Vintermys på Jamtlis Julmarknad

I decembermånad brukar julmarknader logiskt nog dyka upp och nästan varje by har sin egen. Jag brukar försöka besöka någon mindre julmarknad eftersom jag gillar det småskaliga och genuina. I år blev det annorlunda och för första gången på många år besökte jag Jamtlis Julmarknad i Östersund. Det är en anrik julmarknad som enligt många räknas som en av Sveriges främsta julmarknader, hur man nu räknar ut det?

Julmarknaden på Jamtli är ett välbesökt event och det märktes redan utanför området eftersom tre långa köer ringlade sig utanför entrén. Som tur är så är Jamtli ett stort område och folkmyllret spreds snabbt ut på området. Ett område fyllt med förväntansfulla barn och vuxna. Ett område som fyllts med Jamtlis gynnare, hundspann, hästar med slädar och gästutställare som sålde hantverk och mathantverk. Doften av kolbulle blandas med dofterna av getter, hästar och brända mandlar. En härlig blandning av en massa olika saker som påminner om att julen snart står för dörren. Lite så här såg det ut:

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Efter en stunds strosande hade jag fått en rejäl dos av julstämning, inhandlat goda ostar till onsdagens julfika och köpt riktigt fina kåsor i keramik. Jamtlis Julmarknad är en sån där marknad som jag tycker att man ska besöka vid något tillfälle, just för att den är anrik och jobbar för att upprätthålla jämtländska traditioner. Det finns många fina julmarknader och nästa år vill jag besöka den i Röros, Norge. Det ser jag fram emot!

Annonser

Älskade, vackra höst! 

Redan för några veckor sedan kunde jag ana att hösten var på väg och jag kände höstglädjen göra sig påmind. I den meteorologiska årstiden börjar hösten den 1 september och det är ju idag! 

Det finns så mycket som jag älskar med hösten och den är verkligen mina favoritårstid. Många av mina tydligaste och finaste barndomsminnen är från höstarna. Hösten är också den årstid där saknaden efter min pappa är som allra, allra störst och i år mer än någonsin.

 Allt som andas höst påminner om min pappa som var en jägare och skogsmulle av rang. Jag tror att pappa är den största anledningen till att jag älskar hösten så mycket. Som jag önskar att han fanns här för att dela mitt stora friluftsintresse och passion för naturen. 

Varför jag älskar Jämtland!

Igår lyssnade jag på ett inslag från P4s lokalradio, radio Jämtland. Den lokala redaktionen delade med sig av när Eisten läser sin egenskrivna dikt till tonerna av Jämtlandsången. 

Uppvuxen i Jämtland så känner jag igen väldigt mycket av det som Eisten beskriver i sin dikt men framför allt berör den på så vis att jag påminns om vilket fantastiskt landskap som jag bor i. Det finns många underbara saker och platser i Jämtland. Ofta berättar jag om vackra platser men här är tre andra anledningar till att jag älskar Jämtland. 

  • Den orörda naturen – oavsett vilket väderstreck som jag väljer finns det en hel massa natur. Det finns skogar, vattendrag och fjällområden som är helt orörda och obebodda. Det är ett värdefullt arv från våra förfäder som jag hoppas att vi alla fortsätter att värna om. 
  • Mathantverk – i var och varannan by finns det mathantverk av hög nivå. Det finns gårdsmejerier, lokala bagerier, småskaliga köttproducenter och bryggerier som framtäller öl. Jag uppskattar att resan kan ta lång tid för att jag bara vill svänga in på gårdsbutiker. Långt ut i den jämtländska finns dessutom högklassiga resturanger som Fäviken Magasin, HumleLiret och Hävvi i Glen. Resturanger där varje rätt är en upplevelse med lokalproducerad mat. 
  • Årstiderna – i Jämtland har vi inte bara fyra årstider utan åtta årstider enligt den samiska traditionen att dela in året. Jag gillar samernas sätt att dela in året i åtta årstider för det känns mer logiskt. Oavsett fyra eller åtta årstider så uppskattar jag Jämtlands tydliga årstider. Det märks när det är vinter med snötäckta träd och det märks när det är vår med trevande blommor i rabatterna. Årstidernas skillnader var en av de saker som jag saknade mycket när jag bodde i USA. 

Om du bortser från specifika platser, vad älskar du med det landskap som du bor i? Berätta gärna i kommentarsfältet eller gör ett eget inlägg som du länkar till.  

Välkommen till min barndomsvärld!

Det här är Offerdalsbygden sett från toppen av Hällberget. Det här är grunden till min kärlek för skog, fjäll och natur. Det är här jag är född och uppvuxen.

Där är slalombacken där jag åkte slalom första gången. Där är kyrkan där jag upplevt lycka och sorg. Där är hembygdsgården där vi bakar det godaste mjukbrödet. Där är myltmarkerna som pappa markerade på en karta för att vi skulle hitta dom när han inte fanns längre. Där är mitt barndomshem vid skogens kant. Där är ängarna som vi ridit på och kört skoter på. Där är skogen där mamma plockade lingon med oss.Där är fjällen där vi åkte skidor på vintern och såg spår av järv. Där är jaktskyttebanan där pappa lärde oss skjuta. Där är den igenvuxna skogsvägen som vi cyklade på sommaren till Bångåsen. Där är sjön där vi badade. Jag ser allt när jag spanar ut från toppen av Hällberget.

Ja, det här är min hembygd där jag lärde mig älska allt som naturen kan ge oss.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Topptur på en måndag – Hällberget, Offerdal

I måndags var det dags för en av sakerna på min sommarlista, att gå upp på Hällberget. Jag och en kompis hade lyckats pricka in att vi båda kunde den kvällen och vilken bra kväll vi hade prickat in. Solen följde oss hela kvällen och solstrålarna glittrade vackert bland rallarrosor, träd, vatten och fjälltoppar. En fin kväll med trevligt sällskap, god middag i toppstugan, härlig natur och vackra vyer över min hembygd, Offerdal.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Turen upp till Hällbergets topp följer en tydlig stig och det är lätt att hitta upp till toppen. Bitvis är det brant men jag hade förväntat mig en betydligt kärvare tur. Uppe på topp syns stora delar av Jämtlands fjällvärld. Offerdalsfjäll, Suljätten, Åreskutan och Bydalsfjällen, alla syntes och lockade på mig. Med kikare och en än klarare kväll syns nog även Härjedalsfjällen.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Hur mycket jag än älskade vyn från bergets topp så var jag minst lika förtjust i vandringen upp på berget. Stigen slingrade sig sakta uppför berget och det var en sån där perfekt ridstig. Bitvis var skogen tät och trollsk. Då och då gick stigen över öppna fält med rallarrosor och midsommarblomster. Färgerna var starka och luften fylld med energi från naturen. När vi knatade ner från toppen började daggen att lägga sig på marken och luften blev kyligare. När vi kom fram till bilen kände jag mig himla nöjd med turen, en lagom måndagstur helt enkelt.

Det stora julbaket.

Av olika anledningar väljer jag oftast bort att skriva om mat eller bakning i min blogg, förutom om det är friluftsrelaterat eller om det är något som betyder extra mycket för mig. I en av dessa kategorier passade lördagens mjukbrödsbakning in, bakning av tradition och som betyder mycket för mig. Vissa kallar det tunnbröd, vissa kallar det stut och i vår familj kallas det rätt och slätt för mjukbröd. Även det enligt tradition och något som jag inte ändrar på. Så här såg det ut i den lilla bagarstugan i Offerdal i lördags.

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Andra år brukar det stora julbaket vara från arla morgonstund till sen eftermiddag. I år ändrades konceptet, vi började senare och slutade tidigare, allt annat än traditionsenligt. Men vet ni vad, det funkade det också. Oavsett om man bakar på 12 liter eller 6 liter, oavsett om man gör alla julkakor och julgodisar eller en sort och oavsett om man följer traditioner eller väljer bort några påtvingade måsten så blir det jul i alla fall. Det lovar jag!

Hemma i Norra Skärvången.

Vissa saker gör mig mer ödmjuk inför livet än andra. En är att åka till släktgården i Norra Skärvången och umgås med min släkt på pappas sida. Dels för att det finns sådana otroliga livshistorier där och dels för att det var här som vi tillbringade i stort sett varje helg under uppväxten. Det är även det ställe som känns mest hemma från barndomen. Att släktgården dessutom ligger på, i mina ögon, en av världens mest vackra platser bidrar även det till den känsla som jag får när jag åker dit. DSC00021

Gården har funnits i släktens ägor över 60 år, det är rätt länge och det är svårt att föreställa sig hur det var pappas familj flyttade hit. Inget rinnande vatten utan vattnet hämtades i ån och det som serverades på bordet kom från ägorna. Det för en familj med 12 barn i olika åldrar. Tidigt började barnen att jobba för att bidra till att få mat på bordet och det var inte tal om knorra om det utan det var helt naturligt, det var det man gjorde. Berättelserna om pappas familj är en värdefull skatt och varje gång jag pratar med pappas syskon försöker jag fylla skattkistan med fler berättelser.

SONY DSC

Det är otroligt svårt att med ord beskriva hur det känns att vara i Norra Skärvången men varje gång är det som att komma hem. Och varje gång funderar jag på varför jag inte är hit oftare, det finns ett sånt otroligt lugn och sån värme här. Helt magiskt!

SONY DSC

En strof från en sång av musikgruppen Euskefeurat sammanfattar känslan på ett tydligt sätt:

”Det är här man känner vart stigarna går. Och man vet vem som är släkt med vem. Det är här man vet var gäddorna står. Ja, det är hit man kommer när man kommer hem”. Text: R.Eriksson, Euskefeurat.

 

 

 

Kärlek och Respekt

Jag tror inte att det är någon direkt hemlighet att jag känner en stark kärlek till naturen och hyser en stor respekt för den. Naturen ger mig energi, lugn och möjlighet till äventyr. Jag är otroligt tacksam för alla positiva känslor och upplevelser som jag får genom att vara ute i naturen. Ibland behöver jag inte ens vara ute i naturen för att känna de där fantastiska känslorna, det räcker med att tänka på alla äventyr jag får uppleva eller att jag spanar in vädrets olika skepnader genom fönstret.

image

Varifrån kommer då kärleken och respekten för naturen? Jag tror att jag fått den från barnsben. Född och uppvuxen på landet, i en familj där man plockade bär till sylt och saft, sådde grönsaker i landet på våren för att kunna skörda på hösten. Veden som värmde huset hämtades i skogen som pappa arrenderade. Min födelsedag var mitt i potatisupptagning och älgjakt. Frysen var alltid fylld med fisk från släktens egna fiskevatten. Ja, redan som barn var jag med på jakt, fiske, plockade bär och skördade potatis och grönsaker. Att ”leva på” och med naturen var självklart och det var även naturligt att vara ute i naturen mycket. Det var en del av livet.

image

Många gånger hängde jag med pappa ut i skogen, på jakt eller bärplockning. Eller för att hämta ved, bygga älgpass, sätta ut saltstenar till djuren. Ofta kunde vi åka en tur med bilen, för att se om vi såg några djur eller för att se vart olika vägar tog vägen. Då var jag nog för liten för att uppskatta åkturerna fullt ut men lite spännande var det allt att hålla utkik efter älg, räv och tjäder.

Givetvis fanns det tider genom åren som jag hellre gjorde annat än hänga med till skogs men där, i tidiga år, skapades känsla av att naturen var viktig för mig. En känsla som kommit och gått genom åren men som ständigt varit närvarande. De senaste åren har känslan vuxit sig starkare och starkare för att numera vara självklar och livsviktig.

image

Förutom att jag är uppvuxen med naturen runt knuten tror jag är att min kärlek och respekt för naturen är ett arv från pappa. Simple as that!

Vackra Ede i Offerdals socken

image

Ikväll var jag upp till Offerdal, en socken några mil från Östersund. En bygd som har vacker natur, orörda fjäll och en dialekt som kan vara svår att förstå.

image

Det blev en lugn kväll, inga större äventyr utan mer stillsamhet och funderingar. Ede är byn där jag växte upp men som numera känns ganska främmande eftersom nästan alla jag kände har försvunnit därifrån på ett eller annat vis.

image

Oaktat om Ede delvis känns främmande så finns det några otroligt vackra ställen i byn och bilderna är från ett sånt ställe. Utsikt över Hällberget och Hällsjön, då är det lätt att drömma sig bort och låta tankarna vandra fritt. Alltid lika skönt!