Earn your turns!

Tidigare i veckan var mina helgplaner på att göra en fjälltur med övernattning på en STF-stuga, en av många saker som jag ville uppleva i mars. Väderprognoserna lovade snö och storm i större delen av Jämtlandsfjällen och då försvann den planen men idag hade vindarna lugnat sig medan snön fortsatt att ösa ned. Som gjort för en topptur och även det fanns med på upplevelselistan för mars.

Jag har länge spanat in Arådalen, tänkt att där borde det finnas fina fjäll och igår bestämdes det att det var Hundshögen i Arådalen som fick bli målet för söndagen. Arådalen ligger förhållandevis nära Östersund, med andra ord skulle det gå ganska snabbt att köra dit. Och det gör det säkert, när vägen är plogad! Från Persåsen var det krypkörning som gällde i flera, flera mil eftersom det inte fanns ett enda bilspår utan bara nyfallen snö. Bådade gott inför toppturen!

Väl framme i Arådalen var det bara att knäppa på sig skidorna direkt på parkeringen eftersom även den var snöfylld. Strax intill parkeringen fanns det ett skoterspår som vi följde en kort bit innan vi vek av och började spåra själv. Mellan små, vackra fjällbjörkar trixade vi oss fram i den mjuka, fluffiga snön medan snöflingorna dalade ned från den grå himlen. Har jag någonsin skrivit att jag älskar alla olika sorters väder?

SONY DSC

SONY DSC

En bit upp på Hundshögen insåg vi att vädret inte var på vår sida. Mjölkvitt åt alla håll och utsikten obefintlig. Det märktes att tövädret hade gått hårt åt på snön och ju längre upp vi skidade, ju fler stenar började titta upp genom snön. Sikten gjorde att vi valde att vända tidigare än planerat och det kändes som ett klokt beslut. Av med stighudarna, knäppa pjäxorna och leta efter bästa vägen utför fjället. För första gången på väldigt länge kände jag att snön var lika härligt mjuk som man ser på offpist-bilder. Riktigt, riktigt bra åkning för att vara i Jämtlandsfjällen. Det blev några snygga svängar efter oss i snön och jag påmindes om varför jag gillar toppturer. Snön var ju så där mjuk som den ska vara när man kör offpist!

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Att skida i nysnö är en härlig känsla, tystnaden kompakt och friheten totalt. Tankarna vandrar fritt utan att ens beröra vardagen och det finns inga stressmoment. Närvaro i fjällmiljö, min främsta energikälla.

Annonser

Föreläsningstips!

Jag är fullt medveten om att det är mycket skidrelaterade inlägg på min blogg just nu, det blir lätt så när säsongen är nära och jag är supertaggad inför att få åka skidor igen. Den del av skidåkningen som jag behöver utveckla mest är off-piståkningen när jag går på topptur. Där finns det helt klart en hel del utvecklingspotential. Tur att vintern är lång i Jämtlandsfjällen.

Att köra off-pist kräver en helt annan säkerhet än att åka i pist och därför är det bra att lära sig mer det. Imorgon, tisdag 3 november, kör Houdinibutiken i Åre en föreläsningskväll med bergsguiden Carl Lundberg. Jag har lyssnat på honom tidigare och han har en hel del bra tips att leverera. Så om ni är i Åretrakten är det är ypperligt tillfälle att fylla på med kunskap inför vintersäsongen.

 

Mobil juli2014 424

 

Mobil juli2014 530

Vindpiskad topptur på Getryggen, Storulvån.

Idag var det äntligen dags för en topptur igen, det var på tok för länge sedan. Jag överlät valet av fjäll till mitt sällskap och hans val föll på Storulvån eftersom det var där solchanserna verkade finnas. Mycket
riktigt, där fanns det både sol och vind. Mest av det senare!

image

Efter lite kluranade och förklaringar om olika toppar man kan nå från Storulvån föll valet på Getryggen. Mest för att den är lätt att nå och inte allt för besvärlig utför. Det kändes som ett klokt val en blåsig dag som denna.

image

Vi utgick från parkeringen vid Storulvåns Fjällstation. En kort, kort bit i fjällbjörksterräng men rätt snabbt försvann både björkarna och den mjuka snön. Istället blev snön hård och vindpinad men då är det aningen lättare att knata uppför eftersom man slipper spåra.

image

Förvånande nog avtog vinden när vi påbörjade vår topptur. Helt plötsligt kände jag att jag nästan var för varmt klädd. Ett tag funderade jag på att plocka av en tröja men kände att det var för chansartat. Och tur var det, några hundra meter upp fick vinden kraft igen. Nu var det bara att kämpa på uppåt med sidovind som fick mig att vackla till ibland. Om det hade varit snöfall hade jag givetvis vänt om men nu var det klar sikt så det kändes säkert att fortsätta uppåt.

image

Efter några hundra meter till kände jag att det inte var roligt längre. Vinden var för stark och vi beslutade oss för att vända tillbaka. Det är alltid lika spännande att dra av stighudarna i stark vind. Min teknik för att få av stighudarna har en del att önska men idag var det inte läge att träna på den. Jag satte mig helt enkelt i snön och trixade av dom. Det såg kanske inte supersnyggt ut men jag var nöjd att vare sig stighudarna eller jag blåste bort innan jag fått ordning på allt.

image

Efter jag ordnat till skidor, pjäxor och googles för utförsåkning så var det bara att ge sig iväg. Idag var det nästan som att åka i en pist eftersom snön var så hårt packad. Det kändes bättre än vanligt utför om man bortser från att jag inte såg konturerna i snön. Molnen hade hunnit dragit in och det gjorde att det blev svårt att läsa terrängen. Utmaningar är dock till för att övervinnas så det var bara att åka på utför.

image

Det blev inte den längsta toppturen men riktigt skönt att komma iväg till fjälls och spana ut över vidderna. Jag längtar redan tillbaka!

image

Alla bilderna är från olika platser på dagens topptur förutom den nedersta som är efter Storulvåvägen. Några bilder har mitt trevliga sällskap bidragit med, tack för det och en bra dag!

image

Nu är det dags att titta på VM-studion och sen packa om ryggsäcken. Imorgon hägrar nya äventyr 🙂

Toppturspremiär!

image

Idag var det alltså dags för årets första topptur. Snön lyser med sin frånvaro i vissa fjällområden så därför åkte vi dit vi visste att det fanns snö. Oldklumpen i Offerdalsfjällen hade inte bara snö utan bjöd även på strålande sol och vindstilla. Om jag inte visste bättre skulle jag kunna tro att det var i slutet av mars istället för januari.

image

Nere i skogspartiet där vi började vår tur var det fullt av mjuk, fluffig snö. I princip helt orörd förutom två par skidspår från gårdagens skidåkare. Det var otroligt rofylld att ta sig uppför skogspartiet mot fjällfoten. Tystnaden var total. Hur härligt som helst.

image

Vi letade oss mellan dom snötyngda träden medan solen lyste starkare och starkare. Jag funderade förstås hur jag skulle parera dom på vägen ner. Det var inte toktätt mellan träden så jag tänkte att på något vis skulle det gå. Dessutom hade jag en topp att bestiga först.

image

Halvvägs till topp var det fikapaus med en grym utsikt. Inför fikapausen frågade mitt sällskap om vi skulle ta en ståfika eller sätta oss en stund. Efter en snabb blick på mig som bara svarade med ett förvånat ansiktsuttryck, så insåg han att det var en onödig fråga. Endast i ruffsväder kör man ståfika om man hänger med mig på äventyr. Å idag var det knappast ruffsväder 🙂

image

Utsikten på toppen av Oldklumpen var lika vacker som jag visste att den skulle vara. Fjäll så långt ögat nådde. Här finns oanande möjligheter till grymma äventyr. Några har jag redan börjat klura på och förhoppningsvis kan jag få med mig någon av mina äventyrskompisar.

image

Efter en njutarstund på toppen drog vi av stighudarna och vände skidorna nedför toppen. Precis som vanligt på många Jämtlandstoppar var snön hård och vindpinad uppe på toppen. Några stilpoäng kammade jag alltså inte hem. En bit längre ned blev snön betydligt djupare och lite mer lättåkt. Jag har dock lite att jobba på vad det gäller off-piståkning. Tur att säsongen bara har börjat eftersom det är löjligt roligt att åka i orörd snö. Hur gick då för mig att åka bland träden? Jo, faktiskt riktigt bra! Jag ramlade inte en enda gång, fastande inte i någon fjällbjörk och hade ett leende på läpparna hela tiden. Ett gott betyg med andra ord!

image

En grym dag helt enkelt. Offerdalsfjällen levererar igen!

Så många platser…

…så många äventyr och så lite tid. Idag tog jag fram en hög med gamla tidningar, dels STFs tidning Turist och dels Utemagasinet. Jag gillar verkligen dessa tidningar eftersom de aldrig blir gamla utan man kan hela tiden hitta ny inspiration i dom. Min tanke när jag började bläddra var att hitta information om fjällen kring Abisko. Jag hittade en hel del matnyttigt men hittade också andra ställen som jag gärna vill besöka inom de närmsta åren. Det finns så otroligt många häftiga ställen att resa till men kruxet är att jag även besökt några fantastiska ställen som jag vill återvända till. Och så vill jag gärna resa tillbaka till USA, gång på gång på gång. Hur ska jag få det att gå ihop? Alla bra förslag mottages tacksamt!

Washington DC är fyllt med många historiska monument.  2011 invigdes ett monument för att hylla Martin Luther King Jr. Vi var där veckan efter invigningen, en otroligt stark känsla som är svår att beskriva. Gripande helt enkelt!

Washington DC är fyllt med många historiska monument. 2011 invigdes ett monument för att hylla Martin Luther King Jr. Vi var där veckan efter invigningen, en otroligt stark känsla som är svår att beskriva. Gripande helt enkelt!

Jag vet inte hur många gånger som jag rest tillbaka till USA sedan jag flyttade därifrån men det är ett gäng gånger. Det är ett land och resmål som alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat. Givetvis beror det mycket på att några av mina nära och kära bor i landet. Förhoppnings kan jag planera ihop en resa så jag får träffa dom snart igen, tills dess får jag titta på fina bilder och längta efter att få träffa dom igen.

Best fries in DC

Ett äkta ”hole in the wall”-stället i Washington DC. Omnämnt i tidningarna som best fries in town. Jag håller med!

Idag när jag bläddrade i tidningarna kom jag fram till att följande resmål och äventyr ligger väldigt högt uppe på listan:

  • Island men denna gång med fokus på vandring, klättring eller toppturer
  • Svalbard – nästan samma anledning som Island men jag tror inte det går att klättra på Svalbard
  • Skottland – klättra och vandra
  • Chamonix – ja, vad vill jag inte göra här?
  • Sarek – pappa hade en bok om Sarek, jag tror att det är därifrån som den här drömmen finns. Sen är det ett fint namn också.
  • Höga Kusten – vandra, klättra och paddla.
  • USA – finns alltid med på listan, förutom DC och Philly, vill jag besöka NYC igen, klättra de stora bergen, skida i den lösa snön och vandra mest överallt. Å så shoppa loss förstås, behöver fylla på skogarderoben!
  • Playitas – ja, jag vet, kanske mainstream men vad tusan, jag vill också sola, bada, träna och bo på hotell!

Förutom att jag spånat på resmål idag fick jag även ett kort men tydligt mail som gjorde mig lite fundersam. Den som skrev mailet hade en klok tanke om drömmar och ja, jag borde nog lyssna lite på brevskrivaren. Kanske får ägna en stund av semester till att bestämma om vissa av mina drömmar ska förbli just drömmar eller något annat….

Ja, vad ska skriva....stället som jag förälskat mig i.

Ja, vad ska jag skriva….stället som jag förälskat mig i.

 

Måndag kl.19-nånting…

…avgår tåget som kommer att ta mig så långt norrut i Sverige som jag någonsin har varit, nämligen Abisko. Ibland dyker det upp tillfälligheter som det inte går att bortse från och detta är ett sådant. Jag kommer att vara uppe i Abisko en dryg vecka. Boendet blir på STF Turiststation Abisko.

Ikväll försöker jag packa men det är inte helt enkelt att veta vad jag ska ta med mig. Oftast packar jag på tok för mycket kläder så denna gång tänkte jag försöka begränsa mig lite. Givetvis får både turskidorna och topptursskidorna följa med. Min tid i Abisko är till viss del planerad och till viss del oplanerad. Det är lätt att förväntningarna drar iväg men det mesta i livet blir ju vad vi gör det till. Min förhoppning är att göra Abiskoupplevelsen till en grym erfarenhet och det enda som är säkert med den kommande veckan är att den blir spännande, lärorik, snörik och äventyrlig. Ett norrsken på det så är min fjällvecka fulländad!

Annan årstid, annat fjäll men känsla kommer nog att vara densamma.

Annan årstid, annat fjäll men känsla kommer nog att vara densamma.

Min goda vän…

…Elin visade upp en stor portion tålamod idag när vi tog oss an Västerskutan vid Åre. Lite för lite snö, lite för brant på vissa ställen och lite för dåligt pannben. Men upp till några meter innan toppen kom vi och det var betydligt längre än förra gången som jag knatade upp dit. Tids nog blir jag grym även utför, tills dess får jag njuta av vyerna på topp innan jag med skräckslagen förtjusning tar mig ned för fjällen. En sak som är säkert är att det är grymt bra träning att gå på toppturer. Dessutom roligt, utmanande, läskigt men framför allt en stark frihetskänsla. Oftast helt ensam med milsvid utsikt, fantastiskt!

IMG_1501

Fikastället på Västerskutan för två år sedan. Idag var det betydligt mindre med snö.

Stort tack för ditt tålamod, tips och lån av skarjärn idag, Elin. Det var en bra och utmanande dag, jag ser fram emot fler toppturer tillsammans 🙂

Snön som dök…

…upp här i stan tidigare i veckan verkar tina bort. Tråkigt men jag tänker inte sura för det utan packar ihop snyggskidorna och kör västerut imorgon istället. Ett tag hade jag funderingar på en tältövernattning, det hade varit spännande och säkert kanonfint eftersom det nyss varit fullmåne. En övernattning på vinterfjället kräver dock mer planering än vad jag lyckades med den här veckan. Eller ja, planering å planering, oftast behöver jag ju bara fixa käk och egen utrustning så brukar det andra lösa sig på något märkligt vis. Med andra ord är det inte alls speciellt ansträngande men ibland är det skönt att komma hem efter en fjälldag och just den här helgen är det just vad jag behöver.

Vintertältning kan vara så här fridfullt.

Vintertältning kan vara så här fridfullt. Förhoppningsvis hinns det med senare i vår. 

Nåja, tillbaka till morgondagens utflykt. 17 mil från stan finns ännu ett av mina favoritfjäll. Det är väl mer ett område än ett enda fjäll och det är Skäckerfjällen. Jag var dit i höstas, blev stormförtjust och tror att det är ännu vackrare på vintern än på hösten. Där finns många toppar att bestiga. Dessvärre är flertalet av dem så pass långt in i området att det kräver en övernattning för annars hinner man inte dit såvida man inte skidar i mörkret. Jag vill verkligen skida långt in i området för att komma till topparna som få personer besöker men det får bli senare i vår. Jag hittade ett annat blogginlägg om skidåkningen i Skäckerfjällen. Inspirerande läsning hittar ni här.

Lill-Anjeskutan ligger inom räckhåll för en dagstur och det är dit lördagens färd styr. Toppen är 1153 meter över havet och det ska vara ungefär 5.5 kilometer dit. Avståndet beror givetvis på vilken väg man väljer. Väl uppe på toppen finns det några olika åk nedför fjället. Imorgon hinns det nog bara med ett utförsåk och vi väljer nog åket ned mot Anjan. Det har kommit en hel del snö den hör veckan. Det innebär en större lavinfara och därför väljer vi den brant som har minst lutning med, förhoppningsvis, minst lavinrisk. Självklart har jag respekt för snön, det är stora krafter när den släpper från fjällsidorna. Jag har givetvis med mig den säkerhetsutrustning som krävs, inklusive en alpin fjällräddare, så ni förhoppningsvis kan ni vara lugna.

En av Skäckerfjällens många toppar.

En av Skäckerfjällens många toppar.

Åh, vad jag längtar tills imorgon. Snö, skidåkning och trevligt sällskap kan bara betyda en sak….en grym dag!

För någon månad…

…sedan tyckte jag att jag var värd en liten present. Nåja, liten och liten men med tanke på vad jag åstadkommit det senaste året så fick det bli något som jag verkligen önskat mig länge, nämligen ett par toppturskidor med tillhörande stighudar och pjäxor. Ingen billig present till mig själv men vad tusan, jag är en friluftsnörd och då kostar det ibland. Vissa lägger pengar på skönhet och inredning, jag lägger pengar på saker som jag behöver i mina olika äventyr. Var och en väljer vad de lägger pengar på och jag är otroligt nöjd med att jag valde att shoppa min fina skidor på Fjellpuls här i Östersund.

Mina grymma skidor, Seven Summit från Dynafit.

Mina grymma skidor, Seven Summit från Dynafit. Jag gillar att snöleoparden som används som logotyp visar vad som är höger och vänster skida 🙂

Nu när jag har skidorna hoppas jag att det blir många chanser till fler fina toppturer. Till skillnad från vanlig turåkning krävs det sällskap när man kör toppturer men som tur är känner jag en hel del trevliga personer som gärna sticker ut. Förhoppningsvis lyckas jag och några av dom få till ett skidäventyr nu till helgen. Det snöar ute så det kommer bli fina förhållanden. Nu gäller det bara att välja fjäll, jag är nog mest sugen på Offerdalsfjällen eller på Skäckerfjällen. Vi ska klura vidare så får jag berätta senare vart skidorna styr. Jag har ju även lovat att skriva om toppturen på Åreskutan. Tids nog hinner jag med allt som jag vill 🙂

Offpiståkning på Åreskutan.

Offpiståkning på Åreskutan.

En fysiskt ansträngande…

image

…och grymt rolig dag med toppturer har gjort att jag är skönt slut i kropp och knopp. Det tänkta inlägget om en av mina bästa och mest utmanande uppleveleser på senare tid får vänta tills imorgon. Då kanske jag kan vara mer nyanserad också. Just nu har jag någon form av skiiers high! Fasiken vad jag älskar snö,vinter,fjäll och skidåkning. Så enkelt är det!

image