Valborgspromenad utan majbrasor.

Långhelg i fjällstugan och kvällspromenad i ett folktomt Björnrike. I backarna finns det fortfarande snö och jag undrar varför jag inte tog med topptursprylarna.

På kvällspromenaden såg jag en massa stigar som tinat fram och som jag ser fram emot att utforska under våren. Under en bro forsade vårbäcken fram i en brant ravin. Dit får det bli fler utflykter!

Nog för att jag trivs här under skidsäsongen men oj, vad lugnt och skönt det är här nu när alla skidgäster packat ihop och gett sig av. Här kommer jag att hitta massor av energi framöver!

Livet de lux!

Ibland är det enkelhet som är det bästa och mest energigivande. Som att börja jobbet senare och istället ta en morgonpromenad längs Storsjöns strand och sen äta frukost på balkongen. Den energi som jag fick då har präglat min dag, helt otroligt bra!

Idag har varit en sån där löjligt bra dag som jag har svårt att sammanfatta i ord! Lite hög på livet just nu, bland annat är jag så sjukt nöjd med ett jobbprojekt och jag ser verkligen fram emot att driva det vidare!

Grym avslutning på skidsäsongen

Imorse väcktes jag av att solen sken i rummet på Helags Fjällstation. Helagsmassivet tornade upp sig, mäktigt som alltid. Det var fortfarande blåsigt men med en klarblå himmel kändes gårdagens fulväder som borta. Fjällväder kan verkligen vara omväxlande!

Efter en god frukost och fixande av lunchpåse hade vinden mojnat rejält. Vi packade ihop ryggsäckarna och styrde skidorna tillbaka mot Kläppen. Idag var snö mer tillmötesgående än igår. Mina turskidor är vallningsfria och igår funkade dom halvdåligt där snön var för varm, då klabbade snön fast och jag fick styltor under skidorna. Idag var snön istället snabb och det var härligt att åka på skaren.

Gång på gång påminde jag mig själv om hur lyxigt jag har det som har så nära till oslagbar natur. Att det dessutom gick att skida till Helags så här pass sent på säsongen var ännu lyxigare. Vårvintern när den är som bäst.

Gårdagens vägval blev att följa skoterleden som till att börja med är i fjällbjörksskog och i en lägre terräng. Med tanke på vädret var det ett klokt val. Idag när solen sken och det nästan var vindstilla föll valet på en annan led tillbaka till Kläppen. En led på kalfjället som bjöd på fantastiska vyer. Enda kruxet var att på slutet blev det nästan två kilometer utförskörning och med tung ryggsäck var det en utmaning men det gick förvånansvärt bra.

Igår blev det ingen riktig fikapaus på väg upp till Helags så idag kompenserades det med två fikastopp. Riktigt skönt att få njuta i solen, omgiven av naturen och tystnaden. Det var svårt att slita sig från dagens andra paus eftersom det kändes som det var slutet på vårvintern.

Nere vid Kläppens parkering väntade bilen och efter ett snabbt ombyte var det dags att rulla mot Östersund. Växlande väder, härlig tur och bra sällskap…ja, så summerar jag turen till Helags. En grym avslutning på en grym vintersäsong!

Lördagslyx på Helags.

Idag var det ingen solskensåkning utan mest vind, regnblandad snö och noll utsikt. Trots detta syntes ledkryssen väl och det gick oväntat bra att skida upp till Helags Fjällstation.

En fjällstation som fortfarande ligger inbäddad i snö. Nästa helg stänger stationen för säsongen vilket känns konstigt med tanke på all snö.

I vanliga fall brukar man kunna se Helagsmassivet men inte idag. Imorgon utlovas lite klarare väder så då kanske det finns chans att se det.

Efter dagens skidtur var det gott att komma in på rummet, byta kläder, fika lite och sedan värma fötterna vid brasan inne på fjällstation. Middagsfixet är bortstökat, idag lagade vi lax med peppar/citronsås och quinoa. Enkelt att ha med sig och väldigt gott. Nu är det läsdags och utanför viner vinden. Härligt!

Äventyrsfotografering

Förra fredagen lyssnade jag på en föreläsning med Fredrik Schenholm
om äventyrsfotografering. Att lyssna på Fredrik och se hans bilder var otroligt inspirerande. Det går inte på något vis att undgå Fredriks passion för äventyrsfotografering när han berättar om sitt arbete. Han kombinerar gärna naturfenomen och äventyr i bilderna, vilket skapar magiska bilder. Norrsken tillsammans med en skidsväng eller en aktiv vulkan i en skidåkares bakgrund. Det är bilder som inte går planera för eller fenomen som inte sker varje dag. Det är nog här Fredriks passion kommer in, 23 arbetsdagar tog det innan Norrskensbilden satt. Vulkanbilden tog betydligen längre än så!

Under Fredriks föreläsning insåg jag, än en gång, att jag vill ha en systemkamera och jag har en hel del att lära vad det gäller fotografering. Så bara därför lägger jag på en av mina sämsta bilder, den från hans föreläsning. Som ursäkt skriver jag att det inte kändes helt rätt att ta en massa bilder när Fredrik snackade och dessutom hade jag fullt sjå att beundra alla foton som han visade. Och drömma mig bort till nya platser att besöka…

Personliga möten i Abisko

Ett av livets många guldkorn är möten med andra personer och min vecka i Abisko var fylld av sådana. Det var länge sedan jag pratade med så många olika personer på så få dagar. Jag är otroligt tacksam över alla dessa möten som gett inspiration, kunskap och inspiration.

Tänk er, cirka 100 personer med olika bakgrund, ålder, erfarenhet och civilstånd. I vanliga fall kanske dessa personer aldrig skulle mötas och umgås men under dagarna i Abisko möts man eftersom man har ett stort, gemensamt intresse…att gå på topptur och uppleva känsla av att stå högt uppe på en topp med milsvid utsikt. Det var 23-åriga killar som skidar jämte kvinnor som är 55+. Karriärsmänniskor blandat med människor som pluggar eller byter jobb. Personer som gör sina första toppturer berättar om sina upplevelser för personer som skidat i dom stora bergen. Ingen upplevelse är mindre än någon annan, alla är lika passionerade över att topptura. Det har varit en härlig känsla att vara bland dessa människor och få ta del av all glädje och upplevelser.

Förutom alla topptursberättelser jag även haft förmånen att samtala med olika personer på ett mer personligt plan. Samtal utan begränsningar vad det gäller känslor. Öppna samtal som påminner om hur viktigt det är att ge varandra tid att uttrycka sig. Samtal som påminner mig, återigen, om vikten av att leva det liv är bäst för en själv och inte för någon annan. Att våga bryta normen, oavsett det gäller privatliv, socialt umgänge eller arbetssitiation. Vi skapar våra egna liv och på det stora hela finns det inga begränsningar utan nästan bara möjligheter. Värt att tänka på!

Att bo en hel vecka på STF Fjällstation i Abisko och vara funktionär på Pure Freeride Camp var också en skön känsla. Redan efter en dag kände jag mig som hemma, som om jag tillhörde fjällstationens personal. Alla var otroligt gästvänliga, serviceinriktade och bidrog till att jag hade en otroligt bra vecka. Camilla som är arrangör för Pure Freeride Camp är kompetent, driven och organiserad. Inspirerande att vara funktionär på ett framgångrikt event som detta och förhoppningsvis blir det fler gånger!

Hej då, snörika fjäll.

Med ett visst vemod satte jag mig på tåget från Abisko. Det är nog en kombination av att det finns så mycket härlig vårvinter kvar där och att jag träffat så många härliga människor. Förhoppningsvis möts vi igen i andra sammanhang eller på ett annat fjäll.

Nu sitter jag på tåget söderut, nyss försvann fjällvyerna och snart kommer kuststräckan ner mot Gävle. Mot våren och mot nya äventyr. Än är jag dock inte helt klar med skidåkningen och bokade därför in lördagnatt på Helags Fjällstation.

Bortkopplad och fylld av energi

Efter en vecka i Abisko är jag strax på väg hemåt mot Östersund. Den här veckan har varit otroligt grym och det i sig förtjänar ett helt eget inlägg. En sak som varit extremt skönt och avkopplande är att jag varit helt bortkopplad från omvärlden. Jag har inte tänkt på jobbet, valt bort mobil/internet och knappt fotograferat. Istället har jag varit här och nu, närvaro i alla möten och njutet av naturen som omger en här i Abisko. Här trivs jag!

Mäktiga fjällvindar

Att vakna av vindens kraft är en härlig känsla, jag älskar väder och med det även rejäla vindar. Det kändes rätt skönt att vara inne på fjällstation idag med små korta svängar utomhus.

Söndagen avslutades precis med trerättersmiddag med några personer som jag lärt känna under veckan. En riktig energimiddag i form av många skratt och inspirerande samtal!

Skidåkning på Nuolja!

Sent igår kväll ställde Johan från Höjdmeter om bindningarna på ett par skidor som jag fick låna. Några av mina skidåkarkompisar har påpekat ett antal gånger att jag har för lätta och smala topptursskidor så när nu möjligheten fanns att testa så gjorde jag det. Det blev ett par Dynafit Baltro som var mer stabila än mina egna. Dagens före gjorde nog inte skidorna rättvisa. Efter dagens åk och en superbra konsultation av Johan på Höjdmeter har jag bestämt mig för att sälja mina egna till förmån för ett par bredare skidor. Ett klokt beslut även om det skär lite i hjärtat eftersom jag trivs bra med mina skidor uppför men dom ska ju även funka utför.

Dagens skidåkning på Nuolja hade en del att önska så den tänker jag inte orda så mycket om. En sak som jag verkligen gillar med Nuolja är den gamla linbanan, härligt retro. Det tar en stund att åka upp och jag tycker det är lite mysigt att dingla en bit ovanför marken. En stund att bara vara!

Fjällen runt Abisko är ståtliga och väldigt många. Imorgon ska jag passa på att fråga någon om tips på bra sommarturer. För hit vill jag ju på sommaren, på våren, på hösten och på vintern!

Eftermiddagen gick i racerfart. Houdini bjöd oss alla på goda våfflor. Grymt föredrag om att ”Ta befälet över dig själv”, tips och trix om friluftsliv och toppturande. Killen som föreläste heter Lars-Ove Nilsson och om ni har möjlighet att lyssa på honom så gör det. Riktigt, riktigt bra! Kvällen avslutades med grillbuffe och presentation av vinnarna i #pureskitouring och #houdinisportswears fototävling. Härliga bilder från en härlig helg och dessa finns på Instagram för inspiration.