det kanske går bra i alla fall, det blir bonusträning. Ibland behöver jag vidga mina vyer och det är precis det som jag tänker göra ett antal torsdagskvällar framöver. Eller vänta nu, det här har jag nog gjort tidigare. På någon shady nattklubb i D.C för en herrans massa år sedan. Med varierat resultat så klart men det var då som jag föll för musiken

Det här blir spännande, fortsättning följer….

 

Vilken tur att…

…jag har en snäll syster som lånar ut sin bil när min egen står i garaget och skäms för att den är trasig. Det givna målet för en dag med lånad bil var självklart fjällen, det var ett tag sen sist jag var iväg. Eftersom jag hade en tid att passa på eftermiddagen valde jag att åka till Edsåsdalen och vandra upp till Renfjället. En lagom tur för den tid som jag hade till mitt förfogande. Idag fick jag sällskap av min systers svägerska M, hennes första fjälltur i vuxen ålder!

Vid Renfjället finns fjällstationen Vita Renen. Fantastisk mat, bra service och bra boende. Rekommenderas varmt.

Vid Renfjället finns fjällstationen Vita Renen. Fantastisk mat, bra service och bra boende. Rekommenderas varmt.

Stigarna upp till Renfjället  omgavs av vackra färger. Nästa gång vill jag springa här!

Stigarna upp till Renfjället omgavs av vackra färger. Nästa gång vill jag springa här!

Tidigare har jag bara varit till Renfjället på vintern, dels på skoter i jobbet och dels på skidor. Dessa besök har varit under vårvintrarna, riktigt härliga turer som har gjort att Renfjället blivit ett av mina favoritställen. Eftersom Renfjället är ett lättillgängligt fjäll, både via skidor och skoter, brukar det ofta vara rätt mycket folk där på vårvintern. Idag var det helt annorlunda, helt ensamma på fjället. Inte ens en liten lämmel som sällskap. Jag trivs på ett folktomt fjäll, det är bara att välja vilken fikaplats man vill och njuta av vyerna. Det är svårt att inte trivas och som vanligt gick tiden lite för snabb.

Bilden säger mer än ord...

Bilden säger mer än ord…

Förutom lunchstunden i sluttningen av Renfjället unnade vi oss två mindre fikapauser. Jag tänkte att det är bäst att lära M att det är viktigt att pausa och njuta av fjällen. Pausen på nervägen blev på en torr tuva mitt på en myr. Solen värmde, ljungen doftade, höstfärgerna hade exploderat och det var helt tyst omkring oss. Det var otroligt rofyllt och jag var nära att somna. Oj, vad jag trivs i fjällen. Har jag skrivit det tidigare?

Turen avslutades med att  fixa morgondagens frukost.

Turen avslutades med att fixa morgondagens frukost.