Ett äventyr i taget – Lyckans läger.

Som jag skrev förra vecka så gillar jag sprida ut upplevelser och inte bara invänta helger eller lediga dagar för att hitta på något skoj. Självklart är det svårt att få till längre äventyr mitt i veckan men det behöver inte vara flerdagsturerna eller långväga upplevelser för att det ska vara ett äventyr. Ibland är färre timmar på fjället värt så mycket mer än att vänta in det perfekta tillfället för att få ihop en flerdagarstur. Miniäventyr i vardagen, helt enkelt.

Förra vecka lyckades jag flexa ut lite, lite tidigare en eftermiddag och körde upp till Edsåsdalen där jag mötte Sara. Vi hade bestämt att vi skulle övernatta i Lyckans läger, mitt under en arbetsvecka. Efter lite ompackning av utrustning och mat började vi vandra mot Lyckans läger. Till att börja med följde vi en grusväg men efter någon kilometer vek vi av mot skogen och myrarna. Det låg regn i luften och naturen doftade härligt av ljung och fjällbjörkar. Grönskan är stark och titt som tätt dök det upp hjortronkart. Om några veckor kommer det var fullt med orangea bär på myrarna och i skogskanterna.

SONY DSC

SONY DSC

Vandringen till Lyckans läger var lättsam även om det mestadels gick uppför. Det är en lagom kort tur för en eftermiddag när man jobbat innan. Det kändes som vi var helt ensamma på fjället och ensamheten blev än mer påtaglig när stugorna i Lyckans läger dök upp, mitt i ingenstans. Strax ovanför en fjällsjö låg stugorna inbäddade i en fjällbjörksdunge. Så fort jag hade ställt ner ryggsäcken och tittat mig omkring så kände jag att det var ett ställe som jag trivdes på. Och att jag ville återvända fler gånger till Lyckans läger.

Sara och jag spanade in omgivningarna, nere vid sjön fanns den vedeldade bastun och runt knuten fanns vedboden. I stugan fanns både kamin och gasolspis. Just den här eftermiddagen skippade vi att laga maten på gasolspis utan gjorde middag över öppen eld. Lax och grönsaksknyten var lätt att fixa över den öppna elden och vinet som Sara hade med passade perfekt till.  Som vanligt smakar mat lagad utomhus så otroligt gott. Den här kvällen var det svårt att slita sig från elden. Klockan gick på tok för fort och jag hade gärna suttit vid elden till långt efter midnatt men vi skulle båda jobba dagen efter. Ibland får man vara lite förnuftig och lägga sig i tid. Nästa gång får det bli nattsudd i bastun och framför brasan.

SONY DSC

När vi vaknade på morgonen var det nästan som en höstdag, det var kyligt och fuktigt i luften. En morgon som gjorde att man snabbt vaknade till liv när man började gå ner till Edsåsdalen. Jag älskar väder, gärna lite kärvare väder för då känner jag mig extra levande.

Under vår morgonvandring kände jag mig härligt upprymd och inte ett dugg besviken på att äventyret snart var över. Upprymd för att jag hade haft det otroligt bra, fått en massa ny energi och för det är så enkelt att skapa såna här upplevelser i vardagen. Det finns en tjusning med flerdagsturer och långresor men samtidigt är vardagen lika viktig. Att bo på Lyckans läger mitt i en arbetsvecka skapade mer energi än på länge och precis vad jag behövde förra veckan. Så himla bra! Läs gärna Saras inlägg om vårt miniäventyr till Lyckans läger, hennes bilder är galet vackra.

 

Annonser

Ut på tur, aldrig sur!

Jag har ännu inte skrivit någon fysisk lista på utflyktsmål eller önskeupplevelser men det innebär inte att det inte finns någon. Istället för en lista på papper finns listan för tillfället i mitt huvud och den byggs på dag för dag. Det finns otroligt många platser och upplevelser som jag vill upptäcka. Jag funderar starkt på om jag borde sätta listan på pränt för att tydligare se det jag har att välja mellan men det bär mig lite emot, då känns det som att det blir ett krav och en ”bocka-av”grej. Hmm, det finns fördelar och nackdelarna med båda varianterna och jag tror att jag kanske ska omvärdera mitt val att bara ha en lista i huvudet. Vem vet, det kanske passar mig perfekt att ha en handskriven lista?

Hur som helst, länge har Hållfjällets fjällstation funnits bland mina utflyktsmål. Hållfjällets fjällstation är en privatägd fjällstation som byggdes på 40-talet och mycket av det gamla har behållits genom åren. Jag har varit dit på sommaren i samband med att jag var funktionär på AXA Fjällmaraton och det som slog mig då var att fjällstationen ligger väldigt vackert mitt ute på fjället. Att det dessutom inte finns någon vanlig elektricitet gör stället ännu lite mysigare. När jag var dit i somras var fjällstationen stängd och redan då bestämde jag mig för att jag skulle skida dit när den var öppet under vintersäsongen.

I söndags fanns det möjlighet att ta en tur på mina turskidor. Mitt sällskap överlät valet av utflyktsmål till mig och jag valde snabbt Hållfjällets fjällstation. Kruxet var att jag inte gjort tillräckligt bra efterforskningar gällande vägval och det visade sig senare påverka hur turen blev. För att komma till fjällstationen kan man antingen utgå från Ottsjö eller från Edsåsdalen. Från Ottsjö är det mer öppet och det innebär att turen blir mer väderutsatt medan turen från Edsåsdalen bitvis är genom skogen, det är mer skyddat från vind. Med den utgångspunkten valde vi att utgå från Edsåsdalen.

Under första delen av turen kändes vägvalet rätt eftersom skogen skyddade oss från den annalkande vinden. Men så fort vi hade gjort delen i skogen insåg vi att vi nog var ensamma om att skida från Edsåsdalen eftersom det inte fanns ett enda skidspår att följa. Jag kan ha gnällt om att det inte finns någon snö i år men tro mig, på kalfjället finns det snö och det blev till att spåra sig fram. Att spåra i mjuk, fluffig snö går långsammare än att skida fram på en välpistad led. Vi startade sent på dagen, skidåkningen tog längre tid än tänkt och flurvädret drog in bland fjälltopparna. När jag blickade bakåt mot Edsåsdalen och Renfjället var himlen mörk likt den är vid åskoväder. Jag fick erkänna att det hade varit smartare att utgå från Ottsjö där det sannolikt hade varit pistat och dessutom 3 kilometer kortare till fjällstationen.

När vi förstod att vi inte skulle hinna fram innan stängningsdags bestämde vi oss helt enkelt för att vända tillbaka mot Edsåsdalen. Vi hade tänkt äta lunch på fjällstationen eftersom deras trattkantarellsoppa är vida känd i Södra Årefjällen men som tur var hade jag i sista minuten slängt ned några mackor i ryggsäcken. Man vet aldrig när man behöver lite extra energi. Istället för lyxlunch på fjällstationen blev det en enkel fika i ett vindskydd och det var minst lika bra.

När jag kom hem på kvällen funderade jag lite på dagen. Borde jag vara besviken på att vi inte hann skida upp till Hållfjället? Borde jag vara frustrerad över att jag valde Edsåsdalen som utgångspunkt istället för Ottsjö? Borde jag ha dåligt samvete gentemot mitt fjällsällskap för att det blev en kortare tur än tänkt? Och det svar som jag kommer fram till är ett tydligt nej, det finns ingen anledning till besvikelse, frustration eller dåligt samvete. Alla tillfällen ute på fjället är bra tillfällen, oavsett väder. Gårdagen var bra på alla sätt och vis, en riktigt kvalitativ dag fylld med energi och kloka tankar. Ut på tur, aldrig sur!

SONY DSC

Om jag räknat…

…rätt så är det två veckor kvar tills dess att min semester börjar. I år fick jag tyvärr tidig semester eftersom jag för tillfället jobbar på en annan avdelning än där jag egentligen jobbar. Jag måste erkänna att det känns trist att inte ha den period som jag borde ha enligt semesterschemat. Speciellt trist då vissa saker som jag tänkt göra var planerade utefter att jag skulle ha sen semesterperiod. Men, det är inte så mycket att göra åt det just nu utan det är bättre att se fram emot sommarledigheten.

Semester var det ja. Just nu har jag ingen som helst plan för mina fyra veckors ledighet. Det finns platser jag vill åka till och det finns personer som jag vill besöka. Jag har även ett enormt stort behov av vila och återhämtning eftersom de sista veckorna på jobbet varit aningen galna. Lägg därtill en del privata engagemang som tagit energi vilket har gjort att sommarenergin inte riktigt infunnit sig än.

Dock är det skönt att veta att jag vet exakt vad som ger energi och vad som tar energi. Skogsridning, klättring, fjäll, sjöar och kloka, omtänksamma vänner varvat med väl vald egentid ger enormt mycket energi och bra återhämtning. Jag tror att det är just dessa aktiviteter och personer som jag ska prioritera på min semester. Mycket mer än så tänker jag inte planera den här sommaren utan jag tar dagen som den kommer och får se vart resan går. Alternativ finns det ju gott om, eller vad sägs om västkusten, Tromsö, Abisko eller Jämtlandsfjällen.

1431morgon-vid-nulltjc3a4rn.jpg

 

Framemot tidig eftermiddag…

…lyste solen på fjällen som omgav oss, precis som YR hade utlovat. Ja,inte hade YR lovat att solen skulle lysa på just på oss men sol hade utlovats.
image

I morse var planen att skida uppför Ottfjället men avsaknad av lämplig utgångspunkt med hundar gjorde att färdplanen reviderades. Det fick bli en tur bland fjällbjörkarna mot Blanktjärnarna istället. Lågland,vindstilla och nysnö. Som tur var syntes en hel del fjäll mellan träden för annars föredrar jag egentligen turer där jag kommer upp på höjd nästan direkt eftersom jag får en bättre fjällkänsla då. Dagens runda blev nätta 13 kilometer och då hade vi på något magiskt vis missat Blanktjärn.
image

Vårvinterns skidturer kommer mest troligt att gå till några av de fjäll som jag såg. Så många fjäll,så många möjligheter. Det här blir en bra vårvinter,precis som fjolårets!

Tidigare i vecka…

…gjorde jag en spontantur till fjällen. Ingen plan, inget mål men med skidorna och matsäcken med mig. På vägen fick jag kontakt med fjällkompisen Katti. Givetvis var hon lättövertalad till att hänga med på en tur. Om Katti inte hade haft möjlighet att hänga med hade jag skidat lite i min ensamhet, inte det sämsta det heller.

Det blev en tur på myrarna runt Vallbo, lugnt och stilla. Det var vi och vidderna inramade av några av Jämtlands vackraste fjäll.

nisse

På vissa ställen var det mer is än snö. Lilla Nisse var som Bambi på hal is.

Magiska Ottfjället, mitt absoluta favoritfjäll. I vinter får det bli en topptur uppför Ottfjället.

Magiska Ottfjället, mitt absoluta favoritfjäll. I vinter får det bli en topptur uppför Ottfjället.

Skridskopremiären blev…

…lite mer dramatisk än vad jag och Jenny hade förväntat oss. Ingen av oss hade tänkt att det skulle stå en älgko mitt på Ottsjön när vi kom dit strax innan lunch. Det hade nog inte resten av alla skridskoåkare heller tänkt och vad som först var en ovanlig syn blev dessvärre en ovanligt trist föreställning. Älgen hade otur och lyckades pricka en vak varpå den gick ner sig i halvdjupt vatten. Klövar var inte det bästa för att få grepp på en halkig is och älgen tog sig inte upp. Räddningstjänst och byns jägare tillkallades men räddningsledaren var tvungen att ta beslutet om att det inte skulle kunna gå få upp älgen utan att riskera människors liv och älgen avlivades, mitt ute i sjön.

Eftersom jag är uppvuxen i en jaktfamilj har jag inget som helst problem med att älgen avlivades, mest troligt hade den inte klarat sig även om räddningstjänsten lyckats få upp den ur vaken. Det var dock otroligt intressant att lyssna på alla som stod och tittade på. Givetvis visste större delen av åskådarna vad som var bäst att göra och sa att man skulle göra si eller så. Jag hoppas att barnen som såg vad som hände hade kloka föräldrar som förklarade att det här är sånt som händer och att det var bättre att skjuta älgen än att låta den plågas till döds.

Ottsjön med ståtliga Ottfjället i bakgrunden. Den här sidan av sjön hade en del vindpackade snö men i övrigt svart is som var riktigt härlig att åka på.

Ottsjön med ståtliga Ottfjället i bakgrunden. Den här sidan av sjön hade en del vindpackade snö men i övrigt svart is som var riktigt härlig att åka på.

Skridskoturen då? Ja, efter vi sett att älgen plumsat kände vi oss lite osäkra på hur pass bra isen var. Jag fick dock ett betryggande sms av M om att ”älgar är tunga, människor är lätta, isen håller” och vi begav oss ut på isen. Israpporten som vi fått hävdade att det var 8 centimeter is på vissa ställen men endast 3-4 centimeter på andra. Jag har fortfarande rätt stor respekt för novemberisarna och hoppades på att vi åkte där det var som tjockast. Mest troligt skulle jag kanske bli lite mer bekväm på isarna om jag visste hur man mäter isen och hur man hör vart den är tunnare.

Äntligen skridskopremiär.  Den här delen av Ottsjön hade också grym is som var täckt med en flortunt snötäcke.

Äntligen skridskopremiär. Den här delen av Ottsjön hade också grym is som var täckt med en flortunt snötäcke.

Den östra delen av Ottsjön var täckt med svart,sjungande is. Bitvis fanns det ett lätt snötäcke på isen men det var inget som störde åkningen även om det självklart är häftigare att åka på snöfria isar. Det märktes att isen är efterlängtad eftersom det var väldigt mycket folk ute på isen. En salig blandning av vuxna, barn, hundar och barnvagnar. Vi konstaterade att om det finns personer som åker med barnvagn på sjön så är isen antingen rejält tjock eller så är personen i fråga ovanligt dumdristig. Jag tror nog att jag skulle lyckas få upp mig själv ur en isvak men vette tusan hur enkelt det är att rädda en bebis i en barnvagn ur en isvak?!

Vi åkte på de delar av sjön som vi såg att andra hade åkt på. I vanliga fall föredrar jag när det inte är allt för mycket folk runt omkring när jag är på fjälltur men idag kändes det tryggt att se andra på sjön. Om någon vecka när det blivit ännu tjockare is kan jag dock tänka mig att vara nästan helt ensam på isen. En sjungande is, lite månsken och fjäll, det kan knappast bli bättre än så.

Svart härlig is som sjöng när vi åkte på den.

Svart härlig is som sjöng när vi åkte på den.

IMG-20131110-WA0009

Fikapaus vid ett båthus.

Söndagen blev sån där bra och energigivande dag. Jag gillar verkligen när det är enkelt att hyfsat spontant bara sticka iväg på äventyr, stora som små. Jag ser redan fram emot nästa skridskotur och om det är någon som är sugen på lite kvällsåkning med pannlampa är det bara att höra av sig 🙂

Vilken tur att…

…jag har en snäll syster som lånar ut sin bil när min egen står i garaget och skäms för att den är trasig. Det givna målet för en dag med lånad bil var självklart fjällen, det var ett tag sen sist jag var iväg. Eftersom jag hade en tid att passa på eftermiddagen valde jag att åka till Edsåsdalen och vandra upp till Renfjället. En lagom tur för den tid som jag hade till mitt förfogande. Idag fick jag sällskap av min systers svägerska M, hennes första fjälltur i vuxen ålder!

Vid Renfjället finns fjällstationen Vita Renen. Fantastisk mat, bra service och bra boende. Rekommenderas varmt.

Vid Renfjället finns fjällstationen Vita Renen. Fantastisk mat, bra service och bra boende. Rekommenderas varmt.

Stigarna upp till Renfjället  omgavs av vackra färger. Nästa gång vill jag springa här!

Stigarna upp till Renfjället omgavs av vackra färger. Nästa gång vill jag springa här!

Tidigare har jag bara varit till Renfjället på vintern, dels på skoter i jobbet och dels på skidor. Dessa besök har varit under vårvintrarna, riktigt härliga turer som har gjort att Renfjället blivit ett av mina favoritställen. Eftersom Renfjället är ett lättillgängligt fjäll, både via skidor och skoter, brukar det ofta vara rätt mycket folk där på vårvintern. Idag var det helt annorlunda, helt ensamma på fjället. Inte ens en liten lämmel som sällskap. Jag trivs på ett folktomt fjäll, det är bara att välja vilken fikaplats man vill och njuta av vyerna. Det är svårt att inte trivas och som vanligt gick tiden lite för snabb.

Bilden säger mer än ord...

Bilden säger mer än ord…

Förutom lunchstunden i sluttningen av Renfjället unnade vi oss två mindre fikapauser. Jag tänkte att det är bäst att lära M att det är viktigt att pausa och njuta av fjällen. Pausen på nervägen blev på en torr tuva mitt på en myr. Solen värmde, ljungen doftade, höstfärgerna hade exploderat och det var helt tyst omkring oss. Det var otroligt rofyllt och jag var nära att somna. Oj, vad jag trivs i fjällen. Har jag skrivit det tidigare?

Turen avslutades med att  fixa morgondagens frukost.

Turen avslutades med att fixa morgondagens frukost.

Tillbaka i …

…civilisationen och jag försöker landa lite i de senaste veckornas händelser. Den senaste månaden har varit intensiv, spännande, bra, fylld med upplevelser och haft både toppar och dalar. Intrycken är otroligt många och det finns mycket att blogga om men det har inte hunnits med. Ett angenämt problem 🙂

Jag tror jag börjar med att konstatera att många gånger är det när jag är som mest omotiverad som de bästa stunderna dyker upp. När jag kom hem från semestern förra måndagen gjorde jag en kraschlandning i verkligheten och delar av den landning gjorde ont. I mitten av veckan var jag rejält trött, omotiverad och funderade en hel del på de olika vägar som livet kan ta. Helst av allt hade jag nog dragit till Stjärnbacken med en god bok men jag hade bestämt en annan grej som jag inte kunde avboka och jag styrde istället västerut mot Vålådalen.

I Vålådalen arrangerades ”Öppet Fjäll” och jag åkte upp för att se arrangemanget, andas fjälluft och få ännu mer träningsinspiration. Jag åkte dit ensam, kände inte någon som var där och det i sig, är en utmaning för mig. Väl på plats insåg jag hur lätt det är att få kontakt med människor i den här miljön och hade en helt fantastisk helg. På fredagkväll träffade jag på en person som jag känner lite grann och under helgen hann vi med en hel del kloka samtal i pauserna mellan de event som personen var med och arrangerade. När jag åkte upp i fredags var min plan att åka hem så snart som möjligt på söndagmorgon men jag kom hem strax innan midnatt igår måndag. Det tyder på att det varit bra dagar!

Förutom att jag fått chansen att njuta av fjällen har jag träffat några otroligt inspirerande personer som förverkligat olika drömmar och mål. Det är roligt när jag träffar människor som jag direkt klickar med. Jag hoppas att det kommer fler tillfällen till att träffa de här personerna eftersom vi hade väldigt givande samtal. Utöver att jag trivts i deras sällskap har jag också fått möjlighet att följa ett större arrangmang på nära håll och det har tänt arrangörsandan i mig igen. Den har varit vilande sen förra hösten men nu börjar den pocka på uppmärksamhet igen.

Det är svårt att sammanfatta helgen och dess upplevelser med några få ord utan istället konstaterar jag att jag är glad att jag åkte iväg trots att jag var tveksam till att åka. Det blev dagar fyllda med skratt, energi och inspiration, precis vad jag behövde!