Vid det här…

…laget borde jag ha lärt mig att blogga om mina äventyr på en gång för annars prioriterar jag annat. Så har det blivit även den här gången och det har gått rätt lång tid sedan jag kom tillbaka från Höga Kusten. Den här gången blir det alltså bättre sent än aldrig.

Efter Alexandra och jag kommit ned från Skuleberget körde vi tvärs över E4 och in mot Skuleskogens Naturreservat. Efter 8 kilometer smal grusväg kom vi fram till utgångspunkten för vår vandring. Vi hade bestämt att dela upp turen i två etapper eftersom vi inte skulle hinna hela under söndags eftermiddagen. Vi valde att gå en led som fanns markerade på kartan och som infattade både havsnära vandring och Slottsdalsskrevan. Eftersom vi redan hade tagit några höjdmeter på Skuleberget bestämde vi oss för att gå bakhållet. Jag tyckte att det var rätt skönt att ha en lättare etapp och komma fram till vår uttänkta tältplats i hyfsad god tid.

Eftermiddagens vandring var mesta dels skogstig i närheten av havet.

Eftermiddagens vandring var mesta dels skogstig i närheten av havet.

Invigning av min nya fina ryggsäck. Den funkade hur bra som helst. Tack för grym present, gänget!

Invigning av min nya fina ryggsäck. Den funkade hur bra som helst. Tack för grym present, gänget!

Vi hade tittat på kartan och bestämt oss för att tälta ute på en holme så att vi fick bo nära havet. Vandringen dit var helt klart annorlunda än den som jag är van på fjällen. I den här delen av Skuleskogen var det skogsstigar i urskog och på vissa ställen vandrade vi väldigt nära stranden. Ibland gick leden ned på stranden och då passade vi såklart på att ta en lite paus för att njuta av havet. Det var väldigt länge sedan jag var till havet så jag uppskattade att vandra i dess närhet. Väldigt rogivande att höra vågorna slå mot klipporna.

Tydliga ledmarkeringar.

Tydliga ledmarkeringar.

Efter 5-6 kilometers omväxlande vandring nådde vi kvällens sovplats längst ute på Tärnettholmarna. På väl utvalda ställen i Skuleskogen finns det stugor med sovplatser. Jag tror att det är Länsstyrelsen som ordnat med dom och även om vi inte sov i någon så är stugorna verkligen ett bra alternativ om man inte vill tälta.

Nu har det här inlägget väntat i en vecka på att bli färdigskrivet och det går så där…..alltså lägger jag upp ett halvfärdigt inlägg så kommer fortsättningen inom sinom tid 🙂 

Annonser

I söndagsmorse satte…

…jag mig i den lilla blå bilen för att köra till Skuleberget för äventyr och friluftsupplevelser med Alexandra. Strax innan 10.00 rullade jag in på parkeringen vid Naturum och Via Ferrata som ligger nedanför den en sidan av Skuleberget och där mötte Alexandra mig. Hon var som vanligt snabbare än mig.

Vi hade bestämt att vi skulle börja dagen med att gå Via Ferrata upp till Toppstugan på Skuleberget, ett berg som på nära håll ser rätt respektingivande. Även om jag har klättrat en del så har jag inte klättrat så mycket på högre bergsväggar som kräver fler replängder. Jag har aldrig heller testat Via Ferrata så jag såg fram emot vårt första äventyr för dagen.

Här började äventyret.

Här började äventyret.

Innan vi drog iväg uppför berget hade vi fått en snabb genomgång på Via Ferrata-stället. Egentligen kan jag tycka att det är fascinerande att man släpper iväg folk redan efter en kort genomgång. Självklart är detta ett förhållandevis säkert sätt att klättra men i alla fall. Det är lätt att få panik om man är lite höjdrädd men förhoppningsvis sticker man inte ut på sådana här äventyr om man känner sig osäker. Vi såg några par och familjer på berget så efteråt frågade vi ägaren om alla var överens när de kom ned från berget. Ägaren berättade att antingen hade upplevelsen stärkt personerna som gjorde det tillsammans eller så pratade de inte med varandra på ett tag. Jag kan tänka mig att det verkligen är så, bra ställe att testa sin relation och vi skojade med ägaren att de borde utöka sin verksamhet till parterapi också.

Mobil juli2014 897

När man klättrar Via Ferrata finns det en vajer som är fäst med bultar i berget. I sin klättersele har man en slinga som ser ut som ett Y. I den del av slingan som har en ände sitter klätterselen, medan den del som har två ändar har en varsin karbin på sig. Karbinerna sätter man fast i vajern och på så vis är man säkrad. Karbinerna följer vajern i takt med att man klättrar uppåt och när man kommer till en bult är man tvungen att haka loss karbinen för att flytta den förbi bulten. Här gäller det att man är med eftersom man endast får flytta en karbin i taget så att man hela tiden sitter fast i vajer. Det är lite svårt att förklara Via Ferrata på ett bra och pedagogiskt sätt så jag föreslår att ni läser med på företagets hemsida.

Vajern och bult är livlinan på berget.

Vajern och bult är livlinan på berget.

Nåja, det var uppåt vi skulle och uppåt stack vi. Det fanns fyra leder att välja på. Var och en med olika svårighetsgrad och utmaningar. Vi valde den vita leden och den var helt klart en bra led att starta på. Vissa ställen var aningen kruxiga och jag saknade mina klätterskor ibland. Det var en stor skillnad att klättra i vanliga vandringsskor och följa en vajer istället för att ha klätterskor och bara använda berget. Båda har sin tjusning men jag föredrar nog vanlig klättring. Det jag uppskattade mest med Via Ferratan var att det jag fick klättra betydligt högre än jag gjort tidigare. Höjd är bra och spännande!

Utsikt över Höga Kusten.

Utsikt över Höga Kusten.

Jag tycker att det kan vara svårt att förmedla en känsla från vissa upplevelser och det här var helt klart en sådan upplevelse. Det känns som man måste uppleva den för att förstå helheten och speciellt när man delar upplevelsen med en annan person. Det är inte bara ens egen känsla som blir viktig utan det är även häftigt att vara en del av den andra personens upplevelse. Att klättra flera hundra meter upp på ett berg är ett mäktigt, häftigt och starkt äventyr. Jag tänker inte försöka förklara mer om hur roligt det var, eftersom vare sig ord eller bilder gör äventyret rättvisa. Istället föreslår jag att ni besöker Skuleberget för att testa, det är helt klart värt besöket.

Längst upp på Skuleberget finns Toppstugan. Här kan man njuta av en välförtjänt fika.

Längst upp på Skuleberget finns Toppstugan. Här kan man njuta av en välförtjänt fika.

Det tog oss ungefär en och en halvtimme att klättra den vita leden. Då hade vi även hunnit med en fika på en fin utsiktsplats. När vi kom upp på toppen passade vi på att njuta av utsikten vid Toppstugan en stund. Toppstugan har fika, enklare maträtter och fantastisk utsikt. Det enda som jag skulle önska var att deras personal var lite mer serviceinriktade och på hugget, tyvärr var de verkligen inte det och det drog ner helhetsbetyget för Toppstugan. Annat var det med personalen på Via Ferrata-företaget. Där var de alerta, personliga och hjälpsamma. Sånt uppskattar jag och det gör att jag med glädje vill rekommendera stället till andra. Dessvärre vill jag ogärna rekommendera Toppstugan utan föreslår hellre att man tar med sig eget gott fika med sig till toppen.

Stigen nedför berget.

Stigen nedför berget.

Förutom Via Ferrata kan man ta sig upp på Skuleberget på två andra sätt, antingen promenera eller ta linbanan. Detta gör att berget är tillgängligt för många, oavsett fysisk förmåga. Jag tycker att det är bra att det fanns flera alternativ för då kan man göra lite olika i sällskapet för att sedan mötas på toppen och fika tillsammans. Efter det att jag och Alexandra njutit färdigt av utsikten gick vi stigen nedför berget. Det var en mysig stig med delvis brant lutning. Vi mötte en cool, liten tjej, hon kan inte ha varit mer än två år. Hon pinnade på uppför medan de vuxna bakom henne suckade och stönade av trötthet. Barn är så mycket tuffare än oss vuxna ibland.

Höga Kusten.

Utsikten halvvägs upp på Skuleberget.

Vad kostade då det här lilla äventyret? För en vuxen person kostar det 350 kronor och då får man klättra en led. Om man har egen utrustning kostar det 200 kronor och då kan man hyra den utrustning som man saknar. Jag hade med mig min klättersele och klätterhjälm men ingen Y-slinga så den betalade jag 50 kronor för. I övrigt så är det att föredra att ha skor med lite grövre sula samt ett par tunna handskar med bra grepp och en liten ryggsäck för vatten, matsäck och extra tröja.

Sammanfattningsvis var det en bra, rolig och spännande upplevelse. Helt klart värt ett nytt besök och då blir det en annan färg på leden. Efter vi kommit ned till parkeringen och återlämnat vår utrustning drog Alexandra och jag mot nya äventyr. Det äventyret får ni läsa om i ett annat inlägg!

Fjälltur blir istället…

…havstur eller vad man nu kallar en vandring vid Höga Kusten. Imorgon drar jag iväg mot Skuleberget och möter upp en annan fröken som uppskattar vackra vyer. Grundplanen är att klättra Via Ferrata upp på Skuleberget för att äta lunch med utsikt. Senare på eftermiddagen påbörjas vandringen i Skuleskogen. Förhoppningsvis hittar vi en fin tältplats strax innan middagstid, slår upp tältet och njuter av lite friluftsliv. Efter en tältnatt får jag vilka äventyr som lockar mest och jag får se hur länge jag är bort. En sak är dock säkert, jag vill hinna köpa lite rökt havsfisk innan jag vänder åter mot Östersund.

Skuleskogens naturreservat bjuder på massa olika vandringsleder. Det blir spännande att se en helt ny vandiringsmiljö.

Skuleskogens naturreservat bjuder på massa olika vandringsleder. Det blir spännande att se en helt ny vandiringsmiljö.

Tids nog fick jag ihop packningen. Jag vet ju aldrig vart jag hamnar och eftersom jag har bil behöver jag inte begränsa mig.

Tids nog fick jag ihop packningen. Jag vet ju aldrig vart jag hamnar och eftersom jag har bil behöver jag inte begränsa mig.

Nu är det nog dags att sova lite, det blir en varm och rolig dag imorgon. Mot nya äventyr!