En helt vanlig vinterdag i november.

I fredags tog jag en semesterdag, lite spontant sådär och helt utan planer förutom att jag ville åka till fjällstugan i Björnrike. Med mig i bilen hade jag några olika skidor utifall att jag fick för mig att åka skidor. Även om snön öste ner hela helgen och det var som gjort för att åka skidor så valde jag att inte åka skidor alls den här helgen. Istället blev det sovmorgnar, långfrukostar och promenader i det vackra snölandskapet.

Några hundra meter från fjällstugan finns en stig som följer en bäck. Stigen ligger långt ner i en bäckravin och när man kommer fram till stigen känns det som att man är i en helt annan värld. En sagovärld som är långt ifrån verklighetens brus. I söndags pulsade vi genom snön till stigen och följde den längs bäcken. Istappar hängde lite här och var i bäcken men ännu forsade vattnet fram bland snötyngda stenar.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Söndagens promenad var utan stress eller måsten, den fick ta den tid som den tog. Naturen utforskades i stilla mak. Den fluffiga snön var omfamnade och jag kände mig så där rofylld som jag ofta gör en vacker vinterdag. Utan tider att passa fick sinnena ro till att njuta av ögonblicken. Samtalen fick det utrymme som behövdes. Min kropp fylldes av välbehövlig energi inför kommande veckor. En söndagspromenad i stillhetens tecken och det var precis vad jag behövde just den här helgen.

SONY DSC

SONY DSC

Efter några timmar i den trolska skogen var det dags att vända hemåt. Det lätta snöfallet fortsatte under tiden som det började skymma. Jag blickade ut från altanen, bort mot fjällen och var rackarns tacksam över en fin söndag. En enkel dag med så mycket vackert.

SONY DSC

 

Annonser

Trumvallens Fjällridning – Vinterridning deluxe

För rätt många år sedan bestämde jag mig för att undvika att ge bort saker när det var presentdags vid jul, födelsedagar eller andra tillfällen värda att fira lite extra. I största möjliga mån har jag istället gett bort olika sorters upplevelser. Det har varit allt från klättring på Via Ferrata på Funäsberget till frukost på ett favoritcafé. Oftast har vi himla många materiella saker men det som vi ofta strävar efter är tid och då gärna tid tillsammans med människor som vi tycker om. Av den enkla anledning så ger jag gärna bort upplevelser i present och i lördags var det dags för en sådan present.

Mellersta miniäventyraren hade fyllt år så jag gav henne ett presentkort på ”Skogstur deluxe” och bad henne vara redo i varma kläder kl.12.30. Mer än så fick hon inte veta. Vid halv tolv satte vi oss i bilen och åkte från Björnrikestugan. Jag visste vad vi hade att vänta oss och var rejält peppad. På morgonen hade snön vräkt ner och naturen var härligt inbäddad i fluffig snö. Efter några kilometers bilfärd svängde vi ner vid en skylt där det stod ”Fjällridning”. Miniäventyraren utbrast ”men åhhh, vad roligt” och då visste jag att jag hade lyckats med presentvalet.

Vid Trumvallens Fjällridning stod stora, fina hästar vid stallet och väntade på oss. Vår guide Johan hälsade oss välkomna samtidigt som han la på fårskinnsfällar på westernsadlarna. Snabbt provade vi ut hjälmar och därefter delade Johan ut hästar till oss. Den här gången fick jag hästen Jazz, en pigg och glad filur som med säkra steg tog sig fram i den snötäckta skogen. p1000266

p1000244

Så snart som vi satt upp kände jag den där härligt, välbekanta känsla av att ridning är något av det mest rofyllda och energifyllda som jag gör. Känslan av att fullkomligt lita på hästen och känna att den lyssnar på mig är riktigt häftig. Igår förhöjdes upplevelsen ytterligare med en skog full av nysnö. Vi skrittade bland träden medan solens strålar försökte tränga fram bland molnen. I skogen var det en tystnad och ett lugn så tydlig att det nästan gick att ta på. Då och då bröts tystnade av en frustande häst. Jag blickade ut bland snötäckta träd och julkänslan dök upp. Alltså på riktigt, det går inte med ord beskriva hur vackert det var att rida i vinterskogen igår. Helt magiskt var det och jag är så himla glad att jag och miniäventyraren fick chans att uppleva det tillsammans. p1000252

p1000254

p1000255

Det var andra gången som jag red hos Trumvallens Fjällridning och så här såg det ut förra gången. Hanna som driver Trumvallen tillsammans med Johan skrattade lite när hon insåg att jag var med på sommarens omtalade solnedgångsritt och sa att jag alltid lyckades med att få extra fina turer. Jag kunde inte annat än hålla med och sa att det är lite så jag ”jobbar”, upplevelser deluxe liksom.

Fallmoran mellan Storhogna och Vemdalen.

Vilken höst det är! Vackra dagar avlöser varandra och jag njuter till max av härliga höstfjäll. I söndags hade jag och en god vän bestämt att vi skulle ses för en kortare fjälltur. Vi möttes vid Vemdalens spårcentral, lämnade min bil där och körde med hennes bil upp till Storhogna. Vi ville nämligen gå från Storhogna via Fallmoran till Vemdalens. Jag tycker bäst om att gå rundturer eller från A till B och just den här turen var en A till B-tur.

När vi kom upp till Storhogna möttes vi av varm höstluft och fjäll som såg ut som en stark färgpalett som dominerades av rött, orange och gult. Leden till Vemdalen startar precis vid Storhognas fjällhotell och efter en kort stigning var vi uppe på en platå där vi hade milsvid utsikt. Leden var lätt att vandra och ganska snabbt var vi framme vid Samevistet. Vissa dagar har Samevistet öppet och man kan fika där men i söndags var det stängt men det gjorde inget eftersom vi hade med egen matsäck.

SONY DSC

SONY DSC

Efter det att vi passerat Sameviset ändrade naturen karaktär ett tag. Från att ha varit kalfjäll blev det lite skogsvandring innan vi kom fram till Fallmorans fäbod. Vid fäboden visade träskyltar vägen till det nedre fallet av Fallmoran men vi valde att gå vidare till det övre fallet. Genom lummig skog snirklade stigen sig ned mot det stora fallet och på håll hörde vi forens brus.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Med solen i ansiktet och vattnet forsande några meter ifrån oss satte vi oss mot en klipphäll för att njuta av vår matsäck. Den här gången hade jag bara smörgåsar med mig och det passade jättebra den här varma dagen. Länge satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord. Till sist bröt vi upp för att leta oss vidare mot Vemdalen. Ovanför fallet kom fjällnaturen tillbaka. Gång på gång stannade vi upp och konstaterade att vi prickat in en helt perfekt fjälldag. Hösten är verkligen fjällets allra vackraste årstid och givetvis kommer jag säga samma sak när det är vårvinter.

SONY DSC

SONY DSC

Efter dryga milen och flera härliga timmar på fjället kom vi fram till Vemdalen. Jag körde min vän till hennes bil och sedan fortsatte jag vidare mot mitt nästa fjällmål, Gräftåvallen i Oviksfjällen där jag tillbringat några dagar. Fler än en gång fick jag sakta ned farten för att njuta av dom sanslösa vyerna på väg mot Gräftåvallen. Solen började gå ned över fjälltopparna och vid en sjö speglade solen sig i sjön. När jag kom fram till stugan hade det börjat skymma och solen försvann och istället dök månen upp. Jag satt en lång stund på altanen och med månen som sällskap njöt jag av tystnaden och vyerna.

SONY DSC

En höstig fjälltur på Högfjället.

Förra söndagen vaknade jag till regnsmatter på fönstret på fjällstugan och det var himla mysigt. Jag gick ut en kort sväng innan frukost och kände direkt hur mycket syre det var i luften. Strax efter frukost kände jag att fjället kallade på mig så jag snörde på skorna och stack upp på fjället.

Jag har länge sneglat på en fjällkam som är synlig från olika ställen runt Björnrike men aldrig kommit mig för att leta mig upp på den. I söndags var tanke att gå längs förbindelsespåret mellan Björnrike och Vemdalen men helt plötsligt fick jag och en av miniäventyrarna ett infall att vika av stigen för att knata upp mot fjällkammen. Det var både uppehåll och klart väder så det kändes helt tryggt att vika av från leden. Mellan fjällbjörkar och lingonris letade vi oss upp mot fjällklipporna som delvis vara täckta med vitmossa. Luften var fuktig och härligt syrefylld.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Efter en kort stund planade sluttningen ut till en platå där det fanns en tydlig stig. När jag lyfte blicken såg jag ut över fjällvärlden och långt borta kunde jag skymta olika fjällmassiv. Panoramavyn och fjällets höstfärger gjorde mig lycklig långt in i själen.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Hösten och fjället visade upp sig från sin allra vackraste sida och jag hade svårt att slita mig från allt det vackra. Jag spanade ut över fjällkedjan och tänkte på hur många äventyr som väntar på mig där ute. Uppe på platån fanns hittade vi fina tältplatser där jag hoppas att övernatta innan det blir för kallt. Det är rätt häftigt att bara någon kilometer från fjällstugan finns nästintill orörd vildmark. Jag kände direkt när vi kom upp på platån att det nyupptäckta stället blev en favorit. Ett ställe dit som jag kommer att återvända till och där jag kan njuta av stillheten och vyerna. Ett happy place, helt enkelt.

SONY DSC

Snart är det dags för höstfjäll!

På väg hem från min semester stannade jag till några dagar i stugan i Björnrike. Givetvis passade jag på att knata upp på lågfjället en sväng. Hösten ligger i luften och helt plötsligt fick jag feeling för fjällen igen. Höstfjäll kan vara bland det bästa som finns. Jag ser fram emot fjällets sprakande färger i höst och känna hur solen fortfarande värmer när jag är mitt i bland ljung och fjällbjörkar.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Kylig offpist och en grymt bra dag!

Om jag bortser från att jag redan i andra liftturen kände mig genomfrusen så var det en helt perfekt dag i skidbacken och säsongens hittills bästa!

Otroligt bra skidföre och premiär för mina nya (köpt begagnade) skidor. Ingen liftkö, maximalt utrymme i pisten för långa, härliga svängar. Skidorna var löjligt bra, så otroligt nöjd med mitt bästa inköp på länge.

Strax innan solen började leta sig ned bakom fjälltopparna skidade jag iväg utanför pisten. Rakt ut i den opistade, mjuka och orörda snön. Skrattet kom lika snabbt som den första vurpan. Förvånansvärt mycket lössnö gjorde att benen fick kämpa med skidorna genom svängarna. Helt plötsligt var jag varm i kroppen igen, en värme som snabbt spred sig även till själen. Att åka utanför pisten där snön omfamnar mig gör mig otroligt lycklig och glad.

Idag var det svårt att slita sig från skidåkningen och det hade börjat skymma när jag till slut insåg att mina ben var genomfrusna och borde få komma in i stugvärmen. Under det sista åket hade jag svårt att koncentrera mig på pisten eftersom fjällvärlden bjöd på en magisk solnedgång. Alla nyanser av rött, lila och rosa varvades på himlen innan solen sakta gick ned. Skådespel som detta blir jag aldrig mätt på!

Vilken grymt bra dag!

image

image

image

Skidsäsongen är nära.

Med stormsteg närmar sig skidsäsongen. Enligt Skistar-appen gjorde jag fjolårets premiäråk i slalombacken den 22 november. Snart ett år sedan och jag hoppas såklart att årets premiär blir tidigare än så, ifjol öppnade Vemdalsbackarna redan den 13 november. Hur gärna jag än hoppas att det blir en tidig säsong så tror jag att jag får vänta minst en månad på att åka slalom.

Mitt stora dilemma inför vintersäsongen är vad jag ska satsa på, jag vill så mycket men behöver prioritera i i mina. Skidor har jag, så det räcker och blir över. Likväl kunde jag idag inte låta bli att spana på nya skidor, eller nya och nya. Hyrskidan i Undersåker har begett sig till Östersund i helgen och har stor utförsäljning av fjolårets hyrskidor. Riktigt bra priser på riktigt bra skidor. Jag kunde inte låta bli att gå dit för att spana på skidorna. Jag hittade både pistskidor och topptursskidor som skulle sitta fint. Länge och väl resonerade jag med försäljaren om vilka pistskidor som skulle passa mig och till sist hade jag två att välja mellan. Längre än så kom jag inte, jag kunde inte välja mellan skidorna och jag kunde inte heller bestämma mig om det var pistskidor som jag ska prioritera. Så jag gick hem utan skidor eftersom ett skidköp inte bör göras spontant och dessutom är jag otroligt sugen på en skidresa…..IMG_1918

Allt det här är verkligen ett lyxdilemma och ett rätt så angenämt sådant. Hur gör ni andra skidåkare, nya skidor varje säsong eller vänta tills skidorna är sönderåkta? Och har ni några tips på riktigt grymma skidor?

Lingonröda tuvor och blåbärsgiganter.

Efter en lugn och skön lördagsmorgon var det dags för en dagstur i Björnrikes närområde. Med tanke på den klarblåa himlen och solens varma strålar kändes det helt galet att åka flera mil till något annat fjäll när det finns härliga fjäll precis ovanför stugan och där fick dagens vandringstur börja.

image

Tanken var att göra en favorit i repris och gå via Björnrikestugan till Varggransstugan på andra sidan fjället. En sån där lagom tur som innehåller skön högfjällsterräng och varierade vyer. Redan vid Björnriksstugan märktes det att den vackra höstdagen lockat ut fler personer på fjället. Runt stugan och eldstaden var det fullt med människor, alla såg ut att njuta av höstsolens varma strålar.

image

Den tänkta turen slutar egentligen här vid Varggranstjärn men idag kändes det på tok för kort. Superfina dagar som denna ska nyttjas till max och efter en snabb överläggning fortsatte vandringen ner mot Vemdalens by istället för ner till Vemdalsskalet.

image

Precis som förra helgen var fjällsluttningarna färgsprakande. På den här sidan berget dök blåbärsgiganterna upp. Ris efter ris var nedtyngt av otroligt stora, härliga och goda blåbär. Jag har aldrig sett så stora blåbär ute i naturen, lite American-style men med betydligt tydligare och godare smak. Snabbt fylldes handen med blåbär till ett näringsrikt mellanmål.

image

Blåbären hade fått fint sällskap av klarröda lingon som lyste upp marken. Lingontuva efter lingontuva kantade den smala grusvägen ner till Vemdalen. En grusväg som var som gjord för fartfylld galopp på en pigg häst och som verkade var ett populärt cykelstråk.

image

Tänk vad många grymma aktiviteter man kan göra i fjällmiljö och jag kan inte bestämma vilken som är min favorit. Vilken är din?

Kvarntorpet och trollska skogar.

image

I dagarna två har skogstigar i närheten av fjällstugan utforskats. Ett miljöombyte från fjällen tills dess att det är dags för fjällturer igen.

image

image

Igår fick Naturstigen i Vemdalen visa vägen till Kvarntorpet, en fin glänta där en torpare med familj bodde för väldigt länge sedan. Gläntan, eller torparens tomt var inhängnade av en gärdsgård och stenmur.

image

image

Längs Naturstigen fanns det informationstavlor som berättade om olika djur och även om dåtidens begivenheter. Till exempel om en av Sveriges kungar som besökte Vemdalen på sin Eriksgata. Kungen hade med aig kaffebönor på sin tur. Ett modernt påfund som husmor tyckte var hårdkokta, hon visste inte att bönorna skulle malas innan kokning. Så kan det gå!

image

Som ni ser är torparens glänta som gjord för fler utflykter under barmarkssäsongen. Om ni tittar noga på bilden ovan ser ni utsikten över Vemdalen. Hit blir det fler besök!

image

Idag var det dags för ett andra försöka att gå hela Äventyrsstigen. Till den kan man gå från fjällstugan och den är ett mysigt alternativ om man vill hålla sig på hemmaplan.

image

Äventyrsstigen följer en bäck i en ravin. Terrängen är likt en trollskog. Grön, lummig och fylld med frisk luft.

image

I ravinen växer massor av olika växter och det är väldigt få som jag kan namnen på. Blåbärsris och lingonris kände jag dock igen. Senare i år ska jag se om jag kan plocka bär där.

image

Här och där skapade bäcken vattenfall som mynnande ut i små pooler. Vissa av poolerna var så pass stora att det nog går att bada i dom en varm sommardag!

image

Helgen blev alltså i skogens tecken, skog som varit fylld med syrerik luft och en hel del energi. En helg helt i min smak!

En hel del…

…personer tycker att november är en riktigt grå och trist månad. En månad där det är svårt att hitta på och njuta av utomhusaktiviteter. Jag håller inte riktigt med utan just nu tycker jag att det är tvärtom. För många saker att göra och för få timmar att göra dom på.

image

På Iskontakten rapporteras det om spegelblanka sjöisar i alla delar av länet. Det är nu som det är optimalt att åka långfärdsskridskor. Nu, innan snön faller och man kan åka skidor. Kruxet är att i Vemdalen och Klövsjö har backarna öppnat för säsongen. Alltså kan man åka slalom! I Offerdal klättrades det is förra helgen. Alltså kan man även klättra is nu. Hmm, så många roliga saker att göra och så lite tid! Ni som tycker att november är en grå och trist månad har helt enkelt inte hittat rätt uteaktiviteter än 😉

image

Isen på fjällsjöarna lockar och jag hoppas innerligt att jag hinner åka lite mer innan snön lägger sig. Till helgen väljer jag dock att göra säsongens första slalomåk eftersom jag verkligen längtar efter att få lite fart under fötterna. Två dagar i slalombackarna kommer att göra gott för själen och ge grym träningsvärk i otränade ben. Åh, vad roligt det kommer att bli!

image

Till sist ett litet tips om Lavinkväll på Intersport/Sporttjänst Östersund. Jag tror att kvällen blir intressant och lärorik.