Jag uppskattar…

…personer som törs utmana sig själv, vågar blotta sig, tar ansvar för sin personliga utveckling och som inte backar om ett samtal blir känslosamt. Jag uppskattar personer som ser att livet är fullt av nyanser och ser att det är just det som är livet.

Dessa personer är modiga och inte nog med att de törs växa som individer utan de får även mig att växa och bli klokare. De har förmågan att fylla mitt liv med positiv energi, glädje och många skratt, oavsett vart i livet eller landet vi befinner oss. Kärlek och respekt till er, ni vet vilka ni är.

Norra Skärvången. En av de vackraste platserna i Jämtland.

Norra Skärvången. En av de vackraste platserna i Jämtland.

Annonser

Maj försvann…

…fort som tusan och av någon outgrundlig anledning hann jag inte med min månadsutmaning. Jag har ingen som helst ursäkt men skyller lite på det fina vädret och att longboardtjejen jobbat tokmycket. Nu är det juni, regnet öser ner och jag har haft tid att klura klart på mina förutbestämda månadsutmaningar för 2013. Här är listan 🙂

  • Juni – longboard eftersom det inte blev av i maj.
  • Juli – lära mig att göra en eskimåsväng med kajak. Jag hoppas på en solig, varm dag och jag erkänner att jag är lite rädd!
  • Augusti – solovandring på fjället med minst två övernattningar. Me, myself and I.
  • September – klättra en led på egna säkringar, så kallad tradklättring. En mental utmaning som jag är tveksam till att jag klarar.
  • Oktober – pröva att lära mig dansa Rumba. Tydligen har min systers svåger snällt nog redan pratat med dansläraren om detta. Ja, jag vill gärna dansa med Anton och nej, min klänning kommer inte se ut så där men klackskorna är givna.
  • November – en vegetarisk månad. Eftersom jag älskar kött har jag aldrig haft en tanke på att bara äta vegetariskt och det kommer bli en utmaning. Jag kommer dock att äta fisk, ägg och mejeriprodukter, lite fusk men annars fixar jag det inte.
  • December – uppträda på en scen. Mer än så berättar jag inte nu eftersom det här kan bli den läskigaste utmaningen av alla.

De som känner sig modiga är välkomna att hänga med på allt förutom solovandringen. Den innehåller lite av allt, både fysiska och mentala prövningar som blir inspirerande.

I vintras var första gången som jag gjorde en topptur på skidor. Blåsigt, krävande och grymt roligt. Drommen i Bydalsfjällen blev en lagom första bestigning.

I vintras var första gången som jag gjorde en topptur på skidor. Blåsigt, krävande och grymt roligt. Drommen i Bydalsfjällen blev en lagom första bestigning.

En person…

…i min närhet tyckte att min blogg borde heta ”Kreativa Katrin”. Jag höll med henne om att det var ett bra namn men jag kände att det blev lite nischat och det ville jag inte.  Även om jag valde bort hennes förslag så innebar det inte att jag valde bort att skriva eller visa bilder från mina kreativa stunder. Det kan vara allt från matlagning till pyssel, det senare hellre än bra. Det är det som är det bästa med min blogg, jag får skriva om precis vad jag vill.

Den här veckan är det studentdags för en talangfull tjej i min släkt och en bra anledning att skapa ett gratulationskort. Det är verkligen roligt att pyssla ihop ett personligt kort och jag tror att det uppskattas av den som får kortet. I vanliga fall brukar jag och PTn försöka att tillverka våra kort samtidigt, dels för att vi kan dela pysselprylar och dels för att det är bra med feedback. Idag kunde inte hon göra mig sällskap men hon slapp inte undan helt. Jag skickade över en bild av kortet och sen fick jag springa över för att få lite behövlig hjälp. Tack för hjälpen 🙂

Tids nog kanske jag får ordning på mina pysselsaker. Det är samma visa varje gång, organisering innan kreativiteten kan flöda.

Tids nog kanske jag får ordning på mina pysselsaker men å andra sidan, ur detta kaos föds kreativitet.

Jag förutsätter att studentskan har annat för sig än att läsa min blogg och därför törs jag visa kortet.

Jag blev riktigt nöjd med kortet och hoppas att jag lyckas lika bra nästa vecka när jag ska fixa ett kort till studentskans lillasyster som har skolavslutning i 9:an. Har ni tur får ni se kortet 🙂

En av mina…

små Jämtlands pärlor är Tinas praliner i Helleberg, Alsen. Det var en av mina bästa vänner Å som lockade med mig till detta smultronställe i Alsenbygden. Eller vänta nu, behövde Å verkligen locka mig till ett ställe som tillverkar choklad? Knappast!

Tinas praliner har endast öppet vissa dagar i veckan så det gäller att välja rätt dag att åka dit. I torsdags var en sådan dag och då passade jag på att göra tur dit. Det tog en dryg timme att köra dit, jag var ensam i bilen och Jämtland visade sig från sin bästa sida. Det finns få vyer som är lika magiska som när man kör mot Alsen och ser Alsensjön ligga spegelblank med fjällen i bakgrunden. Om det varit någon mil närmare till Östersund hade jag gärna bott med den här utsikten.

Åre

Själva chokladbutiken ligger högt belägen i Helleberg, några kilometer från Alsen och det är en driftig kvinna som heter Tina som driver stället. Tina tillverkar chokladen i samma lokal som butiken och genom ett fönster bakom kassadisken kan man se när hon skapar konstverk som smakar gudomligt. Det kan vara så att choklad är en av de bästa gåvorna för själen. Jag blir alltid glad när jag kliver in hennes butik och det är svårt att inte smittas av Tinas positiva energi och entusiasm. Det är grymt att hon har skapat en möjlighet för sig att arbeta i sin hembygd och dessutom lyckats otroligt bra med sin affärsrörelse.

Himmelriket för en chokladälskare.

Himmelriket för en chokladälskare.

Efter en ganska lång stund hos Tina började jag bege mig hemåt. Jag kunde inte låta bli att stanna till vid en vägficka i Röde, en av byarna i Alsenbygden. När jag och mina systrar var barn brukade vår pappa, varje vår, ta med oss hit för att se när Wången hade hingstutsläpp på dessa ängar. Jag och syrrorna kunde länge stå vid hagarna och se på de vårspralliga hingstarna. Det var olika hagar för olika årskullar av hästar och de flesta av hingstarna var mer vilda än tama när de kom ut på sommarbete. I vår familj var ett av de säkraste vårtecken att det var dags att bege sig till Wångens hingstutsläpp. Jag uppskattade verkligen att pappa tog med oss på denna utflykt och det spädde givetvis på vårt hästintresse. När pappa var ung arbetade han på Wången och det var nog en av anledningarna till att han inte ville att vi skulle ha häst. Det var inga lugna hästar som han hade hand om utan det var hingstarna som skulle köras in. Det har hänt en del på Wången sedan pappa arbetade där, då var det en hingsuppfödningsanläggning för den nordsvenska hästrasen, och nu är Wången en av landets främsta utbildningsanläggningar för de som vill arbeta med hästar.

Förra året fick jag ett album med tidningsurklipp av min faster. Den här bilden på min pappa var med i ÖP 1964.

Förra året fick jag ett album med tidningsurklipp av min faster. Den här bilden på min pappa när han arbetade på Wången var med i ÖP 1964.

Det var vid en sån här hage som vi såg hingstarna rangordna sig inför sommarbetet.

Det var vid de här hagarna som vi såg hingstarna rangordna sig inför sommarbetet.

Torsdagen var en riktigt härlig dag med massor av egentid, tillfällen att reflektera över en hel del saker i mitt liv och njuta av mitt vackra Jämtland.