När jag bad om uppslag till kommande inlägg fick jag tre önskeinlägg av Katta, varav ett var att jag skulle skriva om min största fjällupplevelse. Kan tyckas som förhållandevis enkelt att skriva om och det trodde jag också tills dess att det var dags för mig att bestämma mig. Som jag har vänt och vridit på tanken om min bästa fjällupplevelse. Jag har upplevt så många fantastiska stunder i fjällen och det känns nästan orättvist att välja ut bara en av alla dessa otroliga upplevelser. En annan sak som gjort det svårt är min fundering på hur definierar jag den största upplevelsen, vad är det som gör att den ena är större än den andra? Är det storslagna vyer, är det sällskapet, vädret, äventyret eller vad som hände på just det äventyret? Som ni märker, Katta gav mig en svårare uppgift än vad jag först trodde.
För att göra det enklare för mig själv bestämde jag mig för att begränsa valet till svenska fjällupplevelser, det hjälpte väl sådär. Efter en hel del klurande kände jag att det fanns flera upplevelser som stack ut mer än andra och hur svårt det än var har jag valt ut ett äventyr att omnämna som ”En av mina största fjällupplevelse”.
Sommaren 2014 fick jag erbjudande om att hänga med på en flerdagarsritt i Jorm, Frostviksfjällen som ligger i norra Jämtland. Det var tjejen som jag ibland rider hos som hade dragit ihop ett gäng med lite olika personer. Jag kände ingen i sällskapet speciellt väl men kände att det var ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till. Jag har inte ångrat för en sekund att jag följde med till Jorm för magiska dagar i fjällen. Ord kan omöjligt beskriva vilken fantastisk upplevelse som det var.
Det fanns många olika anledningar till att just den här upplevelsen stack ut lite extra. Det var en resa som jag har velat göra i många år. Jag hade länge spanat in Rid i Jorm/Korpens öga men inte riktigt unnat mig att lägga pengarna på en flerdagarsritt. Men sen, plötsligt dök möjligheten upp och just då behövde jag göra något bara för min egen skull, välja mitt äventyr utifrån mina önskemål. Det hade varit en halvtung vår/sommar och jag bestämde mig helt enkelt för att jag var värd en riktigt cool resa. Och när jag väl var på plats var det som att naturen också bestämt sig för att jag var värd en grymt bra upplevelse, sann magi under tre solskensdygn och inte en regndroppe eller flygfä så långt ögat kunde nå.
Den starkaste känslan som jag har från den här turen är en extrem glädje och jag har sällan skrattat så mycket på en fjälltur som jag gjorde under den här turen. Vem skulle inte skratta när man galopperar i en halvtorr fjällå där underlaget skiftar mellan lagom djupt vatten och sandbanker? Där ens varma kropp svalkas ned av vattnet som stänker upp från hästens galopperande ben. Och vem skulle inte skratta högt när man leker kull på hästryggen i en snårig fjällbjörkskog och vi alla blev som barn igen? Eller full galopp efter en dammig skogstig där det var helt okej att låta hästarna bestämma farten och vilken fart det blev sen, full fart framåt. Vem kan inte skratta högt av det? Och vem skulle inte ha ett stort leende på läpparna när hästen säkert sätter ner sina hovar på den branta fjällsluttningen och ger dig möjligheter till magiska vyer? Känslan finns fortfarande kvar och jag blir glad när jag tänker på alla lekfulla och rogivande stunder på hästryggen. 
En annan stark känsla var närheten till naturen, i tre dygn var vi ute i den svensknorska fjällmarken. Så snart vi kom upp på fjället var det som att resten av världen var borta, jag var totalt närvarande i det som jag gjorde där och då. Avkopplad och bortkopplad, allt fokus var på att ta in allt det vackra, vara ett med hästen och njuta av stunden. Det är något speciellt med att uppleva fjället med häst. Islandshästar är tåliga och vana att gå i oländig terräng. Hästarna smälter väl in i miljön och ger ytterligare en dimension till naturupplevelsen. Dessutom ger ridningen möjligheten att nå längre in i fjällvärlden än vad jag skulle ha gjort till fots.
Under den här ridturen såg vi inte en enda människa, vår grupp var helt ensamma där vi red. Det är lyxigt och värdefullt. Ibland red vi in i Norge och ibland i gränslandet mellan Sverige och Norge. Fjäll så långt ögat nådde och lugnet var ständigt närvarande. Även om det var en otroligt rofylld ritt så var den samtidigt fylld av mycket fart, lek och egna vägval. En ridtur helt i min smak och den bästa turridning som jag varit på i Sverige.
Ja, som ni märker är jag aningen lyrisk över min största fjällupplevelse. Om ni någonsin får chansen till en flerdagarsritt i fjällen så ska ni ta den. Ni kommer inte ångra det en sekund, det lovar jag!
Fjäll och klackar 