En av mina största fjällupplevelser.

När jag bad om uppslag till kommande inlägg fick jag tre önskeinlägg av Katta, varav ett var att jag skulle skriva om min största fjällupplevelse. Kan tyckas som förhållandevis enkelt att skriva om och det trodde jag också tills dess att det var dags för mig att bestämma mig. Som jag har vänt och vridit på tanken om min bästa fjällupplevelse. Jag har upplevt så många fantastiska stunder i fjällen och det känns nästan orättvist att välja ut bara en av alla dessa otroliga upplevelser. En annan sak som gjort det svårt är min fundering på hur definierar jag den största upplevelsen, vad är det som gör att den ena är större än den andra? Är det storslagna vyer, är det sällskapet, vädret, äventyret eller vad som hände på just det äventyret? Som ni märker, Katta gav mig en svårare uppgift än vad jag först trodde.

För att göra det enklare för mig själv bestämde jag mig för att begränsa valet till svenska fjällupplevelser, det hjälpte väl sådär. Efter en hel del klurande kände jag att det fanns flera upplevelser som stack ut mer än andra och hur svårt det än var har jag valt ut ett äventyr att omnämna som ”En av mina största fjällupplevelse”.

Sommaren 2014 fick jag erbjudande om att hänga med på en flerdagarsritt i Jorm, Frostviksfjällen som ligger i norra Jämtland. Det var tjejen som jag ibland rider hos som hade dragit ihop ett gäng med lite olika personer. Jag kände ingen i sällskapet speciellt väl men kände att det var ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till. Jag har inte ångrat för en sekund att jag följde med till Jorm för magiska dagar i fjällen. Ord kan omöjligt beskriva vilken fantastisk upplevelse som det var.

Kamera2014 068

Det fanns många olika anledningar till att just den här upplevelsen stack ut lite extra. Det var en resa som jag har velat göra i många år. Jag hade länge spanat in Rid i Jorm/Korpens öga men inte riktigt unnat mig att lägga pengarna på en flerdagarsritt. Men sen, plötsligt dök möjligheten upp och just då behövde jag göra något bara för min egen skull, välja mitt äventyr utifrån mina önskemål. Det hade varit en halvtung vår/sommar och jag bestämde mig helt enkelt för att jag var värd en riktigt cool resa. Och när jag väl var på plats var det som att naturen också bestämt sig för att jag var värd en grymt bra upplevelse, sann magi under tre solskensdygn och inte en regndroppe eller flygfä så långt ögat kunde nå.

Aug2014 027

Aug2014 034

Kamera2014 041

Den starkaste känslan som jag har från den här turen är en extrem glädje och jag har sällan skrattat så mycket på en fjälltur som jag gjorde under den här turen. Vem skulle inte skratta när man galopperar i en halvtorr fjällå där underlaget skiftar mellan lagom djupt vatten och sandbanker? Där ens varma kropp svalkas ned av vattnet som stänker upp från hästens galopperande ben. Och vem skulle inte skratta högt när man leker kull på hästryggen i en snårig fjällbjörkskog och vi alla blev som barn igen? Eller full galopp efter en dammig skogstig där det var helt okej att låta hästarna bestämma farten och vilken fart det blev sen, full fart framåt. Vem kan inte skratta högt av det? Och vem skulle inte ha ett stort leende på läpparna när hästen säkert sätter ner sina hovar på den branta fjällsluttningen och ger dig möjligheter till magiska vyer? Känslan finns fortfarande kvar och jag blir glad när jag tänker på alla lekfulla och rogivande stunder på hästryggen. DSC00335

DSC00326

20140725_135724

En annan stark känsla var närheten till naturen, i tre dygn var vi ute i den svensknorska fjällmarken. Så snart vi kom upp på fjället var det som att resten av världen var borta, jag var totalt närvarande i det som jag gjorde där och då. Avkopplad och bortkopplad, allt fokus var på att ta in allt det vackra, vara ett med hästen och njuta av stunden. Det är något speciellt med att uppleva fjället med häst. Islandshästar är tåliga och vana att gå i oländig terräng. Hästarna smälter väl in i miljön och ger ytterligare en dimension till naturupplevelsen. Dessutom ger ridningen möjligheten att nå längre in i fjällvärlden än vad jag skulle ha gjort till fots.

Under den här ridturen såg vi inte en enda människa, vår grupp var helt ensamma där vi red. Det är lyxigt och värdefullt. Ibland red vi in i Norge och ibland i gränslandet mellan Sverige och Norge. Fjäll så långt ögat nådde och lugnet var ständigt närvarande. Även om det var en otroligt rofylld ritt så var den samtidigt fylld av mycket fart, lek och egna vägval. En ridtur helt i min smak och den bästa turridning som jag varit på i Sverige.

Ja, som ni märker är jag aningen lyrisk över min största fjällupplevelse. Om ni någonsin får chansen till en flerdagarsritt i fjällen så ska ni ta den. Ni kommer inte ångra det en sekund, det lovar jag!

Annonser

Naturkrafter.

Även om det var lördag och läge för sovmorgon fick väckarklockan ringa tidigt i morse. Jag hade fått möjlighet att hänga med på en morgonrunda med hästarna. Sovmorgon eller ridtur, ett enkelt val som givetvis föll på ridtur. Och vilken ridtur det blev!

Från det att jag satt upp på Ofeig tills dess att jag satt av efter avslutad ridtur var det ren lycka och jag hade ett stort leende på läpparna hela tiden. Rätt ofta tokskrattade jag, ridturer som denna har den effekten på mig och vem kan låta bli att skratta när man får lera i ansiktet från hovarna på hästen framför. Båda hästarna var sanslöst pigga och så fort det fanns möjlighet till galopp så var det galopp som gällde. Idag var det fullt ös i regnet. Det fanns liksom ingen hejd på energin i hästarna, bästa sortens ridtur.

Jag tror att en stor anledning till att ridturen blev så härlig var att det regnade rätt rejält och det gjorde det än mysigare. Det är häftigt att kunna vara ute när det är ruffsväder, naturen visar upp sina krafter på ett annat sätt än på solskensdagarna. Att både Ofeig och Glöd är Islandshästar som passar i kärvare miljöer och verkar gynnas av flurväder bidrog också till dagens energiska ridtur. Dagar som dessa kan jag vara ute på hästryggen hur länge som helst. IMG_1663

 

DSC00023

I vanlig ordning valde jag bort att fota under ridturen. Istället får ni hålla till godo med bilder från två ridresor som jag gjort på Island, ett land fyllt med naturkrafter.

Nu har jag…

…äntligen bestämt mig för att unna mig ett grymt äventyr som jag suktat efter i många år. Fjällridning på Islandshästar, övernattning och mat på fjället. Det hela avslutas med badtunna, bastubad och middag på Korpens öga. Det var ett tag sedan jag fick inbjudan av henne som jag brukar rida med på Frösön men jag har haft svårt att bestämma mig. Eller svårt och svårt, det var det ju egentligen inte eftersom det här är något som jag velat göra i flera år. Redan på torsdag drar jag iväg och jag ser löjligt mycket fram emot det. Innan dess blir det lite havsbad och förhoppningsvis hinner jag skriva klart om Höga Kusten också.

Ofeig får inte följa med till fjälls men hennes kompis Nattfari jobbar där så han lär jag ju träffa.

Ofeig får inte följa med till fjälls men hennes kompis Nattfari jobbar där så honom lär jag ju träffa.

Strålande sol, en

…nästan spegelblank Storsjön och fjällvy var det som omgärdade min ridtur idag. Då är det enkelt att njuta av tillvaron. Dagens tur var den första på den här pållen och utan sällskap som visade vart jag skulle rida. Efter lite meningsskiljaktigheter vid uppsittning lyckades jag och Ofeig komma överens så att vi kunde sticka ut på en tur.

Islandshästar har ett speciellt lugn över sig.

Islandshästar har ett speciellt lugn över sig.

Ner förbi Frösö Golfbana mot Bynäset. Säga vad man vill men F4 har verkligen lämnat en fantastisk lekplats för alla oss som uppskattar att vara ute i naturen. Det finns hur många härliga stigar, vägar och väglös mark som helst. Enda kruxet är att jag inte hittar så bra än men några ridturer till lär ju ändra på det.

Ofeig.

Ofeig

Jag och Ofeig var ute ett par timmar, vi varvade alla gångarter och bäst var givetvis galoppstunderna. Det var otroligt härligt att rida ut och jag njöt av att vara ute i naturen. Jag längtar redan tills nästa gång. Efter ridturen var det lunchdags för mig och då passade jag på att ta en lunchfika på Frösövallen. För er som inte känner till Frösövallen kan jag varmt rekommendera ett besök där. Mysigt, lugnt och fantastisk utsikt.

Utsikten från Frösvallen.

Utsikten från Frösövallen.

Så var det…

…semester. Efter en löjligt hektisk vår och försommar på jobbet var jag otroligt nöjd med att gå på semester igår. Innan jag gick hem bjöd jag min arbetsgrupp, eller ja, de som inte redan gått på semester, på fika. Jag tycker det är skönt och viktigt att, tillsammans med sina arbetskamrater, få avrunda på ett lugnt sätt innan semestern istället för att bara slänga iväg ett stressat hej då.

Fjäll och sjö i en härlig kombination. Två av de mest rofyllda miljöer som finns.

Fjäll och sjö i en härlig kombination. Två av de mest rofyllda miljöer som finns.

Även om det känns fantastiskt skönt med semester var det med visst vemod som jag gick hem igår. När vi drar igång i höst igen fattas det två personer i gruppen då dom ska vara långlediga. Det kommer att märkas att dom inte är där! Jag trivs så grymt bra med dessa två kollegor och ja, det blir tomt utan dom och jag kommer att sakna att jobba tillsammans med dom. Att en av dom dessutom haft en stor, positiv och viktig del i min arbetssituation och arbetsmiljö förtjänar egentligen ett inlägg för sig men av olika skäl väljer jag att inte dela med mig av det på bloggen. Förutom avsaknaden av mina två arbetskamrater innebär hösten mest troligt andra förändringar för min del. Mina känslor inför det är många och tudelade men innan dess ska jag njuta av ledighet. En ledighet som kommer att ägnas åt att hämta hem på en massa olika plan så att jag kan ta kloka beslut i augusti. Jag vet vad jag vill, jag vet vad jag behöver och det i sig är en skön känsla.

Semestern inleddes med en båttur till Verkö Slott för middag.

Semestern inleddes med en båttur till Verkö Slott för middag.

Men nu, nog med jobbsnack, jag har ju semester! Jag har bestämt att inte bestämma något inför årets semester. Mina första lediga dagar tänker jag ägna åt att ta det lugnt, stöka undan vissa måsten och i övrigt inte göra så mycket. Efter det får jag helt enkelt se vad jag känner för och vilka idéer som dyker upp. Jag tänker ta dagarna som dom kommer och försöka planera så lite som möjligt. Jag har dessutom fått fri tillgång till en fin islandshäst som jag gärna vill passa på att dra ut i skogen med. Bara det är semester nog för mig.

Den icke avstängda delen  av Bynäset, Frösön. Hit kommer det bli flera ridturer i sommar.

Den icke avstängda delen av Bynäset, Frösön. Hit kommer det bli flera ridturer i sommar.

 

Jag har…

…bestämt mig, Jämtland och dess varierande natur är lika fantastisk oavsett årstid. Det gäller bara att anpassa aktivitet och kläder efter årstid och väder. Vi har dessutom haft en grym höst som aldrig verkar ta slut. Min förhoppning, kanske något naiv, är att hösten fortsätter med kalla, krispiga dagar och så vips en vacker morgon ligger det massor av snö på marken. Snö som stannar tills vårvintern dyker upp. Jag tycker vi skippar allt slask mellan fina höstdagar och mjuk, fluffig snö. Dessvärre tror jag inte att det kommer bli på det viset men önska kan jag få göra.

I fredagseftermiddag körde jag upp till min kompis Katti i Vallbo där hon nyligen köpt ett litet hus. Under större delen av bilfärden satt jag och svor för mig själv eftersom det var sjukt halt och en dimma som gjorde att jag såg max fem meter framför bilen. Jag hatar verkligen att köra i dimma! Det var dock som en magisk gräns någonstans när jag nådde kommungränsen till Åre, helt plötsligt var allt klart igen. Hmm, nästan som att fjällkommunen ville säga mig något 😉

Stackars Katti trodde att jag var på väg att flytta in när jag kom in med mina tre stora väskor och någon matkasse. Jag skulle inte haft något emot att bott lite längre i hennes gäststuga. Orsaken till alla väskor var att jag inte hade någon aning om vad vi skulle hitta på under mitt besök. Det var bättre att ha med allt istället för att inte kunna ha gjort det som erbjöds och således hade jag med mig ridkläder, vandringsprylar, långfärdsskridskor och springprylar. Japp, även för ett dygn till fjälls lyckas jag få med fyra par skor.

Det var riktigt skönt att komma upp till Katti. Jag trivdes verkligen i hennes hus, det var lugn och rofyllt men fyllt med massa energi. Kvällen tillbringades med god mat, allmän uppdatering av livet och givetvis en mysig brasa i hennes kamin. När det väl var dags för mig att sova gick jag ut till min lilla stuga och då var himmeln helt stjärnklar. Riktigt fint och skönt att det inte fanns någon gatubelysning som förstörde känslan av att vara mitt ute i vildmarken.

Frukost på sängen uppskattas även av pållarna.

Frukost på sängen uppskattas även av pållarna.

Lördagen var i stort sett öppen för valfria aktiviteter men valet föll på hundpromenad och ridning, givetvis inte samtidigt. Jag kunde omöjligtvis välja bort ridning när det fanns en möjlighet. En social promenad med Katti och hunden Hrappur tackade jag inte heller nej till. Miljön runt Vallbo är fin oavsett vad man hittar på. Det är svårt att inte trivas, det är bara att njuta och hoppas att tiden går långsamt.

Höstpromenad längs Vålån. Titt som tätt skymtade Ottfjället bland träden.

Höstpromenad längs Vålån. Titt som tätt skymtade Ottfjället bland träden.

 

Ridningen blev återigen på Islandshästen Nayla och hon var en liten töltmaskin. Den här gången var hon något mindre tränad och det märktes en del men hon var otroligt ivrig. Nayla ville nog inte erkänna att hon, precis som sin ryttare, borde träna mer och bättre utan istället pinnade hon så gott det gick på de halkiga skogsbilvägarna. Vi avslutade ridturen med att busrida på en av ängarna och det var galet roligt. Så där så att jag inte kunde låta bli att skratta. Katti filmade lite när jag red på ängen, tids nog kanske jag kan lista ut hur jag lägger upp det klippet på bloggen.

Busridning på ängen. Fjället Middagsvalen i bakgrunden.

Busridning på ängen. Fjället Middagsvalen i bakgrunden.

Dagen gick på tok för fort men som tur är kan jag åka upp snart igen. När jag körde från Vallbo började solen gå ned över snötäckta fjäll. Solen färgade himlen rosa och jag var stannade bilen flera gånger för att njuta av vackra vyer. På väg hem slog det mig flera gånger att jag är otroligt tacksam över att jag bor i Jämtland. Jag trivs!

Ottfjället och Ottsjön. Det fanns knappt någon is alls på sjön. Förhoppningsvis dröjer det bara någon vecka till.

Ottfjället och Ottsjön. Det fanns knappt någon is alls på sjön. Förhoppningsvis dröjer det bara någon vecka till.