Mot nya äventyr! 

Tidigt i höstas bestämde KattaSara och jag att vi vill åka tillsammans till Lofoten. Ett äventyr som jag länge drömt om och funderat kring. Jag blev därför otroligt glad när mina äventyrsvänner Katta och Sara var lika pepp på idén som jag var. 

Bilden ovan är från min resa till Tromsö. Jag kan tänka mig att Lofoten är lika magiskt vackert! 

Strax efter nyår tog vi tag i våra planer på försommarens härligast äventyr, det i Lofoten. Vi började att leta boende och bestämde när vi skulle åka. Det är inte helt enkelt att synka tre yrkeskvinnors kalendrar men efter ett tag landade vi i att vi skulle åka runt den 6:e juni för att få en extra helgdag. Boendet var desto svårare, så många vackra ställen att välja mellan och hur skulle vi veta var vi ville stanna?!

Det var då som Katta kom med den briljanta idén att vi skulle bo i en husbil. På så sätt skulle vi kunna vara mer flexibla och stanna där vi kände för. Sara och jag var inte svårövertalade till Kattas förslag och vips hade äventyret fått en ny dimension. Vi och en husbil!

Katta hörde av sig till några husbilsuthyrningar och på ett litet kick hade Katta ordnat ett samarbete med ett företag. Under vår äventyrsvecka i Lofoten kommer vi köra och bo i en husbil från företaget Touringcars. Det kommer bli så spännande att få uppleva ett nytt sorts äventyr, dels Lofoten som jag aldrig besökt och dels att göra det med husbil. Jag är uppväxt med husvagnssemester men husbil har jag aldrig bott i och det kommer vara helt annorlunda. 

Katta var förbi Touringcars och skickade bilder på husbilen. Så här ser den ut:

Jag är grymt laddad för vår resa och på onsdag rullar vi norrut mot Lofoten. Det kommer vara en fantastisk upplevelse och jag ser fram emot att få dela den med två härliga livsnjutare! 

Dela gärna med dig av dina egna tips från Lofoten, antingen i kommentarerna eller i ett eget inlägg! 

Med fjällen runt hörnet! 

Det finns så många bra saker med Åre och en är självklart att jag har fjällen runt hörnet. På några få minuter är jag på fjället eller med fjällutsikt. Det är en lyx som jag är tacksam för. 

Många av mina bekanta tror att det här innebär att jag drar ut på äventyr varje dag men det gör jag inte. Möjligheten finns, precis som viljan men det finns också andra saker som jag gärna hittar på. 

Som i lördags när jag träffade Johanna som driver outdoorbyrån ”Systrar i Bergen”.  Johanna har tyvärr skadat sitt knä och är begränsad i sin rörelse på grund av det. Men det är det som är så fantastiskt med att bo där vi bor, att det går att ses och få fjällvyerna utan större ansträngning och även om en är skadad.

Vi tog helt enkelt min lilla blå bil till Hotell Copperhill. Solen strålade, himlen var blå och vi köpte kaffe i restaurangen. Sen satt vi på Copperhills stora altan och pratade om äventyr, drömmar och visioner, omgiven av Åredalens vackra fjällvyer. En mer kreativ och energigivande miljö är svår att hitta.

Helt plötsligt tittade vi på klockan och insåg att tiden bara rasslat iväg. Flera timmar hade hunnit passera och det kändes som en timme. Tiden blir oviktig såna här gånger och det är en skön känsla! 

Lördagen vid Copperhill var verkligen en kvalitetstund. Det är lätt att trivas när det ser ut så här:


Åre deluxe.

Då och då dyker det upp tillfällen som är så speciella och otroliga att det är svårt att beskriva i en text. Orden landar inte riktigt rätt och fotografierna känns lite platta. Att just fotografierna inte gör tillfällena rättvisa kan den här gången bero på att jag fokuserade mer på närvaro än bloggbilder och att min vanliga kamera fick stanna hemma till förmån för annan packning, klackskorna behövde plats. Prioriteringar!

Att orden inte landar rätt beror på att jag är så fylld av intryck, inspiration, tankar och glädje efter en grym helg i Åre att jag inte kan sortera ut vad som är vad. Därför känns det otroligt skönt att känna att jag inte behöver sortera eller prestera. Känslan från helgen kommer länge att finnas kvar i minnet och det är viktigare än prestation. Tids nog kanske det kommer fler bilder eller texten men nu ska jag bara vila i helgens känsla.

En helg värd att minnas, glädjas över och inspireras från. En helg som Sara så magnifikt ordnat för att fira sina 10-år i bloggvärlden. Livet deluxe i The Villa i Åre. En helg fylld med kontraster, precis som Sara och en av dom främsta anledningarna till att jag uppskattar Sara.

Ord kan inte beskriva helgen. Ett tack till Sara känns fjuttigt men tack!!

image

image

Mitt drömäventyr

För ett tag sedan hade jag en släng av inspirationsbrist och fick då bra hjälp av både Katta och Kari som kom med förslag på önskeinlägg. Två av deras förslag liknade varandra, det ena var mitt drömäventyr och det andra var min drömdag. Det kan tyckas att dessa två skulle gå att kombinera men det tycker inte jag så det blir två inlägg och först ut är Karis förslag; mitt drömäventyr.

Jag ska inte sticka under stol med att det är svårt att bara välja ett äventyr som mina drömmars äventyr. Det finns otroligt många häftiga upplevelser och ställen att besöka att det känns orättvist att välja bara ett enda. Dessutom är det nästintill omöjligt att bestämma vad som är ett drömäventyr, är det dom stora, höga bergen eller är det livets små vardagliga äventyr som gör livet lite mer spännande varje dag? Eller är det att ta sig an ett utmanande jobb eller att flytta till en annan ort? I min värld kan äventyr vara väldigt varierande och det är bara en själv som kan bestämma vad just mitt äventyr är.

Om jag blundar och försöker visualisera mitt drömäventyr så är det självklart ett berg som dyker upp. Så länge som jag kan minnas har jag velat vandra och klättra i dom stora bergen, gärna dom största och länge var det Nepal som fanns högst upp på önskelistan. Tänk att få vara omgiven av världens högsta berg, att få vandra på stigar mot base camp av Mount Everest. Jag läste allt jag kom över i bokväg som handlade om Nepal och Mount Everest. Givetvis var Göran Kropps bok ”Göran Kropp 8000+” en av dessa och jag bläddrade längtansfullt i den, drömde mig bort till höga bergstoppar.

Så blev jag äldre (japp, tro det eller ej) och började umgås med en del bergskunniga personer. Vandring och klättring blev aktiviteter som jag gärna gjorde och som jag uppskattade stort. I takt med att jag lärde mig mer om framför allt klättring ju mer insåg jag att större bergsväggar kräver mer och då gick det ganska lätt att lista ut att dom stora bergen kräver sin äventyrare. Jag tror även att jag blev mer realist och tänkte att ett äventyr av den storleken är ett åtagande som jag inte längre vet om jag är villig att ta. Förutom den fysiska och ekonomiska biten så finns det ytterligare en aspekt, hänsynen till nära och kära. Att bege sig upp på höga, krävande toppar är en stor risk och där beslut kan vara förenat med livsfara. I dagsläget är jag inte villig att utsätta mig eller mina anhöriga för sådana risker. Men självklart, drömmen finns kvar men kanske något modifierad. Jag drömmer inte längre om att bestiga de allra högsta bergen men gärna en trekkingtopp eller att få stå högst uppe på Mont Blanc. Det vore helt magiskt!

20130711_110912

Som jag skrev i början har jag svårt att välja mitt drömäventyr, jag kan helt enkelt inte bara skriva om ett. Förutom Mont Blanc finns det några andra äventyr som lockar väldigt mycket. Hästtjej som jag är så vill jag uppleva de amerikanska vidderna från hästryggen, mer amerikanskt än så kan det knappast bli. En ranch i Montana eller Arizona med vildmarken runt hörnet. Jag tror att det skulle vara en upplevelse som jag skulle uppskatta fullt ut och njuta av varje ögonblick. Än mer övertygad blev jag när jag läste Emmis inlägg om hennes ridresa i Arizona.

I Sverige finns det ett äventyr som lockat mig sedan barnsben och som jag skrivit om tidigare. Att få vandra i Sveriges största vildmark, Sarek. Jag blir lyrisk bara jag tänker på hur storslaget det skulle vara. Vidderna, naturen och friheten, allt det som jag vill att ett äventyr ska innehålla. Jag hoppas innerligt att jag lyckas locka med mig någon bra person med mig till Sarek för just det äventyret vill jag uppleva tillsammans med någon annan. Dels för att det är roligt att uppleva saker tillsammans och dels för att jag både är björnrädd och mörkrädd, en dålig kombo om man ska vandra helt ensam i Sarek.

Mina tre drömäventyr är inte på något vis omöjliga att genomföra, det enda som krävs är rätt träning, lite planering och sparande. Spontant känns det som Sarek ligger närmast till hands och det äventyr som jag kommer att få uppleva först. Det är ju också det äventyr som jag drömt längst om så det känns passande att det är först ut om jag ska ta tag i att genomföra ett riktigt drömäventyr.

20130914_124645

 

 

En av mina största fjällupplevelser.

När jag bad om uppslag till kommande inlägg fick jag tre önskeinlägg av Katta, varav ett var att jag skulle skriva om min största fjällupplevelse. Kan tyckas som förhållandevis enkelt att skriva om och det trodde jag också tills dess att det var dags för mig att bestämma mig. Som jag har vänt och vridit på tanken om min bästa fjällupplevelse. Jag har upplevt så många fantastiska stunder i fjällen och det känns nästan orättvist att välja ut bara en av alla dessa otroliga upplevelser. En annan sak som gjort det svårt är min fundering på hur definierar jag den största upplevelsen, vad är det som gör att den ena är större än den andra? Är det storslagna vyer, är det sällskapet, vädret, äventyret eller vad som hände på just det äventyret? Som ni märker, Katta gav mig en svårare uppgift än vad jag först trodde.

För att göra det enklare för mig själv bestämde jag mig för att begränsa valet till svenska fjällupplevelser, det hjälpte väl sådär. Efter en hel del klurande kände jag att det fanns flera upplevelser som stack ut mer än andra och hur svårt det än var har jag valt ut ett äventyr att omnämna som ”En av mina största fjällupplevelse”.

Sommaren 2014 fick jag erbjudande om att hänga med på en flerdagarsritt i Jorm, Frostviksfjällen som ligger i norra Jämtland. Det var tjejen som jag ibland rider hos som hade dragit ihop ett gäng med lite olika personer. Jag kände ingen i sällskapet speciellt väl men kände att det var ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till. Jag har inte ångrat för en sekund att jag följde med till Jorm för magiska dagar i fjällen. Ord kan omöjligt beskriva vilken fantastisk upplevelse som det var.

Kamera2014 068

Det fanns många olika anledningar till att just den här upplevelsen stack ut lite extra. Det var en resa som jag har velat göra i många år. Jag hade länge spanat in Rid i Jorm/Korpens öga men inte riktigt unnat mig att lägga pengarna på en flerdagarsritt. Men sen, plötsligt dök möjligheten upp och just då behövde jag göra något bara för min egen skull, välja mitt äventyr utifrån mina önskemål. Det hade varit en halvtung vår/sommar och jag bestämde mig helt enkelt för att jag var värd en riktigt cool resa. Och när jag väl var på plats var det som att naturen också bestämt sig för att jag var värd en grymt bra upplevelse, sann magi under tre solskensdygn och inte en regndroppe eller flygfä så långt ögat kunde nå.

Aug2014 027

Aug2014 034

Kamera2014 041

Den starkaste känslan som jag har från den här turen är en extrem glädje och jag har sällan skrattat så mycket på en fjälltur som jag gjorde under den här turen. Vem skulle inte skratta när man galopperar i en halvtorr fjällå där underlaget skiftar mellan lagom djupt vatten och sandbanker? Där ens varma kropp svalkas ned av vattnet som stänker upp från hästens galopperande ben. Och vem skulle inte skratta högt när man leker kull på hästryggen i en snårig fjällbjörkskog och vi alla blev som barn igen? Eller full galopp efter en dammig skogstig där det var helt okej att låta hästarna bestämma farten och vilken fart det blev sen, full fart framåt. Vem kan inte skratta högt av det? Och vem skulle inte ha ett stort leende på läpparna när hästen säkert sätter ner sina hovar på den branta fjällsluttningen och ger dig möjligheter till magiska vyer? Känslan finns fortfarande kvar och jag blir glad när jag tänker på alla lekfulla och rogivande stunder på hästryggen. DSC00335

DSC00326

20140725_135724

En annan stark känsla var närheten till naturen, i tre dygn var vi ute i den svensknorska fjällmarken. Så snart vi kom upp på fjället var det som att resten av världen var borta, jag var totalt närvarande i det som jag gjorde där och då. Avkopplad och bortkopplad, allt fokus var på att ta in allt det vackra, vara ett med hästen och njuta av stunden. Det är något speciellt med att uppleva fjället med häst. Islandshästar är tåliga och vana att gå i oländig terräng. Hästarna smälter väl in i miljön och ger ytterligare en dimension till naturupplevelsen. Dessutom ger ridningen möjligheten att nå längre in i fjällvärlden än vad jag skulle ha gjort till fots.

Under den här ridturen såg vi inte en enda människa, vår grupp var helt ensamma där vi red. Det är lyxigt och värdefullt. Ibland red vi in i Norge och ibland i gränslandet mellan Sverige och Norge. Fjäll så långt ögat nådde och lugnet var ständigt närvarande. Även om det var en otroligt rofylld ritt så var den samtidigt fylld av mycket fart, lek och egna vägval. En ridtur helt i min smak och den bästa turridning som jag varit på i Sverige.

Ja, som ni märker är jag aningen lyrisk över min största fjällupplevelse. Om ni någonsin får chansen till en flerdagarsritt i fjällen så ska ni ta den. Ni kommer inte ångra det en sekund, det lovar jag!

Att bo på en fjälltopp.

För några dagar sedan efterfrågade jag tips på vad ni ville läsa om och jag fick några bra uppslag så min tanke är att det helt enkelt blir några önskeinlägg framöver. Fortsätt gärna att komma med önskemål, det är superroligt att få skriva om det som ni föreslår.

Först ut bland önskeinläggen blir det svar på en spännande och intressant fråga. Kari undrade ”Blir du någonsin sugen på att ge upp allt och flytta till en fjälltopp och titta på utsikten resten av livet?” En fråga som jag frågat mig själv både en och trehundra gånger. Och som jag lätt skulle kunna svara JA på, varje dag, året runt. Jag tror att jag även sagt att jag borde flytta långt ut på fjället men nu är det inte så lätt som att bara ge upp allt och bosätta sig på en fjälltopp hur mycket än tanken lockar.

 

Mobil juli2014 637

Precis som med det mesta i livet finns det flera aspekter av den här lockande tanken och det är spännande att resonera kring det. Jag tror att det är otroligt lätt att romantisera fjälltoppslivet, allt ser verkligen fantastiskt ut på bild men jag är på tok för realistisk för att tro att det är så hela tiden. Fjällivet är kärvt en stor del av året och att leva mitt ute på fjället kräver sitt. Enkla saker som vi i civilisationen tar för givet är inte lika enkelt i en öde och vindpinad fjällort bortom all ära och redlighet. Men, ja, jag lockas fortfarande av att tillbringa en längre tid på en mer avlägsen plats och då gärna i fjällmiljö.

Det finns flera anledningar till att jag lockas av att göra som Kari frågar, att flytta till en fjälltopp och titta på utsikten resten av livet. Den främsta anledningen är nog just utsikten, få saker ger mig sånt otroligt lugn som att spana ut över milsvida nejder, det är magiskt. Förutom lugnet så ger fjällutsikten mig en tydlig hemkänsla. Det är liksom där jag känner mig hemma, oavsett var det är, naturen är mitt andra hem som alltid omfamnar mig med värme och energi.

En annan anledning till att jag kan tänka mig att sitta på en fjälltopp är att alla petitesser som dryftas i ”den vanliga” världen blir så ofantligt små och oväsentliga när man är omgiven av naturen. Istället blir fokus att följa dygnets rytm, vädrets skiftningar och naturens cykler. Utmanande och givande på samma gång.

 

20140906_155620

Likväl som det finns aspekter som verkligen lockar mig med att bosätta mig på en helt egen fjälltopp så finns det vissa saker som talar emot det. Den ekonomiska biten känns för trist för att ens omnämna och därför hoppar jag raskt över den. Däremot är det intressantare att fundera på sociala kontakter och personlig utveckling. Jag drivs av att möta andra människor eftersom det berikar mitt liv och utvecklar mig. Jag behöver också ha en meningsfylld tillvaro, både vad det gäller fritid och arbete. Att bo helt ensam på en fjälltopp skulle innebära att jag inte får just dessa behov uppfyllda och det skulle vara tråkigt. Givetvis kan det vara på det viset att behov förändras över tid eller helt försvinna men just nu förhåller jag mig till de behov som jag vet om för tillfället.

Något som jag däremot vet är att jag, just nu, känner att jag har det bästa av flera olika världar och att jag är otroligt lyckligt lottad som har det. Jag har fjällen och naturen runt knuten vilket gör att jag kan sitta uppe på en fjälltopp under dagen och sedan åka hem till lägenheten. När jag är less på lägenheten kan jag sova i fjällstugan, låna ett tält eller gästa mina vänner som bor än närmare topparna. Lyxigt som tusan och det passar mitt liv för tillfället.

 

Mobil juli2014 530

När jag skriver kring Karis fundering märker jag att jag har svårt att hänga med i mitt eget skrivna resonemang trots att det är solklart i mitt huvud. Förhoppningsvis har jag kunnat förmedlat lite om hur jag tänker, om inte;  kommentera gärna så försöker jag att förtydliga. Finns det andra som lockas av tanken att flytta till en fjälltopp?

 

Upplevelser de luxe 2016

Igår berättade jag en del om vilka ord och känslor som jag vill ska prägla 2016. Min förhoppning är att även mina äventyr och upplevelser ska reflektera dessa ord och den känsla jag hade på nyårsafton. Men det innebär inte att jag tänker anlysera sönder varenda aktivitet jag tar mig an utan jag tror att det räcker med en grundtanke som finns där i bakhuvudet för att nå mina förhoppningar.

Vad kan då 2016 tänkas bjuda på i äventyrsväg för mig? Jag trivs bäst med att ha ett ganska öppet året utan allt för stora planer. Med tanke på hur förra året blev så funkar det rätt bra för mig att ta året lite som det kommer. Oaktat detta så har jag några tankar på vad jag vill få uppleva under året.

Som vanligt kommer vintern att innehålla mycket skidåkning, det har jag redan börjat med och om några veckor reser jag till Alperna. Förutom den resan är den enda inbokade grejen på vintersäsongen en heldagsaktivtet i Åre, nämligen Girls Day Out. Det ska bli grym roligt att haka på det eventet! Abisko hoppas jag såklart få besöka även i år.

Så snart jag är tillbaka från Alperna tror jag att turskidåkningen och toppturerna ska få lite mer utrymme. Skäckerfjällen behöver besökas igen. Jag vill upptäcka mer av Härjedalen och då främst Funäsdalen. Ett eller annat besök på STFs anläggningar i fjällen kommer det också att bli, kan bara inte bestämma mig var. Ingen vinter är heller komplett utan ett gäng våffelturer. Jag skulle så gärna också vilja besöka norra Jämtland på vintertid. Och Borgafjäll och Kittelfjäll. Ja, ni hör ju, vintern kommer inte att räcka till.

En sak som jag funderat ganska mycket är att jag är otroligt nöjd mina upplevelser under 2015 och jag vill fortsätta på den vägen. Jag behöver inte toppa upplevelserna mer eller jaga häftigare äventyr, utan jag vill hellre satsa på en go känsla. Känslan av att vara närvarande i det jag gör, att jag gör det för min skull och komma ihåg att det enkla är ofta det bästa. Även om det enkla är bra så kommer jag plocka in mer lyx i mina upplevelser, lyx på mitt vis för att skapa upplevelser de luxe.

Det känns som vintersäsongen är det som jag kan fokusera på just nu och jag får nog fundera på resten av året när snön börjar tina bort. Men några saker har jag redan funderat på och det är; jag vill klättra betydligt mer än jag gjorde 2015, jag vill resa mer i Sverige och där finns Gotland som ett önskeresmål. Och nästan mest av allt hoppas jag att 2016 blir året då jag får uppleva Sarek.

Berätta gärna om vilka äventyr som du ser fram emot att få uppleva!

image

Drömmen om Sarek!

Sedan barnsben är jag en boknörd som läst mycket. Jag tycker att böcker är vackra och rofyllda. Böckernas värld tar en med på upptäcktsfärder i många världar, både verkliga och fantastifulla.

Många är böckerna som har lästs genom åren men det finns en bok som fastnat i minnet mer än andra. Den dök upp i pappas bokhylla när jag var rätt liten, kanske runt 10 år. Av någon anledning fascinerades jag av boken och jag blev så betagen av den att jag haft en inneboende längtan till den vildmark som boken handlade om, Sarek.

image

För ett tag sedan plockade jag fram den gamla boken och bläddrade länge i den. Även om bilderna är från en svunnen så blir jag fortfarande lika betagen av den miljö som bokens författare visar upp. Längtan till Sarek finns fortfarande kvar, det är den kärva vildmarken och ensamheten som lockar.

image

Jag hyser stor respekt för att Sarek är ett område som kräver mer av sina besökare än vad Jämtlandsfjällen gör. Framför allt beror det på att det finns få utmarkerade leder, färre besökare och färre fjällstugor. Det är helt enkelt en tuffare miljö och det gäller att man är väl förberedd innan man ger sig ut i Sareks vildmark.

Oakttat detta växer min dröm och längtan till Sarek sig större och större. Jag vill vandra där i flera, flera dagar för att få uppleva det mäktiga som  jag som barn läste om i pappas bok. Få känna den storhet som jag tror finns bland topparna i Sarek, få känna mig liten i en storslagen natur.

image

Drömmen om Sarek är stark. Så stark att jag vill lyssna på den och börja planera för ett äventyr som jag tänkt på sedan barnsben.

Årefunderingar.

image

Vissa dagar får jag för mig att jag borde bo i Åre. Exakt hur det skulle se ut vet jag inte men någon smart lösning finns det säkert. Många tänker säkert att det handlar om närheten till fjällen men för mig handlar det om andra saker. Som att det finns mängder av resturanger, schysst shopping och en levande bykärna med varierat utbud av aktiviteter. Lite storstadspuls i miniformat. Fjällen finns alltid i min närhet, oavsett var jag bor i Jämtland.

Tills jag klurat klart och kommit på en eventuell smart lösning så nöjer jag mig med att åka upp några dagar då och då. Det i sig är superlyxigt!

I en annan värld.

image

Med 5 kilometer till närmsta byn känns omvärlden väldigt långt borta. Så nära men ändå känns det som jag är i en helt annan värld. En värld utan krav, utan tankar på jobb eller vad jag borde göra i mitt hem. En värld av natur, solsken, långa måltider och umgänge över generationsgränserna.

image

Här finns det inga klockor som styr eller förväntningar att ta hänsyn till. Bara här och nu. Hur enkelt som helst!

image

Fjällstugedrömmen är sann och lika fantastisk som jag visste att den skulle vara. Jag har många äventyr i Härjedalen att se fram emot och våren har precis bara börjat.

image