Sist jag var…

image

…till fjälls satt den här skylten vid lifthuset. Med tanke på att det totalt saknades snö så kändes den mest bara retsam, speciellt eftersom jag är löjligt sugen på att åka skidor. På längden, på tvären och till topps. Jag behöver vinter och snö!

Häromkvällen funderade jag lite på vad jag vill göra kommande vintersäsong. Precis som vanligt känner jag att det finns otroligt mycket som jag vill få chans att uppleva. Äventyrslistan kan göras oändlig men det finns några saker som toppar listan och som vore grymt att göra. Utan någon som helst rangordning kommer här några av vinterns önskeupplevelser:
– isklättra på Fettjåfallet
– tura till Helags
– upptäcka vinterfjällen runt Jormvattnet
– topptura i Offerdalsfjällen
– Abisko såklart
– Vintertältning med en rackarns varm sovsäck.

image

Givetvis vill jag också åka massor av  slalom med gänget eller andra hugade skidkompisar. Jag vill också hinna med en massa toppturer men framför allt lära mig att åka off-pist. Någon som känner sig manad att ta sig an en rookie på offpist? I så fall tar jag mer än gärna emot den hjälpen. Jag fixar matsäcken och du fixar till min skidåkning utanför pisterna. I mina öron låter det som ett bra deal 🙂

Annonser

Ute i naturen…

…byter djuren från vinterskrud till sommarskrud. Jag borde göra samma sak och ge upp tankarna på mer skidåkning men vägrar ge upp funderingarna på ännu en vårtur på skidorna. Idag var jag ute och åkte en sväng, tittade bort mot fjällen och där finns det faktiskt en hel del snö kvar. Dessvärre har jag inte riktigt haft möjlighet att komma mig iväg till fjälls den här helgen. Istället har jag hälsat på mamma, fixat med Spring för livet Östersund och kollat in en fjällstuga.

Vill ha, vill ha, vill ha... Och nog kan man fortfarande åka utför i backarna!

Vill ha, vill ha, vill ha…Och nog kan man fortfarande åka utför i backarna!

Ja, en fjällstuga….ni vet en sån där som jag gärna vill bo i när jag inte bor i staden. En stuga dit jag kan åka och andas frisk, härlig fjällluft. Stugan passade mig perfekt, hade nog redan inrett den innan jag kom dit och det första som jag sa när jag klev ur bilden var: ”lägg i kundkorg”. Nog för att stugan verkligen var hur mysig som helst men det finns lite som måste åtgärdas inom en snar framtid och det bör jag ta i beräkningen. Det gäller att inte rusa iväg och lägga ett bud utan att tänka igenom alla praktiska saker. Hmm, jag gissar på att det kanske blir lite sömn och många funderingar i natt.

Här kan jag bo och trivas.

Här kan jag bo och trivas.

Förutom fjällstugan har jag även kollat in banan för vårt lopp. Som tur är har kommunen varit riktigt duktiga och röjt upp efter stormen Ivar. Det är bara på några få ställen som vi behöver lägga om bansträckningen. Vi har fått väldigt många sponsorer till loppet och slutsumman till Barncancerfonden kommer att bli betydligt större än vad vi hade kunnat ana. Kolla in loppets hemsida för mer information. Kom även ihåg att anmäla er, det kommer bli ett roligt och jobbigt lopp.

Lite mindre vindfällor än sist jag försökte springa här.

Lite mindre vindfällor än sist jag försökte springa här.

Nu är det dags att drömma vidare om nya äventyr och fjällstugor. På tal om äventyr, kolla in Hannas blogg om några dagar, hon är minsann på Svalbard. Ännu ett ställe som jag gärna vill besöka.

Som tur var…

…hade min jultomte läst ett av mina inlägg innan jul där det stod att jag ville ha egna isklättringsprylar. Under granen låg alltså ett paket med stegjärn, eller ja, ett presentkort med en rebus som innebar att mina alldeles egna stegjärn var på väg. För första gången var Add Nature inte så snabba med leveransen och mina stegjärn dök upp först förra veckan. Väntan kändes lång men det var väl värt all längtan när jag idag fick chansen att inviga dom i Silverling på Frösöberget.

Fin is i Silverling.

Fin is i Silverling.

För er som inte är inbitna klättrare kanske det är på sin plats att förklara lite om isklättring och lite om utrustningen, däribland stegjärn. Som namnet avslöjar klättrar man alltså på is, det kan vara is från vattenfall och bäckar eller det kan vara is som skapats från snökanonernas överflödsvatten. Idag klättrade vi som sagt i Silverling, Gustavsbergsbacken och där är det is som byggs upp i samband med att det sprutas snö i backen. Otroligt lyxigt att ha så nära till isklättring, det funkar hur bra som helst att sticka dit en kväll efter jobbet. Precis som med vanlig klättring finns det många ställen runt om i Jämtland som bjuder på fina isar. Några av de vanligaste är Fettjåfallet, Klövsjö och Risberget, Offerdal. Fettjåfallet är ett stort, respektingivande vattenfall där man kan höra vattnet dåna bakom isväggen. Mäktigt och lite skrämmande. Jag kan erkänna att första gången jag klättrade där började jag gråta halvvägs uppför fallet för jag tyckte det var aningen läskigt. Jag hade även tänkt ut vad jag behövde säga om jag behövde ringa efter hjälp. Kruxet var att hade vi behövt hjälp var det bara den Alpina Fjällräddningsgruppen som hade kunna fixa ett sånt uppdrag och jag hade ju med mig en av gruppens medlemmar….Jag tror jag oroade mig lite i onödan.

På väg uppåt.

På väg uppåt.

Åter till själva klättringen och vad som behövs. Precis som i vanlig klättring har man ett rep, klättersele och repbroms, här kan man använda samma som på sommaren. Men istället för små, nätta klätterskor blir det storskor eller alpinpjäxor som man kan sätta stegjärnen på. Stegjärnen är en manick med vassa spetsar på som man sparkar in i isen och på så vis får fäste. Mina nya var rejält vassa. Det gäller att inte ha bästa byxorna på eftersom det är lätt att riva sönder dem med spetsarna. Eftersom jag inte är någon Pippi Långstrump som kan klättra i taket med bara fötterna krävs det även ett par isyxor för att kunna forcera uppåt. Isyxorna har också en vass spets som man hugger in i isen och sen är det bara att klättra uppåt.

Notera spetsarna på stegjärnen.

Notera spetsarna på stegjärnen.

Idag var det första gången på över ett år som jag klättrat is och oj, vad skoj det var. Det märktes dock att det var ett tag sedan och att det är en otroligt fysisk klättring. Mina armar tog slut löjligt fort. Träningsvärken lär komma som ett brev på posten. Precis som med vanlig klättring gäller det att klättra mer med benen och spara armarna lite. Det är ganska logiskt eftersom vi har större muskler i benen men lik förbaskat glömmer jag det nästan varje gång. Isyxorna gör givetvis också sitt till att armarna tar slut fortare, det blir en extra vikt som man slipper i vanlig klättring. Det är bara att träna lite mer så blir jag lite starkare och kan klättra längre utan att bli trött. Förhoppningsvis kan jag och klätterkompis Ingela hålla vår återkommande isdejt varannan vecka. Om vi gör det borde jag bli ruggigt stark innan våren.

Så jäkla skoj!

Så jäkla skoj!

Klättra, oavsett om det är is eller klippa, är fantastiskt roligt. Det är svårt att tänka på något annat utan det är här och nu som gäller. Fullt fokus och totalt närvaro. Det är en fysisk och mental anspänning som jag trivs med. Klättringen ger mig massor av energi, en hel del adrenalin och samtidigt ett stort lugn. Grymt bra!

Givetvis hann vi fika varm choklad också.

Givetvis hann vi fika varm choklad också.