En finare lördagsmiddag

I lördags var första helgen i mitt nya hem. Tillsammans med Sara hade jag planerat att det skulle firas med eld och middag utomhus. Vad jag inte visste var att Sara och Katta dessutom hade planerat att överraska mig med ett spontant besök från Katta. Gissa om jag blev glatt överraskad när Katta dök upp tillsammans med Sara för frukost hemma hos mig. Så här och så här såg vår dag ut genom linserna på deras kameror. 

Men, jag snabbspolar lördagen fram till kvällen och middagsdag. Vi ville laga mat på elden och slippa dra med stormköket. Eld är liksom aningen mysigare! Efter en del klurande bestämde vi oss för varma mackor och soppa. 

I julklapp fick jag ett mackjärn och sedan tidigare har jag en lite större kastrull som jag använder på öppen eld. Enkelhet är bra så soppan köptes på Ica. Till varma mackorna plockade vi det som fanns i Saras kyl och min kyl. Den här gången blev det:

  • Halloumi
  • Bacon
  • Röd lök
  • Soltorkade tomater
  • Smör
  • Spenat
  • Och så lite extra ost

Mackorna smördes hemma och ja, det blir verkligen bäst om det är smör på utsidan också. Bacon och halloumi stektes hemma. 

I skenet från Åre och slalombackarna hittade vi en tyst plats vid Åresjön. Katta tände en eld och så snart elden började spraka fixade vi ihop mackorna. Två små mackor åt gången fick plats i mackjärnet. På ena hörnet av elden puttrade soppan och i det andra låg mackjärnet. Efter en stund hördes det hur osten fräste till av eldens värme och en härlig doft av mat spred sig runt vår lägereld. 

Alltså på riktigt, lördagens varma macka kan ha varit den godaste jag någonsin ätit. Kombinationen av halloumi, bacon och spenat var helt galet bra! Soppan var också god och värmde gott där vi satt under stjärnhimlen.En lördagsmiddag väl värd att minnas! 

Man tager vad man haver.

Förra helgen gjorde jag och Sara en fäbodtur. I mitt inlägg om den berättade jag att vi lagade mat på Trangiaköket. Så länge det inte blåser storm eller jag har en massa annan packning så ser jag inga problem med att ta med Trangiaköket, oavsett årstid. Den lilla extra energi som det tar att bära mer saker vägs upp av att få varm mat även på vintern. Nu var det ju i och för sig plusgrader förra helgen men i alla fall.

Förra lördagen när vi skulle iväg fick jag uppdraget att fixa ingredienserna till lunchen. Jag struntade i att åka på affären och tog det som jag hade hemma. Det blev något av en repris på det som jag serverade på Andersön men vissa saker hade jag bytt ut. img_7022

I ryggsäcken hade jag packat ner spetspaprika, lök, svamp och pepparsalami som fick utgöra bas till en sås. Med fanns också crème fraiche, lyxig halloumi och bulgur (även om jag lurade Sara och sa att det var couscous). Under tiden som grönsakerna och salamin tärnades kokades vatten för bulgur. Jag är medveten om att det inte är någon snabbmat som jag beskriver men som bekant vägrar jag stressa på utflykter och det gäller även när jag lunchar. Bulgur går förhållandevis kvickt att koka och strax innan den var klar frästes grönsakerna för att sedan blandas med crème fraiche. Med lite god vilja lyckades vi få till att bulgur och sås var färdiga samtidigt. Vi kunde dock inte hålla oss från att äta halloumin så snart den var klar. Varför vänta liksom? Sammantaget blev det en god och värmande lunch. Till efterrätt fick vi varm choklad!img_7042

img_7046

Fäbodvandring mitt i vintern.

Ett av mina äventyrsmål den här vintern är att knata upp till toppen av Suljätten som ligger i den vackra Kallbygden. Eftersom jag visste att även Sara vill dit så bestämde vi tillsammans att vi skulle försöka snöskovandra dit igår. Det var innan regnet, glashala vägar och den obefintliga sikten drog in över Jämtland. Så efter ett rådslag på en spegelblank isgata i Bonäshamn bestämde vi oss för att köra längs Kallvägen och se vad vi kunde hitta på istället.

Kallvägen kan vara en av Jämtlands absolut vackraste vägar. Här och där försvann regnmolnen och vyerna blev storslagna som alltid i Kallbygden. Efter långsam körning nådde vi fram till parkeringen nedanför Suljätten. Jag är glad att jag hade med mig Sara eftersom hon visste att det fanns en fäbod lite lägre upp längs den snöiga skogsvägen. Det kändes som ett fullgott alternativ till Suljättens topp där vi i alla fall inte skulle få någon utsikt.
img_6978

Efter en lagom vandring, utan vare sig skidor eller snöskor, nådde vi fram till fäboden Lillvallen. Runt den öppna skogsgläntan fanns det små hus här och där. Ensligt och med naturen när så fixade vi eld och lagade mat på Trangiakök. Återigen blev det en stund då vardagen kändes otroligt långt borta. Samtidigt inser jag att det här är min vardag, att kunna vara i naturen var och varannan dag. Att bo nära fjäll och skog, det är min vardag. Hur lyxigt är inte det?

img_7003

img_6957

img_7044

ps. fotona på mig har såklart Sara tagit. Hon kan fota hon!

Det är ju ganska enkelt.

Häromdagen skickade jag sms till två av mina vänner här i Östersund med en inbjudan till en middag på onsdagseftermiddagen. Jag skrev också att det var en utomhusmiddag där vi tillsammans valde plats. Av olika anledningar valde vi bort att köra till mina vanliga utflyktsmål som Bynäset eller Andersön. Istället gjorde vi det superenkelt för oss och stack till Östersunds skidstadium där det finns ett vindskydd strax nedanför Arctura.

Med oss till vindskyddet hade vi ved, muurikka-panna och ingredienser till middagen. När vi knatade ner till vindskyddet hade det hunnit mörkna och snöflingorna singlade ner från himlen. I ljuset av pannlampor och skidskyttevallens strålkastare började vi förbereda inför middagen. En av oss fixade elden, en annan hackade grönsaker och den tredje fixade varm saft till sin son.

SONY DSC

SONY DSC

Efter en stund hade elden värmt upp Muurikka-pannan tillräckligt för att steka maten. Oljan fräste till när grisköttet från en gård i Offerdal las ner i pannan. Jag äter fortfarande kött och därför är jag så himla glad att jag har möjlighet att köpa närproducerat kött från djur som knatat ute i det fria. När köttet verkade genomstek fick det sällskap av svamp, paprika och lök som senare kryddades med fajitaskryddor. Alla ingredienser fick puttra ihop en lagom stund. Under tiden plockade vi fram tortillabröd, riven ost och crème fraiche. När kött och grönsaker var färdigstekta plockade var och en ihop sin egen wrap av det som vi dukat fram. Precis som alltid när mat lagas utomhus smakade det fantastiskt gott.

Recept på friluftswrap: 

  • valfritt kött eller vegetariska protetinkälla
  • paprika
  • lök
  • svamp
  • olja att steka i
  • fajitaskryddor
  • crème fraiche
  • tortillabröd
  • riven ost

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Det är sådana här kvällar som förhöjer vardagen och ger lite guldkant till mörka vinterkvällar. Enkelheten med hela grejen var slående. Jag hade med mig varma kläder till jobbet och bytte om där. På väg från jobbet kompletteringshandlade jag och fem minuter från våra hem hittade vi ett vindskydd. Maten som vi lagade var enkel, god och snabb. Eftersom tid verkar vara en bristvara i dagens samhälle så kan jag bara säga att en sån här grej tar ungefär ingen tid alls, vare sig för planering eller genomförande. Det är ju ganska enkelt att få till ett vardagsäventyr, helt enkelt!

Höstmiddag i skogen.

För några dagar sedan berättade jag att Johanna och jag varit ute i skogen för ett enkelt vardagsäventyr, en friluftsmiddag i en skog strax utanför Östersund. Eftersom vi bara hade en kort promenad till vårt uttänkta middagsställe hade vi med oss ved för att kunna göra upp en eld. När Johanna erbjöd sig ta med ved föreslog jag att vi skulle laga grönsaksknyten på elden som en del av middagen.

Knyten på öppen eld är enkel, god och variationsrik friluftsmat. Den här gången blev det paprika, rödlök, zucchini och skogschampinjoner. Under tiden som Johanna fixade elden skar jag grönsakerna i bitar, blandade ihop allt tillsammans med olja och salt på foliebitar. Jag hade också med halloumi och sötpotatis som jag stekte på Trangiaköket. Sötpotatis börjar bli en favorit för mig att ha med ut på äventyr, den är smakrik och går förhållandevis snabbt att tillaga. Halloumi är alltid rätt och förhöjer vilken middag som helst. Jag hade också med mig en lime som vi pressade över grönsakerna och halloumin när maten var färdiglagad. Som sås hade jag gjort det enkelt och tagit med en smaksatt crème fraiche. Jag bryr mig mig sällan om tiden när jag är utomhus så jag kan inte berätta hur lång tid att tillaga middagen, det var en lagom stund som gick ganska snabbt. Ofta har jag inga recept heller utan höftar till och det brukar bli bra. Våra grönsaksknyten med halloumi blev otroligt goda och grönsakernas smaker framhävdes i det enkla. En variant på den här rätten är att lägga halloumin i knytena och då behövs inte stormköket.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Efter en god varmrätt trollade Johanna fram en riktigt höstig efterrätt, äppelpaj a la friluftsmat. Johanna hade blandat tärnat äpplen med socker, kanel och smör i folieknyten. Dessa knyten fick ligga i den falnande elden under tiden vi åt varmrätten och var färdiga precis när vi ätit upp. När Johanna öppnade knytena doftade det fantastisk och vi delade upp äpplena i kåsorna för att sen smula havrekex över och hälla över en skvätt vaniljsås. Om man är ute på en dagstur eller kvällstur kan man verkligen unna sig att ta med lite extra godsaker. Det förhöjer upplevelsen mångfalt och är så värt det.  

Att laga mat utomhus är inte krångligt och ibland känns det som jag oftare lagar mat utomhus än hemma. Jag tror att det beror på att jag tycker att maten smakar lite bättre utomhus och för att det är så himla mysigt att pyssla på med mat ute i naturen.