Mäktiga och energigivande Tännforsen.

I naturen finns många energigivande platser och ibland har jag svårt att välja var jag finner mest energi. Vissa dagar är det vid en strandkant och andra dagar är det på en fjälltopp. Det bästa är att jag verkligen inte behöver välja ett ställe utan jag har förmånen att bege mig till olika ställen när helst jag önskar. Vilket ställe som jag väljer beror på humör, väderförhållande och vad jag vill med min utevistelse. Ibland beror valet även på om jag är ensam eller har sällskap. När jag var i Åre innan jul hade mitt äventyrssällskap, Katta, definitivt ett finger med i spelet då vi gemensamt valde en vintrig upptäcktsfärd vid Tännforsen. Katta delar nämligen min kärlek till vattenfall och det kändes helt rätt att vara vid Tännforsen i Kattas sällskap.

Tännforsen ligger några mil väster om Åre och tidigare vintersäsonger har det varit servering där men i år var den stängd. Den här säsongen är serveringen stängd och hela området kändes ödsligt på ett sätt det inte varit vid mina tidigare besök. Ödsligt område eller inte så är Tännforsen lika mäktig som tidigare. Vattnet i Indalsälven forsade fortfarande fram utför fallet. Bitvis hade isen vuxit till sig och täckte stora delar av vattenfallets kanter. Det var en gråmulen dag och vattenstänket från forsen landade ofta på oss när vi letade oss ner längs den isiga stigen.

SONY DSC


Tännforsen är ett mäktigt vattenfall och jag gillar att man kan komma väldigt nära vattnet. Dånet från vattnet är ibland öronbedövande och det är en otrolig kraft i den vattenmassa som forsar fram. Här och där skymtas fjällen och spanar man riktigt noga kan man se mitt favoritfjällområde, Skäckerfjällen.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Längst ner där fallet lugnat ner sig hittade vi stora stenblock som gjorda för en utomhusmiddag och dit vill jag återvända snart för att laga middag till tonerna av ett dånande vattenfall och med fjällen som utsikt.

 

Annonser

Vårt vackra Jämtland

Idag har jag ännu en gång slagits av hur vackert vårt Jämtland är. I morse dök solen upp bakom träden som syns från min balkong. När jag några timmar senare körde mot Frösö Flygplats för att hämta Katta hade naturen vaknat upp, isen låg blank på Storsjön och solen lyste starkt. Precis som jag anade berättade Katta om en magisk inflygning över fjällen och Storsjön.

Jag visste att vår biltur västerut skulle bli en där superlativen avlöste varandra. Ett av mina favoritställen för vackra fjällvyer på distans är rastplatsen i Mattmar. Idag levererade den en storslagen utsikt över Bydalensfjällen.20161216_131240

20161216_131307

När vi en stund senare närmade oss Undersåker möttes vi av en fjällvy så vacker att det var svårt att ta in. Ett magiskt ljus, vita fjälltoppar och en himmel där moln och sol samsades. Ett levande skådespel som jag tyvärr inte lyckades fånga på bild. Däremot finns bilden i mitt minne och det räcker långt.

Tänk vad många vackra vyer det finns runt om i Jämtland och jag har förmånen att få bo i detta vackra landskap. Ett landskap fyllt med fjäll, skogar, sjöar och berg. Allt är vårt att njuta av och framför allt att ta hand om. Berätta, har du någon vacker vy som alltid slår dig med häpnad?

 

Vintermys på Jamtlis Julmarknad

I decembermånad brukar julmarknader logiskt nog dyka upp och nästan varje by har sin egen. Jag brukar försöka besöka någon mindre julmarknad eftersom jag gillar det småskaliga och genuina. I år blev det annorlunda och för första gången på många år besökte jag Jamtlis Julmarknad i Östersund. Det är en anrik julmarknad som enligt många räknas som en av Sveriges främsta julmarknader, hur man nu räknar ut det?

Julmarknaden på Jamtli är ett välbesökt event och det märktes redan utanför området eftersom tre långa köer ringlade sig utanför entrén. Som tur är så är Jamtli ett stort område och folkmyllret spreds snabbt ut på området. Ett område fyllt med förväntansfulla barn och vuxna. Ett område som fyllts med Jamtlis gynnare, hundspann, hästar med slädar och gästutställare som sålde hantverk och mathantverk. Doften av kolbulle blandas med dofterna av getter, hästar och brända mandlar. En härlig blandning av en massa olika saker som påminner om att julen snart står för dörren. Lite så här såg det ut:

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Efter en stunds strosande hade jag fått en rejäl dos av julstämning, inhandlat goda ostar till onsdagens julfika och köpt riktigt fina kåsor i keramik. Jamtlis Julmarknad är en sån där marknad som jag tycker att man ska besöka vid något tillfälle, just för att den är anrik och jobbar för att upprätthålla jämtländska traditioner. Det finns många fina julmarknader och nästa år vill jag besöka den i Röros, Norge. Det ser jag fram emot!

Lördagsäventyr på Hoverberget.

Det här sommaren har jag tillbringat ovanligt lite tid till fjälls och jag inledde även höstens första lediga dag med att inte åka till fjällen. Hur mycket jag än älskar fjällvärlden så tycker jag att det är roligt att variera sig och även att anpassa dagsturer efter förutsättningarna. Dagens förutsättning var att jag var aningen sliten och flurväder med regntunga moln. Av dessa anledningar valde vi att hålla oss i skogen på Hoverberget utanför Svenstavik, ungefär fem mil söder om Östersund. Å det blev en riktigt härlig skogsdag med utsikt över Storsjöbygden.

SONY DSC

SONY DSC

Redan innan man kommer till Svenstavik kan man se Hoverberget från e45:an och en solig dag så speglar berget sig i Storsjön. Berget är ståtligt och en smal bilväg slingrar sig upp mot toppen. Strax nedanför toppstugan parkerade vi bilen och tittade på kartan över lederna på berget. Det finns några olika stigar och vi valde den som följde kammen på en stor bergsravin. Bland vindfällor och genom trolsk skog letade sig stigen sig upp och ner. Längs bort på den fanns en utsiktsplats där min kompis Katta bjöd på gofika. Ur sin ryggsäck plockade hon upp rökt öring som vi la på knäckebröd och mumsade på tillsammans med rökt goudaost och ett mugg hemgjord rabarberdryck. Under tiden som vi satt och åt vårt lyxfika började regndropparna att bli fler och större men det förhöjde bara skogskänslan. Det var som ett försenat sommarregn.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Efter en lång fikapaus med filosoferande om livets viktiga frågor packade vi ihop våra saker och följde stigen en bit tillbaka. Efter en stund fanns fanns det korsade flera stigar varandra och då valde vi en stig som vi tidigare inte vandrat. Strax skiftade naturen karaktär till en öppnar skog med än mer växtlighet. Över en myr fick vi balansera på en såphal spång. När skogen öppnade upp sig kantades stigen av små hallonsnår och vi delade på sommarens sista hallon. Här och där hittade vi även smultron och om någon dag kommer lingonen att färga skogen knallröd.

SONY DSC

SONY DSC

Där stigen tog slut tog vägen vid och vi följde den slingra vägen uppför berget tillbaka till toppen. I ett vindskydd vid nedanför toppstugan brassade vi lunch medan regnet smattrade på plåttaket. Jag älskar alla sorters väder och det var mysigt att lyssna på regnet. Lunchen, ja, den berättar jag om i ett eget inlägg. Givetvis hade Katta med sig hembakat till efterrätt som fick avsluta en god friluftslunch. Eter det knatade vi upp till toppstugan och till utsiktstornet. På staketet runt översta delen av utsiktstornet finns det en tydlig karta där olika landmärken är markerade så att man kan se vad man tittar på. Långt bort i fjärren fanns Sonfjället, Helags och Lundörren men idag skymde molnen alla fjäll. Österut var det färre moln och vi såg både Storsjön och Näckten. Givetvis kunde jag inte undgå att längta efter skridskosäsongen och funderade på hur häftigt det vore att skrinna från Östersund till Svenstavik.

SONY DSC

Nu när jag tittar igenom mina bilder från idag känner jag mig så himla glad och bortskämd. Det är en sån oerhörd lyx att ha hela Jämtland och Härjedalen som lekplats. Om jag vill kan jag hitta nya områden varje gång jag drar ut på äventyr och om jag vill kan jag återkomma till samma härliga ställe gång på gång på gång. Och Hoverberget är ett sådant ställe som jag gärna återvänder till. Nästa gång vill jag pricka in soluppgången och njuta av min frukost med en 360-graders vy.

Varför jag älskar Jämtland!

Igår lyssnade jag på ett inslag från P4s lokalradio, radio Jämtland. Den lokala redaktionen delade med sig av när Eisten läser sin egenskrivna dikt till tonerna av Jämtlandsången. 

Uppvuxen i Jämtland så känner jag igen väldigt mycket av det som Eisten beskriver i sin dikt men framför allt berör den på så vis att jag påminns om vilket fantastiskt landskap som jag bor i. Det finns många underbara saker och platser i Jämtland. Ofta berättar jag om vackra platser men här är tre andra anledningar till att jag älskar Jämtland. 

  • Den orörda naturen – oavsett vilket väderstreck som jag väljer finns det en hel massa natur. Det finns skogar, vattendrag och fjällområden som är helt orörda och obebodda. Det är ett värdefullt arv från våra förfäder som jag hoppas att vi alla fortsätter att värna om. 
  • Mathantverk – i var och varannan by finns det mathantverk av hög nivå. Det finns gårdsmejerier, lokala bagerier, småskaliga köttproducenter och bryggerier som framtäller öl. Jag uppskattar att resan kan ta lång tid för att jag bara vill svänga in på gårdsbutiker. Långt ut i den jämtländska finns dessutom högklassiga resturanger som Fäviken Magasin, HumleLiret och Hävvi i Glen. Resturanger där varje rätt är en upplevelse med lokalproducerad mat. 
  • Årstiderna – i Jämtland har vi inte bara fyra årstider utan åtta årstider enligt den samiska traditionen att dela in året. Jag gillar samernas sätt att dela in året i åtta årstider för det känns mer logiskt. Oavsett fyra eller åtta årstider så uppskattar jag Jämtlands tydliga årstider. Det märks när det är vinter med snötäckta träd och det märks när det är vår med trevande blommor i rabatterna. Årstidernas skillnader var en av de saker som jag saknade mycket när jag bodde i USA. 

Om du bortser från specifika platser, vad älskar du med det landskap som du bor i? Berätta gärna i kommentarsfältet eller gör ett eget inlägg som du länkar till.  

Ibland är nära tillräckligt långt borta.

För något år sedan tältade jag med miniäventyrarna vid Nulltjärn och samma år fick jag ett fint presentkort. Att tälta i Nulltjärn tillsammans med miniäventyrarna. I helgen var det äntligen dags att lösa in mitt presentkort. Vi hade hittat en helg som passade och alla var laddad till tänderna. Men, så drog det stora åskvädret in över Jämtlandsfjällen och Nulltjärn kändes som ett mindre bra alternativ. Efter ett rådslag tillsammans med miniäventyrarna enades vi om att tälta på Bynäset istället. Betydligt närmare hem om det skulle vara helt omöjligt att tälta. Det blev helt enkelt samma koncept men ny plats.

När vi kom ner till Bynäset på Frösön insåg jag snabbt att vi inte var ensamma om att vilja hänga på stranden, en solig lördagsdag som det var igår. Bil efter bil stod uppradade längs vägarna. Som tur var vet jag var guldkornen är och på ett av dessa ställen var det helt tomt. Det lönar sig att kunna sina ridvägar på Frösön. Vi hittade en folktom strand och efter en del dividerande bestämde vi oss för att tälta längst upp på stranden istället för en bit in i skogen. Det var ju strålande sol, vindstilla och spegelblankt vatten.  Vi såg framför oss en solnedgång från tältöppningen och att vakna upp till solens strålar genom tältduken.

SONY DSC

Innan det var dags att slå upp tältet testade vi om det gick bra att ligga där vi tänkte ha vår tältplats. Det är en sån där bra grej som jag försöker att göra om vädret tillåter. Det är bara att lägga sig på marken och känna efter om det är tillräckligt platt för en natt i tält. Det är ju också en fördel om det inte är en massa stenar, rötter eller kottar precis där en ska sova. Den uttänkta tältplatsen fick godkänt och det var dags att resa tältet.

Igår hade vi ett lånetält, ett fyramannatält som Hilleberg tagit fram till den svenska militären. Ett rejält och rymligt tält. Eftersom det är ett stort tält blir vikten därefter och jag hade inte valt det här tälten på flerdagars fjälltur. Just igår funkade det bra att ha med sig det eftersom vi inte behövde bära långt då vi tältade nära en skogsbilväg. Men, kruxet med utlåningstält är att det gäller att personen innan haft koll på prylarna och så var det inte den här gången. Givetvis borde jag ha kollat innan jag drog iväg men jag förutsatte dessvärre att man berättar om hälften av tältpinnarna saknas eller om en av tältstängerna är trasiga. För så var det igår. Ett stort tält behöver tältpinnar och det fanns bara sju stycken. Det räckte knappt runt och det gällde att prioritera vilka delar av tältet som var viktigast. Det fick bli en tältpinne i varje hörn, en på vardera kortsida och så en på ett annat bra ställe. Eftersom ena tältstången var trasig fick vi strunta i att resa absiden. Med hjälp av stenar och träpinnar spändes tältlinorna upp så gott som möjligt.

SONY DSC

SONY DSC

När tältlägret var på plats var det dags att rodda med mat. Mitt trogna stormkök var såklart med och med hjälp av det blev det en god middag med färsk pasta, bacon och ädelostsås. Riktigt, riktigt gott. Precis när pastan kokat klart drog stormen och regnet in. Middagen serverades således i vindskyddet medan regnet smattrade på taket. Fascinerade hur en strålande solskensdag kan övergå till en regnstorm som påminde om höststormar.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

När middagen var uppäten var det full storm. Disken fick vänta till söndagen och alla kröp in i tältet. I pannlampans sken mumsade vi godis och spelade Ap-bingo. Utanför levde vinden om, kottar studsade på tälttaket och vågorna slog mot strandens stenar. Trots få tältpinnar och halvdant spände tältlinor kändes tältet tryggt.

Några timmar senare sa vi godnatt och kröp ner i våra sovsäckar. Långt borta hördes musiken från Yrans krogstråk men till sist somnade jag till ljudet av vatten och vind.När jag vaknade på morgonen var det knäpptyst ute, då och då hördes en fågel. Jag låg länge och bara lyssnade på tystnaden. Några gånger bröts tystnaden av morgonpigga löpsteg.

Frukosten lagades också på stormköket och jag försökte göra en repris på midsommarens pannkakor. Den här gången gick det inte lika bra och det blev mer kolbullar än pannkakor. Det spelade mindre roll för det är något speciellt med att äta frulle utomhus efter en natt i tält. Det är mysigt att fixa med frukosten och låta det få ta tid. Det är rofyllt att blicka ut över Storsjön i väntan på att vattnet ska koka. Och som jag skrivit tidigare, mat smakar så mycket bättre utomhus.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Tänk, det här finns mindre än femton minuter från centrala Östersund. Vi var helt ensamma på vår strand och det kändes som vi var långt borta från civilisationen. Ibland räcker det med att åka en kort bit för att få ett äventyr och en fin upplevelse. Ibland är nära tillräckligt långt borta.

Dromskåran, ett enkelt lördagsäventyr.

Ofta består livet av en hel del olika saker som tillsammans skapar ett komplext livspussel. Komplexitet är utmanande, utvecklande och bra. Hur mycket jag än gillar utmaningar och utveckling behöver jag ibland förenkla saker och ting. Det som då ligger närmast till hands är att göra enkla, energigivande äventyr eller upplevelser. Minimal planering och packning men maximal upplevelse. Exakt vad jag behöver just nu och det var därför som jag förenklade dagens fjälltur till max.

Tidigare i veckan hade jag och en kompis bestämt att vi skulle dra till fjälls. Vår första tanke var Skäckerfjällen, det orörda fjällområdet som ligger flera timmar bort. I torsdags insåg vi båda att det kändes för långt för en dagstur. Jag gav tre olika förslag på andra turer, alla rätt nära Östersund. Igår var en energikrävande dag och när jag kom hem hade jag noll energi. Struntade i att handla matsäck till idag och överlät till min kompis att bestämma var vi skulle åka. Sen hoppade jag i säng med en bok och tänkte att matsäcken gick att handla på ett bageri på väg till fjälls.

I morse när jag vaknade kände jag att jag gjorde helt rätt igår när jag valde bort att tokplanera lördagen. Min kompis hade valt en fjälltur som passade mig perfekt och som var alldeles lagom en dag som denna. Efter jag handlat mina mackor på bageriet åkte vi till Höglekardalen och parkerade bilen nedanför Drommen. Via myr, fjällbjörksskog och en fjällbäck letade vi oss upp till Dromskåran. En mäktig isälvskanjon som bildades i slutet av istiden. Dromskåran är karg, stenig, hård och helt fantastisk. Att gå där gör att jag känner mig liten, naturen är storslagen och den vanliga världen helt bortkopplad.

Idag var en sån där enkel dag med en mäktig naturupplevelse som finns väldigt nära. En dag som matchade det som jag behövde just idag. Mackorna då? Jo då, smörgåsar från bageri är minst lika bra som hemfixade mackor, det ska jag komma ihåg till en annan gång.

Upptäcka Jämtland – Krokoms kommun.

Härom kvällen funderade jag på den stundande sommaren. Då kom jag att tänka på att det är lätt att tro att Jämtlands län bara består av Östersund och Åre eftersom det är orter som ofta exponeras i media och i sociala medier. Länet har åtta kommuner som alla har sina guldkorn för äventyr och upplevelser. Vissa av guldkornen vill jag ibland hemlighålla och samtidigt vill jag berätta om hur många härliga ställen det finns här. Men, eftersom jag gärna vill att andra får ta del av vårt vackra Jämtland tänkte jag skriva några inlägg framöver med tips för varje kommun i länet. Upplevelser och fantastisk natur som uppmanar till äventyr, stora som små! Det kanske även dyker upp ett tips eller två på var du kan hitta gott fika, goda ostar eller lyxiga måltider. Håll till godo och njut av sommarens upplevelser!

Som första kommun har jag, som sig bör, valt Krokoms kommun. Min hemkommun, där är jag född och uppvuxen, närmare bestämt i Offerdals socken. Jag flyttade därifrån när jag var 16 år och har sedan dess insett hur mycket vackert det finns i Offerdalsbygden. Helt klart värt flera besök!

På sommaren finns det mängder av små sommarcaféer längs vägarna och det bästa har alltid varit det som är på Hembygdsgården i Ede. Längre tillbaka var det damerna i socknen som hade en vecka var där de ansvarade för fikaserveringen. Numera är det inte så och fikat är inte lika gammaldags genuint som det var då men det är fortfarande bra. Förutom gott fika så får man den här utsikten:

wpid-20150722_182402.jpg

I Offerdal finns fjällen utan upptrampade leder och där kan man lätt hitta sin egen favoritplats. Vid vägs ände ovanför byn Frankrike är det bara att parkera bilen och kliva rakt ut i bland fjällbjörkarna för att leta sig upp på till exempel Oldklumpen. Att hitta sin egen väg upp på fjället är frihet de luxe, känslan för stunden får styra vägvalen. I Offerdalsfjällen finns det stora chanser att göra flerdagsvandring utan att träffa en enda människa. Även om jag ibland har med mig sällskap hit ibland så är det hit jag åker när jag vill uppleva ensamheten. Här hittar ni lätt en fin tältplats där vyerna är milsvida och djuren är nära.

wpid-20140906_174430_2.jpg

Inom kommunen finns flera fjällområden, några har jag redan besökt men vill utforska mer. Några skidturer i Ansättfjällen har gjort mig nyfiken på hur det ser ut på sommaren och framför allt vill jag hitta till Ansättåns canyon. För att nå fjället parkerar man antingen i Åkersjön eller i Bakvattnet och sedan är det bara att vandra upp på fjället. Från Östersund tar det lite över en timme att köra upp till Åkersjön eller Bakvattnet. Med andra ord är det ganska lätt att göra en dagstur hit.

I sommar vill jag köra Fiskevägen från Krokom via Offerdal, Hotagen, Valsjöbyn för att till sist köra in i Norge och Namsos. Längs den här vägen väntar flera äventyr. Ett fjällområde som jag länge suktat efter att få besöka är Hotagen. Där är fjällen ganska flacka men naturen är säkert storslagen och något av en orörd vildmark. Om man ska åka till Hotagen ska man givetvis passa på att stanna till hos Skärvångens bymejeri. Mitt i den lilla byn Skärvången finns det lilla mejeriet som leverera ostar med stora smaker. På sommaren står partytältet framme och där serveras ostbuffé, tunnbröd och rabarbersaft. Perfekt fikaställe på väg till fjället och här har jag fikat ofta. I och för sig har jag varit lite bortskämd eftersom min farbror bor i samma by och tidigare jobbade på mejeriet. Det innebär att han alltid har en massa goda ostar hemma hos sig, en del som inte finns i butik utan som är tester men väldigt goda i alla fall.

Övernattningen längs Fiskevägen är given, det är såklart i Norra Skärvången hos min faster som bor vackert vid Skärvångssjön. Lite längre norrut finns ett boende där jag vill övernatta i sommar, Myhrbodarna. Det är en fäbodvall med naturen tätt inpå och magisk utsikt. Jag längtar tills jag får övernatta där eller hos min faster!

Betydligt närmare Östersund än Hotagsbygden finns Alsenbygden och även här finns det en del guldkorn. Vägen längs Alsensjön bjuder på härliga vyer och även här finns små sommarcaféer som Backgården.I Alsen finns en hel del vandringsleder som jag ännu inte upptäckt och det känns spännande. Namn som Bröllopsstigen, Fornstigen och Herrgårdsstigen lockar till fina kvällsturer i sommar.

Bäst i Jämtland på choklad är Tina Miinin som har sin chokladverkstad längst uppe i Helleberg, Alsen. När du kommer hit är det som att kliva in i chokladhimlen. En solig sommardag kan du sitta på altanen och njuta av choklad och fjällutsikt. En oslagbar kombination och värt en extra omväg, oavsett om det är med bil eller på cykel. 

Vid ett par tillfällen har jag ridit hos Anna som har Aspås Turridning. Anna är en servicemänniska ut i fingerspetsarna och har en fin hästhållning. Det är därför som jag väljer att komma tillbaka dit när jag vill göra en turridning som är nära Östersund. Förutom Islandshästar har Anna strutsar på sin gård och ett litet café där det serveras sockerkaka gjord på strutsägg. 

Som ni märker finns det massor av härliga ställen i Krokoms kommun. Jag har inte ens nämnt Rödön, Ås och stränderna längs Storsjön men även där finns det riktigt fina äventyrsmöjligheter. Det känns som upplevelselistan kan göras lång för Krokoms kommun och ni får gärna tipsa om fler ställen. Ut och upptäck Jämtland!

Var rädd om naturen, den ska hålla länge.

När jag flyttade tillbaka till Jämtland för ganska många år sedan tog även friluftsintresset ny fart och då framför allt fjällaktiviteter. Då, för många år sedan, kunde jag känna mig rätt ensam på fjället. Det var inte så många andra fjällfarare, oavsett om det var barmarkssäsong eller vintersäsong. Det har förändrats. På bara några år har fjällturismen ökat rejält och aktiviteterna som besökarna tar sig an är mer än utförsåkning och den traditionella fjällvandringen.

Jag tycker att det är positivt att fler och fler hittar till naturen och till fjällen eftersom vi har ett sånt otroligt vackert land där naturupplevelserna är många. I Sverige har vi det renaste vatten som finns och en värdefull förmån genom att vi har allemansrätten. Kortfattat innebär den att det är lagstiftat att alla ska ha tillgång till naturen. Det är en riktigt förmånlig lag och jag tycker att det är viktigt att göra vad vi kan för att behålla den eftersom den är rätt unik. 

Att fler människor hittar ut till naturen och framför allt till fjällen innebär också en större påfrestning för den känsliga fjällvärlden och djuren som har fjället som sitt hem. Det är viktigt att vi som vistas där förstår att vi är gäster där och att vi inte bara har rättigheter utan även skyldigheter. Naturvårdsverket har sammanfattat allemansrätten med orden ”Inte störa – inte förstöra”. Så enkelt är det.

Jag kan bli något av en argbigga när jag är ute i naturen och ser hur vårdslöst vi far fram med vårt värdefulla arv, vår svenska natur. Hur svårt är det att ta med sig sitt skräp hem? Oavsett om det är i pisten, på stranden eller på fjället. Uppenbarligen orkade man bära det med sig i början av sitt äventyr men någonstans på vägen tyckte man att det var en god idé att lämna det ute i det fria. En logik som jag aldrig kommer att förstå. Det är som att vi inte förstår hur lång tid det tar för naturen att bryta ned saker som inte är naturliga. Längs Forsaleden finns det upplysande skyltar om hur lång tid det tar för olika föremål att förmultna. Väldigt lärorikt och förhoppningsvis tänker gästerna till innan man slänger saker vind för våg efter det att man läst skyltarna.

En av anledningarna till att jag började spåna på det här inlägget var att en artikel i den lokala tidningen om att Jämtlands läns Länsstyrelse beslutat om tillträdesförbud på Pyramiderna i Vålådalen. Pyramiderna är grusformationer som ser ut som pyramider och som har stått ute i fjällmarken sedan urminnestider. Pyramiderna är ett magnifikt naturfenomen och ett arv att vara rädd om. Tyvärr har fjällgäster farit ovarsamt fram med Pyramiderna och därför har Länsstyrelsen beslutat att om tillträdesförbud för att låta Pyramiderna återhämta sig. Ett bra beslut och jag hoppas att det efterföljs. 

Jag vet att jag låter som häxan surtant i mitt inlägg och att vissa saker kanske är självklara men tyvärr är det inte så. Gång efter gång ser jag spår efter hur vi människor är oaktsamma och respektlösa mot naturen, det gör mig otroligt frustrerad och förbannad. Jag skulle kunna göra en lång lista på hur mycket knasigt som jag sett genom åren men det skippar jag utan avslutar med en uppmaning:  Snälla ni som är ute i naturen, behandla vårt vackra Sverige med respekt och ta hand om det som ett hem.20120622_221016

En av mina största fjällupplevelser.

När jag bad om uppslag till kommande inlägg fick jag tre önskeinlägg av Katta, varav ett var att jag skulle skriva om min största fjällupplevelse. Kan tyckas som förhållandevis enkelt att skriva om och det trodde jag också tills dess att det var dags för mig att bestämma mig. Som jag har vänt och vridit på tanken om min bästa fjällupplevelse. Jag har upplevt så många fantastiska stunder i fjällen och det känns nästan orättvist att välja ut bara en av alla dessa otroliga upplevelser. En annan sak som gjort det svårt är min fundering på hur definierar jag den största upplevelsen, vad är det som gör att den ena är större än den andra? Är det storslagna vyer, är det sällskapet, vädret, äventyret eller vad som hände på just det äventyret? Som ni märker, Katta gav mig en svårare uppgift än vad jag först trodde.

För att göra det enklare för mig själv bestämde jag mig för att begränsa valet till svenska fjällupplevelser, det hjälpte väl sådär. Efter en hel del klurande kände jag att det fanns flera upplevelser som stack ut mer än andra och hur svårt det än var har jag valt ut ett äventyr att omnämna som ”En av mina största fjällupplevelse”.

Sommaren 2014 fick jag erbjudande om att hänga med på en flerdagarsritt i Jorm, Frostviksfjällen som ligger i norra Jämtland. Det var tjejen som jag ibland rider hos som hade dragit ihop ett gäng med lite olika personer. Jag kände ingen i sällskapet speciellt väl men kände att det var ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till. Jag har inte ångrat för en sekund att jag följde med till Jorm för magiska dagar i fjällen. Ord kan omöjligt beskriva vilken fantastisk upplevelse som det var.

Kamera2014 068

Det fanns många olika anledningar till att just den här upplevelsen stack ut lite extra. Det var en resa som jag har velat göra i många år. Jag hade länge spanat in Rid i Jorm/Korpens öga men inte riktigt unnat mig att lägga pengarna på en flerdagarsritt. Men sen, plötsligt dök möjligheten upp och just då behövde jag göra något bara för min egen skull, välja mitt äventyr utifrån mina önskemål. Det hade varit en halvtung vår/sommar och jag bestämde mig helt enkelt för att jag var värd en riktigt cool resa. Och när jag väl var på plats var det som att naturen också bestämt sig för att jag var värd en grymt bra upplevelse, sann magi under tre solskensdygn och inte en regndroppe eller flygfä så långt ögat kunde nå.

Aug2014 027

Aug2014 034

Kamera2014 041

Den starkaste känslan som jag har från den här turen är en extrem glädje och jag har sällan skrattat så mycket på en fjälltur som jag gjorde under den här turen. Vem skulle inte skratta när man galopperar i en halvtorr fjällå där underlaget skiftar mellan lagom djupt vatten och sandbanker? Där ens varma kropp svalkas ned av vattnet som stänker upp från hästens galopperande ben. Och vem skulle inte skratta högt när man leker kull på hästryggen i en snårig fjällbjörkskog och vi alla blev som barn igen? Eller full galopp efter en dammig skogstig där det var helt okej att låta hästarna bestämma farten och vilken fart det blev sen, full fart framåt. Vem kan inte skratta högt av det? Och vem skulle inte ha ett stort leende på läpparna när hästen säkert sätter ner sina hovar på den branta fjällsluttningen och ger dig möjligheter till magiska vyer? Känslan finns fortfarande kvar och jag blir glad när jag tänker på alla lekfulla och rogivande stunder på hästryggen. DSC00335

DSC00326

20140725_135724

En annan stark känsla var närheten till naturen, i tre dygn var vi ute i den svensknorska fjällmarken. Så snart vi kom upp på fjället var det som att resten av världen var borta, jag var totalt närvarande i det som jag gjorde där och då. Avkopplad och bortkopplad, allt fokus var på att ta in allt det vackra, vara ett med hästen och njuta av stunden. Det är något speciellt med att uppleva fjället med häst. Islandshästar är tåliga och vana att gå i oländig terräng. Hästarna smälter väl in i miljön och ger ytterligare en dimension till naturupplevelsen. Dessutom ger ridningen möjligheten att nå längre in i fjällvärlden än vad jag skulle ha gjort till fots.

Under den här ridturen såg vi inte en enda människa, vår grupp var helt ensamma där vi red. Det är lyxigt och värdefullt. Ibland red vi in i Norge och ibland i gränslandet mellan Sverige och Norge. Fjäll så långt ögat nådde och lugnet var ständigt närvarande. Även om det var en otroligt rofylld ritt så var den samtidigt fylld av mycket fart, lek och egna vägval. En ridtur helt i min smak och den bästa turridning som jag varit på i Sverige.

Ja, som ni märker är jag aningen lyrisk över min största fjällupplevelse. Om ni någonsin får chansen till en flerdagarsritt i fjällen så ska ni ta den. Ni kommer inte ångra det en sekund, det lovar jag!