En friluftsmiddag på Lillskutan, Åre.

Som jag berättade om igår var jag på tur i Åre och då passade Sara och jag på att äta friluftsmiddag på en fin plats på Lillskutan. Jag tycker om att laga mat utomhus så därför kommer jag framöver dela med mig på bloggen om detta. Jag har sällan några recept men på ganska enkla sätt går det att skapa otroligt goda maträtter även när man är utomhus.

Jag tar gärna med mig Trangia-köket när jag sticker iväg på olika äventyr i naturen. Ibland kan det passa bättre att göra upp en eld och ibland passar Trangia-köket bättre. Oftast blir det naturens förutsättningar och mitt humör som får styra på vilket vis jag ska tillaga maten. Om jag har med mig Trangia-köket så blir det återigen naturens förutsättningar som styr vilken maträtt som passar. Om det inte finns ett vattendrag i närheten så är det dumt att planera för en pastamiddag för så himla kul är det inte att släpa flera liter vatten som bara ska användas som pastavatten.

Gårdagens friluftsmiddag planerades i bilen på väg upp till Åre. Jag var lite osäker på om vi skulle ha tillgång till ett vattendrag och därför valde jag bort maträtter med pasta, bulgur eller annat som behövdes kokas. Med tanke på att detta bestämde jag mig för att handla lite olika saker till en wrap. Jag har varit supersugen på halloumi ett tag så det fick det bli, en halloumi-wrap. Men det går ju inte bara ha halloumi i en wrap så jag köpte också bacon, paprika, champinjoner och avokado. Som kryddning och istället för sallad köpte jag färsk koriander. Som bröd valde jag de minsta tortillabröden som jag hittade på affären, jag tror att de heter mini-tortillas. Ingredienserna till middagen ganska liten plats i ryggsäcken, speciellt eftersom jag hade rivit av koriandern från sin kruka och lämnat krukan i bilen.

Efter en stunds vandring på fjället var det dags att laga middag. Eftersom det blåste rejält blev det en stor utmaning att se till att inget blåste bort på fjället. Jag hade verkligen sett fram emot att toppa min wrap med koriander så jag var jag extra noga med den så att den inte skulle blåsa bort. Det första vi gjorde var att sätta ihop köket och skära upp grönsakerna. Efter det stektes baconen krispigt och användes fettet från baconet till att steka halloumin och grönsakerna i. Det ger extra smak och så behöver man inte ta med sig något annat att steka i. Avokadon skars i små bitar och koriandern fick vara som den var.

När allt var färdigstekt och uppskuret var det bara att plocka ihop sin lilla wrap av det som fanns på fjällbordet. Solen lyste, vinden hade mojnat lite och maten smakade exakt så där bra som den gör när man äter den ute på tur. Igår tog den en stund att laga maten, kanske tjugo minuter, eftersom det var en del att skära och olika stekomgångar. Om väder, tid och bränsle ger utrymme för extra matlagningstid så tycker jag att det inte gör något att det tar tid. Det är oftast bara trevligt att få sitta och fixa med maten, det ger en möjlighet att stanna upp och bara njuta av tillvaron.

Storslagen enkelhet på Åreskutan.

Det finns eftermiddagar och så finns det superenkla eftermiddagar som i sin enkelhet blir alldeles, alldeles fantastiska. Igår var det en sån eftermiddag, på det allra enklaste vis skapade Sara och jag en äventyrsupplevelse som räckte långt in på kvällskvisten.

Igår hade Sara och jag hade bestämt att vi skulle ses för att dra ut på fjälle. Det fanns några olika alternativ för var fjällturen skulle ta oss men det blev Åreskutan. Det var länge sedan jag var upp dit under barmarkssäsongen så jag var inte svårövertalad till att ta kabinen upp för att sedan gå ner till Åre by. Redan på väg upp med kabinbanan kände jag att det skulle bli en grym eftermiddag. Genom kabinens stora fönster såg jag större delen av Åredalen och långt borta tornade den svenska fjällkedjan upp sig. Jag önskar att jag kunde peka ut alla toppar som jag ser för det vore häftigt kunna berätta vilken topp som är Syltoppen eller Helagstoppen. Allt ser så nära ut och det känns lyxigt att ha en hel fjällvärld att upptäcka.

Inne i kabinen var det soligt och varmt men så snart som vi klev ut från toppstationen slog vinden emot oss. Enligt tjejen i kassan vid dalstationen blåste det 16 sekundmeter på toppen och det märktes. Den starka vinden blev en häftigt kontrast till solen som letade sig fram mellan molnen. Jag älskar väder och för min del gjorde det inget att det blåste så mycket, det fick mig bara att känna mig ännu mer levande. Från toppstationen kan man välja två vägar till Åreskutans topp, antingen den lite kärvare som går över bergsklipporna eller enklare stig utan klippor. Igår fick det bli den enklare stigen och ganska snabbt var vi uppe på toppen. På en topp där det blåste rejält och ibland hade jag svårt att hålla balansen i den starka vinden.

Fotokred: Sara Rönne

En av många saker som jag uppskattar med Åre är att det finns enkla kartor som beskriver vilka leder som finns i Åredalen. Sara hade med sig en riktig fjällkarta som vi då och då tittade på men vi följde leden på den lilla gratiskartan från Skistar. Igår valde vi led 215 från toppen via Totthummeln ner till byn. Den leden är markerad som svart och det beror nog på att den bitvis är rätt knölig med en massa klippor som ska passeras. Här och där är leden ganska brant så det gäller att ha koll på var man sätter fötterna. Jag tycker inte att man ska avskräckas av att leden är markerad som svart för den är väldigt fin med häftiga skiftningar i naturen. Den är inte alls jobbig att gå utan bara rolig och lite utmanande.

Efter en hel del rolig klippvandring hade vi kommit ner en massa höjdmeter. Vinden var fortfarande stark men vi hittade ett ställe på Lillskutan där det var lä och det fick bli vårt middagsställe. Med utsikt över Åredalen tillagades maten och jag njöt av att vara ute i det fria. Jag hade svårt att slita mig från middagspausen men till sist blev det lite för kyligt. En sak som är bra med att vara på fjället är att även om man lämnar ett fint ställe så dyker det upp ett nytt vackert ställe. Oavsett var vi gick fanns det mäktiga vyer.

Under tiden som solen började gå ner bakom berget letade vi oss ner mot byn. Samtidigt som vi nådde stigen vid Totthummeln blev det knäpptyst. Vinden hade helt försvunnit och det var som hela fjället lugnade ner sig inför natten. Skogsstigen vid Totthummeln var lummig och genom trädkronorna lyste solens kvällsstrålar. När vi nådde byn igen hade det hunnit bli kväll och vid kabinen sa jag hej då till Sara för att köra tillbaka till Östersund.

När jag körde hem till Östersund hade jag en skön känsla av att det varit en grym eftermiddag och kväll. Jag uppskattar när ett äventyr är storslaget genom sin enkelhet, precis som igår. Att sticka upp på Åreskutan är enkelt, att ha med sig mat för att äta utomhus är enkelt och att ta dagen som den kommer är enkelt. För mig är det innehållet i upplevelsen som räknas mer än något annat. Just gårdagen innehöll allt som jag uppskattar när jag är ut på tur; vackra vyer, kloka samtal med härligt sällskap, stressfritt och god mat. Ett äventyr helt i min smak och för att förstärka den grymma känslan jag tog med mig från Åre så möttes jag av ett sagolikt norrsken när jag klev ur bilen i Östersund. En fulländad dag!