Ett äventyr i taget – Lyckans läger.

Som jag skrev förra vecka så gillar jag sprida ut upplevelser och inte bara invänta helger eller lediga dagar för att hitta på något skoj. Självklart är det svårt att få till längre äventyr mitt i veckan men det behöver inte vara flerdagsturerna eller långväga upplevelser för att det ska vara ett äventyr. Ibland är färre timmar på fjället värt så mycket mer än att vänta in det perfekta tillfället för att få ihop en flerdagarstur. Miniäventyr i vardagen, helt enkelt.

Förra vecka lyckades jag flexa ut lite, lite tidigare en eftermiddag och körde upp till Edsåsdalen där jag mötte Sara. Vi hade bestämt att vi skulle övernatta i Lyckans läger, mitt under en arbetsvecka. Efter lite ompackning av utrustning och mat började vi vandra mot Lyckans läger. Till att börja med följde vi en grusväg men efter någon kilometer vek vi av mot skogen och myrarna. Det låg regn i luften och naturen doftade härligt av ljung och fjällbjörkar. Grönskan är stark och titt som tätt dök det upp hjortronkart. Om några veckor kommer det var fullt med orangea bär på myrarna och i skogskanterna.

SONY DSC

SONY DSC

Vandringen till Lyckans läger var lättsam även om det mestadels gick uppför. Det är en lagom kort tur för en eftermiddag när man jobbat innan. Det kändes som vi var helt ensamma på fjället och ensamheten blev än mer påtaglig när stugorna i Lyckans läger dök upp, mitt i ingenstans. Strax ovanför en fjällsjö låg stugorna inbäddade i en fjällbjörksdunge. Så fort jag hade ställt ner ryggsäcken och tittat mig omkring så kände jag att det var ett ställe som jag trivdes på. Och att jag ville återvända fler gånger till Lyckans läger.

Sara och jag spanade in omgivningarna, nere vid sjön fanns den vedeldade bastun och runt knuten fanns vedboden. I stugan fanns både kamin och gasolspis. Just den här eftermiddagen skippade vi att laga maten på gasolspis utan gjorde middag över öppen eld. Lax och grönsaksknyten var lätt att fixa över den öppna elden och vinet som Sara hade med passade perfekt till.  Som vanligt smakar mat lagad utomhus så otroligt gott. Den här kvällen var det svårt att slita sig från elden. Klockan gick på tok för fort och jag hade gärna suttit vid elden till långt efter midnatt men vi skulle båda jobba dagen efter. Ibland får man vara lite förnuftig och lägga sig i tid. Nästa gång får det bli nattsudd i bastun och framför brasan.

SONY DSC

När vi vaknade på morgonen var det nästan som en höstdag, det var kyligt och fuktigt i luften. En morgon som gjorde att man snabbt vaknade till liv när man började gå ner till Edsåsdalen. Jag älskar väder, gärna lite kärvare väder för då känner jag mig extra levande.

Under vår morgonvandring kände jag mig härligt upprymd och inte ett dugg besviken på att äventyret snart var över. Upprymd för att jag hade haft det otroligt bra, fått en massa ny energi och för det är så enkelt att skapa såna här upplevelser i vardagen. Det finns en tjusning med flerdagsturer och långresor men samtidigt är vardagen lika viktig. Att bo på Lyckans läger mitt i en arbetsvecka skapade mer energi än på länge och precis vad jag behövde förra veckan. Så himla bra! Läs gärna Saras inlägg om vårt miniäventyr till Lyckans läger, hennes bilder är galet vackra.

 

Annonser

Ut på tur, aldrig sur!

Jag har ännu inte skrivit någon fysisk lista på utflyktsmål eller önskeupplevelser men det innebär inte att det inte finns någon. Istället för en lista på papper finns listan för tillfället i mitt huvud och den byggs på dag för dag. Det finns otroligt många platser och upplevelser som jag vill upptäcka. Jag funderar starkt på om jag borde sätta listan på pränt för att tydligare se det jag har att välja mellan men det bär mig lite emot, då känns det som att det blir ett krav och en ”bocka-av”grej. Hmm, det finns fördelar och nackdelarna med båda varianterna och jag tror att jag kanske ska omvärdera mitt val att bara ha en lista i huvudet. Vem vet, det kanske passar mig perfekt att ha en handskriven lista?

Hur som helst, länge har Hållfjällets fjällstation funnits bland mina utflyktsmål. Hållfjällets fjällstation är en privatägd fjällstation som byggdes på 40-talet och mycket av det gamla har behållits genom åren. Jag har varit dit på sommaren i samband med att jag var funktionär på AXA Fjällmaraton och det som slog mig då var att fjällstationen ligger väldigt vackert mitt ute på fjället. Att det dessutom inte finns någon vanlig elektricitet gör stället ännu lite mysigare. När jag var dit i somras var fjällstationen stängd och redan då bestämde jag mig för att jag skulle skida dit när den var öppet under vintersäsongen.

I söndags fanns det möjlighet att ta en tur på mina turskidor. Mitt sällskap överlät valet av utflyktsmål till mig och jag valde snabbt Hållfjällets fjällstation. Kruxet var att jag inte gjort tillräckligt bra efterforskningar gällande vägval och det visade sig senare påverka hur turen blev. För att komma till fjällstationen kan man antingen utgå från Ottsjö eller från Edsåsdalen. Från Ottsjö är det mer öppet och det innebär att turen blir mer väderutsatt medan turen från Edsåsdalen bitvis är genom skogen, det är mer skyddat från vind. Med den utgångspunkten valde vi att utgå från Edsåsdalen.

Under första delen av turen kändes vägvalet rätt eftersom skogen skyddade oss från den annalkande vinden. Men så fort vi hade gjort delen i skogen insåg vi att vi nog var ensamma om att skida från Edsåsdalen eftersom det inte fanns ett enda skidspår att följa. Jag kan ha gnällt om att det inte finns någon snö i år men tro mig, på kalfjället finns det snö och det blev till att spåra sig fram. Att spåra i mjuk, fluffig snö går långsammare än att skida fram på en välpistad led. Vi startade sent på dagen, skidåkningen tog längre tid än tänkt och flurvädret drog in bland fjälltopparna. När jag blickade bakåt mot Edsåsdalen och Renfjället var himlen mörk likt den är vid åskoväder. Jag fick erkänna att det hade varit smartare att utgå från Ottsjö där det sannolikt hade varit pistat och dessutom 3 kilometer kortare till fjällstationen.

När vi förstod att vi inte skulle hinna fram innan stängningsdags bestämde vi oss helt enkelt för att vända tillbaka mot Edsåsdalen. Vi hade tänkt äta lunch på fjällstationen eftersom deras trattkantarellsoppa är vida känd i Södra Årefjällen men som tur var hade jag i sista minuten slängt ned några mackor i ryggsäcken. Man vet aldrig när man behöver lite extra energi. Istället för lyxlunch på fjällstationen blev det en enkel fika i ett vindskydd och det var minst lika bra.

När jag kom hem på kvällen funderade jag lite på dagen. Borde jag vara besviken på att vi inte hann skida upp till Hållfjället? Borde jag vara frustrerad över att jag valde Edsåsdalen som utgångspunkt istället för Ottsjö? Borde jag ha dåligt samvete gentemot mitt fjällsällskap för att det blev en kortare tur än tänkt? Och det svar som jag kommer fram till är ett tydligt nej, det finns ingen anledning till besvikelse, frustration eller dåligt samvete. Alla tillfällen ute på fjället är bra tillfällen, oavsett väder. Gårdagen var bra på alla sätt och vis, en riktigt kvalitativ dag fylld med energi och kloka tankar. Ut på tur, aldrig sur!

SONY DSC