Våffelsäsong på gång. 

Ute är det vårväder och jag har sagt både ett och två fula ord om att det forsar vatten längs stadens gator. Vad är det som händer? 

Men, jag vägrar tro att vintern är slut och framför allt tror jag att det snart kommer mer snö. Snö och fina vinterdagar som gjorda för våffelturer i fjäll och skog. Jag är aningen kräsen vad det gäller våfflor och tycker att varje våffelstuga med självaktning borde servera frasvåfflor efter eget recept. Snart får jag finbesök från Bryssel när Kari ska hälsa på. Alla som läst hennes upplevelse från Gröna bandet vet att hon är förtjänt av den bästa våfflan som finns i Jämtland eller Härjedalen. Och jag ser väldigt mycket fram emot att få bjuda henne på den. Jag behöver bara veta var länets bästa våfflor finns. Så, hjälp mig, ut och testa våfflor och berätta var jag hittar dom frasigaste, godaste våfflorna! 

Annonser

Med staden inom synhåll.

Som jag så många gånger tidigare har skrivit så gillar jag att upplevelser och äventyr kan vara både enkla och nära. Om man kombinerar det med att laga god mat utomhus så har man en fin kväll som ger frisk luft, intressanta samtal och ny energi. Ett otroligt enkelt recept på ett vardagsäventyr, precis som Helena uppmuntrar till i sitt inlägg #52vardagsäventyr

Häromkvällen åkte jag och min kompis Hanna till Andersön, ett naturreservat några mil utanför Östersund. Med oss hade vi ved, kameror, liggunderlag, stormkök och mat. Vi parkerade längst in på ön och gick ut till strandkanten där det fanns en eldstad.

Hanna ordnade elden och jag fixade med maten som jag lagade på Trangiaköket. Jag hade plockat ihop det jag hittade hemma och ute på ön blev det till en god middag. Hackad paprika, svamp, potatis och lök fick fräsa tillsammans med kikärtor. Till det stekte jag halloumi från Skärvångens bymejeri, det godaste halloumi någonsin. Hemma hade jag blandat ihop crème fraiche och sötsur sås som jag serverade till mitt hopkok. Hanna hade tagit med bröd och smör. Vips så hade vi en lyxig, god vardagsmiddag.

SONY DSC

Det blev en kväll där staden och vardagens brus kändes väldigt långt borta. Jag hade haft en galen dag på jobbet och så fort jag hörde eldens sprakande var det som att jobbdagen bara försvann. Östersund och Frösön syntes från stranden där vi satt. Så nära och samtidigt väldigt långt borta. Tystnaden var påtaglig och gick nästan att ta på. Det är otroligt häftigt att vara nära civilisation och känna att man är i en helt annan värld. 

 

Jaktstugan, Vemdalen.

Nu känns det som att vintersäsongen dragit igång på riktigt. Snön finns, solen dyker upp med jämna mellanrum och äventyren väntar runt hörnen. Jag tycker det är helt fantastiskt hur mycket roligt det finns att göra och så många fina upplevelser som jag får chans att ta del av.

Igår var en sån där fin upplevelsedag som gav mersmak och som landade helt rätt i mitt äventyrshjärta. En enkel dag med härligt sällskap, inga tider att passa och frisk luft. Från Vemdalsskalets spårcentral tolkade vi med vesslan upp till Jaktstugan, en våffelstuga mittemellan Vemdalsskalet och Storhogna. img_6950 img_6886 img_6768 img_6841

Jag tycker att det är smart att det finns möjlighet att ta vessla till Jaktstugan eftersom det gör att i princip alla kan besöka våffelstugan. Naturen blir tillgänglig för fler, oavsett ålder eller fysiska förutsättningar. Igår valde vi att tolka upp och skida ner. Turen upp till Jaktstugan var en blåsig historia och när vi kom fram var jag rejält genomfrusen. Som tur var fanns det en värmande brasa att värma sig vid. Våfflorna var frasiga och fick ett väl godkänt betyg.

img_6788 img_6836 img_6778

Efter en mysig fikastund framför brasan var det dags att skida hemåt. Långt bort i fjärran radade fjälltopparna upp sig. Skidorna gled lätt utför backarna tillbaka till Vemdalsskalet och på ett litet kick var vi tillbaka där vi började. img_6833 img_6825 img_6845

Lugn lördagsblandning.

Då och då har jag ett behov att bara ta dagen som den kommer. Känna av vad som känns bra för stunden och lyssna på kroppen. Idag var en sådan dag. Långfrukost deluxe med samtal om allt mellan himmel och jord. En chans att låta tankar landa och lyssna färdigt. Viktigt och värdefullt. img_6738

En stund senare lockade pisten. Där hade nattens lätta snöfall skapat en mjuk bädd av perfekt underlag för långa carvingsvängar i en nästintill tom pist. I liften till toppen bet kylan i kinderna och utför backen var det mjölksyran som brände i låren.

Efter en sen lunch lurades jag med till pulkabacken några stenkast från fjällstugan. Full fart på madrassen gjorde att snön yrde i mitt ansikte och jag skrattade högt. Vardagsäventyr när dom är som bäst.

Dagens vackraste var att se solen färga himlen i olika rosa nyanser bakom Sonfjällets topp. Vintern levererar vackra dagar och ger energi.

img_6744 img_6748 img_6727

 

Januariönskningen! 

Precis som vanligt rasslar tiden iväg och snart är vi halvvägs in i januari. Jag har ännu inte summerat 2016 och inte heller satt ledorden för 2017. Ibland blir det så och jag tycker att det känns helt okej att det är så. 

Däremot har jag funderat på vad jag vill att januari ska innehålla och det är ganska enkelt. Jag har inga större planer mer än att njuta av midvintern och fylla den med aktiviteter som ger kraft och energi. Det kan vara allt från långsamma promenader till fartfyllda åk i pisten. Jag ska också se till att njuta av vila i form av böcker och film eller mysa framför kaminen i stugan. 

Jag önskar att januari blir en månad som fyller mig med energi från upplevelser utan att för den skull vara uppstyrd till max. En månad med krispig luft, snöfyllda träd och en hel massa fina stunder. Svårare än så behöver det inte vara. 

Charmen med skidåkning.

Under åren har jag hunnit samla på mig ett gäng olika skidor. Det beror mest på att det finns så många roliga möjligheter till skidåkning under vintermånaderna. En annan anledning till alla olika skidor är såklart att alla olika typer av skidåkning har sin charm. Lite så här:

I pisten är det snabba svängar, fart och adrenalin som får mig att skratta högt.

wp-image-703369945jpg.jpeg20160409_134145.jpg

img-20160129-wa0013.jpg

wpid-20141225_112223.jpgPå toppturer i fjällen är det ensligheten, den orörda snön och vyerna som gör det mödan värt att kämpa uppför i timmar:wpid-image1-1.jpg
IMG_1892

wpid-20150118_125422.jpg

SONY DSCMobil juli2014 530

Skogsåkning och off-piståkning i anslutning till liftsystemen har jag upptäckte mer och mer. Jag gillar det skarpt och charmen är att jag skrattar högt, ramlar mjukt och får utmana mig själv. Så här kan det se ut: img_0494.jpg

wpid-20150304_132403.jpg

Mobil juli2014 424

20150118_114249.jpg

Vanlig hederlig turskidåkning, alltså med såna här skidor, förknippar jag med solsken, grym matsäck och vårvintern. På dom här turerna är det alltid lugnt och stressfritt: 20140401_114055

20150426_131305

20160402_174503.jpg

Mina vanliga längdskidor får sällan komma ut på snö och det vet jag inte riktigt vad det beror på. Det kanske beror på att all annan skidåkning är så mycket roligare eller så har jag inte förstått charmen med längdskidåkning men det kanske Hasse eller Mari kan förklara för mig.

Tålamod, tålamod och frustration. 

Mitt i-landsproblem för dagen är att jag försökte rensa upp bland bilder på blogg och även fixa till designen. Dessvärre gjorde jag fort och fel så ett gäng bilder är försvunna och designen…ja, där tog tålamodet slut på grund av bildhaveriet.

Mitt första fokus är att försöka lägga tillbaka bilderna i varje enskilt inlägg, det kommer att ta sin lilla tid och jag hoppas att ni har tålamod tills dess att jag fixat alla inlägg. Det är bara ungefär det senaste halvårets inlägg som saknar bilder…..Mitt tips är därför att läsa äldre inlägg som har bilder!

 

På snöskor till Vita Renen, Edsåsdalen

Av någon outgrundlig anledning var det flera år sedan jag besökte fjällrestaurangen Vita Renen som ligger några kilometer ovanför Edsåsdalen. Därför blev jag extra glad när Sara förslog att Vita Renen var målet för dagens snöskotur med ett gäng härliga tjejer. Strax efter åtta mötte Sara och jag upp Angelica, Maria, Sofia och Amanda vid frukosten på Grow på Holiday Club och en stund dök även Therese upp. När alla kände sig redo körde vi till Edsåsdalen där leden till Renfjället börjar.

Redan längs vägen från Undersåker till Edsåsdalen visade fjällen vilken dag vi skulle bjudas på. Snövita fjäll och en sol som försiktigt letade sig fram på himlen. Köldknäppen hade hållt i sig över natten och när vi trixade på oss snöskorna i Edsåsdalen var det krispiga 18 minusgrader. En kan ju tro att det är svinkallt då och att man ska frysa som tusan men redan efter den första stigningen bytte jag från dunjacka till en tunnare. Snöskovandringen gick mellan snötunga träd och längs med leden var det mjuk, fluffig snö. Då och då vände jag mig om för att spana mot fjällen längs Vålådalsvägen, det finns så många vackra fjäll längs den vägen. img_6654

img_6659

img_6665

Snöskovandringen mot Vita Renen gick snabbt även om vi gjorde många fotostopp. Samtalen var om allt mellan himmel och jord. Ibland gick jag för mig själv och bara njöt av den vackra vinterdagen. Att se solens strålar glittra i den vita snön är verkligen lycka. Framme vid Vita Renen belönades vi med en storslagen vy över Vålådalsfjällen.

img_6683

img_6663

img_6680

img_6678
img_6687
img_6693Efter lunch inne på Vita Renen hade klockan hunnit bli sent. När jag rundade hörnet på fjällrestaurangen kom dagens andra belöning, solnedgång över fjället. Magiskt vacker och än en gång påminns jag om varför jag bor nära fjällen. Det är så galet vackert vinterdagar som dessa och den energi som jag får av att vara i fjällen är ovärderlig. Att just den här dagen dessutom innehöll mängder av skratt och kreativa samtal gjorde dagen till en riktig fullpoängare och jag ser fram emot morgondagens äventyr med samma gäng. img_6711

img_6701

 

 

Mäktiga och energigivande Tännforsen.

I naturen finns många energigivande platser och ibland har jag svårt att välja var jag finner mest energi. Vissa dagar är det vid en strandkant och andra dagar är det på en fjälltopp. Det bästa är att jag verkligen inte behöver välja ett ställe utan jag har förmånen att bege mig till olika ställen när helst jag önskar. Vilket ställe som jag väljer beror på humör, väderförhållande och vad jag vill med min utevistelse. Ibland beror valet även på om jag är ensam eller har sällskap. När jag var i Åre innan jul hade mitt äventyrssällskap, Katta, definitivt ett finger med i spelet då vi gemensamt valde en vintrig upptäcktsfärd vid Tännforsen. Katta delar nämligen min kärlek till vattenfall och det kändes helt rätt att vara vid Tännforsen i Kattas sällskap.

Tännforsen ligger några mil väster om Åre och tidigare vintersäsonger har det varit servering där men i år var den stängd. Den här säsongen är serveringen stängd och hela området kändes ödsligt på ett sätt det inte varit vid mina tidigare besök. Ödsligt område eller inte så är Tännforsen lika mäktig som tidigare. Vattnet i Indalsälven forsade fortfarande fram utför fallet. Bitvis hade isen vuxit till sig och täckte stora delar av vattenfallets kanter. Det var en gråmulen dag och vattenstänket från forsen landade ofta på oss när vi letade oss ner längs den isiga stigen.

SONY DSC


Tännforsen är ett mäktigt vattenfall och jag gillar att man kan komma väldigt nära vattnet. Dånet från vattnet är ibland öronbedövande och det är en otrolig kraft i den vattenmassa som forsar fram. Här och där skymtas fjällen och spanar man riktigt noga kan man se mitt favoritfjällområde, Skäckerfjällen.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Längst ner där fallet lugnat ner sig hittade vi stora stenblock som gjorda för en utomhusmiddag och dit vill jag återvända snart för att laga middag till tonerna av ett dånande vattenfall och med fjällen som utsikt.

 

Ibland ska en bara njuta. 

Min julhelg går till historien som en av mina allra lugnaste, skönaste och mest oplanerade julhelger någonsin. Med bilen fylld med skidor och annan packning åkte jag till Björnrike i fredags.

Först idag, måndag, knäppte jag på mig pistskidorna för några åk i backen. Möjligheterna till skidåkning har funnits varje dag men jag har prioriterat annat. Idag fick jag några grymma åk i en nästintill perfekt pist, såna där åk som bara sitter och där skidorna gör jobbet.

Det är dock inte skidåkningen som jag kommer minnas mest från idag utan det är vyerna. På toppen av backen kunde jag se ut över ett landskap som var färgat rosa av decembersolens strålar. Fjäll, efter fjäll, efter fjäll radade upp sig i fjärran och påminde mig om äventyr som väntar. Idag var en vacker dag! En dag då en bara ska njuta av det vackra som finns omkring oss.