Lugn lördagsblandning.

Då och då har jag ett behov att bara ta dagen som den kommer. Känna av vad som känns bra för stunden och lyssna på kroppen. Idag var en sådan dag. Långfrukost deluxe med samtal om allt mellan himmel och jord. En chans att låta tankar landa och lyssna färdigt. Viktigt och värdefullt. img_6738

En stund senare lockade pisten. Där hade nattens lätta snöfall skapat en mjuk bädd av perfekt underlag för långa carvingsvängar i en nästintill tom pist. I liften till toppen bet kylan i kinderna och utför backen var det mjölksyran som brände i låren.

Efter en sen lunch lurades jag med till pulkabacken några stenkast från fjällstugan. Full fart på madrassen gjorde att snön yrde i mitt ansikte och jag skrattade högt. Vardagsäventyr när dom är som bäst.

Dagens vackraste var att se solen färga himlen i olika rosa nyanser bakom Sonfjällets topp. Vintern levererar vackra dagar och ger energi.

img_6744 img_6748 img_6727

 

Annonser

Äventyret runt hörnet.

Om jag en vanlig helgdag scrollar i mitt Instagram-flöde radas storslagna äventyr eller prestationer upp. Topptursbilder, slalombilder, bilder från cykling på snöfyllda stigar och frostiga ridturer radas upp. Alla lika inspirerande och spännande att följa. Dagar när flödena formligen exploderar av vackra vyer är det lätt att glömma att det även finns helt fantastiska äventyr bara runt hörnet.

I helgen var jag i fjällstugan i Björnriket tillsammans med mitt favoritgäng. Redan i fredagskväll kände jag att jag var på tok för trött för att vakna i tid för morgonskidåkning i slalombacken. Istället lät jag kroppen vakna av sig själv, njuta av långfrukost med tid för samtal och skratt. Klockan hade hunnit bli efter lunch innan jag till sist bytte pyjamas mot underställ och överdragskläder. Tillsammans med gänget gick jag ungefär 100 meter till en improviserade pulkabacke där vi åkte madrass så att snön yrde. Vi åkte tåg, tävlade i olika åkstilar och framför allt hade vi hur roligt som helst. Allra högst skrattade jag när jag vågade mig på att åka madrass på mage och fick en åktur utan dess like. Jag vred mig av skratt när farten till sist tog slut längst ner i backen. Ja, att åka madrass i lördags var löjligt roligt och det var skönt att få skratta hejdlöst.

Efter flera fartfyllda åk vände vi åter till fjällstugan. Rödrosiga och småfrusna gjorde vi upp en eld. Glöggen värmdes på spisen inomhus men serverades utomhus tillsammans med bullar och pepparkakor. Det bästa med fjällfikat var inte själva fikat utan det var sällskapet vid elden. Jag är otroligt tacksam för att jag får dela stunder som dessa tillsammans med personer som betyder så mycket för mig.

SONY DSC

När jag senare på kvällen funderade över min dag reflekterade jag över hur värdefulla dagar som dessa är. Att tillåta sig att lyssna på kroppen, välja äventyret runt hörnet och njuta av stunden. Alla äventyr behöver inte vara tokavancerade för att vara storslagna. Ofta är det enkelheten som ger storheten.

Vintermys på Jamtlis Julmarknad

I decembermånad brukar julmarknader logiskt nog dyka upp och nästan varje by har sin egen. Jag brukar försöka besöka någon mindre julmarknad eftersom jag gillar det småskaliga och genuina. I år blev det annorlunda och för första gången på många år besökte jag Jamtlis Julmarknad i Östersund. Det är en anrik julmarknad som enligt många räknas som en av Sveriges främsta julmarknader, hur man nu räknar ut det?

Julmarknaden på Jamtli är ett välbesökt event och det märktes redan utanför området eftersom tre långa köer ringlade sig utanför entrén. Som tur är så är Jamtli ett stort område och folkmyllret spreds snabbt ut på området. Ett område fyllt med förväntansfulla barn och vuxna. Ett område som fyllts med Jamtlis gynnare, hundspann, hästar med slädar och gästutställare som sålde hantverk och mathantverk. Doften av kolbulle blandas med dofterna av getter, hästar och brända mandlar. En härlig blandning av en massa olika saker som påminner om att julen snart står för dörren. Lite så här såg det ut:

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Efter en stunds strosande hade jag fått en rejäl dos av julstämning, inhandlat goda ostar till onsdagens julfika och köpt riktigt fina kåsor i keramik. Jamtlis Julmarknad är en sån där marknad som jag tycker att man ska besöka vid något tillfälle, just för att den är anrik och jobbar för att upprätthålla jämtländska traditioner. Det finns många fina julmarknader och nästa år vill jag besöka den i Röros, Norge. Det ser jag fram emot!

Höstmiddag i skogen.

För några dagar sedan berättade jag att Johanna och jag varit ute i skogen för ett enkelt vardagsäventyr, en friluftsmiddag i en skog strax utanför Östersund. Eftersom vi bara hade en kort promenad till vårt uttänkta middagsställe hade vi med oss ved för att kunna göra upp en eld. När Johanna erbjöd sig ta med ved föreslog jag att vi skulle laga grönsaksknyten på elden som en del av middagen.

Knyten på öppen eld är enkel, god och variationsrik friluftsmat. Den här gången blev det paprika, rödlök, zucchini och skogschampinjoner. Under tiden som Johanna fixade elden skar jag grönsakerna i bitar, blandade ihop allt tillsammans med olja och salt på foliebitar. Jag hade också med halloumi och sötpotatis som jag stekte på Trangiaköket. Sötpotatis börjar bli en favorit för mig att ha med ut på äventyr, den är smakrik och går förhållandevis snabbt att tillaga. Halloumi är alltid rätt och förhöjer vilken middag som helst. Jag hade också med mig en lime som vi pressade över grönsakerna och halloumin när maten var färdiglagad. Som sås hade jag gjort det enkelt och tagit med en smaksatt crème fraiche. Jag bryr mig mig sällan om tiden när jag är utomhus så jag kan inte berätta hur lång tid att tillaga middagen, det var en lagom stund som gick ganska snabbt. Ofta har jag inga recept heller utan höftar till och det brukar bli bra. Våra grönsaksknyten med halloumi blev otroligt goda och grönsakernas smaker framhävdes i det enkla. En variant på den här rätten är att lägga halloumin i knytena och då behövs inte stormköket.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Efter en god varmrätt trollade Johanna fram en riktigt höstig efterrätt, äppelpaj a la friluftsmat. Johanna hade blandat tärnat äpplen med socker, kanel och smör i folieknyten. Dessa knyten fick ligga i den falnande elden under tiden vi åt varmrätten och var färdiga precis när vi ätit upp. När Johanna öppnade knytena doftade det fantastisk och vi delade upp äpplena i kåsorna för att sen smula havrekex över och hälla över en skvätt vaniljsås. Om man är ute på en dagstur eller kvällstur kan man verkligen unna sig att ta med lite extra godsaker. Det förhöjer upplevelsen mångfalt och är så värt det.  

Att laga mat utomhus är inte krångligt och ibland känns det som jag oftare lagar mat utomhus än hemma. Jag tror att det beror på att jag tycker att maten smakar lite bättre utomhus och för att det är så himla mysigt att pyssla på med mat ute i naturen.

Höstupplevelse vid Helags.

Gång efter gång har jag skrivit om hur mycket jag uppskattar väder, alla sorters väder. Den här helgen har jag verkligen fått uppleva väder i dess bästa former. Tillsammans med Katta, Sara och Annie vandrade jag till Helags i fredagseftermiddag och fjällvädret visade att vi människor inte ska tro att vi kan rå på vädrets makter. Vind, hagel, solsken, snöblandat regn och snö i en salig blandning. Med tanke på att vädret var som det var kändes det extra bra att ha världens varmaste sovsäck att krypa ned i och riktigt bra att Rent-a-Plagg kommit på att hyra ut såna saker eftersom jag inte har lust att köpa upp mig på exakt varenda friluftspryl som finns.

Jag har stor respekt för fjällväder och var hela tiden noga med att fatta rätt beslut. Mitt bästa beslut var att sakta ner tempot den sista kilometern trots att det snabbt blev mörkare. Jag ville helt enkelt inte riskera att snubbla och göra mig illa i min iver att komma fram till Helags. Det hade varit svårare att ta sig fram skadad än att navigera den sista biten med pannlampa längs den välmarkerade leden. Ibland är dom enklaste beslut svåra men också avgörande och just den här gången är jag glad att jag hade så lätt för att fatta det beslutet.

Ett annat beslut som skulle kunna varit svårt att fatta var det om huruvida vi skulle gå upp på toppen eller inte i lördags. I lördags var vi alla fyra överens om att välja bort toppturen på grund av vädret.  Många gånger vill människor upp på toppar till vilket pris som helst. Jag tänker att om vädret eller andra förhållande inte är gynnsamma så finns toppen kvar till en annan gång. Om jag riskerar att gå upp på en kärv topp flurväder så riskerar jag inte bara min egen hälsa utan i värsta fall även mina vandringskamrater eller fjällräddare hälsa och liv. Det finns ingen topptur som är värd den risken.

SONY DSC

Den här fjällturen bjöd på så himla mycket. En kort stund på kvällen försvann den starka vinden i några minuter och då lystes himlen upp av en mängd stjärnor som lyste starkt. Sällan är stjärnhimmeln så vacker som ute på fjället och sällan känner jag mig så liten som under just den stjärnhimmeln. Den känslan är mäktig och rofylld.

Förutom all naturupplevelse var fjällturen till Helags fylld med värme, vänskap, glädje och kloka tankar. Jag tror på möten och samtal mellan människor och att det är på så vis som jag växer och utvecklas som person. Ute i naturen finns det all tid i världen till kreativa samtal, eftertanke och den här vandringen var inget undantag.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Fjällwrap med grillkorv.

En matklassiker på fjällturer eller utflykter är grillad korv med bröd. Personligen tycker jag att grillkorv är gott men att det är rätt trist att äta med vanligt korvbröd. Därför är jag himla glad att mitt Björnrikegäng tagit grillkorven till en helt ny nivå med ett enkelt recept och lärt mig hur man gör en lyxig fjällwrap.

Det enda som behövs är tortillabröd, basilika, hyvlad gurka, crème fraiche, grönsallad och picklad rödlök. Ja, och såklart en riktigt god korv. Jag väljer gärna närproducerad korv med hög kötthalt. I välsorterade butiker i Härjedalen finns ofta korv från Bruksvallarnas rökeri och deras produkter är mina favoriter.

Det är enkelt att tillaga det här receptet. Det är bara att hyvla gurka, ta med sallad och basilika och plocka ned det i ryggsäcken tillsammans med resten av sakerna. Rödlöken förbereds hemma enligt receptet nedan och sedan är det bara knata ut på fjället.

Picklad rödlök:

  • 2 rödlökar
  • 1 dl ättika
  • 2 dl socker
  • 2 dl vatten

Vispa ihop socker, vatten och ättika tills sockret har löst sig. Skiva löken tunt och lägg ner i skålen, låt vila i lagen i minst 30 minuter. Eftersom löken ska med på fjälltur så går det bra att lägga den i en glasburk istället för en skål och på så vis kan löken vila i lagen under tiden som du vandrar på fjället. Superenkelt.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Det är ju lätt att tycka att det verkar tjorvigt att ta med alla ingredienser och framför allt att pickla rödlök men det är inte alls speciellt besvärligt. Tortillabröd tar betydligt mindre plats än korvbröd och resten av sakerna tar inte heller speciellt stor plats. Jag tycker dessutom att det är mysigt att plocka ihop sin egen korvwrap vid den öppna elden ute på fjället.

SONY DSC

 

Höstvandring med tältnatt.

Höstdagarna blir vackrare för varje dag som går och min längtan till det orörda höstfjället är stark. Jag älskar höstfjäll och trivs så himla bra ute på tur. Eftersom jag tycker att fjällstationerna och fjällstugorna stänger på tok för tidigt är jag glad att det aldrig är för sent för en tältnatt eller två på fjället. 

Kruxet med tältnätter på hösten är min avsaknad av tält och ett ännu större krux för att sova i tält en kylslagen natt är att jag bara har en sommarsovsäck. Det har gjort att jag dragit mig lite för att planera en höstvandring just i år men för ett tag sedan såg Sara till att ändra på det genom att föreslå en tur till Helags tillsammans med två andra fjällälskare, Katta och Annie. Helags är en favorit som jag besökt några gånger men jag har ännu inte varit upp på toppen och det hoppas jag ändra på nu i helgen när vi är där. helags-2

img_7718

Ett förslag om att vandra till Helags löser ju inte direkt mina krux vad det gäller tält och sovsäck men såklart hade Sara ett förslag även för det genom att kontakta Rent-a-Plagg

Strax utanför Åre finns företaget, Rent-a-Plagg, som riktat in sig på att göra friluftslivet lite enklare genom att hyra ut olika friluftsprylar till oss som inte har alla saker. Det drar liksom iväg en hel del pengar om jag vill ha alla saker som jag behöver för en tältvandring och ibland har jag svårt att motivera ett köp av en vintersovsäck för ett par, tre nätter i tält per vinter. Då är det en himla tur att det finns företag som förstått detta och istället hyr ut friluftsprylar.

En av många bra saker med Rent-a-Plagg är att man själv väljer vad som behövs, det finns allt från färdiga vandringspaket till enstaka prylar som ryggsäckar eller långfärds. Jag tycker om när det är enkelt och min uppfattning är att just det här företaget förenklar för ett aktivt liv i fjället.1431morgon-vid-nulltjarn

20140906_155620

Jag tror att jag har längtat efter tältnatt på höstfjället ungefär hur länge som helst, eller i alla fall sen förra hösten. Det finns få naturupplevelser som slår känslan av att vakna upp på ett frostigt fjäll och se solen lysa in genom den frusna tältduken. Att titta ut genom tältöppningen och se fjället vakna upp till en ny, krispig dag är en magisk upplevelse som får min själ att bli vansinnigt lycklig. Oj, vad jag längtar till helgen och håller tummarna för stjärnklar himmel där norrskenet dansar. 

Fallmoran mellan Storhogna och Vemdalen.

Vilken höst det är! Vackra dagar avlöser varandra och jag njuter till max av härliga höstfjäll. I söndags hade jag och en god vän bestämt att vi skulle ses för en kortare fjälltur. Vi möttes vid Vemdalens spårcentral, lämnade min bil där och körde med hennes bil upp till Storhogna. Vi ville nämligen gå från Storhogna via Fallmoran till Vemdalens. Jag tycker bäst om att gå rundturer eller från A till B och just den här turen var en A till B-tur.

När vi kom upp till Storhogna möttes vi av varm höstluft och fjäll som såg ut som en stark färgpalett som dominerades av rött, orange och gult. Leden till Vemdalen startar precis vid Storhognas fjällhotell och efter en kort stigning var vi uppe på en platå där vi hade milsvid utsikt. Leden var lätt att vandra och ganska snabbt var vi framme vid Samevistet. Vissa dagar har Samevistet öppet och man kan fika där men i söndags var det stängt men det gjorde inget eftersom vi hade med egen matsäck.

SONY DSC

SONY DSC

Efter det att vi passerat Sameviset ändrade naturen karaktär ett tag. Från att ha varit kalfjäll blev det lite skogsvandring innan vi kom fram till Fallmorans fäbod. Vid fäboden visade träskyltar vägen till det nedre fallet av Fallmoran men vi valde att gå vidare till det övre fallet. Genom lummig skog snirklade stigen sig ned mot det stora fallet och på håll hörde vi forens brus.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Med solen i ansiktet och vattnet forsande några meter ifrån oss satte vi oss mot en klipphäll för att njuta av vår matsäck. Den här gången hade jag bara smörgåsar med mig och det passade jättebra den här varma dagen. Länge satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord. Till sist bröt vi upp för att leta oss vidare mot Vemdalen. Ovanför fallet kom fjällnaturen tillbaka. Gång på gång stannade vi upp och konstaterade att vi prickat in en helt perfekt fjälldag. Hösten är verkligen fjällets allra vackraste årstid och givetvis kommer jag säga samma sak när det är vårvinter.

SONY DSC

SONY DSC

Efter dryga milen och flera härliga timmar på fjället kom vi fram till Vemdalen. Jag körde min vän till hennes bil och sedan fortsatte jag vidare mot mitt nästa fjällmål, Gräftåvallen i Oviksfjällen där jag tillbringat några dagar. Fler än en gång fick jag sakta ned farten för att njuta av dom sanslösa vyerna på väg mot Gräftåvallen. Solen började gå ned över fjälltopparna och vid en sjö speglade solen sig i sjön. När jag kom fram till stugan hade det börjat skymma och solen försvann och istället dök månen upp. Jag satt en lång stund på altanen och med månen som sällskap njöt jag av tystnaden och vyerna.

SONY DSC

Över öppen eld.

Eld är mitt absolut favoritelement och att laga mat över öppen eld är såklart också en favorit. Det är något extra rofyllt över att tända en eld, låta den brinna kraftigt och tillaga maten över flammande lågor. Att ha med sig en muurikka-panna eller kolbullepannan kan ibland vara viktmässigt osmart på en fjälltur. Istället passar jag på att laga mat som tillagas på muurika eller kolbulle-panna när jag är i fjällstugan eller på till exempel Andersön. Häromdagen blev det kolbullar vid eldstaden nedanför fjällstugan. Bland färgsprakande löv och med utsikt över Sonfjället fixades kolbullar över den sprakande elden.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Kolbullar är knappast den nyttigaste maten eftersom den är rätt flottigt. Men jag tycker att det finns en annan aspekt av just den här maten, att den är nyttig för själen. För mig är kolbullar så mycket mer än mat, jag har många fina minnen kopplade till kolbullar. Kolbullar innehåller bara några få ingredienser, det är mjöl, salt och vatten som blandas till en filmjölkstjock smet. Innan smeten hälls i stekpannan så steks tärnat fläsk knaprigt. När fläsket är knaprigt häller man i smeten i den heta stekpannan. Kolbullen är tjockare än en pannkaka och därför tar den lite längre tid att steka. Efter en stund vänds kolbullen i pannan så att den steks på båda sidor. När den är färdigstekt är det bara att ta upp den och njuta av den direkt. Vissa serverar den tillsammans med lingon men jag tycker att den är godast som den är.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Att laga mat över öppen eld gör sig extra bra på hösten och min förhoppning är att hösten bjuder på många fler tillfällen att brassa käk över eldens lågor. Det passar så himla bra att komplettera den färgstarka hösten med en värmande eld.

En höstig fjälltur på Högfjället.

Förra söndagen vaknade jag till regnsmatter på fönstret på fjällstugan och det var himla mysigt. Jag gick ut en kort sväng innan frukost och kände direkt hur mycket syre det var i luften. Strax efter frukost kände jag att fjället kallade på mig så jag snörde på skorna och stack upp på fjället.

Jag har länge sneglat på en fjällkam som är synlig från olika ställen runt Björnrike men aldrig kommit mig för att leta mig upp på den. I söndags var tanke att gå längs förbindelsespåret mellan Björnrike och Vemdalen men helt plötsligt fick jag och en av miniäventyrarna ett infall att vika av stigen för att knata upp mot fjällkammen. Det var både uppehåll och klart väder så det kändes helt tryggt att vika av från leden. Mellan fjällbjörkar och lingonris letade vi oss upp mot fjällklipporna som delvis vara täckta med vitmossa. Luften var fuktig och härligt syrefylld.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Efter en kort stund planade sluttningen ut till en platå där det fanns en tydlig stig. När jag lyfte blicken såg jag ut över fjällvärlden och långt borta kunde jag skymta olika fjällmassiv. Panoramavyn och fjällets höstfärger gjorde mig lycklig långt in i själen.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Hösten och fjället visade upp sig från sin allra vackraste sida och jag hade svårt att slita mig från allt det vackra. Jag spanade ut över fjällkedjan och tänkte på hur många äventyr som väntar på mig där ute. Uppe på platån fanns hittade vi fina tältplatser där jag hoppas att övernatta innan det blir för kallt. Det är rätt häftigt att bara någon kilometer från fjällstugan finns nästintill orörd vildmark. Jag kände direkt när vi kom upp på platån att det nyupptäckta stället blev en favorit. Ett ställe dit som jag kommer att återvända till och där jag kan njuta av stillheten och vyerna. Ett happy place, helt enkelt.

SONY DSC