Det här är jag. 

Ibland känns det som att jag är lite osynlig i min blogg. Jag berättar gärna om mina äventyr och visar bilder på vacker natur. Däremot så syns jag inte allt för ofta på bild även om jag har lagt upp betydligt fler bilder på mig själv det senaste året än tidigare år. Så därför tyckte jag att det var dags för visa vem som finns bakom texterna och bilderna. 

Foto:Katarina Jansson

Jag trivs som allra bäst ute i naturen med mössa på huvudet men är fåfäng vad det gäller mitt hår så jag klipper och färgar det på tok för ofta för att det ska vara ekonomiskt försvarbart. 

I naturen är jag i mitt rätta element men likt Fantomen så klär även jag mig i vanliga kläder och beger mig till storstan då och då. Jag älskar att få klä upp mig, välja ut ett par snygga skor och strosa längs Stockholms gator på väg till en fin resturang. Ofta drömmer jag mig bort till storstädernas brus och New York har fångat mitt hjärta. 

Jag uppskattar egen tid och är inte rädd för ensamheten men ogillar att leva ensam som jag gör för tillfället. Tystnaden är ett av dom finaste ljud som jag vet men ibland är tystnaden från andra på tok för tydlig och gör mig ledsen. 

Foto: Katarina Jansson

Matlagning är en av mina starka sidor och lik förbaskat äter jag sällan middag hemma. Jag lagar sällan mat efter recept utan plockar ihop det som är gott. Småplock och grillat är säkra kort om man vill bjuda mig på mat. Frukost är min favoritmåltid. 

För mig är vardagen lika viktig som lediga dagar och helger. Därför älskar jag vardagslyx och försöker göra varje dag värd.

Annonser

En kväll i gränslandet mellan höst och vinter.

Östersund börjar bli kyligt nu men ännu biter sig hösten kvar och vintern får tålmodigt vänta på sin tur. I gränslandet mellan höst och vinter bjuder Östersund sin vana trogen på dimma, dimma och åter dimma. Dagarna börjar och avslutas med dimma och så länge jag inte ska köra längre sträckor tycker jag att dimma är ett rätt coolt väderfenomen. Dimman börjar dessutom få sällskap av frosten och tillsammans skapar dom en trolsk natur som är vacker som i en sagofilm.

SONY DSC

I torsdagseftermiddag hade jag och Johanna bestämt att vi skulle ta oss an ett vardagsäventyr av enklare mått, en skogsmiddag vid Markusonbodarna i Spikbodarna. Det var första gången som jag träffade Johanna men eftersom vi har snarlika intressen så visste jag redan innan vi sågs att det skulle bli enkelt att umgås. Vissa personer vet man bara att det kommer att funka med. En häftig känsla och jag fascineras över att jag även i vuxen ålder träffar nya personer som berikar mitt liv. Att Johanna dessutom bor i samma stad som mig och har samma intressen som mig är så klart riktigt bra.

Torsdagens vardagsäventyr var enkelt utan att för den skull inte vara storslaget. Skogen var som i en film, jag förväntade mig att när som helst se ett skogsrå eller ett annat sagoväsen. Bitvis var dimman så tjock att det inte gick att se vad som väntade längre fram på stigen. Träden var frostiga och den kyliga luften försökte leta sig genom dunjackan. Johanna fixade eld och tillsammans lagade vi en god två-rätters middag som jag berättar om senare. Kvällar som i torsdags ger mig mängder av energi och ibland är det svårt att förklara vad det beror på. Jag tror att det handlar om kombinationen av att umgås med en likasinnad person, vara närvarande i naturen, enkelheten och bara njuta av allt det vackra som vi har runt oss. I det enkla bor det vackra, det låter klyschigt men det är så sant.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Tänk, bara några minuter bort finns en helt annan värld än den i staden. En värld där naturen dominerar och där vi människor bara kan vara. Det är livet deluxe.

Det viktiga i livet.

Stora delar av min sommarsemester tillbringade jag längs Sveriges vägar, ensam i min bil med radiopratare och mina egna tankar som sällskap. Det var bra för mig att få mycket tid till egna tankar och reflektioner eftersom våren och försommaren har tett sig aningen galet och hetsig. Jag ska vara ärlig, egentligen har det senaste året varit ett stort, stort tankeår där jag verkligen har omvärderat mycket och försökt landa i dessa insikter. Bitvis har det varit en känslomässig berg-och dalbana.20150722_182402

Alla timmar i bilen under sommarsemestern har sorterat bland insikter och tankar. Mina funderingar har jag även fått chans att dryfta med goda vänner som är kloka och ärliga. Genom samtal med vänner, mycket tid i naturen och längs vägarna har jag, återigen, kommit fram till vad som är viktigt i just mitt liv. Och även om jag inte delar med mig av alla mina tankar här i bloggen så kommer här en glimt om hur jag tänker.

  • Mig själv: Det kan tyckas självklart att man är viktig i sitt eget liv men ibland behöver jag påminna mig själv om att våga sätta mig själv i första rummet. Jag menar inte att jag tänker bli en ego-trippad person som bara gör min grej utan hänsyn till andra men jag behöver göra val för mig och ibland kanske det inte matchar andras förhoppningar eller förväntningar.20150727_125131
  • Relationer: Oavsett om det är vänskap,familj eller en kärleksrelation. Jag vill lägga mer tid på relationer som är på riktigt och med personer som uppskattar mig för den som jag är. Det kan tyckas krasst men jag har medvetet valt bort och kommer fortsätta att välja bort relationer som är ensidiga eller som slukar energi. Jag menar inte att jag enbart vill umgås med personer som alltid är glada och uppåt men relationen som sådan behöver ge energi. Det ska liksom inte bara vara uppförsbacke för att få till en fungerande relation.  Jag backar inte för känslor, oavsett glädje eller sorg, men det är en skillnad på det och på en relation som bara slukar energi. Livet är sällan svart eller vit, det är inte relationer heller och jag tycker det är viktigt att finnas för varandra i medgång och i motgång. Det är just den här delen som jag sett bli så tydlig de senaste åren och nu väljer jag bort relationer med personer som inte kan hantera detta. Just relationer och vänskap är ett komplext ämne som det finns massor att skriva om.20151003_134446
  • Aktiv, glädjefylld och meningsfylld tillvaro: Jag började med att skriva fritid men ändrade det till ordet tillvaro. Jag vägrar att leva ett liv som endast baseras på min lediga tid, jag vill att min tillvaro ska kännas viktig och energigivande oavsett dag i veckan eller tid på dygnet. Jag förväntar mig inte äventyr varje dag utan bara att både jobb och fritid ger en meningsfylld tillvaro. Exakt hur jag kommer dit eller vad som behövs har jag inte funderat klart kring men tankar om förändringar finns och det känns spännande.

SONY DSC

Hösten har ofta känts som en nystart, mer så än nyåret och i år känns det extra tydligt. Spännande och utmanande!

 

Fjället och jag.

Om och om skriver jag hur mycket fjället betyder för mig. Och det gör det verkligen men just nu har vi en svacka, jag och fjället. Längtan efter fjället finns ständigt men sedan en tid tillbaka har jag inte känt lusten att dra till fjälls. Jag känner inte samma driv eller sug efter att vandra på fjällhedarna eller upp på topparna. Det är en märklig känsla som inte riktigt hör hemma hos mig.

Sedan den här känslan dök upp har jag försökt att lista ut var den kommer ifrån och jag tror att det är rätt enkelt. Delvis har mitt mentala fokus varit aningen splittrat vilket har gjort att jag medvetet valt bort längre utflykter för att jag behövt tiden till annat. Men en liten del handlar också om hypen som är just nu. För mig är fjället allt annat än prestation eller ”bocka av” men ju mer jag hör och ser omkring mig ju tydligare är det att, för vissa, börjar fjället förvandlas till ännu en plats för prestation. Från att ha varit en skön plats för avkoppling börjar mentaliteten delvis att förändras till vem som hittar den mest avlägsna toppen, det vackraste stället eller besöker flest fjällområden. Självklart gäller detta inte för alla och vi har alla olika anledningar till varför vi är i fjället. Inget är mer rätt än något annat men för mig, just nu, så blir jag lite avogt inställd till att haka på hypen. Jag vägrar stressa en fjälltur för att hinna med så mycket som möjligt, det är det inte värt. 20140906_134756

Jag vet att jag säkert bidrar till den här trenden genom att jag ofta är ute i naturen, det syns dels här på bloggen och dels på min instagram. Det jag visar upp kan säkert stressa vissa att tro att en bör göra mer och upptäcka mer. Det har aldrig varit min mening utan det jag vill är att inspirerar och visa enkelheten i äventyret, oavsett om det är nära eller långt borta.

Jag och fjället då? Att vi just nu inte drar jämt är en skum känsla men samtidigt så kan jag acceptera den. Jag vet att fjället alltid finns runt knuten och väntar på mig. Jag vet också att fjället ger mig så otroligt mycket, både energi och upplevelser. Precis som skogen, sjöarna och klipporna gör. Många av mina energikällor finns i naturen. Var sak har sin tid och tids nog kommer jag och fjället att hitta tillbaka till varandra. Det är snart höst och det är ju min favoritårstid på fjället.20140906_141553_1

Bilresan – transportsträcka eller upplevelsemöjligheter?

Även om jag ibland tröttnar på att köra bil så tycker jag oftast att det är rätt trivsamt att vara ute på vägarna, framför allt sommartid då vägarna är halkfria och dagsljuset räcker länge. Jag brukar sällan stressa över hur lång tid det tar att köra från en plats till en annan, det får ta den tid det tar. Många gånger kan en bilresa ta längre tid än enligt vägbeskrivningen på nätet eftersom jag stannar till på fina platser eller vid småbutiker längs vägen. Det är inte alla som uppskattar att en bilresa tar längre tid än beräknat. Därför blev jag glad när jag under helgens fjälläventyr med Katta och Sara insåg att jag har två likasinnade personer i Katta och Sara. Precis som jag är dom inte stressade över tiden som en resa tar utan ser det som en möjlighet till fina fotostopp eller upplevelser.

I lördags körde vi mellan Björnrike och Glen, rätt många mil som enligt vägbeskrivningen skulle ta 2 timmar och 10 minuter. Vår resa tog längre tid än så men å andra sidan fick vi se och njuta av en hel massa olika saker. Vi köpte mjukbröd och forbondekorv på en fäbod. Vi provade ostar hos Kullens gårdsmejeri i Klövsjö och köpte rökt fisk hos Börtnan Fjällfisk. På ett kalhygge betade frigående kor och där klev vi ur bilen en stund för att fotografera. Strax därefter dök det upp en fin sjö där himlen speglade sig och det var så himla vackert att vi stannade till igen. Bullarna från Bageriet i Vemdalen njöt vi av till ljudet av den brusande forsen vid en av dammarna längs Ljungan. På fler än ett ställe stannade vi för att vänta ut renarna som spatserade på vägen.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

När vi efter många mil kom fram till Hävvi i Glen var vårt bokade bord dukat för oss och vi beställde en god middag. Hur tajmat var inte det? En klart bra lördag med stort innehåll, precis såna dagar som jag uppskattar så mycket.

SONY DSC

 

Semesterförhoppningar. 

Om mindre än 24 timmar får jag en efterlängtad och välbehövlig semester. Jag har medvetet valt att ha en sen semester, det beror på att jag älskar sensommaren. Här i norr hinner det nästan bli höst innan jag är tillbaka på jobbet och det gillar jag. Den tidiga hösten i Jämtland är en klar favorit. 

Ofta är semestrar starkt förknippade med en massa skyhöga förväntningar och det ska hinnas med så mycket som möjligt. Inget fel med det men jag försöker skruva ner förväntningarna och bestämt mig för att hinna det jag hinner.

 Livet är ingen tävling om att samla på sig flest äventyr eller flest besökta ställen. Jag inspireras av olika personer som gör härliga äventyr och besöker spännande ställen. Men mest av allt inspireras jag av personer som har förmågan att njuta av upplevelsen, oavsett om det är på en stadsnära bergstopp eller om det är längs en öde väg på natten. Personer som ser upplevelsen för vad den är och som känner närvaro i det dom gör. 

Min semester börjar imorgon och jag vill fylla den med upplevelser som ger mig energi. Jag har inga måsten eller bocka av grejer att göra på semestern. Men jag har några förhoppningar. Det är att träffa goda vänner i södra Sverige, vila när kroppen säger att den behöver det, tillbringa tid utomhud, sova så länge som jag behöver och vara totalt närvarande i de upplevelser som jag får vara en del av. Min förhoppning är också att koppla bort allt vad jobb heter samtidigt som jag börjar klura på vad framtiden ska innehålla. 

Semester, som jag ser fram emot den och så skönt det ska bli att bara vara. 

Njuta av livet.

När livet rusar förbi i trehundra kilometer i timmen är det lätt att ryckas med och tro att livet ska levas på det viset. Det är mycket som ska hinnas med, tempot är uppskruvat till max, både på jobbet och privat.

Då är det viktigt att fundera på vad som är viktigt i livet. Om det är att leva i maxad fart där man ständigt strävar efter att hitta mer tid för att kunna maxa livet ännu mer? Eller om det är att maxa närvaron genom att då och då stanna upp, andas in och höja blicken för att kunna ta in alla upplevelser och intryck som finns runt omkring oss. Varje dag, oavsett om det är på ett äventyr eller i vardagen.

Alla dagar är viktiga, oavsett om det är en helt vanlig tisdag eller en efterlängtad semesterdag. Av den anledningen tycker jag att det är så himla bra med vardagsäventyr, stora som små. Varför vänta till semestern eller helgen med att göra den där upplevelsen? Det finns fler vardagar än helger så det verkar knasigt att spara alla upptåg till helgerna. Vad är ditt bästa vardagsäventyr?

Det blev en dag på stranden.

Det bästa med den här helgen var att jag hade, inte bara en, utan två helt oplanerade dagar. Ibland kan det kännas stressigt att inte ha några bestämda planer men den här helgen var det just det som jag behövde. Och om jag ska vara helt ärligt, det var jäkligt skönt att ta dagen som den kom.

En söndag som bjöd på strålande sol och fina möjligheter till sommarupplevelser. Tidigt i morse bestämde jag mig för att stanna i Östersund även idag och köra en repris på gårdagens lyckade solskensdag. Det enda som jag var missnöjd med igår var att jag av någon outgrundlig anledning tog bilden till stranden. Idag ändrade jag på det och valde cykeln för dagens utflykt. Efter en längre cykeltur på olika cykelvägarna så hittade jag till sist en strand på Frösön som kändes bra. Eller ja, strand å strand, det var en blandning mellan stenar och gräs men det funkade det också. Det var närheten till vattnet och hyfsat avskilt som lockade mer än själva stranden.

Förutom att sola, njuta av lugnet och läsa en bok så lyssnade jag även på en av P1 sommarpratare. Jag valde att lyssna på Johan Olssons sommarprat eftersom jag blivit rekommenderad att lyssna på honom. En bra rekommendation och Johans sommarprata väckte en hel massa tankar. Jag gillar verkligen när tankar väcks, det är så jag utvecklas och även ger mig själv en chans att reflektera på det viktiga i livet.

Flera gånger under Johans sommarprat blev jag rörd och kände tårar bakom mina slutna ögon. Det är inte ofta som jag blir så berörd av sommarpratarna men idag var det något som greppade tag i mina känslor och påverkade mig mer än vanligt. En känsla svår att förklara, en kombination av lugn och bekräftelse. Jag tycker att det är så viktigt att veta vad som är betydelsefullt i livet och Johans resa är verkligen ett bevis på det. Det fanns även några bitar om mental träning som jag hoppas på att kunna plocka med mig framöver och förhoppningsvis lyckas jag få till ett inlägg om det framöver.

Söndagskvällen har infunnit sig och jag kan nöjt konstatera att det här är en klart bra helg. Jag känner mig mentalt och fysiskt utvilad. Lugnet är totalt och ja, jag är redo för en ny vecka med nya upplevelser och utmaningar. Hur har din helg varit?

Bloggar från Jämtland. 

Vad kan passa bättre än torsdag än att tipsa om Jämtlandsbloggar? Skicka lite länkkärlek helt enkelt. Jag tycker det är himla roligt att läsa om och se fina fotografier från andra som bor i Jämtland. Det ger mig massor av bra inspiration och det är spännande att se vårt vackra landskap genom någon annans lins. Här kommer dagens tips: 

Helenas blogg har jag följt ett bra tag nu. Helena husera ofta i samma fjällområde som mig, alltså runt Vemdalen/Storhogna/Klövsjö. Helena får mig att bli sugen på att testa cykling, både landsväg och mtb. Förutom alla härliga fjäll och cykelinlägg så skriver Helena även en hel del kloka, ärliga och tänkvärda inlägg. Jag gillar verkigen bloggar som väver in alla delar av livet. 

Johannas blogg gör mig alltid superglad. Bildena, texterna och henns sköna stil gör mig på bra humör och får mig att vilja läsa mer. Det känns dessutom som att Johanna har en sund inställning till det mesta här i livet. Och om jag var skolelev igen så vill jag ha Johanna som lärare. Hur häftigt vore det inte att ha en lärare som har undervisning på fjället? 

Lennart har jag följt rätt länge och hans blogg var kanske den första friluftsbloggen från Jämtland som jag hittade. Bilderna är alltid vackra och inspirerar till att hitta nya leder att vandra. Då och då dyker det upp utrustningstips och det uppskattar jag. 

Karin är den kloka, kloka kvinnan som bor västerut. Hennes ord är vackra, tänkvärda och insiktsfulla. Jag hoppas att jag får möjlighet att lyssna på ett föredrag eller konsert med Karin. En annan sak som jag uppskattar med Karins blogg är såklart att den ofta handlar om Åredalen. 

Hasses blogg är också en favorit. Fjällbilder blandas med cykelbilder. Jag gillar att Hasse ofta är positiv i sina inlägg utan att det blir glättigt eller konstgjort. Det här är ännu en blogg som gör att jag blir peppad på att testa cykel! 

Ett lyckat beslut.

Precis som en god vän påpekade har det varit mer moll än dur i mitt skrivande ett tag och det finns anledningar till det. Men det är inget som jag tänker gräva ner mig i eller som jag tänker ägna allt för mycket utrymme till i bloggen. Var sak har sin tid och plats. Och nu är det tid att berätta lite mer om midsommar eftersom den var ett av mina bättre beslut den senaste tiden.

Några dagar innan midsommar var jag rätt slut, både mentalt och fysiskt. Den energi som jag hade räckte till det viktigaste och packa inför ett paddeläventyr kändes oövervinnerligt. Men, tack vare superpepp från en vän lyckades jag komma mig iväg mot Uppsala där jag skulle möta upp en av mina midsommarkompisar. Halvvägs till Uppsala funderade jag på vad jag höll på med, just då kändes en bok på soffan mer lockande än en social helg i skärgården. Ja, ni hör ju, logiken i det resonemanget var helt galet. Efter ett telefonsamtal fick jag ny energi och vips så var jag i Uppsala för att dagen efter köra ner till S:t Annas skärgården och en midsommar som jag sent ska glömma.

Var vill jag då komma med dagens inlägg? Jo, att ibland blir beslut så där himla rätt att man bara går omkring och njuter av hur bra det blev. Exakt så blev det när jag bestämde mig för att faktiskt packa för midsommar och när jag bestämde mig för att köra vidare fast jag ville vända om. Så fort jag klev in mitt äventyrssällskaps bil kände jag att jag hade gjort rätt och att jag hade en fantastisk helg framför mig.

Det som gjorde helgen otroligt lyckad var att vi var fyra personer som alla ville samma sak med midsommar, att ha det riktigt bra. Det fanns inga måsten utan vi tog dagarna kom. Vi vaknade när solen värmde för mycket in i tältet. Vi lagade mat när vi var hungriga. Vi somnade till vågskvalp eller regnsmatter på tältduken. Var och en valde sina egna vägar under helgen, ensam eller tillsammans med varandra. Vila, aktivitet och återhämtning. Samtalen var många och skratten var ännu fler. Det fanns utrymme att lyssna på varandra eller bara vara tysta i varandras sällskap. Umgås på ett sätt som kändes självklart och naturligt, precis som det gör bland riktigt goda vänner. Vi var i vår egen lilla bubbla på vår egna lilla ö. Det var en sån där helg som rymmer massor av positiva känslor som är svåra att beskriva. En riktig livsnjutarhelg som gjorde mig glad och lycklig. Precis vad jag behövde och det var ett lyckat beslut att fira midsommar i skärgården.