Fjället och jag.

Om och om skriver jag hur mycket fjället betyder för mig. Och det gör det verkligen men just nu har vi en svacka, jag och fjället. Längtan efter fjället finns ständigt men sedan en tid tillbaka har jag inte känt lusten att dra till fjälls. Jag känner inte samma driv eller sug efter att vandra på fjällhedarna eller upp på topparna. Det är en märklig känsla som inte riktigt hör hemma hos mig.

Sedan den här känslan dök upp har jag försökt att lista ut var den kommer ifrån och jag tror att det är rätt enkelt. Delvis har mitt mentala fokus varit aningen splittrat vilket har gjort att jag medvetet valt bort längre utflykter för att jag behövt tiden till annat. Men en liten del handlar också om hypen som är just nu. För mig är fjället allt annat än prestation eller ”bocka av” men ju mer jag hör och ser omkring mig ju tydligare är det att, för vissa, börjar fjället förvandlas till ännu en plats för prestation. Från att ha varit en skön plats för avkoppling börjar mentaliteten delvis att förändras till vem som hittar den mest avlägsna toppen, det vackraste stället eller besöker flest fjällområden. Självklart gäller detta inte för alla och vi har alla olika anledningar till varför vi är i fjället. Inget är mer rätt än något annat men för mig, just nu, så blir jag lite avogt inställd till att haka på hypen. Jag vägrar stressa en fjälltur för att hinna med så mycket som möjligt, det är det inte värt. 20140906_134756

Jag vet att jag säkert bidrar till den här trenden genom att jag ofta är ute i naturen, det syns dels här på bloggen och dels på min instagram. Det jag visar upp kan säkert stressa vissa att tro att en bör göra mer och upptäcka mer. Det har aldrig varit min mening utan det jag vill är att inspirerar och visa enkelheten i äventyret, oavsett om det är nära eller långt borta.

Jag och fjället då? Att vi just nu inte drar jämt är en skum känsla men samtidigt så kan jag acceptera den. Jag vet att fjället alltid finns runt knuten och väntar på mig. Jag vet också att fjället ger mig så otroligt mycket, både energi och upplevelser. Precis som skogen, sjöarna och klipporna gör. Många av mina energikällor finns i naturen. Var sak har sin tid och tids nog kommer jag och fjället att hitta tillbaka till varandra. Det är snart höst och det är ju min favoritårstid på fjället.20140906_141553_1

Annonser

Nu är det snart dags – Road trip 2016

Tidigt i våras bestämde jag mig för att tillbringa sommaren i Sverige och främst i södra Sverige. Eftersom jag ville se mer av Sverige så bestämde jag mig för en road trip. Fördelen med road trip är att jag kan anpassa vägval efter humör och vad vägarna har att erbjuda. Mitt stora mål är att undvika europavägarna och strunta i tiden.

Det känns som det var väldigt länge sedan som jag bestämde mig för den här semestern. Men nu är det dags! Ikväll har jag varvat kartaläsning med att packa. Det är löjligt svårt att packa eftersom jag inte riktigt vet vad kommande veckor har att erbjuda. Det blir nog några naturupplevelser men det blir nog mer gårdsbutiker och strosande längs strandpromenader. Jag har inga förväntningar utan tänker ta dagarna som de kommer. 

Jag har ändrat resrutten och första bestämda mål är Växjö men vägen dit är obestämd. Hemvägen blir via Halmstad, Göteborg, västkusten och norra Dalarna. Jag fick några fina tips när jag i våras berättade om min road trip men nu när det är sommar så kanske ni har kommit på fler. Berätta gärna! 

Bilresan – transportsträcka eller upplevelsemöjligheter?

Även om jag ibland tröttnar på att köra bil så tycker jag oftast att det är rätt trivsamt att vara ute på vägarna, framför allt sommartid då vägarna är halkfria och dagsljuset räcker länge. Jag brukar sällan stressa över hur lång tid det tar att köra från en plats till en annan, det får ta den tid det tar. Många gånger kan en bilresa ta längre tid än enligt vägbeskrivningen på nätet eftersom jag stannar till på fina platser eller vid småbutiker längs vägen. Det är inte alla som uppskattar att en bilresa tar längre tid än beräknat. Därför blev jag glad när jag under helgens fjälläventyr med Katta och Sara insåg att jag har två likasinnade personer i Katta och Sara. Precis som jag är dom inte stressade över tiden som en resa tar utan ser det som en möjlighet till fina fotostopp eller upplevelser.

I lördags körde vi mellan Björnrike och Glen, rätt många mil som enligt vägbeskrivningen skulle ta 2 timmar och 10 minuter. Vår resa tog längre tid än så men å andra sidan fick vi se och njuta av en hel massa olika saker. Vi köpte mjukbröd och forbondekorv på en fäbod. Vi provade ostar hos Kullens gårdsmejeri i Klövsjö och köpte rökt fisk hos Börtnan Fjällfisk. På ett kalhygge betade frigående kor och där klev vi ur bilen en stund för att fotografera. Strax därefter dök det upp en fin sjö där himlen speglade sig och det var så himla vackert att vi stannade till igen. Bullarna från Bageriet i Vemdalen njöt vi av till ljudet av den brusande forsen vid en av dammarna längs Ljungan. På fler än ett ställe stannade vi för att vänta ut renarna som spatserade på vägen.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

När vi efter många mil kom fram till Hävvi i Glen var vårt bokade bord dukat för oss och vi beställde en god middag. Hur tajmat var inte det? En klart bra lördag med stort innehåll, precis såna dagar som jag uppskattar så mycket.

SONY DSC