Man tager vad man haver.

Förra helgen gjorde jag och Sara en fäbodtur. I mitt inlägg om den berättade jag att vi lagade mat på Trangiaköket. Så länge det inte blåser storm eller jag har en massa annan packning så ser jag inga problem med att ta med Trangiaköket, oavsett årstid. Den lilla extra energi som det tar att bära mer saker vägs upp av att få varm mat även på vintern. Nu var det ju i och för sig plusgrader förra helgen men i alla fall.

Förra lördagen när vi skulle iväg fick jag uppdraget att fixa ingredienserna till lunchen. Jag struntade i att åka på affären och tog det som jag hade hemma. Det blev något av en repris på det som jag serverade på Andersön men vissa saker hade jag bytt ut. img_7022

I ryggsäcken hade jag packat ner spetspaprika, lök, svamp och pepparsalami som fick utgöra bas till en sås. Med fanns också crème fraiche, lyxig halloumi och bulgur (även om jag lurade Sara och sa att det var couscous). Under tiden som grönsakerna och salamin tärnades kokades vatten för bulgur. Jag är medveten om att det inte är någon snabbmat som jag beskriver men som bekant vägrar jag stressa på utflykter och det gäller även när jag lunchar. Bulgur går förhållandevis kvickt att koka och strax innan den var klar frästes grönsakerna för att sedan blandas med crème fraiche. Med lite god vilja lyckades vi få till att bulgur och sås var färdiga samtidigt. Vi kunde dock inte hålla oss från att äta halloumin så snart den var klar. Varför vänta liksom? Sammantaget blev det en god och värmande lunch. Till efterrätt fick vi varm choklad!img_7042

img_7046

Annonser

Det är ju ganska enkelt.

Häromdagen skickade jag sms till två av mina vänner här i Östersund med en inbjudan till en middag på onsdagseftermiddagen. Jag skrev också att det var en utomhusmiddag där vi tillsammans valde plats. Av olika anledningar valde vi bort att köra till mina vanliga utflyktsmål som Bynäset eller Andersön. Istället gjorde vi det superenkelt för oss och stack till Östersunds skidstadium där det finns ett vindskydd strax nedanför Arctura.

Med oss till vindskyddet hade vi ved, muurikka-panna och ingredienser till middagen. När vi knatade ner till vindskyddet hade det hunnit mörkna och snöflingorna singlade ner från himlen. I ljuset av pannlampor och skidskyttevallens strålkastare började vi förbereda inför middagen. En av oss fixade elden, en annan hackade grönsaker och den tredje fixade varm saft till sin son.

SONY DSC

SONY DSC

Efter en stund hade elden värmt upp Muurikka-pannan tillräckligt för att steka maten. Oljan fräste till när grisköttet från en gård i Offerdal las ner i pannan. Jag äter fortfarande kött och därför är jag så himla glad att jag har möjlighet att köpa närproducerat kött från djur som knatat ute i det fria. När köttet verkade genomstek fick det sällskap av svamp, paprika och lök som senare kryddades med fajitaskryddor. Alla ingredienser fick puttra ihop en lagom stund. Under tiden plockade vi fram tortillabröd, riven ost och crème fraiche. När kött och grönsaker var färdigstekta plockade var och en ihop sin egen wrap av det som vi dukat fram. Precis som alltid när mat lagas utomhus smakade det fantastiskt gott.

Recept på friluftswrap: 

  • valfritt kött eller vegetariska protetinkälla
  • paprika
  • lök
  • svamp
  • olja att steka i
  • fajitaskryddor
  • crème fraiche
  • tortillabröd
  • riven ost

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Det är sådana här kvällar som förhöjer vardagen och ger lite guldkant till mörka vinterkvällar. Enkelheten med hela grejen var slående. Jag hade med mig varma kläder till jobbet och bytte om där. På väg från jobbet kompletteringshandlade jag och fem minuter från våra hem hittade vi ett vindskydd. Maten som vi lagade var enkel, god och snabb. Eftersom tid verkar vara en bristvara i dagens samhälle så kan jag bara säga att en sån här grej tar ungefär ingen tid alls, vare sig för planering eller genomförande. Det är ju ganska enkelt att få till ett vardagsäventyr, helt enkelt!

Över öppen eld.

Eld är mitt absolut favoritelement och att laga mat över öppen eld är såklart också en favorit. Det är något extra rofyllt över att tända en eld, låta den brinna kraftigt och tillaga maten över flammande lågor. Att ha med sig en muurikka-panna eller kolbullepannan kan ibland vara viktmässigt osmart på en fjälltur. Istället passar jag på att laga mat som tillagas på muurika eller kolbulle-panna när jag är i fjällstugan eller på till exempel Andersön. Häromdagen blev det kolbullar vid eldstaden nedanför fjällstugan. Bland färgsprakande löv och med utsikt över Sonfjället fixades kolbullar över den sprakande elden.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Kolbullar är knappast den nyttigaste maten eftersom den är rätt flottigt. Men jag tycker att det finns en annan aspekt av just den här maten, att den är nyttig för själen. För mig är kolbullar så mycket mer än mat, jag har många fina minnen kopplade till kolbullar. Kolbullar innehåller bara några få ingredienser, det är mjöl, salt och vatten som blandas till en filmjölkstjock smet. Innan smeten hälls i stekpannan så steks tärnat fläsk knaprigt. När fläsket är knaprigt häller man i smeten i den heta stekpannan. Kolbullen är tjockare än en pannkaka och därför tar den lite längre tid att steka. Efter en stund vänds kolbullen i pannan så att den steks på båda sidor. När den är färdigstekt är det bara att ta upp den och njuta av den direkt. Vissa serverar den tillsammans med lingon men jag tycker att den är godast som den är.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Att laga mat över öppen eld gör sig extra bra på hösten och min förhoppning är att hösten bjuder på många fler tillfällen att brassa käk över eldens lågor. Det passar så himla bra att komplettera den färgstarka hösten med en värmande eld.

Pastalunch på Hoverberget.

En av mina målsättningar under sommaren var att äta utomhus en gång per vecka. Det spelade ingen roll om det var frukost, lunch eller middag utan huvudsaken var att jag var utomhus. Jag lyckades nästan med min målsättning. På ett eller annat vis har jag nog ätit ute i naturen i stort sett en gång i vecka den här sommar. Jag vill försöka fortsätta med det även under hösten och egentligen finns det inget som hindrar det. Bara möjligheter och mängder av fina ställen att besöka.

I lördags var jag och min vän Katta till Hoverberget för ett lördagsäventyr. Jag hade packat med Trangiaköket och ansvarade för lunchen medan Katta fixade allt gofika. Eftersom jag nyss var till Ås Trädgård och köpte närproducerade grönsaker tog jag med en del av dessa till vår lunch. Jag hade även färsk pasta, mozzarella och kallrökt skinka hemma. Tillsammans med grönsakerna blev det en lyxig pastalunch som jag tillagade i ett vindskydd på Hoverberget.

SONY DSC

SONY DSC

Vid kortare dagsturer tycker jag att färsk pasta är perfekt att ha med sig. Självklart tar den mer plats än vanlig pasta men å andra sidan blir den klar snabbare och på så vis sparar man bränsle. I lördags visste jag att det skulle bli en kortare tur så jag plockade inte bort onödiga förpackningar som på pastan eller mozzarellan. Är det en längre tur är det smartare att ta bort dom hemma, både med hänsyn till vikten och till skräpet. Men som sagt, i lördags var en kort tur så extra vikt och skräp gjorde inget utan det kunde jag bära omkring på. I lördags visste jag att det inte skulle finnas vatten att tillgå så jag hade med mig extra vatten i ryggsäcken.

SONY DSC

Efter vår tur på Hoverberget satte vi oss i ett vindskydd och jag började laga maten. Först satte jag ihop Trangiaköket och därefter skar jag upp lök, sockerärtor och zucchini från Ås Trådgård. Jag la alla grönsaker i stekpannan som jag använde som lock till kastrullen med pastavatten. Även om värmen från kastrullen inte ger värme att steka i så går det fortare att koka upp vatten om kastrullen har ett lock. När vattnet hade kokat upp la jag i den färska pastan som fick koka tills dess att den var nästan klar. Eftersom jag inte hade fräst grönsakerna klart så plockade jag av pastan en stund innan den var klar och lät den gå klart i sitt vatten under tiden som jag fräste grönsakerna. Att fräsa grönsakerna gick snabbt och pastan hann inte bli överkokt eller slibbig som den kan bli om den står ett tag.

När grönsakerna var klara hällde jag bort pastavattnet och blandade ner grönsakerna tillsammans med pastan. Jag hade med mig en miniflaska olivolja och ringlade över olja innan jag serverade pastan tillsammans med mozzarellan, den kallrökta skinkan och toppade med färska körsbärstomater. En riktig pastalunch tillagad och serverade utomhus, det enda som saknades var ett gott italienskt rödvin.

SONY DSC