Bloggmöte på fjället. 

För något år sedan började jag läsa bloggen ”För skojs skull” som Kari skriver. Även om Kari fokuserar mycket på träning och ofta jäkligt långa träning/tävlingsupptåg så fastnade jag för hennes blogg trots att jag knappt tränar och jag har fortsatt att läsa den genom åren. Främsta anledningarna till det är Karis sätt att skriva och vårt gemensamma intresse för härliga naturupplevelser. Kari skriver med självdistans, värme, mycket humor och ärlighet. 

Kari och hennes man är just nu ute på ett utmanande äventyr. Under två månader genomför dom Gröna Bandet till fots. Dom tar sig alltså från Treriksröset till Grövelsjön via fjällkedjan. Med ryggsäck, tält och ett rackarns pannben springer och vandrar dom i två månader genom fjällvärlden. Ett helt sanslöst äventyr och jag har med spänning följt deras framfart via Karis blogg. 

Redan när Kari berättade på bloggen om deras planer om att genomföra Gröna Bandet kände jag att jag ville möta upp dom någonstans i mina fjälltrakter. Jag lovade dessutom Kari att bjuda på lite jämtländsk choklad. Ju närmare Jämtland som Kari och Torkel kom ju mer höll jag tummarna för att de skulle dyka upp på någon bra plats när jag inte jobbade. 

Så, efter ett från min sida misslyckat försök till att ses i Jämtlandsfjällen hade vi ett nytt försök på gång i Ramundberget. I fredagskväll fick jag ett sms med lördagens hålltider och meddelade Kari att jag skulle möta dom några kilometer från Ramundberget på lördagskvällen.

Under lördagen fick jag sms med uppdateringar och framemot eftermiddagen körde jag från fjällstugan till Ramundberget. Med mig hade jag såklart med mig choklad men däremot hade jag glömt kameran. Vägen till Ramundberget var otroligt vacker och fjällkänslan påtaglig. Jag stannade då och då för att fota med mobilen och svor över att den andra kameran var i stugan.

Framme i Ramundberget packade jag choklad, förstärkningsplagg och pannlampa i ryggsäcken och i kvällssolen började jag vandra mot Fältjägarstugan. Jag kan erkänna att jag var lite nervös för att jag valt fel led och skulle missa Kari och Torkel. Men mest var jag otroligt glad och upprymd för att äntligen få träffa och bjuda Kari och Torkel på choklad. 

En bit upp på fjället blev det ett konstigt vägval så där valde jag att stanna för att inte missa Kari och Torkel. Vid en fjällbäck höll jag utkik upp mot fjället. Solen försvann och kvällen börjadr skymma. Jag tände min pannlampa och efter en stund hörde jag röster bland fjällbjörkarna, det var Kari och Torkel som närmade sig. Det var så pass mörkt att jag bara såg reflexerna på deras kläder och först när de var någon meter ifrån mig som jag kunde se dom. 

Åh, vilken härlig känsla det var att få att sträcka fram.chokladen och höra Karis gotländska röst. Glädjen var stor och vi skrattade tillsammans. Även om det var första gången som vi sågs så kändes det som vi redan kände varandra. Tillsammans knatade vi några kilometer till Ramundberget. Kari och Torkel bubblade ikapp om allt som de upplevt och jag frågade en massa saker som jag funderat på. 

Alltså vilken häftig känsla det var att få möta Kari och Torkel på en fjälled och vara en pyttepytte del av deras stora äventyr. Jag stannade en stund tillsammans med Kari och Torkel i Ramundberget innan jag körde tillbaka till Björnrike. Jag kände mig glad, upprymd och fylld av fjällenergi. Lördagskvälle var en kväll som åkte rakt in i minnesbanken och jag kommer länge tänka på den med glädje! 

Annonser

8 tankar om “Bloggmöte på fjället. 

  1. Åh, det är sånt där som är så härligt med bloggandet, all bonus runtomkring man liksom får! Vad kul att ni hann träffas!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s