Spontana sidospår

Igår när jag kom hem från Storlien var jag både trött och nöjd. Min tanke var att packa upp och skriva ett inlägg om vår fina dag men på väg hem fick jag ett samtal. Det var en bekant som ville ha tips inför sin resa till Washington DC så istället för att packa upp blev jag reseplanerare. Spontant, roligt och inspirerande. Usa-längtan kickade in igen!

Gårdagen bjöd på en lika härlig fjälldag som i söndags. En kortare tur med bättre snöförhållande och lika vackra vyer. Jag är fortfarande fascinerad över hur få människor vi mötte under våra två dagar i Storlienfjällen. Inte mig emot eftersom jag trivs när det är lite ensligt på fjället.

På vår skidtur gjorde vi en avstickare till Vindarnas Tempel. Helt klart värt den lilla, lilla omväg som det blev. Häftigt ställe på en liten topp, kan tänka mig att det ser ännu häftigare ut när snön fastnat på väggarna.

Fotokred: Alex

En sak som varit lite komiskt och frustrerande dom här dagarna är att jag har haft urdålig balans på turskidorna. Fler än en gång ramlade jag i utförslöporna, varav en vurpa var riktigt rejäl och det var rena turen att jag inte gjorde mig illa. Det kan vara farligt att gå på tur 🙂

Efter avslutad tur på skidorna gjorde vi ett försök ta en fika i Storlien men det var stört omöjligt eftersom dom flesta ställen var stängde. Istället för fika satte vi oss i bilen och körde hemåt. Som tur var kom Alexandra på att vi kunde svänga förbi Enaforsholm för att se vad dom hade att erbjuda. Vilket lyckodrag! Helmysigt ställe med gästvänlig personal som erbjöd sopplunch trots att lunchen var över. En sån gest betyder mycket och gör att jag gärna kommer tillbaka dit. Enaforsholm erbjuder även olika former av boende så det tror jag att jag vill pröva någon gång. Tänk att bo där precis när isarna lagt, kunna kliva ned på ån Enan och skrinna ner mot Ånnsjön. Det ska jag komma ihåg tills nästa skridskosäsong.

Bilden ovan är lunchvyn på Enaforsholm. En spontan avstickare som blev en perfekt avslutning på grymma dagar!