En annan slags road trip. 

Det blev en hel del mils bilkörning på min semester. Jag hade absolut inget emot det men det var också härligt att få in några mil på ett annat sätt, nämligen med cykel. 

Tack vare att Helena och Sara skriver varmt om tjusningen med cykling så har jag blivit sugen på att testa annat än den korta transportcyklingen till jobbet. Min goda vän i Växjö är också förtjust i cykling så när det var bestämt att jag skulle hälsa på henne föreslog hon att landsvägscykling skulle hinnas med under mitt besök. 

Växjö bjöd upp till växlande väder när jag kom dit och ett tag såg det ut som min premiärrunda på landsväg skulle hindras av bångstyriga vädergudar. Jag kändd mig inte tillräckligt modig för att cykla i spöregn. Men, så dök det upp en lucka på ett par timmar då passade vi på att sticka iväg. 

Jag hade fått låna en fin cykel av min väns lagkamrat. Som tur var passade även lagkamratens skor, såna man klickar fast på pedalen. Jag har bara kört spinning med såna skor tidigare och jag var aning nervös för det här. Men, med en bra genomgång och lite testande av att klicka i och ur på en lugn gata så kände jag mig redo för den riktiga cyklingen.

Vi rullade iväg i ett lugnt tempo för att jag skulle vänja mig med cykeln. Ganska snabbt svängde vi in på en mindre väg som slingrade sig genom ett landskap med ängar, ekskog, kossor, små och stora gårdar. Efter bara en kort stund kände jag mig bekväm i sadeln och vi kunde höja tempot. 

Alltså på riktigt, att cykla är ju hur häftigt som helst. Det var så himla härligt att känna vinden i ansiktet i utförsbackarna. Lika härligt var det att känna hur benen fick jobba lite extra i uppförsbackarna och vilken skillnad det gjorde när jag fattat hur jag smartast använde växlarna.

Landskapet susade förbi. Kilometer blev till mil och plötsligt var vi framme vid en större väg. Där vände vi om eftersom jag inte kände mig helt bekväm med att cykla där det var mer trafik. Även om jag gärna hade cyklat en runda så gjorde det inget att vi cyklade samma väg tillbaka. Det var fina och mysiga omgivningar att rulla fram igenom. Dessutom var vägen både kuperad och slingrig vilket gjorde att det hela tiden hände något nytt. 

Den känsla som jag tog med mig från cykeltur var en bra känsla. En känsla av frihet som jag känner igen från ridningen och utförsåkning. Jag hade hoppats få in en runda till under tiden jag var i Växjö men det blev inte så. Men jag hoppas att det dyker upp fler tillfällen till cykling, oavsett om det är landsväg eller stig. För cykla var riktigt roligt och jag vill cykla mer! 

Dessutom har jag en del att lära om cykelkulturen, jag vet att jag fotat helt fel men då finns det ju rum för utveckling! 

Annonser

Guldkorn och pärlor längs vägen.

Nu har jag hemma igen efter min road trip genom Sverige. Det hann bli en hel del mil och jag fick se många fina delar av Sverige. När jag bestämde mig för att göra en road trip så var en av anledningarna att jag ville hitta små ställen som en aldrig skulle besöka annars. Jag var framför allt sugen på att besöka olika gårdsbutiker eller mysiga caféer som inte ligger i en stadskärna och det har jag gjort. Det var verkligen roligt att läsa olika skyltar längs vägen och följa skyltarna till olika besöksmål. Jag är himla glad att jag gjorde det för annars hade jag missat till exempel det här:

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Strax innan Gränna hittade jag ett ekocafé, Uppgrenna Naturhus, där jag satt på deras altan och spanade in Visingsö. Caféet hade en inomhusträdgård där det bland annat växte tomater, meloner och vackra blommor. På övervåningen hade caféet inrett ett tyst vilorum mitt ibland all grönska. Dit var det en avgift så den här gången hoppade jag över det men jag kan tänka mig att det är väl investerade pengar efter en lång dag på jobbet. Eller om en bara vill ha en stund i en fin miljö. Fikat var såklart eko och en hel del raw-fika. Jag valde en surdegssmörgås som var riktigt, riktigt god. Länge satt jag ute på deras altan och bara njöt av omgivningen.

Tidigare samma dag hade jag kört längs en väg mellan Askersund och Vadstena. Längs den vägen hittade jag Stjernsundsgård där det fanns ett slottscafé och gårdsbutik. Så här såg det ut där:

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

På Visingsö fanns det flera gårdsbutiker men jag har bara bilder från en av dom, Persgården. Där handlade jag några produkter från deras gård. Jag fick behärska mig rätt mycket från att inte tokhandla där då det fanns mycket närproducerat som jag gillade.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

När jag körde längs en liten väg till Växjö såg jag en handskriven skylt som pekade mot en ännu mindre väg. På skylten stod det att det var våffelservering så jag följde den handskrivna skylten och efter ett tag hittade jag en liten hembygdsgård. Där beställde jag en våffla med sylt och satte mig ute. Det var helt tyst, jag visste inte riktigt vart jag var men mysigt var det.

SONY DSC

SONY DSC

Det var precis såna här ställen som jag ville hitta längs min road trip och jag tycker att jag lyckades bra med det. En av många anledningar till en bra road trip var just att hitta pärlor som dessa.

Sol, vind och vatten.

Ett genomgående tema på min road trip har varit att jag stannat till i närheten av olika vattendrag. Det har varit sjöar, älvar och forsar. Igår kompletterade jag vattentemat med en dag vid havet på västkusten. I några dagar hälsar jag på en kompis som bor mellan Varberg och Kungsbacka så havet är väldigt nära och det finns många stränder att välja mellan. Och bara så ni som kan er västkust så insåg jag i går att jag fortfarande är i Halland, erkänner att jag inte har superkoll på den här delen av landet.

SONY DSC

Igår hittade jag en lugn sandstrand i närheten av havsorten Åsa där jag tillbringade större delen av dagen. Jag var i princip helt ensam på stranden och njöt av att känna lugnet som sol, vind och vatten ger mig. Solens strålar gjorde att havet glittrade lekfullt och vinden blåste i mitt hår. En lätt doft av saltvatten och tång samsades med doften av det nybakade brödet som jag handlat på det lokala bageriet i Åsa. På min prickiga strandfilt läste jag tidningar och skrev i mina anteckningsböcker. Jag har ofta med fina anteckningsböcker när jag drar ut på olika äventyr eftersom det är då som mina tankar svävar fritt och förutsättningslöst. Dessa tankar vill jag gärna fånga och det gör jag genom att skriva ner dom i fina skrivböcker.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Om jag av någon anledning inte kunde bo nära fjällen hade jag behövt bo nära havet istället. Havskänslan är inte riktigt lika stor och mäktig som min fjällkänsla men den påminner starkt om den. Ju äldre jag blir ju viktigare känns det att få bo nära naturen. Jag älskar storstaden och den puls som den ger men det är nära naturen som jag hör hemma på riktigt.

En avstickare till Visingsö.

Nu har jag hamnat på den västra sidan av Sverige men innan dess har jag besökt en del andra delar av vårt vackra Sverige. Min tanke är att dela med mig av bilder och upplevelseberättelse från olika ställen, vissa ställen får inlägg i ordning och andra i oordning men så får det bli. Den här semestern är ju ett prov på min förmåga till spontanitet och att undvika allt för mycket planerande så då verkar det logiskt att inläggen också får spegla det.

Ett av mina planerade mål med semesterns road trip var att hälsa på en vän och hennes familj i Växjö. Jag hade valet att köra mellan Vänern och Vättern eller välja den östra sidan av Vättern. Av någon anledning valde jag den östra sidan och det är jag glad för eftersom jag då kom på att jag kunde göra en avstickare till Visingsö, en ö mitt ute i Vänern.

SONY DSC

Efter en del avkrokar mellan Nora och Gränna hade det hunnit bli tidig eftermiddag innan jag körde på färjan mellan Visingsö och Gränna. Det märktes återigen att semestrarna inte på något vis är slut eftersom färjan var helt full med bilar och människor. Väldigt många människor valde att lämna bilen på fastlandet och hyra cykel på Visingsö för att ta sig runt. Nästa gång som jag besöker ön tänker jag också göra så eftersom ön är väldigt cykelvänlig men den här gången gick jag en hel del istället.

SONY DSC

SONY DSC

Visingsö fångade mitt hjärta på en gång, naturen var härligt lummig i skogarna och mäktigt karg på vissa strandremsor. På min kvällspromenad hamnade jag på en öde sandstrand där det fanns en brygga med utflyktsbord. Där var vinden stark, vågorna slog mot strandkanten och länge satt jag på bryggan. Där kändes naturen mäktig och stark, precis så där som den kan kännas på fjället. Just vid såna tillfällen känner jag mig extra levande, tankarna kan vandra helt fritt och livet känns enkelt.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Efter en god natts sömn på ett mysigt vandrarhem fortsatte jag att utforska ön i väntan på att färjan skulle ta mig tillbaka till fastlandet. Innan jag ställde bilden i hamnområdet hade jag besökt några små gårdsbutiker. Eftersom jag hade en stund kvar tills dess att färja skulle avgå passade jag på att strosa i hamnområdet och längs stigarna däromkring.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Återigen satte jag mig vid vattnet och njöt av att höra vågorna mot klipporna. Även om jag var väldigt nära folkmyllret i hamnen kändes det som jag var helt ensam. Inget sorl eller trafikbuller hördes utan allt som hördes var naturens egna ljud. Som avslutning på ett bra dygn på Visingsö åt jag lunch längst ut på klipporna i hamnen. I en av hamnbutikerna köpte jag en tunnbrödsrulle med rökt sik, romsås och kokt potatis. Den smakade förträffligt och smakerna förstärktes av den fina inramningen med sjöutsikt och vågskvalp.

När det inte blir helt rätt på en road trip.

Som jag berättade i onsdags hamnade jag lite fel i början av min road trip. Tanken var att jag skulle köra längs Siljan och sedan ner mot Kopparberg och Grängesberg. Anledningen till att jag ville köra där var att vi åkte ofta där på min barndoms husvagnssemestrar. En nostalgitripp helt enkelt. Men, jag missade ju en avfart och hamnade därför i trakterna runt Värnamo. Efter ett tag svängde jag av mot Nora eftersom jag sett att det fanns ett STF-vandrarhem där. Jag gillar STF och tänkte att det kunde vara ett bra ställe att övernatta på. Det var ungefär runt Värnamo som mina val började bli mindre bra och så även humöret. Jag insåg att jag var rätt sur och tänkte att jag skulle bota det med en fika på ett café längs vägen i den värmländska byn Lesjöfors. Inte ens fikat blev bra så det blev ett kort stopp innan jag körde vidare.

SONY DSC

Så efter ett kort fikastopp rullade jag vidare mot Nora. Vägen mot Nora var ganska liten, slingrig och längs fin natur så den delen gillade jag verkligen. Ganska snabbt var jag framme i Nora och även där var jag en del som barn. I mitt minne var det en söt liten stad och det var därför som jag ville svänga förbi där. Jag letade mig fram till vandrarhemmet, Nora Tåghem, som var två gamla tågvagnar. Jag bokade in mig på ett enkelrum, eller snarare en kupé. Nora Tåghem låg vackert mot en sjö och hela konceptet hade kunnat vara hur bra som helst men tyvärr var det inte det. Hela vandrarhemmet var slitet och underhållet var tyvärr rätt eftersatt. Hur som helst hade jag betalat för en natt så det var bara att köpa läget.

SONY DSC

SONY DSC

Jag la in mina saker i kupén och sedan gick jag på upptäcktsfärd i den lilla trästaden Nora. Som tur var kändes staden mycket, mycket mysigare än vandrarhemmet och jag strosade i flera timmar i staden. Det fanns en hel del små, charmiga butiker men eftersom det hunnit bli kväll var dom stängda. Det gjorde inte något utan jag var rätt nöjd med att bara vara.

SONY DSC

 

SONY DSC

SONY DSC

Framemot skymningen kände jag att det var dags att vila upp sig inför körningen nästa dag och få bort dagens dåliga känsla över mindre bra val. Jag kröp upp i min bädd, kollade på stora Sverigekartan och funderade på vägvalen inför morgondagen. Tids nog var det dags att sova och förutom att tåget stod stilla så kändes det precis som att sova på nattåget. På morgonen vaknade jag utvilad och på betydligt bättre humör. Jag packade in mina saker i bilen, åt frukost på ett café och sedan rullade jag ut från Nora för en ny dag på min road trip.

Grusvägen till Älvdalen.

Förra onsdagen packade jag in mina saker i min lilla blå bil för att ge mig ut på road trip till södra Sverige. Den första dagen kom jag inte så långt utan mellanlandade i stugan i Björnrike innan jag begav mig vidare. I några veckor har jag klurat på vägval och funderat på vad som blivit bäst. Även om tanke var att resan skulle vara så spontan som möjligt så kändes det bra att ha en grundriktning på färden, mest för att faktiskt komma söderut och inte hamna helt tokigt. På fredagsmorgonen när jag gjort min matsäck tittade jag återigen på den stora vägkartan och bestämde mig för att köra mot Sveg för att därefter vika av mot Lillhärdal och på så vis komma in i Dalarna. Den ”vanliga” vägen från Jämtland till Mora är annars E45 men den har jag redan kört många gånger och valde därför bort den.

Med matsäck i bilen och kartan på sätet bredvid så vinkade jag hej då till stugfolket och startade resan söderut. När jag kom ut på den riktiga vägen smög ett glädjerus och en förväntan på mig, att jag äntligen var på väg. På väg på road trip, helt ensam, utan krav eller förväntningar men med stora möjligheter att få uppleva Sverige på ett sätt som jag inte gjort på väldigt länge.

I Sveg märktes att semestrarna inte är slut och det var kö för att få tanka på bensinmacken så jag körde vidare. Husvagnar, långtradare och husbilar trängdes i korsningen med oss vanliga bilister men så snart jag svängt av E45:an blev jag ensam på vägen. Det verkade bara vara jag som skulle köra mot Lillhärdal och helt plötsligt kändes det ganska ensligt längs vägen men det var inget alls gentemot vad jag skulle känna om ett tag.

SONY DSC

SONY DSC

Utsikten längs den slingriga vägen varierade, det var vackra sjöutsikter, kalhyggen och en hel del skog. Rätt snabbt var jag framme i Lillhärdal och där var det dags för vägval. Jag kunde välja mellan att köra via Särna eller en kortare väg tvärs genom den djupa skogen i Dalarna. Jag valde den senare, den mindre och krokigare vägen. Om jag hade känt mig ensam längs Lillhärdalsvägen så var det inget mot vad jag nu kände mig. Jag mötte inte en enda bil tills dess att jag var nån mil från Älvdalen. Ganska snart förstod jag varför jag var den enda som valt den här vägen, det var ombyggnation av vägen. Grus, grus, grus och stora stenar var det som jag omgavs av under ett par timmar och bara då och då fanns det korta sträckor på fin asfalt. Mer än en gång ångrade jag mitt vägval men det var samtidigt så himla vackert och ensligt att jag inte ångrade mitt vägval för en sekund.

SONY DSC

SONY DSC

Jag stannade titt som tätt och njöt av den fina naturen och ödsligheten. En informationstavla berättade för mig att jag var i Dalarnas vildmark där både björn och varg huserade. Jag såg flera stigar som jag vill vandra någon gång när jag har sällskap. Dalarna är ett landskap som jag ser fram emot att utforska framöver, jag tror att det finns mycket fint att upptäcka där.

En av mina tankar med min resa var att svänga in på små fäbodar eller hembygdsgårdar för att fika eller handla mathantverk. Eftersom det är svårt att veta hur ofta dessa dyker upp hade jag för säkerhets skull packat matsäck. I fredags var jag glad för det eftersom fikaställena lyste med sin frånvaro. Men det gjorde inget utan istället valde jag platser för fikapauser med omsorg. Min lunch åt jag vid en ån medan gofikat avnjöts med utsikt över Dalälven. Just den här delen av dagen var jag supernöjd med, det är verkligen härligt att kunna välja var en pausar och njuta av vackra vyer.

SONY DSC

SONY DSC

Efter några timmar knagglig grusväg i Dalarnas vildmark var jag framme i Älvdalen och vägen till Mora. Trafiken tätnade, milen rullade på och plötsligt var jag framme i Mora. Det märktes att Mora är en populär semesterort, mängder av turistbussar och husbilarna var återigen många. Jag valde medvetet bort att strosa i Mora utan körde vidare söderut. Vid fikapausen innan Mora hade jag tittat på kartan och bestämt mig för att köra den södra sidan av Siljan mot Leksand. Avfarten för den vägen skulle vara strax efter Mora så döm av min förvåning när jag helt plötsligt insåg att jag var i Vansbro och helt missat Siljansvägen. Istället för en biltur läns Siljan med många chanser till olika utflyktsmål bjöds jag på skog och en och annan glimt av Vanån. Strax efter att jag förstått att jag missat Siljan, Kopparberg och Grängesberg så kände jag mig ganska besviken och dippade lite i motivation. Just där och då blev jag ganska sur och det höll tyvärr i sig ett bra tag. Dessutom blev eftermiddagens fortsatta val inte heller helt rätt men om det berättar jag en annan dag.

SONY DSC

Nu är det snart dags – Road trip 2016

Tidigt i våras bestämde jag mig för att tillbringa sommaren i Sverige och främst i södra Sverige. Eftersom jag ville se mer av Sverige så bestämde jag mig för en road trip. Fördelen med road trip är att jag kan anpassa vägval efter humör och vad vägarna har att erbjuda. Mitt stora mål är att undvika europavägarna och strunta i tiden.

Det känns som det var väldigt länge sedan som jag bestämde mig för den här semestern. Men nu är det dags! Ikväll har jag varvat kartaläsning med att packa. Det är löjligt svårt att packa eftersom jag inte riktigt vet vad kommande veckor har att erbjuda. Det blir nog några naturupplevelser men det blir nog mer gårdsbutiker och strosande längs strandpromenader. Jag har inga förväntningar utan tänker ta dagarna som de kommer. 

Jag har ändrat resrutten och första bestämda mål är Växjö men vägen dit är obestämd. Hemvägen blir via Halmstad, Göteborg, västkusten och norra Dalarna. Jag fick några fina tips när jag i våras berättade om min road trip men nu när det är sommar så kanske ni har kommit på fler. Berätta gärna! 

Road trip 2016

Sakta men säkert börjar sommaren närma sig, jag tyckte att det nyss var vinter så jag har inte riktigt hängt med. Med sommaren kommer också semester och planer för hur den ska tillbringas på bästa sätt. Ifjol planerade jag knappt nånting inför semester och då slutade det med en resa till Tromsö. I år tänkte jag ändra mitt koncept och faktiskt ha lite planer inför semester.

I och med att jag gjort en utlandsresa det här året har jag bestämt mig för att sommaren ska upplevas i Sverige. Dessutom har jag bestämt mig för att fjällvärlden får stå tillbaka till förmån för södra delarna av Sverige. Det kanske är lite otippat eftersom fjällen i princip är mitt andra hem och en av mina största energikällor. Men i sommar pausas fjällupplevelserna och istället tänkte jag åka söderöver där några andra av mina energikällor finns, nämligen goda vänner.

Jag har några goda vänner utspridda i landet och i år tänkte jag hälsa på dom genom att göra en road trip genom vårt vackra Sverige. Jag har valt bort tåg och flyg, istället tar jag bilen och det är för att helt kunna styra min road trip. Jag vill ha möjligheten att svänga in på vägar som leder till byar där det finns mathantverk eller naturupplevelser. Jag vill kunna stanna en extra natt på ett ställe bara för att jag kan. Min road trip ska bli en resa där känslan styr vägvalen.20130706_081249

Eftersom målet med resan är att träffa mina vänner så har jag några förutbestämda platser som jag ska köra till, sen vilken väg jag tar dit spelar mindre roll. En sak som är säker är att jag kommer välja kringelkroksvägar framför stora motorvägar. Boende på den här resan genom Sverige kommer vara lite varierat. Ibland kommer jag att bo hos vänner, ibland på STF-boende och ibland i ett tält. Jag försöker läsa på om var det finns mysiga b&bs eller STF-boenden. Det finns hur mycket som helst så det kommer bli en utmaning att välja mellan alla speciella ställen som finns.

Var kommer min road trip då att ta mig? Jo, första delen kommer att vara via Härjedalsfjällen ner till norra Dalarna och där vet jag att det finns en hel del fint att upptäcka. Det har jag sett på Kattas blogg. Efter jag slitit mig från Dalarna ska jag leta mig ner till västkusten. Områdena kring både Göteborg och Halmstad får stå som värd i några dagar, lite havskänsla är alltid rätt. Efter västkusten letar jag mig mot Småland och Växjö, där hoppas jag att det blir cykling och ridning. Efter det är det dags för mig att leta mig norrut och hemåt igen. Det är nog den delen av resan som känns som den största utmaning, vilken väg tar jag norröver för att inte bli helt uttråkad längs vägen. Jag vet liksom inte var jag ska ta vägen efter Växjö för att det inte ska bli sträckkörning till Östersund.  Kanske får bli en sväng via Stockholm. Hmm, den delen tåls att tänka på.20130827_120711

20130828_131057

Mobil juli2014 132

Jag är så himla glad över att jag bestämt mig för att göra en road trip genom delar av Sverige. Jag har länge känt att jag sett för lite av södra delen av landet, det verkar finnas mycket fint att upptäcka och det var på tok för länge sedan jag bilade genom landet. Varje gång jag åker tåg tittar jag längtansfullt ut genom fönstret och önskar att jag fick stanna till på alla vackra platser som tåget susar förbi. Nu snart, i sommar, får jag chansen att stanna till vid alla smultronställen som finns längs vägarna. Berätta gärna om ni har några tips på vad jag borde uppleva på min road trip.

Resetips önskas!

image

För ett tag sedan dök en känsla upp, känslan av att vilja resa. Upptäcka nya resmål eller besöka tidigare ställen spelar mindre roll. Likaså kvittar det om det är utomlands eller i Sverige. Oavsett vart man reser blir det en ny upplevelse och det är det som är så himla roligt.

I vanlig ordning är valen många och jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Kanske ni har några bra tips? Och vad man kan hitta på när man väl är där?

Perspektiv

När jag i början av sommaren inte hade någon semesterresa inplanerad så kändes det som det var  många år sedan jag var iväg på en riktig semesterresa. Men om jag tittar tillbaka på mina tre senaste somrar så kan jag inte sticka under stol med att jag varit på några grymma semesterresor. Vissa mer förutbestämda än andra och en som bestämdes bara en vecka innan.

Ifjol blev jag erbjuden att hänga med flerdagarsritt i Frostviksfjällen. Då såg det bland annat ut så här:

DSC00335

 

Kamera2014 049

Det här storslagna äventyret kan du läsa om här.

Sommaren innan dess, alltså 2013, var sommaren då jag för första gången reste med bil till Frankrike, mötte Alperna som jag förälskade mig i och klättrade kalksten i södra Frankrike. Den semestern nöjt jag av dess vyer:

20130711_114208

 

 

20130723_074918

 

 

20130723_181644

 

2012 var året med den mest förutbestämda resan, den som jag och ridkompisen hade planerat ett tag. Vår födelsedagspresent till oss själva tog oss till Island. Långritt med hästflock, ett äventyr som bör upplevas om man får chansen. Det här var innan den här bloggen dök upp men ett inlägg från den turen har jag skrivit. Och några bilder hittade jag också:

 

IMG_1663

IMG_1715

 

 

20120815_143208

 

När jag tittar tillbaka på mina senaste somrar får jag ett annat perspektiv på min fundering i början av sommaren och inser att det där med att jag inte varit på någon semesterresa på flera år är ju en stor lögn!