Fäbodvandring mitt i vintern.

Ett av mina äventyrsmål den här vintern är att knata upp till toppen av Suljätten som ligger i den vackra Kallbygden. Eftersom jag visste att även Sara vill dit så bestämde vi tillsammans att vi skulle försöka snöskovandra dit igår. Det var innan regnet, glashala vägar och den obefintliga sikten drog in över Jämtland. Så efter ett rådslag på en spegelblank isgata i Bonäshamn bestämde vi oss för att köra längs Kallvägen och se vad vi kunde hitta på istället.

Kallvägen kan vara en av Jämtlands absolut vackraste vägar. Här och där försvann regnmolnen och vyerna blev storslagna som alltid i Kallbygden. Efter långsam körning nådde vi fram till parkeringen nedanför Suljätten. Jag är glad att jag hade med mig Sara eftersom hon visste att det fanns en fäbod lite lägre upp längs den snöiga skogsvägen. Det kändes som ett fullgott alternativ till Suljättens topp där vi i alla fall inte skulle få någon utsikt.
img_6978

Efter en lagom vandring, utan vare sig skidor eller snöskor, nådde vi fram till fäboden Lillvallen. Runt den öppna skogsgläntan fanns det små hus här och där. Ensligt och med naturen när så fixade vi eld och lagade mat på Trangiakök. Återigen blev det en stund då vardagen kändes otroligt långt borta. Samtidigt inser jag att det här är min vardag, att kunna vara i naturen var och varannan dag. Att bo nära fjäll och skog, det är min vardag. Hur lyxigt är inte det?

img_7003

img_6957

img_7044

ps. fotona på mig har såklart Sara tagit. Hon kan fota hon!

Annonser

Hej, mitt vinterland!

Så har den dykt upp, vintern! Eller i alla fall lite grann och så här såg det ut i söndags när jag och en god vän drog till Ullådalen för en snöig utflykt.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Ullådalen är ett så himla enkelt utflyktsmål att åka till. Det gäller dock att hitta sina egna stigar om man vill ha naturen för sig själv eftersom Ullådalen är väldigt populärt och det oftast kryllar av människor här. I söndags gick vi ospårat och på så vis var vi helt ensam större delen av dagen. Mysig start på vintersäsongen och nu ser jag fram emot allt som vintern har att erbjuda!

Höstmiddag i skogen.

För några dagar sedan berättade jag att Johanna och jag varit ute i skogen för ett enkelt vardagsäventyr, en friluftsmiddag i en skog strax utanför Östersund. Eftersom vi bara hade en kort promenad till vårt uttänkta middagsställe hade vi med oss ved för att kunna göra upp en eld. När Johanna erbjöd sig ta med ved föreslog jag att vi skulle laga grönsaksknyten på elden som en del av middagen.

Knyten på öppen eld är enkel, god och variationsrik friluftsmat. Den här gången blev det paprika, rödlök, zucchini och skogschampinjoner. Under tiden som Johanna fixade elden skar jag grönsakerna i bitar, blandade ihop allt tillsammans med olja och salt på foliebitar. Jag hade också med halloumi och sötpotatis som jag stekte på Trangiaköket. Sötpotatis börjar bli en favorit för mig att ha med ut på äventyr, den är smakrik och går förhållandevis snabbt att tillaga. Halloumi är alltid rätt och förhöjer vilken middag som helst. Jag hade också med mig en lime som vi pressade över grönsakerna och halloumin när maten var färdiglagad. Som sås hade jag gjort det enkelt och tagit med en smaksatt crème fraiche. Jag bryr mig mig sällan om tiden när jag är utomhus så jag kan inte berätta hur lång tid att tillaga middagen, det var en lagom stund som gick ganska snabbt. Ofta har jag inga recept heller utan höftar till och det brukar bli bra. Våra grönsaksknyten med halloumi blev otroligt goda och grönsakernas smaker framhävdes i det enkla. En variant på den här rätten är att lägga halloumin i knytena och då behövs inte stormköket.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Efter en god varmrätt trollade Johanna fram en riktigt höstig efterrätt, äppelpaj a la friluftsmat. Johanna hade blandat tärnat äpplen med socker, kanel och smör i folieknyten. Dessa knyten fick ligga i den falnande elden under tiden vi åt varmrätten och var färdiga precis när vi ätit upp. När Johanna öppnade knytena doftade det fantastisk och vi delade upp äpplena i kåsorna för att sen smula havrekex över och hälla över en skvätt vaniljsås. Om man är ute på en dagstur eller kvällstur kan man verkligen unna sig att ta med lite extra godsaker. Det förhöjer upplevelsen mångfalt och är så värt det.  

Att laga mat utomhus är inte krångligt och ibland känns det som jag oftare lagar mat utomhus än hemma. Jag tror att det beror på att jag tycker att maten smakar lite bättre utomhus och för att det är så himla mysigt att pyssla på med mat ute i naturen.

Över öppen eld.

Eld är mitt absolut favoritelement och att laga mat över öppen eld är såklart också en favorit. Det är något extra rofyllt över att tända en eld, låta den brinna kraftigt och tillaga maten över flammande lågor. Att ha med sig en muurikka-panna eller kolbullepannan kan ibland vara viktmässigt osmart på en fjälltur. Istället passar jag på att laga mat som tillagas på muurika eller kolbulle-panna när jag är i fjällstugan eller på till exempel Andersön. Häromdagen blev det kolbullar vid eldstaden nedanför fjällstugan. Bland färgsprakande löv och med utsikt över Sonfjället fixades kolbullar över den sprakande elden.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Kolbullar är knappast den nyttigaste maten eftersom den är rätt flottigt. Men jag tycker att det finns en annan aspekt av just den här maten, att den är nyttig för själen. För mig är kolbullar så mycket mer än mat, jag har många fina minnen kopplade till kolbullar. Kolbullar innehåller bara några få ingredienser, det är mjöl, salt och vatten som blandas till en filmjölkstjock smet. Innan smeten hälls i stekpannan så steks tärnat fläsk knaprigt. När fläsket är knaprigt häller man i smeten i den heta stekpannan. Kolbullen är tjockare än en pannkaka och därför tar den lite längre tid att steka. Efter en stund vänds kolbullen i pannan så att den steks på båda sidor. När den är färdigstekt är det bara att ta upp den och njuta av den direkt. Vissa serverar den tillsammans med lingon men jag tycker att den är godast som den är.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Att laga mat över öppen eld gör sig extra bra på hösten och min förhoppning är att hösten bjuder på många fler tillfällen att brassa käk över eldens lågor. Det passar så himla bra att komplettera den färgstarka hösten med en värmande eld.

Pastalunch på Hoverberget.

En av mina målsättningar under sommaren var att äta utomhus en gång per vecka. Det spelade ingen roll om det var frukost, lunch eller middag utan huvudsaken var att jag var utomhus. Jag lyckades nästan med min målsättning. På ett eller annat vis har jag nog ätit ute i naturen i stort sett en gång i vecka den här sommar. Jag vill försöka fortsätta med det även under hösten och egentligen finns det inget som hindrar det. Bara möjligheter och mängder av fina ställen att besöka.

I lördags var jag och min vän Katta till Hoverberget för ett lördagsäventyr. Jag hade packat med Trangiaköket och ansvarade för lunchen medan Katta fixade allt gofika. Eftersom jag nyss var till Ås Trädgård och köpte närproducerade grönsaker tog jag med en del av dessa till vår lunch. Jag hade även färsk pasta, mozzarella och kallrökt skinka hemma. Tillsammans med grönsakerna blev det en lyxig pastalunch som jag tillagade i ett vindskydd på Hoverberget.

SONY DSC

SONY DSC

Vid kortare dagsturer tycker jag att färsk pasta är perfekt att ha med sig. Självklart tar den mer plats än vanlig pasta men å andra sidan blir den klar snabbare och på så vis sparar man bränsle. I lördags visste jag att det skulle bli en kortare tur så jag plockade inte bort onödiga förpackningar som på pastan eller mozzarellan. Är det en längre tur är det smartare att ta bort dom hemma, både med hänsyn till vikten och till skräpet. Men som sagt, i lördags var en kort tur så extra vikt och skräp gjorde inget utan det kunde jag bära omkring på. I lördags visste jag att det inte skulle finnas vatten att tillgå så jag hade med mig extra vatten i ryggsäcken.

SONY DSC

Efter vår tur på Hoverberget satte vi oss i ett vindskydd och jag började laga maten. Först satte jag ihop Trangiaköket och därefter skar jag upp lök, sockerärtor och zucchini från Ås Trådgård. Jag la alla grönsaker i stekpannan som jag använde som lock till kastrullen med pastavatten. Även om värmen från kastrullen inte ger värme att steka i så går det fortare att koka upp vatten om kastrullen har ett lock. När vattnet hade kokat upp la jag i den färska pastan som fick koka tills dess att den var nästan klar. Eftersom jag inte hade fräst grönsakerna klart så plockade jag av pastan en stund innan den var klar och lät den gå klart i sitt vatten under tiden som jag fräste grönsakerna. Att fräsa grönsakerna gick snabbt och pastan hann inte bli överkokt eller slibbig som den kan bli om den står ett tag.

När grönsakerna var klara hällde jag bort pastavattnet och blandade ner grönsakerna tillsammans med pastan. Jag hade med mig en miniflaska olivolja och ringlade över olja innan jag serverade pastan tillsammans med mozzarellan, den kallrökta skinkan och toppade med färska körsbärstomater. En riktig pastalunch tillagad och serverade utomhus, det enda som saknades var ett gott italienskt rödvin.

SONY DSC

Lördagsäventyr på Hoverberget.

Det här sommaren har jag tillbringat ovanligt lite tid till fjälls och jag inledde även höstens första lediga dag med att inte åka till fjällen. Hur mycket jag än älskar fjällvärlden så tycker jag att det är roligt att variera sig och även att anpassa dagsturer efter förutsättningarna. Dagens förutsättning var att jag var aningen sliten och flurväder med regntunga moln. Av dessa anledningar valde vi att hålla oss i skogen på Hoverberget utanför Svenstavik, ungefär fem mil söder om Östersund. Å det blev en riktigt härlig skogsdag med utsikt över Storsjöbygden.

SONY DSC

SONY DSC

Redan innan man kommer till Svenstavik kan man se Hoverberget från e45:an och en solig dag så speglar berget sig i Storsjön. Berget är ståtligt och en smal bilväg slingrar sig upp mot toppen. Strax nedanför toppstugan parkerade vi bilen och tittade på kartan över lederna på berget. Det finns några olika stigar och vi valde den som följde kammen på en stor bergsravin. Bland vindfällor och genom trolsk skog letade sig stigen sig upp och ner. Längs bort på den fanns en utsiktsplats där min kompis Katta bjöd på gofika. Ur sin ryggsäck plockade hon upp rökt öring som vi la på knäckebröd och mumsade på tillsammans med rökt goudaost och ett mugg hemgjord rabarberdryck. Under tiden som vi satt och åt vårt lyxfika började regndropparna att bli fler och större men det förhöjde bara skogskänslan. Det var som ett försenat sommarregn.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Efter en lång fikapaus med filosoferande om livets viktiga frågor packade vi ihop våra saker och följde stigen en bit tillbaka. Efter en stund fanns fanns det korsade flera stigar varandra och då valde vi en stig som vi tidigare inte vandrat. Strax skiftade naturen karaktär till en öppnar skog med än mer växtlighet. Över en myr fick vi balansera på en såphal spång. När skogen öppnade upp sig kantades stigen av små hallonsnår och vi delade på sommarens sista hallon. Här och där hittade vi även smultron och om någon dag kommer lingonen att färga skogen knallröd.

SONY DSC

SONY DSC

Där stigen tog slut tog vägen vid och vi följde den slingra vägen uppför berget tillbaka till toppen. I ett vindskydd vid nedanför toppstugan brassade vi lunch medan regnet smattrade på plåttaket. Jag älskar alla sorters väder och det var mysigt att lyssna på regnet. Lunchen, ja, den berättar jag om i ett eget inlägg. Givetvis hade Katta med sig hembakat till efterrätt som fick avsluta en god friluftslunch. Eter det knatade vi upp till toppstugan och till utsiktstornet. På staketet runt översta delen av utsiktstornet finns det en tydlig karta där olika landmärken är markerade så att man kan se vad man tittar på. Långt bort i fjärren fanns Sonfjället, Helags och Lundörren men idag skymde molnen alla fjäll. Österut var det färre moln och vi såg både Storsjön och Näckten. Givetvis kunde jag inte undgå att längta efter skridskosäsongen och funderade på hur häftigt det vore att skrinna från Östersund till Svenstavik.

SONY DSC

Nu när jag tittar igenom mina bilder från idag känner jag mig så himla glad och bortskämd. Det är en sån oerhörd lyx att ha hela Jämtland och Härjedalen som lekplats. Om jag vill kan jag hitta nya områden varje gång jag drar ut på äventyr och om jag vill kan jag återkomma till samma härliga ställe gång på gång på gång. Och Hoverberget är ett sådant ställe som jag gärna återvänder till. Nästa gång vill jag pricka in soluppgången och njuta av min frukost med en 360-graders vy.

En friluftsmiddag på Lillskutan, Åre.

Som jag berättade om igår var jag på tur i Åre och då passade Sara och jag på att äta friluftsmiddag på en fin plats på Lillskutan. Jag tycker om att laga mat utomhus så därför kommer jag framöver dela med mig på bloggen om detta. Jag har sällan några recept men på ganska enkla sätt går det att skapa otroligt goda maträtter även när man är utomhus.

Jag tar gärna med mig Trangia-köket när jag sticker iväg på olika äventyr i naturen. Ibland kan det passa bättre att göra upp en eld och ibland passar Trangia-köket bättre. Oftast blir det naturens förutsättningar och mitt humör som får styra på vilket vis jag ska tillaga maten. Om jag har med mig Trangia-köket så blir det återigen naturens förutsättningar som styr vilken maträtt som passar. Om det inte finns ett vattendrag i närheten så är det dumt att planera för en pastamiddag för så himla kul är det inte att släpa flera liter vatten som bara ska användas som pastavatten.

Gårdagens friluftsmiddag planerades i bilen på väg upp till Åre. Jag var lite osäker på om vi skulle ha tillgång till ett vattendrag och därför valde jag bort maträtter med pasta, bulgur eller annat som behövdes kokas. Med tanke på att detta bestämde jag mig för att handla lite olika saker till en wrap. Jag har varit supersugen på halloumi ett tag så det fick det bli, en halloumi-wrap. Men det går ju inte bara ha halloumi i en wrap så jag köpte också bacon, paprika, champinjoner och avokado. Som kryddning och istället för sallad köpte jag färsk koriander. Som bröd valde jag de minsta tortillabröden som jag hittade på affären, jag tror att de heter mini-tortillas. Ingredienserna till middagen ganska liten plats i ryggsäcken, speciellt eftersom jag hade rivit av koriandern från sin kruka och lämnat krukan i bilen.

SONY DSC

Efter en stunds vandring på fjället var det dags att laga middag. Eftersom det blåste rejält blev det en stor utmaning att se till att inget blåste bort på fjället. Jag hade verkligen sett fram emot att toppa min wrap med koriander så jag var jag extra noga med den så att den inte skulle blåsa bort. Det första vi gjorde var att sätta ihop köket och skära upp grönsakerna. Efter det stektes baconen krispigt och användes fettet från baconet till att steka halloumin och grönsakerna i. Det ger extra smak och så behöver man inte ta med sig något annat att steka i. Avokadon skars i små bitar och koriandern fick vara som den var.

SONY DSC

wp-image-559703373jpg.jpeg

När allt var färdigstekt och uppskuret var det bara att plocka ihop sin lilla wrap av det som fanns på fjällbordet. Solen lyste, vinden hade mojnat lite och maten smakade exakt så där bra som den gör när man äter den ute på tur. Igår tog den en stund att laga maten, kanske tjugo minuter, eftersom det var en del att skära och olika stekomgångar. Om väder, tid och bränsle ger utrymme för extra matlagningstid så tycker jag att det inte gör något att det tar tid. Det är oftast bara trevligt att få sitta och fixa med maten, det ger en möjlighet att stanna upp och bara njuta av tillvaron.

Äventyr med guldkant.

Ibland känns det lite uttjatat att skriva att jag älskar kontraster och att jag gärna lyxar lite på mina äventyr i naturen men det är lätt att förespråka något som jag gillar. Oavsett om det är vid en bergsklippa, på fjället eller vid vatten så ser jag ingen som helst anledning till att inte unna mig det där lilla extra som sätter en extra guldkant på turen. Det är ofta väldigt enkelt och ger ett sånt fantastiskt mervärde att jag ser till att unna mig det.

För mig handlar guldkant på turerna ibland om att ha riktigt bra mat, gärna lokalproducerat och färsk mat så långt som möjligt. Men det finns andra sätt att höja turerna till en extra nivå och här kommer några av mina tips:

Nu framemot sensommaren börjar det skymma. Om man bor i stugor så märks det extra tydligt att det börjar att bli mörkare men även om man sitter utanför tältet så blir det lite skumt framemot kvällen. Då är det både mysigt och lyxigt att plocka fram värmeljus ur ryggsäcken. Att sitta på fjället med tända ljus, det är svårslaget och det är lätt att fastna i ett meditativt humör när man tittar in i lågans sken.

Välja tältplats med omsorg. Känslan av att vakna på morgonen och titta ut på en magisk vy är underbar. Länge, länge finns minnet av de bästa tältplatserna kvar. Om jag hittar en fantastisk tältplats så har jag svårt att slita mig därifrån.

20140906_174408_3

Att tillåta turen att ta den tid den tar. Det är bättre att bestämma sig för att man kommer fram när man kommer fram istället för att stressa igenom turen. En guldtur är den tur där det finns möjligheter att stanna på fina utsiktsplatser, oavsett hur många det blir. Tiden är oväsentlig på vandringar och den enda gången som jag känner att det finns anledning till att skynda sig är när det är flurväder.

Stanna upp, pausa och låta alla sinnen få ta del av naturen. Sällan är mina sinnen så skarpa som ute i naturen. När jag ligger ner på fjällheden hör jag allt i den stora tystnaden. Min kropp känner sig avslappad och tar in alla intryck, stora som små. Vinden, dofterna, färgerna, ljuden, vyerna och smakerna. Sinnena är på topp i naturen och det är en av dom främsta anledningarna till att jag trivs så bra där. Avkopplingen är oftast totalt och sällan känner jag mig så levande som jag gör i naturen.

Ta med en pocketbok ryggsäcken eller i kajaken. Jag tycker det är otroligt lyxigt att ligga i tältet eller ute i naturen och läsa. För mig är det avslappnade att läsa och det i kombination med naturupplevelse är en oslagbar kombination. Ibland har jag valt bort toppturer för att ligga vid fjällets fot och läsa en bok. Jag har inte känt att jag missat något utan snarare tvärtom, att jag fått en härlig kvalitativ stund för mig själv.

20130903_154248

Mitt absolut bästa tipset är att välja turer som passar dig och välja en miljö där du trivs. Personligen försöker jag välja områden där det är färre personer som vandrar. Det är betydligt lättare nu på sommaren oftast inte är lika väderberoende som på vintern. Jag har ett arbete där jag jobbar med människor och därför är det skönt att koppla bort civilisationen när jag är ute på äventyr i naturen. Det är det allra bästa sättet för återhämtning.

 

 

Ibland är nära tillräckligt långt borta.

För något år sedan tältade jag med miniäventyrarna vid Nulltjärn och samma år fick jag ett fint presentkort. Att tälta i Nulltjärn tillsammans med miniäventyrarna. I helgen var det äntligen dags att lösa in mitt presentkort. Vi hade hittat en helg som passade och alla var laddad till tänderna. Men, så drog det stora åskvädret in över Jämtlandsfjällen och Nulltjärn kändes som ett mindre bra alternativ. Efter ett rådslag tillsammans med miniäventyrarna enades vi om att tälta på Bynäset istället. Betydligt närmare hem om det skulle vara helt omöjligt att tälta. Det blev helt enkelt samma koncept men ny plats.

När vi kom ner till Bynäset på Frösön insåg jag snabbt att vi inte var ensamma om att vilja hänga på stranden, en solig lördagsdag som det var igår. Bil efter bil stod uppradade längs vägarna. Som tur var vet jag var guldkornen är och på ett av dessa ställen var det helt tomt. Det lönar sig att kunna sina ridvägar på Frösön. Vi hittade en folktom strand och efter en del dividerande bestämde vi oss för att tälta längst upp på stranden istället för en bit in i skogen. Det var ju strålande sol, vindstilla och spegelblankt vatten.  Vi såg framför oss en solnedgång från tältöppningen och att vakna upp till solens strålar genom tältduken.

SONY DSC

Innan det var dags att slå upp tältet testade vi om det gick bra att ligga där vi tänkte ha vår tältplats. Det är en sån där bra grej som jag försöker att göra om vädret tillåter. Det är bara att lägga sig på marken och känna efter om det är tillräckligt platt för en natt i tält. Det är ju också en fördel om det inte är en massa stenar, rötter eller kottar precis där en ska sova. Den uttänkta tältplatsen fick godkänt och det var dags att resa tältet.

Igår hade vi ett lånetält, ett fyramannatält som Hilleberg tagit fram till den svenska militären. Ett rejält och rymligt tält. Eftersom det är ett stort tält blir vikten därefter och jag hade inte valt det här tälten på flerdagars fjälltur. Just igår funkade det bra att ha med sig det eftersom vi inte behövde bära långt då vi tältade nära en skogsbilväg. Men, kruxet med utlåningstält är att det gäller att personen innan haft koll på prylarna och så var det inte den här gången. Givetvis borde jag ha kollat innan jag drog iväg men jag förutsatte dessvärre att man berättar om hälften av tältpinnarna saknas eller om en av tältstängerna är trasiga. För så var det igår. Ett stort tält behöver tältpinnar och det fanns bara sju stycken. Det räckte knappt runt och det gällde att prioritera vilka delar av tältet som var viktigast. Det fick bli en tältpinne i varje hörn, en på vardera kortsida och så en på ett annat bra ställe. Eftersom ena tältstången var trasig fick vi strunta i att resa absiden. Med hjälp av stenar och träpinnar spändes tältlinorna upp så gott som möjligt.

SONY DSC

SONY DSC

När tältlägret var på plats var det dags att rodda med mat. Mitt trogna stormkök var såklart med och med hjälp av det blev det en god middag med färsk pasta, bacon och ädelostsås. Riktigt, riktigt gott. Precis när pastan kokat klart drog stormen och regnet in. Middagen serverades således i vindskyddet medan regnet smattrade på taket. Fascinerade hur en strålande solskensdag kan övergå till en regnstorm som påminde om höststormar.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

När middagen var uppäten var det full storm. Disken fick vänta till söndagen och alla kröp in i tältet. I pannlampans sken mumsade vi godis och spelade Ap-bingo. Utanför levde vinden om, kottar studsade på tälttaket och vågorna slog mot strandens stenar. Trots få tältpinnar och halvdant spände tältlinor kändes tältet tryggt.

Några timmar senare sa vi godnatt och kröp ner i våra sovsäckar. Långt borta hördes musiken från Yrans krogstråk men till sist somnade jag till ljudet av vatten och vind.När jag vaknade på morgonen var det knäpptyst ute, då och då hördes en fågel. Jag låg länge och bara lyssnade på tystnaden. Några gånger bröts tystnaden av morgonpigga löpsteg.

Frukosten lagades också på stormköket och jag försökte göra en repris på midsommarens pannkakor. Den här gången gick det inte lika bra och det blev mer kolbullar än pannkakor. Det spelade mindre roll för det är något speciellt med att äta frulle utomhus efter en natt i tält. Det är mysigt att fixa med frukosten och låta det få ta tid. Det är rofyllt att blicka ut över Storsjön i väntan på att vattnet ska koka. Och som jag skrivit tidigare, mat smakar så mycket bättre utomhus.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Tänk, det här finns mindre än femton minuter från centrala Östersund. Vi var helt ensamma på vår strand och det kändes som vi var långt borta från civilisationen. Ibland räcker det med att åka en kort bit för att få ett äventyr och en fin upplevelse. Ibland är nära tillräckligt långt borta.

Ett äventyr i taget – Lyckans läger.

Som jag skrev förra vecka så gillar jag sprida ut upplevelser och inte bara invänta helger eller lediga dagar för att hitta på något skoj. Självklart är det svårt att få till längre äventyr mitt i veckan men det behöver inte vara flerdagsturerna eller långväga upplevelser för att det ska vara ett äventyr. Ibland är färre timmar på fjället värt så mycket mer än att vänta in det perfekta tillfället för att få ihop en flerdagarstur. Miniäventyr i vardagen, helt enkelt.

Förra vecka lyckades jag flexa ut lite, lite tidigare en eftermiddag och körde upp till Edsåsdalen där jag mötte Sara. Vi hade bestämt att vi skulle övernatta i Lyckans läger, mitt under en arbetsvecka. Efter lite ompackning av utrustning och mat började vi vandra mot Lyckans läger. Till att börja med följde vi en grusväg men efter någon kilometer vek vi av mot skogen och myrarna. Det låg regn i luften och naturen doftade härligt av ljung och fjällbjörkar. Grönskan är stark och titt som tätt dök det upp hjortronkart. Om några veckor kommer det var fullt med orangea bär på myrarna och i skogskanterna.

SONY DSC

SONY DSC

Vandringen till Lyckans läger var lättsam även om det mestadels gick uppför. Det är en lagom kort tur för en eftermiddag när man jobbat innan. Det kändes som vi var helt ensamma på fjället och ensamheten blev än mer påtaglig när stugorna i Lyckans läger dök upp, mitt i ingenstans. Strax ovanför en fjällsjö låg stugorna inbäddade i en fjällbjörksdunge. Så fort jag hade ställt ner ryggsäcken och tittat mig omkring så kände jag att det var ett ställe som jag trivdes på. Och att jag ville återvända fler gånger till Lyckans läger.

Sara och jag spanade in omgivningarna, nere vid sjön fanns den vedeldade bastun och runt knuten fanns vedboden. I stugan fanns både kamin och gasolspis. Just den här eftermiddagen skippade vi att laga maten på gasolspis utan gjorde middag över öppen eld. Lax och grönsaksknyten var lätt att fixa över den öppna elden och vinet som Sara hade med passade perfekt till.  Som vanligt smakar mat lagad utomhus så otroligt gott. Den här kvällen var det svårt att slita sig från elden. Klockan gick på tok för fort och jag hade gärna suttit vid elden till långt efter midnatt men vi skulle båda jobba dagen efter. Ibland får man vara lite förnuftig och lägga sig i tid. Nästa gång får det bli nattsudd i bastun och framför brasan.

SONY DSC

När vi vaknade på morgonen var det nästan som en höstdag, det var kyligt och fuktigt i luften. En morgon som gjorde att man snabbt vaknade till liv när man började gå ner till Edsåsdalen. Jag älskar väder, gärna lite kärvare väder för då känner jag mig extra levande.

Under vår morgonvandring kände jag mig härligt upprymd och inte ett dugg besviken på att äventyret snart var över. Upprymd för att jag hade haft det otroligt bra, fått en massa ny energi och för det är så enkelt att skapa såna här upplevelser i vardagen. Det finns en tjusning med flerdagsturer och långresor men samtidigt är vardagen lika viktig. Att bo på Lyckans läger mitt i en arbetsvecka skapade mer energi än på länge och precis vad jag behövde förra veckan. Så himla bra! Läs gärna Saras inlägg om vårt miniäventyr till Lyckans läger, hennes bilder är galet vackra.